Vad händer nu?

Nu är det över, 

STTC är färdigskriven och avslutad. Japp, om ni inte förstod det så kommer det inte komma en epilog.
Vi vet att det säkert finns några läsare som inte alls tyckte om sättet vi slutade på men vi ska förklara för er vad som kommer hända härnäst.
 
Jo, nu kommer vi har "ledigt" ifrån bloggen över jul och nyår (som jag hoppas att ni förstår varför) bortsett från en liten one shot som kommer upp på julafton som egentligen inte har något med någon utav våra noveller att göra.
I alla fall den 1a Januari så kommer första kapitlet på vår nya novell upp. 
 
All information om novellen, inklusive den nya designen, kommer komma upp någon gång emellan jul och nyår så att ni är med lite på vad den handlar om men vi kan tala om namnet för er. 
If you never try, you'll never know.
Vi kommer inte tala om vilken kille den handlar om, men ni kan ju alltid gissa ;)
(Lol ni kommer veta innan den börjar bc trailer)
 
Efter den novellen dock, ja vi tänker långt i förväg ;), så kommer ni få en STTC 2. 
Japp, en fortsättning! Hence varför ni inte får någon epilog.
Vi har alla tre kollat med vänner och ett fåtal läsare om de ville ha fortsättningen direkt eller en ny novell emellan och alla röstade för en ny novell emellan, så det är vad ni får. 
 
Hoppas i alla fall att ni gillat STTC och att ni är excited för den nya novellen!
 
/Embla, Izabella & Olivia.

Should've Taken The Chance. Kapitel 70.

SISTA KAPITLET!
Previously:
"Don't you're gonna hate me" sa jag och han kollade förvirrat på mig innan hans blick drogs till Millie som nu stod bredvid mig.
"How many times am I going to have to tell you that he won't hate you" sa hon och jag fnös innan jag vände mig emot henne.
"I lied Millie, all I've ever done was lie and it's all over now isn't it!" sa jag och lät tårarna rinna fritt.
"Yes it is" hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig om och fick se en allt för bekant person.
"Jackson" sa jag med en utandning och kollade på mannen som brukade vara min livvakt.
"Ms." sa han och jag skakade på huvudet.
"He's not here is he. Oh god no please" sa jag när han nickade och förde walkie-talkien mot sin mun.
"Subject spotted. Third floor, studio three" sa han och hängde sedan tillbaka den i sitt bälte.
"This isn't happening" sa jag och kollade på Niall.
"I'm so so so so sorry" sa jag och han kollade förvirrat på mig. Jag gav honom en kyss och drog ut den så mycket som möjligt eftersom jag visste att det skulle bli vår sista tillsammans.
"Break it off" sa en hård röst som genast fick mig att stelna till. Min far.
"Oh my god you're Christopher Bentley, what are you doing here?" sa Liam chockat.
"I'm here to take back my daughter" sa han och jag fnös.
"Take back? Take back? I'm not a fucking object which you own I am a person with rights plus I'm 18 so you can't really do anything can you" skrek jag ilsket och han skrattade åt mitt utbrott.
"Oh but honey I can, or else I might just ruin your life." sa han och jag torkade mina tårar. Varför grät jag över denna jäveln.
"Don't you see that you already have! Especially by coming here"
"What did I exactly ruin by coming here? I just made an ending to all you lies, I can bet you money that the kid you just kissed didn't have a fucking clue that you're not just some ordinary person but the daughter to one of the richest men alive" sa han med ett flin.
"Oh but who cares? Why is it always about the money? Huh? I know that's why I exist, to insure that you can keep your money" sa jag tillbaka, min röst giftig.
"Yes that is why I even agreed on kids in the first place, so you have to come back with me to New York so I won't have to have done all this unnecesarily" sa han och jag skakade på huvudet.
"I can't and I won't" sa jag och han log emot mig.
"Well Skylar where else would you go because by the looks of it you're not welcome here" sa han och betonade mitt namn. Jag vände mig om och kollade på Nialls vars blick var fylld utav chock, ilska och svek.
"Niall" bad jag och min röst bröts i mitten. Han bara skakade på huvudet och vände sig emot Millie som kollade förväntande på mig. Trodde hon verkligen att jag skulle berätta för honom nu.
"Millie" sa jag men hon bara skakade på huvudet.
"Now or never. Either you tell him or I will" sa hon och Nialls huvud vändes uppåt.
"There's more?" sa han chockat och jag bet mig i läppen.
"Well you see I'm sort of you know..." började jag men signalerade åt Millie att ta över. Jag kunde inte.
"Pregnant" avslutade hon och Niall såg ut som om han skulle svimma när som helst.
"Excuse me you're what?!" skrek min far och jag vände mig om emot honom och skrek tillbaka.
"Oh don't pretend like you give two shits about me, I'm not gonna let this go to the press so you can relax you piece of shit" det kändes bra att säga det men blicken min far gav mig skrämde mig.
"You're such a disappointment. I swear to god you're the reason your mother killed herself" sa han och allt runt omkring mig försvann. Hade min mamma begått självmord?
"Oh yes" sa han med ett flin när han såg min reaktion.
"Your mother hung herself from the cealing in your bedroom which is the reason why you're sleeping in there. It was your fault so it's not more than fair is it" sa han och jag kollade på honom med rent och skärt hat i blicken.
"You're a monster! Get away from me! I don't ever want to see you ever again, leave or I will make sure to get a fucking restraining order against you" sa jag och han bara ryckte på axlarna innan han och alla hans vakter lämnade rummet, och förhoppningsvis landet. Jag vände mig om emot Niall igen och såg att han redan kollade på mig. Tårarna rann i floder nerför mina kinder och jag grät bara häftigare när Niall skyggade undan ifrån min hand.
"Niall please" bad jag och han skakade bara på huvudet och började gå emot dörren. Killarna hade redan lämnat rummet tillsammans med de andra så det var bara vi kvar. Bara av att se honom närma sig dörren så fick jag panik.
"Niall please I need you, you can't leave me like this. I'm pregnant Niall and I just found out that my mum killed herself" sa jag desperat och han vände sig emot mig.
"You lied to me" sa han och jag ville inget annat än att torka bort tårarna som rann nerför hans kind men jag visste att han aldrig skulle låta mig.
"I know and I'm so so sorry but please you have to let me explain everything please I never meant to hurt you Niall, please you have to believe me or atleast listen to me. Fuck Niall I love you!" jag hörde hur desperat jag lät men jag kunde inte bry mig mindre. Jag behövde Niall så jävla mycket. Han tog ett djupt andetag innan han svarade mig.
"Do you really? You lied about so much else how do I know that you telling me you love me isn't a lie? How do I know that you really feel that way about me? It fucking hurts because I'm so god damn in love with you Sky, Skylar, or whatever the fuck your name is! I can't know for sure and I can't... I can't do this. Goodbye" han viskade den sista delen innan han lämnade mig ensam i rummet. Jag stirrade chockat på dörren som han smällt igen.
Aldrig hade jag känt mig så ensam och så övergiven. Inte ens när jag bodde hos min far. Jag hade aldrig känt såhär förut men nu stod jag här, ensam, övergiven och sviken. Jag stod här, beredd att försvinna. Så det, är precis vad jag bestämde mig för att göra.


THE END!
Hoppas ni gillade STTC lika mycket som vi gillade att skriva den. Jag vet att slutet troligtvis inte var vad ni hoppades på (hence quotet i collaget högst upp) men det finns ett inlägg över detta som förklarar vad som kommer hända härnäst ;).
 
Kommentera gärna vad ni tyckt om novellen, och vad era favorit delar var och kanske hur ni ville att den skulle slutat. Lycklig, I bet. 
 
I alla fall, tack för att ni följt denna otroliga resa och vi hoppas att ni följer med på nästa.
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx
 

Should've Taken The Chance. Kapitel 69.

Previously:
"Of course they were, here I told them that I'd get you to follow them on twitter and after I told them that they nearly fainted but that's beside the point" sa jag och blinkade emot Niall innan jag vände mig om och fortsatte röra om bland maten. 
"Done!" sa han och slingrade sina armar om mig igen.
"I should probably go now. I love you" sa han och gav mig en kyss.
"I love you too" svarade jag och kysste tillbaka.

Jag hörde en lätt knack på ytterdörren och ställde ner min kaffekopp innan jag halvsovandes släpade mina fötter till dörren. Jag kollade snabbt i titthålet, en vana jag fått efter Adam, och öppnade sedan dörren. Jag väntade inte ens på att han skulle säga något utan skyndade mig tillbaka till den enda saken som höll mig vaken just nu, mitt kaffe.
"Nice, no good morning or I love you" hörde jag Niall mumla skämtsamt och jag himlade med ögonen. Han borde lärt sig att jag inte är någon morgonmänniska.
"Skyyy" sjöng han högt och jag hyschade honom när han syntes i köksöppningen.
"Millie is sleeping idiot" sa jag och han viskade ett tyst förlåt innan han ställde sig bredvid mig vid bänken.
"I'm sorry babe but it's half seven in the morning and I haven't woken up yet" sa jag och han log förstående åt mig innan jag pressade mina läppar mot hans. Jag drack upp det sista ur min kopp och ställde ner den i diskhon med tanken att jag skulle ta hand om den senare. Jag kände sedan något som jag absolut inte ville skulle hända framför Niall. Mitt morgon illamående. Jag sprang emot toan och spydde, Niall var snabbt efter mig och strök mig över ryggen och höll undan mitt hår. Han viskade uppmuntrande saker och var snabb med att ge mig ett glas vatten när jag var klar. Jag log trött upp emot honom innan jag reste mig upp och borstade tänderna.
"So shall we go?" frågade jag honom när jag var klar och han skakade på huvudet.
"No Sky you're sick?" sa han och jag viftade bort honom med handen.
"I'm fine okay, trust me I am fine. Let's go" sa jag och hoppades att han inte skulle förstå varför jag spytt. Till min stora lättnad så bara log han oroligt emot mig och flätade ihop våra fingrar.

 

"Okay, so what you're about to hear is the song we're thinking of having as our first single. I trust you to give us your honest opinon" sa Niall och klickade på en knapp på det stora kontrollbordet. En catchig melodi började spelas ur de stora hötalarna och bara några sekunder in i låten så kom jag på mig själv med att röra mig i takt till musiken. Låten spelades igenom och jag log stort.
"Boys that was amazing, honestly" sa jag och log emot dem.
"Thank you Sky. We only have three songs done and to choose from for the first single so you can hear the other two maybe?" sa Liam och kollade på de andra för bekräftelse och de alla nickade.
"But you already heard Tell Me A Lie, that was the one we recorded the last time you came with" sa Harry och jag nickade.
"What was this one called?" frågade jag.
"What Makes You Beautiful" svarade Niall och jag nickade.
"And the other one you've recorded...?" frågade jag och Louis svarade.
"It's called Stole My Heart and it's upbeat and really good" svarade han och jag log.
"It's the song I told you about that Peter brought us" sa han och pekade på producenten som satt bakom honom.
"Who wrote it?" frågade jag och kollade runt på killarna. Jag ville bara kolla så att Peter inte råkat tala om det för dem.
"We don't know. Peter won't say" sa Liam med ett missnöjt leende.
"Oh, bummer" sa jag och kollade sedan på Niall.
"Play it to me" bad jag och han nickade. Den välbekanta musiken började spelas och jag fick hålla mig själv från att sjunga med när Liams röst började. Vid låtens slut så log jag nöjt över hur mycket bättre låten lät med deras röster istället för min.
"It's perfect, isn't it Peter? Absolutely perfect" sa jag och han flinade emot mig.
"It is, I just wish I could tell them who wrote it. They've been bugging me about wanting to thank them for giving them this song because apperantly it's all of their favourite" sa Peter och kollade runt på killarna som nickade medhållandes.
"Oh well sucks for you" sa jag och flinade.
"Or you" mumlade Peter och jag trodde att det bara var jag som hörde men den förvånade blicken Zayn fick motbevisade mig.
"What do you mean by that?" frågade han Peter och kollade på mig.
"Fuck you Peter" sa jag med ett leende och det verkade sedan gå upp för Zayn.
"No way you didn't" sa han och jag nickade.
"That's even more awesome" sa han och jag skrattade.
"Excuse me but what the fuck are you on about?" frågade Louis och Zayn log stort emot honom.
"I know who wrote the song" sa han och Louis väntade på att han skulle fortsätta. När han inte gjorde det så tog jag över.
"I did" sa jag snabbt och kollade sedan överallt annars än Niall. För det var rätt uppenbart att låten handlade om honom.
"Really?" sa Harry med ett leende och jag nickade.
"Niall, your girlfriend wrote a song about you" sa han sedan och flinade emot mig som rodnade.
"And it's gonna go on our album" retades Louis och jag gömde mitt ansikte i Nialls hals.
"Thank you" viskade han till mig och kysste mig.
"It's the best thing someone has ever done for me" sa han och kysste mig igen. Jag kände hur lyckan spred sig i min kropp men det varade inte länge när Millie kom in springandes med Simon hack i häl. Vi drog oss undan ifrån varandra och kollade chockat på dem.
"What are you-" började jag men blev avbruten av Millie.
"We need to talk to you outside Sky" sa Millie och jag nickade och började sakta resa mig upp ifrån soffan och Nialls famn.
"Now Sky!" sa Simon med en hård röst och jag skyndade mig.
"What the hell are you two doing?" frågade jag men ingen utav dem svarade utan Millie bara tryckte sin mobil i mina händer.
"Read" sa hon och jag kollade ner på skärmen. Det var en artikel öppen och jag slutade andas när jag insåg vad den handlade om. Min far var i London och han hade släppt ett uttalande om att han funnit sin dotter och att han skulle hämta hem henne. Han visste vem jag var och vart jag var. Jag kollade blankt upp på dem båda innan jag skyndade förbi dem och in i studion igen. Niall kollade oroligt på mig och ställde sig snabbt upp när han såg att jag grät. Han skyndade sig fram till mig för att få en kram men jag stoppade honom.
"Don't you're gonna hate me" sa jag och han kollade förvirrat på mig innan hans blick drogs till Millie som nu stod bredvid mig.
"How many times am I going to have to tell you that he won't hate you" sa hon och jag fnös innan jag vände mig emot henne.
"I lied Millie, all I've ever done was lie and it's all over now isn't it!" sa jag och lät tårarna rinna fritt.
"Yes it is" hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig om och fick se en allt för bekant person.
 DUM DUM DUUUUM, vem tror ni att det är?
Kommentera nu, nästa kapitel är det sista!
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 68.

Previously:
"Yes but I saw pictures of you going into a hospital and I had to make sure for myself that you're okay" sa han och jag log emot honom.
"I'm fine, it was Nora who wasn't feeling too good so we went and looked it up and yes she's fine" sa jag och kröp in i hans famn när han öppnade sina armar. 
"I love you so, so, so much" sa han och jag suckade lyckligt innan jag lät sömnen överta mig.

Jag tittade oroligt på Simon vars ansiktsuttryck var oläsligt.
"Please say something" bad jag honom och han log sedan.
"I'm gonna be an uncle" sa han och jag nickade.
"I suppose you are" sa jag sedan och kollade länge på honom.
"Have you talked to Niall about how you're doing when he's on tour?" frågade Simon och jag svalde klumpen som bildats i min hals.
"Yeah, about that. I haven't told him" sa jag tyst och Simons ögon spärrades upp.
"YOU HAVEN'T TOLD HIM?" skrek han och kollade besviket på mig.
"Sky you can't keep something like this from him" sa han och skakade på huvudet.
"I know that and I'm going to tell him I just don't know how and when" sa jag och la mitt huvud i mina händer.
"This is probably a really time to tell you this but your father has contacted Derek and Grace" sa han och jag lyfte mitt huvud och kollade på honom.
"No, are you serious? What did they say?" frågade jag och kollade oroligt på honom.
"They said that they haven't spoken to you since last time he brought you here, but he's flying over here" sa han och jag skakade på huvudet.
"This is not happening, what the fuck am I suppose to do" sa jag och började få panik.
"Simon" sa jag ynkligt och han bara kramade om mig.
"Hey it will be fine, you're 18 he can't make you do anything you don't want to do" sa han tröstande och försökte att lugna ner mig. Det funkade men tanken fanns alltid kvar i mitt bakhuvud.Tänk om Niall fick reda på det.

 

"Let me cook dinner" bad jag Simon när vi senare satt och kollade på någon film som gick på teven.
"You don't have too" sa han och jag nickade.
"I want to" sa jag och började gå emot köket.
"You have any food home?" frågade jag och började kolla igenom alla skåp och kylskåpet innan jag konstaterade att nej, det hade han inte.
"I have to go buy food" sa jag och stack in huvudet i vardagsrummet igen.
"Okay, tell Jones to drive you" sa han och jag nickade. Jag sprang ner till grindhuset och knackade på dörren. Jones öppnade och log mot mig.
"Hi, could you drive me to Tescos?" frågade jag och han nickade innan han hämtade bilnycklarna och satte av emot Range Rovern som stod parkerad längre upp på uppfarten. Vi hoppade in i bilen och han började köra oss till mataffären. Han stannade på parkeringen och valde att stanna i bilen och vänta på mig.
Jag gick runt bland hyllorna och försökte bestämma mig för vad jag skulle kunna laga när någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se två tjejer i femton-års åldern.
"Hello" sa jag och de log emot mig.
"Are you Sky Oliver?" frågade dem och jag nickade lätt.
"We love you and Niall together" sa den ena, med kort brunt hår, och log stor emot mig.
"Could we maybe get a photo with you?" frågade den andra, med svart hår uppsatt i en tofs.
"Aw thank you and of course you can" sa jag och ställde mig med vardera tjej så att de kunde få en bild var.
"Hey, what are your names?" frågade jag dem.
"I'm Alice" sa hon med kort hår och kollade på sin kompis.
"This is Dakota" sa hon och log emot mig.
"You don't happen to have a twitter I can follow do you?" frågade jag dem och de nickad häftigt.
"Mines @Alice_1D and hers is @Niall_Dakota" sa hon och jag vände mig emot Dakota.
"Have I responded to you on twitter before? I recognise that name" sa jag och Dakota nickade med ett leende.
"Yes you have but you didn't follow me" sa hon och jag tänkte tillbaka på vad hon hade tweetat mig.
"Yeah! You were the one I told about Niall talking in his sleep" log jag triumferande för att jag kom ihåg det.
"I was" sa Dakota och vi pratade en stund till och jag följde dem båda på twitter innan jag var tvungen att gå.
"Oh and girls" sa jag och vände mig om igen.
"Don't be surprised if a blonde irishmen starts following you on twitter" sa jag och blinkade emot dem när de började fangirla.

 

"What took you so long?" frågade Jones när jag hoppade in i bilen med två fyllda matkassar.
"I met some directioners, fans of Nialls" sa jag och log emot honom. Han började köra och log tillbaka.
"Were they nice to you then? I mean I heard alot of hate was thrown at you because of you being in a relationship with him" sa Jones och jag nickade.
"Yeah they were really sweet and yes I do get a lot of hate but to be honest with you I don't actually care" sa jag och Jones stannade bilen på Simons uppfart.
"Now if you excuse me, I have some cooking to do" sa jag och hoppade ur bilen. Jag sprang upp till dörren efter som det nu börjat regna och jag tackade mig själv för att jag valt idag som den sällsynta dagen då jag inte hade valt klackar. Jag ropade ett snabbt hej till Simon men skyndade mig till köket. När jag stod och plockade upp varorna ur plastkassarna och upp på bänken så slingrades ett par armar om mig, som jag visste inte tillhörde Simon. Jag vände mig om och log emot Niall.
"Hello there handsome" sa jag och han pressade sina läppar emot mina.
"Hi beautiful" kontrade han och släppte mig så att jag kunde börja med maten.
"What are you doing here?" frågade jag honom och tömde ner kycklingen i stekpannan. Det fräste till och jag satte på fläkten innan jag vände mig emot honom igen.
"One Direction had a quick meeting, nothing too big" sa han och jag log och började röra om i kycklingen.
"Are you guys staying or...?" frågade jag så att jag skulle veta hur många jag skulle laga mat åt.
"No we're leaving now, you have your day with Simon and we're buying Nandos and just having a lads night" sa han och jag nickade med ett leende.
"You're coming with us to the studio tomorrow tho because you have to listen to one of the songs from the album. We're thinking of having it as our first single, oh and we're recording a song that Peter our producer brought us. It's amazing and we can't wait" sa han och jag log hemlighetsfullt. Jag slår vad om att det var låten jag skrev. Jag kom och tänka på Alice och Dakota och drog upp min telefon ur fickan för att kolla vad deras twitter namn var.
"Hey, I met two fans in Tescos" sa jag och Niall kollade på mig med ett leende.
"Yeah? Were they nice?" frågade han och jag nickade.
"Of course they were, here I told them that I'd get you to follow them on twitter and after I told them that they nearly fainted but that's beside the point" sa jag och blinkade emot Niall innan jag vände mig om och fortsatte röra om bland maten.
"Done!" sa han och slingrade sina armar om mig igen.
"I should probably go now. I love you" sa han och gav mig en kyss.
"I love you too" svarade jag och kysste tillbaka.

Detta var mycket längre än kapitlerna är normaltsätt, och det kommer de sista två också vara.
BARA TVÅ KAPITEL KVAR AV STTC, KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA!
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx
 

Should've Taken The Chance. Kapitel 67.

Previously:
"So how did you like the song we recorded today?" frågade Niall mig och jag flinade emot honom.
"Niall, babe, it's sweet of you to still believe that I actually payed enough attention today to know the answer to that" skämtade jag men svarade sedan allvarligt.
"I actually really liked it, who wrote it?" frågade jag och förde glasflaskan till mina läppar innan jag än en gång lät den kalla vätskan rinna ner min hals.
"Kelly Clarkson" svarade Liam och jag höjde imponerat på ögonbrynen.
"That one wasn't too shabby for a first album" sa jag och höjde flaskan.
"Cheers to that!"

Idag hade jag mitt första ultraljud inbokat. Niall var för tillfället i Sverige men jag visste att jag ändå måste vara extra försiktig med att åka till sjukhuset eftersom paparazzin var ute efter mig mer nu än någonsin efter att Niall för några dagar sedan, i en intervju, bekräftat att vi faktisk var i ett förhållande. Millie och Nora skulle följa med mig så jag var åtminstonde inte ensam. Resan till sjukhuset spenderades med att komma på en historia om varför vi var på sjukhuset om någon skulle få reda på det. Vi bestämde oss för att säga att Nora inte mått så bra den senaste tiden och att vi tog med henne till läkaren som de bra vännerna vi var. Nora svängde in på parkeringen och parkerade bilen i en ledig ruta innan hon stängde av bilen och vände sig mot mig som satt i baksätet. 
"You ready?" frågade hon och jag nickade sakta. Jag var nervös, självklart, men jag var redo.
"Let's go then" sa Millie och hoppade ur bilen, jag följde efter henne och stängde sedan igen dörren så att Nora skulle kunna låsa bilen. Jag såg att en man med en stor kamera satt i sin bil och kollade på oss och jag suckade.
"Paps" viskade jag till tjejerna och de nicka innan Nora började grimasera lite, för att göra vår historia lite mer trovärdig. Vägen in till sjukhuset var inte så lång dock och paparazzis var inte tillåtna i byggnaden så vi behövde inte oroa oss för dem när vi följde efter sköterskan som ropat upp mitt namn. Hon ledde mig in i ett rum, där en läkare redan satt, och bad mig hoppa upp på britsen. Läkaren bad mig dra upp tröjan och varnade mig för att det skulle bli kallt innan hon la på den, chockerande kalla, gelen på min smått utputande mage. 
Ja, jag hade börjat få en baby bump så jag hade inte låtit Niall se mig om jag inte var fullt påklädd. Han hade inte visat några tecken på att han började bli misstänksam men jag visste att jag skulle bli tvungen att tala om för honom precis var som pågick, snart. 
"Do you see that round, dark, spot there?" frågade läkaren och jag drogs ur mina tankar och insåg att hon börjat ultraljudet.
"Yes" svarade jag efter att jag upptäckt den på skärmen.
"That's your babies head" sa hon och log upp emot mig. Jag kollade tårögt på monitorn och sedan på mina två vänner som stod och höll om varandra och grät. Jag skrattade vid synen av dem men fokuserade sedan blicken tillbaka på skärmen. 
"Let's hear the heartbeats" sa läkaren och tryckte på någon knapp på tangentbordet och snart hördes små, jämna, hjärtslag i rummet och tårarna började rinna fritt nerför mina kinder. 
"That's my baby"

 

Jag stoppade säkert undan ultraljusbilden i mitt nattygsbord innan jag lyckligt lutade mig emot sänggaveln med benen upp emot mitt bröst och hakan lutad emot mina knän.
"I'm so happy" sa jag för mig själv och höll på att få en hjärtinfark när någon svarade på vad jag precis sa.
"And how so?" det var en manlig röst som sa det och när jag vände mig om så stod Niall där.
"Niall babe what are you doing here? Aren't you suppose to be in Sweden?" sa jag chockat och drog ner honom bredvid mig i sängen så att jag kunde ge honom en kram och en kyss.
"Yes but I saw pictures of you going into a hospital and I had to make sure for myself that you're okay" sa han och jag log emot honom.
"I'm fine, it was Nora who wasn't feeling too good so we went and looked it up and yes she's fine" sa jag och kröp in i hans famn när han öppnade sina armar. 
"I love you so, so, so much" sa han och jag suckade lyckligt innan jag lät sömnen överta mig.
Kapitel 67, jag kan nu avslöja för er att vi har skrivit klart STTC. Den kommer bli 70 kapitel långt så inte alls långt kvar!!
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 66.

Previously:
"Are you stupid? Did you think I'd stay in that car knowing that my girlfriend, the girl that I love, was alone with someone who almost killed her once" sa han och skakade sedna på huvudet.
"Don't think so" sa han och drog in mig i hans famn.
"Thank you" viskade jag och kollade upp på honom.
"My hero" 

"Tell me I'm a screwed up mess, that I never listen listen. Tell me you don't want my kiss, that you need your distance distance" sjöng Zayn och producenten stoppade honom och spelade upp klippet några gånger innan han bad Zayn att sjunga om. Vi hade varit i studion sedan sju i morse och klockan hade precis passerat åtta på kvällen. En samling av snabbmats förpackningar låg utspridda över golvet och de fyra killarna, som inte var i båset, och jag låg utspridda över hela rummet. Liam och Harry låg på golvet, Niall och jag i soffan och Louis låg på bordet. Ja ni läste rätt, han lågt bordet.
"Thank you Zayn" sa producenten och Zayn hängde av sig hörlurarna innan han lämnade båset.
"You guys are gone for the day" sa producenten och sa hejdå till killarna. Jag tog på mig min skinnjacka och vände mig sedan emot Niall.
"You go and I'll be right with you, I just have to do something real quick" sa jag och han gav mig en snabb kyss innan han gick efter de andra killarna. Producenten, som jag tror hette Peter, kollade på mig och väntade nog på att jag skulle förklara varför jag stannat.
"I wrote a song and I would like for you to show it to the guys. I don't want you to under any circumstances tell them that I wrote it" bad jag och gav honom CDn med musiken och pappret med texten innan jag sprang efter killarna. De satt och väntade på mig i lobbyn när jag kom ner och jag log emot dem innan jag ställde mig bredvid Niall vars läppar mötte min kind för en snabb sekund innan vi lämnade byggnaden. Det var ett fåtal paparazzis och fans utanför studion men inget stort så det var inga problem för oss att ta oss till bilarna som skulle skjutsa oss alla till killarnas gemensamma bostad. De skulle få egna lägenheter men det höll fortfarande på att redas ut med SYCO. Jag insåg inte förens i bilen att jag och Niall hållt händer ibland paparazzis och fans och jag vände mig emot Niall.
"We held hands" sa jag som om det var något vi aldrig gjort förut.
"Yeah?" sa Niall klart förvirrad.
"Babe I think we sorta just went public" sa jag och Nialls ögon spärrades upp i realisation. Han fiskade upp sin telefon ur fickan och gick in på sin twitter. Hundratals tweets rullade in med samma bild bifogad, en på oss hand i hand. Tweetsen varierade ifrån folk som gratulerade oss och folk som sa att de inte gillade det men jag brydde mig faktiskt inte. Hatet bara flög över mitt huvud och det var inget jag fokuserade på. Niall visste att det inte var något jag brydde mig om så han gjorde inte heller någon stor grej utav det.
Innan jag visste ordet av så hade vi stannat framför huset som var killarnas temporära bostad. Vi tackade chauffören innan vi gjorde vår väg in i byggnaden.

 

"We sorta went official before" sa Niall när vi senare satt alla sju, inkusive Danielle, och åt pizza i killarnas vardagsrum. I bakgrunden spelades någon film som gått på teven men det var ingen som riktigt uppmärksammade den. Speciellt inte efter det Niall precis sagt.
"What?" sa Zayn förvånat och kollade emellan mig och Niall.
"I take it you haven't been on twitter today then" sa jag och slickade mig om läpparna innan jag förklarade.
"We held hands when we left the studio and so the few fans aswell as the paps obviously figured it out so yeah" sa jag och drack ur min kalla läskflaska.
"Well you seem fine with it" sa Louis och tog ett bett utav sin pizza.
"Yeah, we are" svarade Niall och bytte sedan samtalsämne.
"So how did you like the song we recorded today?" frågade Niall mig och jag flinade emot honom.
"Niall, babe, it's sweet of you to still believe that I actually payed enough attention today to know the answer to that" skämtade jag men svarade sedan allvarligt.
"I actually really liked it, who wrote it?" frågade jag och förde glasflaskan till mina läppar innan jag än en gång lät den kalla vätskan rinna ner min hals.
"Kelly Clarkson" svarade Liam och jag höjde imponerat på ögonbrynen.
"That one wasn't too shabby for a first album" sa jag och höjde flaskan.
"Cheers to that!"

iiiihp, official to the world!
Kommentera nu babes, det är bara ett fåtal kapitel kvar av STTC :o
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 65.

Previously:
"I kicked your asses!" sa jag med ett skratt när vi en timme senare satt i bilen på väg tillbaka till centrala London.
"That was so not your first time bowling" sa Louis och jag nickade.
"It was" insisterade jag och Niall skakade på huvudet.
"No one gets five strikes their first time playing!" sa Niall och jag ryckte på axlarna.
"I'm just awesome" 

"I'm going to go see Nora" sa jag till Niall och han vände på sig där han låg i min säng.
"Be careful" sa han och jag nickade innan jag blåste en slängkyss emot honom och stängde dörren efter mig.
"I'll be back later" sa jag till Millie som satt i köket och åt frukost. Hon nickade sömnigt och jag skrattade åt henne.
"Don't fall back asleep, your introduction classes starts today" påminde jag henne och gick ut och in i taxin jag beställt. Jag gav chauffören Noras adress och lutade mig tillbaka. Jag hade menat att träffa henne mycket tidigare men så mycket annat hade hänt och det hade bara förskjutits och förskjutits men nu var jag på väg. Bilen stannade framför Noras hus och jag tackade chauffören innan jag betalade honom och hoppade ur bilen. Jag gick fram till dörren och knackade på och tog ett halvt steg tillbaka medan jag väntade på att dörren skulle öppnas. Jag hörde Nora ropa något inifrån och dörren öppnades men innanför den stod inte Nora utan personen jag hoppades att aldrig träffa igen.
"Sky, nice to see you again" sa han med ett flin och jag rös och kände hur håren i min nacke reste på sig.
"Hello Adam" sa jag fientligt och såg Nora komma upp bakom honom.
"Who is it babe?" frågade hon innan hon fick syn på mig.
"Sky" sa hon och signalerade för Adam att gå in i huset och hon klev ut på trappen och stängde dörren efter sig.
"I thought we said afternoon" sa hon och kollade överallt annars än på mig.
"We didn't say a time, I really need to speak to you can we go for a walk or something" bad jag och Nora kollade oroligt på ytterdörren.
"Maybe I'll ask" sa hon snabbt och jag fnös.
"Ask who? Adam? Don't let him control you Nora" sa jag och hon släppte ut ett skakigt andetag.
"It's not like that Sky it's just we were suppose to hang out today until you came and yeah I'll just tell him" sa hon snabbt och försvann in i huset.

 

Jag satte mig ner på gungan och väntade på att Nora skulle sätta sig på den bredvid mig innan jag började prata.
"I need you to leave him" sa jag, rakt ut, inget fuss.
"Sky I love him" sa hon och jag kollade på henne.
"You can't Nora he will kill you" sa jag och gick fram till henne.
"Show me your arms" krävde jag och hon drog sig längre ifrån mig och skakade på huvudet.
"What no, why would I" sa hon och jag drog tag i hennes arm och drog upp hennes jackärm. Precis som jag fruktat så var där fullt utav blåmärken och rivmärken.
"Look at that Nora. Look at that and tell me that that's normal to get from a relationship" sa jag och släppte taget om henne.
"Why do you even care!" ropade hon med tårar rinnandes nerför hennes kinder.
"Because I'm worried about you. I've been there, I was you Nora. I know what he's capable of, he will kill you eventually Nora please" bad jag och vände mig bort ifrån henne. Jag samlade mig innan jag vände mig tillbaka.
"Tell me, honestly, that you're happy and I'll leave. Don't try to lie to me, you know I can tell" sa jag och hon kollade upp på mig.
"I don't know what to do" sa hon och bröt ihop. Hennes ben gav vika under henne och hon satt plötsligt på knä i den fuktiga sanden.
"Nora, you don't have to stay with him please you deserve to be happy" sa jag och hon kollade upp på mig med tårfyllda ögon.
"I don't know if I can ever be happy after something like this" sa hon och jag log emot henne.
"You will, I am" sa jag och torkade av hennes kinder.
"You have to leave him" bad jag henne och hon nickade.
"You have to come with me" sa hon och jag nickade och hjälpte henne upp. Vi började gå tillbaka emot Noras hus och jag kunde se hur hennes rädsla växte för varje meter vi kom. Jag skickade iväg ett sms till Niall och skrev till honom att han och Louis skulle komma till Noras hus fort och utan frågor för jag visste att detta inte skulle sluta bra.
"Niall and Louis is on their way okay, we'll wait for them" sa jag och hon nickade sakta.
"He'll hurt me" sa hon och jag skakade på huvudet.
"I won't let him" sa jag och såg hur Louis bil svängde in på gatan. Jag nickade till Nora och vi gick in i huset.
"Time to come back now huh?" sa Adam argt och stirrade på oss båda.
"Adam can we talk?" sa Nora skyggt och jag la en tröstande hand på hennes axel och hon sträckte på sig under Adams blick.
"I said, Adam can we talk?" sa hon högre och Adam fnös.
"Don't even think about it, I will end you. Both" sa han och Nora svalde hårt innan hon kollade på mig som nickade uppmuntrande och hon tog ett djupt andetag innan hon vände sig emot honom igen. Dörren stod fortfarande öppen och jag kunde i min ögonvrå se hur Louis och Niall satt på helspänn vid vad som hände.
"We're over Adam. I can't do this anymore, I won't be your punching bag anymore I deserve better" sa hon självsäkert och Adam lyfte på sitt ena ögonbryn.
"You think? You deserve nothing more than what I've given you. I've treated you the way you deserve to be treated" sa han och höjde rösten. När Nora backad av rädsla så tog jag min chans och tog ett steg framåt.
"No one deserves to be treated the way you treat people now I suggest you get out of here before I call the cops" sa jag och Adam skrattade uttråkat.
"Sure you will, I will slap you unconcious if you do" hotade han och jag lutade mig emot Nora när jag såg hur hans hand formades till en knytnäve.
"Go out to the car and tell the boys I'll be there in a minute. Don't let them come here, I'll be fine" viskade jag så att Adam inte skulle höra och hon nickade innan hon lämnade huset och gick emot bilen. Adam var för fokuserad på mig för att tänka på att hon gick.
"Listen Adam, I am so tired of you and I'm not gonna stand here and watch you treat one of my best friends like that especially after what you did to me. So Adam, I wouldn't hesitate to call the cops really I don't know why I've waited for so long" sa jag och han tappade fattningen totalt och svingade ett slag emot mig men slaget stoppades utav något och han föll plötsligt bakåt efter att ha mottagit ett slag i ansiktet. Jag vände mig om emot personen som hjälpt mig och andades ut när jag såg att det var Niall men mindes sedan vad jag bett Nora.
"Didn't Nora tell you not to come in" sa jag och han började dra mig ut ur huset och stannade inte förens vi stod mitt på hennes uppfart.
"Are you stupid? Did you think I'd stay in that car knowing that my girlfriend, the girl that I love, was alone with someone who almost killed her once" sa han och skakade sedna på huvudet.
"Don't think so" sa han och drog in mig i has famn.
"Thank you" viskade jag och kollade upp på honom.
"My hero" 

OH NO HE'S BAAACK!
Niall helt heroisk där i slutet dock, aaaw. 
Alltså är det ens någon som läser dessa, som vi skriver är längst ner? Kommentera i så fall 'Giraff' ;)
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 64.

Previously:
"Love your dress" viskade Danielle till mig och jag log innan jag kollade på hennes.
"Same" sa jag och hon log emot mig innan hon återgick till att kolla i menyn.
Vi alla beställde vad vi ville ha och maten kom rätt snabbt. X factor turnén var det största samtalsämnet under middagen, speciellt efter att jag fått reda på att Danielle som dansare blivit utvald att följa med på turnén. Jag kollade runt på mitt sällskap och log. Här trivdes jag.
 

"Forgive, sounds good. Forget, I'm not sure I could. They say, time heals everything, but I'm still waiting" sjöng jag med till radion i bilen. Niall satt i baksäten och Louis körde och när refrängen började så sjöng vi alla med ren karaoke stil. Alltså så falskt vi kunde. Jag skrattade åt hur löjliga vi faktiskt var men avbröt snart av att refrängen började igen och Louis som klaga på att jag inte sjöng.
"I'm not ready make nice, I'm not ready to back down, I'm still mad as hell and I don't have time to go round and round and round" sjöng jag och mötte Nialls blick i backspegeln. Vi log emot varandra innan vi fortsatte sjunga.
"It's too late to make it right, I probably wouldn't if I could, 'cause I'm mad as hell, can't bring myself to do what it is you think I should" sjöng vi och lät sedan låten gå medan vi skrattade. Jag sjöng dock med till det sista på låten innan den tonade ut och ersattes med radio DJns röst.
"Forgive, sounds good. Forget, I'm not sure I couls. They say, time heals everything, but I'm still waiting" sjöng jag och sänkte sedan volymen innan jag vred på mig så att jag kunde se båda killarna samtidigt.
"So where to now?" frågade jag med tanke på att vi bara mållöst kört omkring den senaste timmen och bara sjungit med till varenda låt som spelats på radion.
"How about there?" frågade Niall och pekade på en bowling hall och Louis svängde in på parkeringen. Det såg inte ut att vara så mycket folk där vilket alltid var skönt. Vi hoppade ur bilen och gick in i hallen. Mycket riktigt så var det inte mer än tre sällskap där så det var relativt tomt. Vi gick fram till disken och bad om en bana att spela på och jag stod snart och valde ut mitt klot. Jag hittade ett med en bra vikt och gick emot banan där killarna stod och skrev in våra namn på skärmen.
"I'm starting, then Louis and then you okay?" sa Niall och jag nickade innan jag satte mig ner på en utav stolarna och kollade på honom när han gick framåt med klotet i handen. Det slutade med att han slog ner åtta käglor den första gången och sedan missade de andra två. Louis slog en spärr 9/1 och det var nu min tur. Nämnde jag att jag aldrig bowlat förut? För det hade jag inte.
"I've never done this before" sa jag och vände mig emot killarna efter att jag plockat upp mitt klot.
"You serious?" sa Niall chockat.
"Have you never been bowling?" sa Louis minst lika chockat.
"Ehm no so if I completely fail, do not laugh" sa jag och gick fram till banan. Jag tog ett djupt andetag, fokuserade på käglorna och sköt iväg klotet. Jag höll andan och kollade spänt på hur det rosa klotet rullade framåt rakt emot käglorna och träffade dem.
"No way" hörde jag killarna viska bakom mig men jag kunde bara fokusera på vad som hade hänt framför mig. Första gången jag bowlade och jag fick en strike? Jag vände mig om emot killarna och sprack upp i ett leende och sträckte upp mina armar i luften.
"Queen Oliver if you may" sa jag malligt och satte mig ner på stolen.
"Go on then Niall, you're up" sa jag och log emot honom.

 

"I kicked your asses!" sa jag med ett skratt när vi en timme senare satt i bilen på väg tillbaka till centrala London.
"That was so not your first time bowling" sa Louis och jag nickade.
"It was" insisterade jag och Niall skakade på huvudet.
"No one gets five strikes their first time playing!" sa Niall och jag ryckte på axlarna.
"I'm just awesome" 

Detta var ett "filler" kapitel som ni ser, nästa kapitel så händer det saker dock!
KOMMENTERA NU BABES ! <3
Låten de sjunger i början är Not Ready To Make Nice av The Dixie Chicks.

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 63.

Previously:
"Sky what happened in there? What did he tell you?" frågade jag oroligt men hon svarade inte mig. Hon försökte men det slutade bara med att hon grät häftigare. Jag drog in henne i min famn och försökte lugna ner henne. Hon mumlade något in i min famn och jag försökte lista ut vad hon sagt, utan framgång så jag höll henne på ett armlångsavstånd och bad henne upprepade det hon precis sagt men när hon gjorde det så kunde jag inte tro mina öron.
"Millie I'm pregnant"

"Are you out of your mind Millie I can't tell him!" skrek jag åt henne och hon himlade med ögonen.
"You have to Sky! It is his baby after all" skrek hon tillbaka.
"Millie I can't okay! I'm not telling and neither are you!" skrek jag och stampade ilsket med foten. Millie skulle precis säga något mer innan hennes blick fastnade på något bakom mig. Jag vände mig om och fick se Niall.
"What are you two fighting about?" frågade han och jag höll andan när min nästa frågade lämnade min mun.
"How much did you hear?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"I heard you saying you weren't telling and that Millie shouldn't either" svarade han med en förvirrad blick.
"What were yo-" började han men jag avbröt honom.
"That's all you heard?" frågade jag och han nickade sakta.
"Yeah why?" frågade han och jag andades lättat ut.
"Oh thank god" sa jag och kollade på Millie.
"I'm sorry I just-" sa jag men hon skakade på huvudet emot mig med ett leende.
"It's fine, really, I get it it's not my choice" sa hon och gav mig en kram.
"Now you two reunite and kiss and stuff and I'll leave for a bit" sa hon och tog sin jacka i handen innan hon lämnade lägenheten.
"Hi" log jag emot Niall och han släppte sin väska på golvet innan han gav mig en lång kram följd av en kyss.
"I've missed you so much" sa han mot mina läppar och styrde mig in i sovrummet.

 

"So I was thinking..." började Niall och strök mig över ryggen.
"Yes?" sa jag och kollade upp på honom.
"Me and the boys were thinking about going out to dinner to celebrate the tour and Liam is bringing Danielle so would you like to come?" frågade han och jag log upp emot honom innan jag nickade och pressade mina läppar emot hans.
"I would love to" sa jag och la ner mitt huvud emot hans bara överkropp.
"I missed you" sa jag och hans grepp om mig hårdnade.
"Believe me babe I missed you too" sa han placerade en lätt kyss på toppen av mitt huvud.
"Tell me about tour, how was it?" frågade jag honom.
"It was ten times better than I could've ever imagined it to be. Performing for those crowds every night just proved to me that this is all I ever want to do" sa han och jag nickade emot honom.
"Imagine the day when you guys have your own tour" sa jag la min hand på hans mage.
"Will you be there?" frågade han.
"Of course, I am your biggest fan after all" sa jag med leende och han skratt hörde snart och hans överkropp skakade vilket fick mig att skaka som i sin tur ledde till att jag också började skratta. Jag hade saknat detta.

 

"Are you done Sky?" frågade Niall från andra sidan sovrumsdörren. Jag rättade till min klänning innan jag tog väska och öppnade dörren.
"Wow" sa han och kollade på mig upp och ner.
"You look beautiful babe" sa han och gav mig en snabb kyss på kinden, med tanke på att jag hade rött läppstift på läpparna.
"Shall we go?" frågade jag och han nickade och eskorterade mig ut till bilen som, lyckligtvis, Paul körde idag. Vi hoppade in i bilen och Paul började köra till restaurangen efter att vi hälsat på varandra. Han stannade framför en relativt liten, men till synes mysig, restaurang och log emot oss i backspegeln när vi tackade för skjutsen. Vi gick in i restaurangen och fick nästan direkt syn på de andra. Louis såg oss före de andra och reste sig upp för att dra in mig i en kram.
"Missed you Sky" sa han efter att vi släppt varandra och han hälsat på Niall. Vi hälsade på de andra innan vi satte oss ner. Jag bredvid Danielle och Niall bredvid mig.
"Love your dress" viskade Danielle till mig och jag log innan jag kollade på hennes.
"Same" sa jag och hon log emot mig innan hon återgick till att kolla i menyn.
Vi alla beställde vad vi ville ha och maten kom rätt snabbt. X factor turnén var det största samtalsämnet under middagen, speciellt efter att jag fått reda på att Danielle som dansare blivit utvald att följa med på turnén. Jag kollade runt på mitt sällskap och log. Här trivdes jag.

Inte alls många kapitel kvar nu! Kommentera på bra på de sista nu :)
 
/Embla, Izabella & Olivia.
 

Should've Taken The Chance. Kapitel 62.

Previously:
"You promise?" sa han efter att vi avslutat den och jag nickade och kysste honom igen.
"I promise" lovade jag och bilen tutade igen.
"I love you" sa han och lämnade lägenheten. Jag stängde dörren efter honom och lutade mig sedan emot den. Jag saknade honom redan.
 

En vecka hade gått sedan Niall lämnade London för X factor turnén och jag saknade honom mer än jag trott att jag skulle göra. Han smsade mig varje kväll efter konserten och vi pratade i telefon så ofta vi kunde men det var inte samma sak som att ha honom runt mig hela tiden. Jag hade hållit mig upptagen med att jobba dock. Jag hade lyckats landa ett flertal reklamjobb efter succén med Nike reklamen. Jag hade mått dåligt den senaste veckan, liksom riktigt dåligt och eftersom Millie och killarna åkt tillbaka till Irland så hade jag ingen som kunde hjälpa mig så jag bara ignorerade det och sa åt mig själv att jag bara hade en förkylning men jag visste själv att det var något mer än det. Millie skulle komma tillbaka idag dock så jag antog att om jag mådde sämre så skulle hon väl tvinga med mig till doktorn men tills dess så ignorerade jag det. Jag ställde mig upp ifrån min bekväma plats i soffan med ett smärtsamt stön, jag tog med mig min tomma kopp ut i köket och diskade den innan jag lutade mig emot köksbänken med mitt huvud i mina händer och suckade. Illamåendet hade kommit tillbaka och jag gjorde mitt bästa för att ignorera det.
Min telefon plingade till och jag sträckte mig efter den och lutade mig med min överkropp emot bänken och lästa meddelandet jag precis mottagit.

 

From: Niall <3
Hi babe, we've just left Manchester for Birmingham and the last show. Can't wait to see you in a couple of days. Miss you loads and love you <3

 

Jag log emot meddelandet och började skriva ett svar men avbröts i mitt skrivande av att ytterdörren öppnades och Millie klev in i lägenheten.
"I'm back!" ropade hon och ställde sig i köksöppningen medan hon snurrade av sig sin scarf.
"Hi, how was Ireland?" frågade jag och la ner telefonen på bänken igen.
"It was great to see the family again but I'm ready for uni now" svarade hon och gick tillbaka ut i hallen för att hänga av sig sin jacka. Jag tog upp telefonen igen och skrev klart mitt svar till Niall och skickade det.

 

To: Niall <3
Hi darling! I'm so excited to see you, nothing's the same without you here and I miss you so so much! You'll have to tell me everything about the tour. Tell the boys I said hi. Love you!

 

 

Jag lämnade min telefon på bänken och anslöt mig till Millie som satt sig i soffan.
"How have you been here then? Without Niall" frågade Millie efter att jag satt mig ner.
"I've been alright, missed him and I've not been feeling too well" svarade jag ärligt och hon kollade oroligt på mig.
"How are you now? Should we go see a doctor?" sa hon oroligt och jag skakade på huvudet.
"It's probabaly just the flu or something" svarade jag och lutade mig tillbaka emot rygg stödet men jag var snabbt uppe på mina fötter igen och innan jag visste ordet av så satt jag på mitt badrumsgolv med huvudet över toalettstolen. Millie höll bak mitt hår och strök mig över ryggen.
"That's it, I'm taking you to the doctor and do not try to refuse" sa hon och jag suckade innan jag reste mig upp och borstade mina tänder innan jag vände mig emot henne.
"Fine, let's go then" sa jag motvilligt och hon log svagt emot mig och lämnade badrummet.

 

"Ms. Sky Oliver?" ropade sköterskan och Millie reste sig upp och började gå efter, jag följde efter de båda in till ett rum där vi blev informerade att läkaren skulle komma när som helst.
Mycket riktigt, inte ens fem minuter senare så stod det nu en man i en vit labbrock och drog mitt blod.
"Go give this to the labs, tell them I want them back quickly" sa han och lämnade rören till sköterskan som nickade innan hon lämnade rummet. Han satte snabbt på ett plåster där nålen tidigare varit i min arm och kollade sedan emellan mig och Millie.
"So, tell me exactly what has been going on with you Sky" sa han och tog upp något slags block och en penna.
"Well I've been feeling nauseous and I've been throwing up, a lot" sa jag och läkaren skulle precis säga något när sköterskan kom tillbaka med ett papper i handen, hon lämnade över det till läkaren och lämnade sedan rummet igen. Läkaren läste pappret innan han kollade på Millie och sedan på mig igen.
"Millie, could I maybe speak to Sky alone for a second?" frågade han och Millie kollade på mig innan hon nickade och även hon lämnade rummet.

 

MILLIES POV. (surprise)

 

Sky hade bara varit i rummet någon minut efter att jag lämnat innan hon kom utspringandes med tårar som hotade att lämna hennes ögon. Jag sprang efter henne in på toan och hörde hur hon bröt ihop. Hennes ansiktsuttryck var en blandning utav förtvivlan och rädsla.
"Sky what happened in there? What did he tell you?" frågade jag oroligt men hon svarade inte mig. Hon försökte men det slutade bara med att hon grät häftigare. Jag drog in henne i min famn och försökte lugna ner henne. Hon mumlade något in i min famn och jag försökte lista ut vad hon sagt, utan framgång så jag höll henne på ett armlångsavstånd och bad henne upprepade det hon precis sagt men när hon gjorde det så kunde jag inte tro mina öron.
"Millie I'm pregnant"
DUM DUM DUUUUUUM! 
Kommentera era tankar! 

 

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 61.

Previously:
"I suppose you're right, let's get going" sa han och vi började gå ut. Sean gick först, den Millie, sen mig, sen Niall och sist Darragh. Paparazzin började knäppa foton så fort Niall syntes och hans grepp om min arm hårdnade och vi skyndade oss till bilen. När vi alla väl satt i bilen kunde vi äntligen slappna av och Niall vände sig chockad om emot oss alla.
"What the hell just happened?" 
 

Jag satt i soffan med Millie och tittade på något program när det blev en "Breaking News" nyhetssändning. Om mig. Eller ja, om Skylar. Min far hade tydligen inte gett upp hoppet om att hitta mig än och hade nu spridit sökandet över hela världen istället för bara Amerika. Jag hade genast smsat Simon men inte hunnit se ifall han svarat eftersom att en bild på mig som Skylar dykt upp på teven och Millie snabbt vänt sig emot mig.
"You look so much like Skylar Bentley" sa hon och jag skrattade nervöst innan jag drack ur mitt vinglas.
"No you do, it's scary actually" sa hon och jag kollade ner i mitt knä innan jag vände mig upp och kollade på Millie som satt och studerade mig.
"Well so I've heard" log jag smått och hoppades att hon inte skulle fråga frågor. Självklart så gjorde hon just det.
"I smell something fishy" sa hon och jag suckade innan jag snabbt bestämde mig för att berätta för henne, men bara henne.
"It's me" sa jag snabbt och hon kollade förvirrat på mig.
"What?" sa hon med ett litet förvirrat skratt.
"Skylar Bentley is my real name. Sky is a nickname and Oliver was my mothers last name. I legally changed it when I ran away from my dad back in december 2009 and I've kept it a secret from everyone but Simon and that's what I meant with that the fame isn't new to me because technically I'm the richest teen in the world and the paparazzis favourite victim" sa jag snabbt och kollade på Millie och kollade nervöst upp på henne.
"Please say something" bad jag och hon skakade chockat på huvudet.
"I can't believe it, this is so..." började hon och skakade sedan på huvudet igen.
"I know and I'm sorry I haven't told any of you I just couldn't risk him finding me and I never meant to lie and..." började jag ursäkta mig men hon avbröt mig genom att fortsätta sin mening.
"...awesome" avslutade hon och log emot mig.
"It's so cool you don't understand my sister is like actually obsessed with you, I can't believe people haven't noticed tho" sa hon och jag log emot henne.
"Why would your sister be obsessed with a teenage girl who is basically to inherit a car company?" frågade jag och hon ryckte på axlarna.
"Apperantly you have a nice fashion sence and you carry yourself like a lady whatever that means" sa hon och jag log stort.
"Aw that's so sweet tho" sa jag och Millie log emot mig.
"Are you not planning on telling Niall tho?" frågade hon och jag ryckte på axlarna.
"Not right now no but at least sometime but I'm scared he'll hate me" sa jag och suckade.
"I do want to be the one to tell him tho" sa jag och hon nickade.
"I won't tell him" lovade hon och gav mig en kram.
"Thank you for trusting me enough to tell me"

 

"I am going to miss you" mumlade Niall emot mitt hår och kramade mig hårdare.
"I'm gonna miss you too" sa jag och smälte in i hans famn. Vi stod i min hall och sa våra hejdå eftersom Niall skulle ut på X factor turnen, han hade spenderat natten hos mig och vi hade... ja ni kan nog lista ut vad vi spenderade vår kväll/natt med.
"But you'll be back sooner than we think" sa jag och drog mig ur omfamningen när jag hörde bilen, som innehöll de andra fyra killarna, tuta.
"You better go" sa jag och han log ledsamt mot mig.
"Hey, we're gonna be fine okay? I love you" sa jag och gav honom en lång och passionerad kyss.
"You promise?" sa han efter att vi avslutat den och jag nickade och kysste honom igen.
"I promise" lovade jag och bilen tutade igen.
"I love you" sa han och lämnade lägenheten. Jag stängde dörren efter honom och lutade mig sedan emot den. Jag saknade honom redan.
Lite kort men det är bättre än inget, right?
Yayy! Inte långt kvar nu, men mycket kan hända  ;)
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 60.

Previously:
"You're holding hands" sa han och fick de tre andra killarnas uppmärksamhet. 
"Is it official?" frågade han och jag nickade med ett leende.
"Oh my god" ropade han och gav oss båda en kram.
"Finally!" sa Zayn och Niall sträckte sig fram för att slå till hans arm.
"Don't you start as well" skrattade han men tittade sedan stolt på mig.
"But yes i agree, finally" sa han och kysste mig.

"So, do you have your eyes on a boy maybe?" frågade jag Millie som skakade på huvudet med ett skyldigt leende.
"Is that boy possibly Sean?" frågade jag och hon gömde sitt huvud i sina händer.
"No" mumlade hon och jag skrattade högt.
"Oh my god, Millie you so have a crush on him" sa jag och Millie kollade upp på mig.
"But he's one of my closest friends, I don't want to risk it" sa hon och jag flinade emot henne.
"Hello, me and Niall, ring any bells?" frågade jag och hon log emot mig.
"Yeah but it's different" sa hon och jag kollade frågandes på henne.
"Different how?"
"Well you're absolutely stunning so it was never a question if Niall would like you back but I'm not and every girl Sean has ever dated has been 'hot'" sa hon och suckade.
"Well they might have been hot but you're beautiful" svarade jag och tog hennes hand.
"He will not reject you" sa jag och hon log snett emot mig.
"Thank you but I'm still not too sure" sa hon och jag såg på henne att hon inte ville prata om det längre, så jag bytte ämne.
"Okay well, do you have twitter?" frågade jag och hon nickade.
"Yeah I do" sa hon och jag höll upp min telefon.
"Do you know what thet means?" frågade jag och hon skakade på huvudet.
"Selfie time" sa jag och höll upp kameran framför oss båda. Vi tog en massa oseriösa bilder innan jag valde en att lägga ut på twitter.


Sky Oliver! @SkyOliver
hanging out with my lovely @MillieC, love this girl!


Skrev jag och la till bilden innan jag skickade tweeten. Millie hade också tweetat en utav bilderna, fast en utav de då vi faktisk såg normala ut.


Millie Clark @MillieC
With the one and only @SkyOliver <3


Jag låste min telefon och vände istället all min uppmärksamhet emot Millie.
"So, how long have you liked Sean for?" frågade jag henne nyfiket och hon log blygt och tittade ner i sitt knä.
"A couple of months maybe, I don't know exactly when it started I just kinda woke up one day and the feelings were just..."
"There" fyllde jag i hennes mening och hon nickade leendes.
"I'm scared" viskade hon och jag tog hennes hand i min.
"I doubt you have anything to be scared about, but sometimes you just have to take the risk" svarade jag och hon nickade.
"Is that what you did?" frågade hon mig och jag ryckte på axlarna.
"I suppose, but to be honest Niall took the first step. Hell he took all steps" svarade jag med ett leende.
"But I'm extremely happy that he did" sa jag sedan och sneglade på klockan.
"It's lunch time, how about we call the boys and go out for lunch?" frågade jag och hon nickade.
"Can you ask them while I take a quick shower?" frågade jag och hon nickade medvilligt. Jag skyndade mig upp på övervåningen och hämtade en handduk innan jag hoppade in i duschen. Jag tvättade snabbt håret och kroppen innan jag skyndade mig ut ur duschen. Jag gick in i mitt sovrum och drog på mitt ett par jeans och en T-shirt innan jag blåstorkade håret. Lite maskara åkte på och sen kände jag mig klar. Mina vita converse var snörade på mina fötter och min svarta skinnjacka hängde över min arm när jag endast tjugo minuter senare gick tillbaka ner till vardagsrummet. Millie satt och höll på att snöra på sig sina skor och jag satte mig bredvid henne i soffan.
"They're meeting us at Nandos, Nialls choice" sa hon och ställde sig upp.
"I called a taxi 'cause I figured you still won't drive here" sa hon och jag skakade på huvudet.
"I'd probably crash the car to be honest" skrattade jag.


Taxin stannade framför Nandos och jag lämnade pengarna till chauffören innan jag hoppade ut efter Millie. Hon drog sin tunna jacka närmre sin kropp och huttrade till.
"It's almost March, shouldn't it be a bit warmer" klagade hon och jag skrattade och gick in i restaurangen. Jag fick syn på Niall, Sean och Darragh nästan direkt och gick emot dem med Millie tätt bakom mig.
"Hi guys" hälsade jag och mottog kramar och kindkyssar ifrån alla tre. Niall och jag hade valt att inte gå public med vårt förhållande än och det tog allt jag hade för att hindra mig själv från att kyssa honom där och då.
"Hi Sky, Millie, how are you?" frågade Darragh och hoppade längre in i båset för att ge Millie plats efter att jag satt mig ner bredvid Niall. Sean följde Darragh och Millie satte sig bredvid henne. Jag gav henne en retsam blick och hon sparkade till mig under bordet. Eller ja, hon menade att sparka mig, men träffade Niall.
"Ouch! Millie?" utbrast Niall förvånat och jag började skratta, högt, och Millie hängde på.
"Oh my god I'm so sorry, I meant to hit Sky" fick hon fram emellan skratten och Niall kollade förvirrat på henne.
"Why?" frågade han henne.
"Because, inside joke" sa hon snabbt och vi skrattade ännu mer. Vi lugnade inte ner oss förens en servitör stannade vid vårt bord. Han var runt vår ålder, något år äldre kanske, och visst var han relativt snygg men hela han utstrålade kaxighet och en "jag är bättre än alla andra" attityd. Något jag ogillade starkt.
"Have you decided what you would like to order?" frågade han. Frågan var uppenbarligen riktad till alla fem men hans blick lämnade inte mig alls. Jag skiftade obekvämt på min plats och skummade igenom menyn. De andra beställde sina rätter och han skrev ner det på sitt block innan all hans uppmärksamhet på mig igen.
"And what would you like gorgeous?" frågade han och jag ryste i obehag.
"Piri Piri chicken, medium, and a coke please" sa jag snabbt och kände Nialls hand läggas på mitt ben och jag kände mig genaste mindre obekväm.
"I will be right back with you beverages" sa han och blinkade åt mig innan han lämnade oss.
"Oh my god, that was awkward" sa Darragh och kollade emellan mig och Niall.
"Prick" mumlade Niall och jag fnissade.
"Agreed" viskade jag till honom och han log och jag sträckte ner min hand under bordet och tog tag i hans när servitören kom tillbaka med våra drickor.


"Is everyone done?" frågade Niall och när vi alla nickade så vinkade han till sig vår vidriga servitör. Under kvällens gång så hade han inte slutat flörta med mig en enda gång och när han inte serverat folk så kunde jag känna hur hans blick vilade på mig. Obekvämt.
"Yes?" frågade servitören när han kom fram till oss.
"Check please" sa Niall och jag lyckades se servitörens namnbricka. Brad. Till och med namnet störde mig. Brad kom tillbaka med notan och la ner den på bordet. Niall betalade den, efter mycket klagande ifrån oss, och lämnade tillbaka den till Brad.
"Thank you" sa Millie och vi alla började lämna bordet men Brad stoppade mig. Jag stannade och kollade frågandes på honom. Han räckte mig en servett och vinkade emot mig innan han fortsatte bort emot ett annat bord. Jag vecklade varsamt upp servetten och läste vad som stod på.


Hi sexy,
would love to get to see you again and maybe have a good time together
/Brad, the waitor at Nandos.


Sen stod hans telefonnummer under och jag himlade med ögonen och gick tillbaka till min grupp utav vänner som nu stod samlade innanför dörren. Jag kunde se att det var ett par paparazzis utanför och Niall såg ut som om han inte riktigt visste vad han skulle göra. Jag ställde mig bredvid honom och gav honom servetten.
"Please burn it" sa jag och han vecklade upp den, läste och slängde den i papperskorgen bredvid sig.
"Dickhead" sa han och jag skrattade innan jag vände mig emot de andra.
"If we don't leave now it will just be more and more people coming here, you're famous now" sa jag och kollade emot Niall.
"I suppose you're right, let's get going" sa han och vi började gå ut. Sean gick först, den Millie, sen mig, sen Niall och sist Darragh. Paparazzin började knäppa foton så fort Niall syntes och hans grepp om min arm hårdnade och vi skyndade oss till bilen. När vi alla väl satt i bilen kunde vi äntligen slappna av och Niall vände sig chockad om emot oss alla.
"What the hell just happened?" 
Kommentera babes, inte alls många kapitel kvar! <3
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx
 

Should've Taken The Chance. Kapitel 59.

Previously:
Hela eftermiddagen så kollade morfar lurigt emellan mig och Niall, han såg ut som om han planerade något och det gjorde mig både nyfiken och lite rädd.
Någon timma senare dock så ropade han på både mig och Niall efter att han sagt till alla att han skulle gå upp och lägga sig en stund och jag visste genast att han visste.
Han visste att jag var kär i Niall och han visste vad Niall svarade. Snart, så skulle allt förändras.

 

"So..." sa morfar efter att vi båda klivit in i rummet.
"I'll just leave you two to it" sa han och lämnade oss ensamma i en pinsam tystnad.
Jag la mig ner på sängen med en suck och kände hur Niall satte sig vid mina ben.
"Think this is one of the most awkward moments we've had" sa han efter ett tag och jag kunde inte hjälpa skrattet som bubblade ut ur mig. Jag satte mig upp och la huvudet på hans axel, hans hand smekte lugnande min arm och jag log.
"I like this" sa jag och kände hur han nickade.
"So do I, it's just so simple" sa han och tog ett djupt andetag.
"But love isn't simple" sa han och han flätade ihop sin hand med min.
"Are you telling me...?" frågade jag men avslutade inte meningen.
"Sky, I'm in love with you" sa han och jag satte mig snabbt upp. Han försökte dra bort sin hand men jag höll kvar.
"Say it again" sa jag tyst och Niall kollade förvånat på mig.
"What?" frågade han och jag kollade i hans ögon med ett stort leende.
"I'm in love with you" upprepade han och jag kraschade mina läppar emot hans. Han kysste mig chockat tillbaka och jag drog mig ifrån honom och lutade mig in i hans famn.
"I'm in love with you too" sa jag och han höll mig hårdare emot honom.
"I was so scared" sa jag och tittade upp på honom.
"I was too but sometimes you have to fall and trust that someone will catch you" sa han och slickade sig sedan om läpparna.
"Sky Oliver, will you please do me the huge honour of being my girlfriend?" frågade Niall och jag log ännu större.
"It would be my pleasure" svarade jag och gav honom ännu en kyss.

Nialls hand var flätad med min när vi gick in i vardagsrummet igen. Alla log emot oss.
"Finally" sa Sean och vände sin uppmärksamhet tillbaka på TV:n.
"Yeah about time you two made it official" sa Darragh och log emot oss. Millie däremot lämnade sin plats i soffan för att ge oss båda varsin kram.
"I'm so happy for you both" sa hon och vi satte oss alla ner i soffan. Jag märkte att mormor, morfar och Simon satt och log slugt och jag visste att de planerat det.
"I hate you" sa jag till dem och Simon skrattade.
"Sure you do Sky" sa han och jag log emot honom.
"I love you" viskade Niall i mitt öra och mitt leende växte.
"I love you too" viskade jag tillbaka och han gav mig en lång kyss.
"Okay guys I'm happy for you and all but less saliva please" sa Sean och Niall började garva högt.
"It's gonna get worse when we tell the boys" sa jag till Niall och hans skratt slutade.
"Shall we go tonight?" frågade jag och han nickade.
"Sounds good" svarade han och gav mig en snabb kyss till.

 

"So should I drop you girls off at Sky's place first?" frågade Darragh när vi alla satt i bilen senare på eftermiddagen.
"No, we're going to tell the boys" sa Niall och Darragh nickade mot honom i backspegeln innan han började köra ut ifrån Simons område och emot Nialls.
"So, how's Ireland?" frågade Niall och Sean vände sig leendes om.
"Green" svarade han och Niall skrattade högt.
"That wasn't even funny" sa jag och Niall nickade.
"It was a little funny" hörde jag Millie säga i jämte mig och jag la huvudet i händerna.
"You guys are the worst" sa jag innan deras skratt smittade av sig på mig också.
"We're here" sa Darragh och parkerade utanför villan som killarna bodde i tillfälligt.
"Are they all home?" frågade jag och Niall nickade.
"They should be at least" svarade han och tog min hand i hans. Det var en naturlig gest som ingen utav oss tänkte mycket på.
Vi gick in i huset och sparkade av oss skorna,
"Boys!" ropade Niall och fick ett par svar om att de var på övervåningen. Mycket riktigt så satt de där, utspridda på tre soffor, och kollade på något tv-program.
"What are you watching?" frågade jag när kvinnan på TV:n fick något som liknade kolasås över sig.
"How to survive a japanese game show" svarade Louis och slängde en snabb blick på oss innan han vände den tillbaka på TV:n men han satte sig snart upp och kollade på oss.
"You're holding hands" sa han och fick de tre andra killarnas uppmärksamhet.
"Is it official?" frågade han och jag nickade med ett leende.
"Oh my god" ropade han och gav oss båda en kram.
"Finally!" sa Zayn och Niall sträckte sig fram för att slå till hans arm.
"Don't you start as well" skrattade han men tittade sedan stolt på mig.
"But yes i agree, finally" sa han och kysste mig.
Yay! Dem är officiella! 
Kom ihåg babes, tävlingen avslutas på fredag :)
KOMMENTERA!
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 58.

Previously:
"Well I have a surprise for you" sa han och mitt leende försvann.
"I hate surprises" klagade jag och han skrattade åt mig innan han hälsade på de andra.
"You're gonna love this one. It's in the backyard, Niall make sure she doesn't run away" sa han och Niall la armen om mig.
"Come on, if he says you'll love it I'm sure you will" sa han och jag började motvilligt gå.
"Sky" sa Simon och vände sig om emot mig. Bakom honom stod en man och en kvinna i sjutti-åtti års ålder och log emot oss.
"Meet Derek and Grace Oliver. Your grandparents.

Jag spärrade upp ögonen och kollade länge på dem innan jag vände mig emot Simon.
"What?" frågade jag med tårar i ögonen och jag kände hur Niall drog mig närmre sig.
"Go babe, give them a hug" sa han tyst i mitt öra och jag nickade stumt innan jag började gå emot dem.
"Concidering I haven't seen you since you were five it might be weird for you to call me grandpa so call me Derek for now, but I prefer grandpa" sa min morfar och jag log emot honom.
"Pops" sa jag och hans leende sträckte sig om möjligt ännu större.
"You remember" sa han och gav mig en lång kram.
"Of course I do, I just couldn't believe it" sa jag och andades in hans doft. Precis samma som han haft 13 år sedan. Jag vände mig sedan emot min mormor.
"Nan" sa jag och gav henne en lika lång kram.
"I've missed you so so much darling" sa hon och jag kände hur tårarna nu börjat rinna nerför mina kinder.
"Oh I've missed you too" sa jag och hon avslutade kramen.
"Now, introduce me to your friends" sa hon och jag log.
"Guys" sa jag och vinkade fram mina fyra vänner som alla stod med leenden på läpparna.
"This is Grace, my nan and this is Derek, my granddad" sa jag och de hälsade på varandra.
När Niall hade hälsat på båda så stod min morfar och kollade fundersamt på honom.
"Have I seen you on TV?" frågade morfar och Niall nickade med ett leende.
"Are you in love with my granddaughter" sa han sedan och jag stirrade på honom.
"Pops stop!" sa jag och han vände sig emot mig.
"Oh come on doll it's obvious" sa han och jag vände mig om emot Simon.
"How about we make some coffee" sa jag och stampade in i huset.

Niall's POV.

När Sky's morfar frågade det så var min första tanke ja, men när Sky reagerade på det sättet så vågade jag inte svara på frågan. Var det för att hon inte kände likadant eller var det för att hon var rädd. Jag hade ingen aning men tankarna rusade runt huller om buller i mitt huvud nu. När Sky gått in i huset så hade de andra följt efter men jag gick sist i gruppen. helt inne i mina tankar, men när tankarna i stället övergick till Sky så visste jag svaret. Jag sprang ifatt hennes morfar och började gå i jämte honom istället.
"Yes" sa jag snabbt och fortsatte in i köket. Jag hoppades bara att han förstod vad jag menade.

Sky's POV.

Hela eftermiddagen så kollade morfar lurigt emellan mig och Niall, han såg ut som om han planerade något och det gjorde mig både nyfiken och lite rädd.
Någon timma senare dock så ropade han på både mig och Niall efter att han sagt till alla att han skulle gå upp och lägga sig en stund och jag visste genast att han visste.
Han visste att jag var kär i Niall och han visste vad Niall svarade. Snart, så skulle allt förändras.
Detta var super-mega-as kort men vi kände att det blev ett bra ställe att avsluta inför nästa kapitel så ah, så blev det. Ni fick en liten insyn hos Niall där i alla fall :)  +6 kommentarer för nästa! 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

TÄVLING!

YAY EN TÄVLING!!
 
Yes, nu kör vi på en liten tävling igen.
 
Priset i denna tävlingen kommer att, chockerande nog, vara en roll i nästa novell. 
Men, ni kommer också kunna ha möjligheten att läsa fem kapitel innan de publiceras och vilka kapitel detta ska vara bestämmer ni. Om ni precis läst klart Kapitel 5 och ni vill läsa Kapitel 6 innan det publiceras, då säger ni det till oss. Ni kommer också få möjligheten att skriva någon POV från eran karaktär om ni tycker om att skriva. Självklart är det inte något ni måste göra om ni vinner ;)
 
Och, som om inte det var nog, så kommer ni också ha ett antal "priser" att välja på. 
När vinnaren är vald så kommer ni att få en bild & en lista på priserna och kommer sedan få välja ett. 
Tvåan och trean i tävlingen kommer också få möjligheten att välja ett men då inte förren vinnaren
(och tvåan om du är trea) har valt.
 
Låter det bra? 
Bra, då går vi vidare till hur tävlingen kommer gå till.
 



I nästa kapitel (kapitel 58, kommer på söndag) så kommer det finnas en "replik" som kommer ifrån en känd TV-serie. 
Vi vill att ni ska peka ut vilken "replik" det är och ifrån vilken TV-serie.
Detta svaret skickar ni till Olivia på KIK: OliviaLW eller till oss på mail: eionovels@live.se

Sen så vill vi höra era bästa gissningar på vad vår nästa novell ska heta, eller vad ni tror att den handlar om och vem den handlar om. Här handlar det inte om att ha rätt svar utan om att vara kreativa, skriva vad ni vill läsa om eller kanske bara hitta på världens mest random idé. 
 
Till sist så vill vi veta lite mer om er. 
-Vad heter ni?
-Vilken ögonfärg?
-Hårfärg?
-Är du lång, kort?
-Vad har ni för intressen?
-Har ni några husdjur?
-Vad är eran favoritfärg?
-Favoritmat?
-Favorit artist/band/musikstil?
-Favoritmedlem av 1D?
-Hur länge har ni varit ett fan?
-Era favorit saker med 1D? (Kan vara saker de sagt, eller när ni såg dem live, eller träffade dem)
 
 
-Hur länge har ni läst EIO?
-Vilken har varit eran favorit novell hittills? (TUA, STTC).
-Vem hoppas ni att vi ska skriva om i nästa novell? Varför?
-Vad vill ni se mer utav på EIO? 
 
Och tillsist, berätta en random sak om dig. Vad som helst!
 
Skicka dessa svar till eionovels@live.se
 

 
Tävlingen kommer ha öppet i en vecka, så tills Fredagen den 1a November, Kl. 12.00.
På Tisdag, Onsdag och Torsdag så kommer inlägg komma upp där vi svarat på dem "personliga" frågorna.
Bella på Tisdag, Embla på Onsdag och Olivia på Torsdag. Med dessa inläggen så kommer också en ledtråd släppas som har med TV-Serien att göra. Vinnaren och rätt svar släpps på Lördagen :)
Parallellt med det så kommer också komma ett kapitel på Onsdag och ett på Söndag, precis som vanligt men på fredagen så kommer det upp en liten epilog sak till från Tear Us Apart
 

 
Hoppas det låter bra och att många utav er ställer upp, även om ni inte vet svaret på frågan om vilken TV-serie det kommer ifrån, så tävla en då. Ni är ändå med i chansen att vinna :)
 

 
/Embla, Izabella & Olivia.xx
 
 
 

Should've Taken The Chance. Kapitel 57.

Previously:
"Are we allowed to do that?" frågade jag och han nickade.
"As long as I drive with someone who has a full license and isn't drunk" svarade han och jag suckade.
"I've been drinking" sa jag och han vände sig flinandes om.
"Well stop complaining, we're at your place" sa han och jag kollade ut igenom fönstret.
Mycket riktigt så stod vi parkerade utanför mitt lägenhetshus och jag hade inte ens märkt det.
"At least give me a heads up next time."
 
 

Jag vaknade morgonen därpå utav en lätt knackning på min dörr. Jag ropade ett trött kom in och Millie syntes snart i dörröppningen.
"I made breakfast for us and thought we could catch up a bit" log hon och jag nickade innan jag slängde fötterna över sängen. Jag sket i att byta om ifrån pyjamasen och följde med Millie, som förövrigt också hade pyjamas på sig, ner i köket där hon dukat upp allt ifrån kaffe till pannkakor.
"Oh I might just have to get you to come live here more often" sa jag och slog mig ner mitt emot henne.
"Yeah about that..." började hon och jag kollade väntades på henne att fortsätta meningen.
"I got in to uni in London" sa hon och jag log stort.
"Really? That's awesome" sa jag och hon nickade varsamt innan jag insåg vad hon faktiskt försökte fråga.
"Yes you can move in with me. Screw dorms, I'm lonely here" sa jag och hon log stort.
"Thank you Sky! My parents can't afford buying me a place and the dorms are full, you're an angel" sa hon och jag log emot henne.
"This benefits me as much as you" skrattade jag och högg sedan in på maten.

 

"Bring your tea to the living room and we'll sit and catch up" sa jag till Millie när vi ätit klart. Jag tog min kaffekopp med mig och gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan. Millie kom inte långt efter.
"What about the dishes?" frågade hon och jag ryckte på axlarna.
"I'll do them later" svarade jag.
"We'll do them later" sa hon och jag skakade på huvudet.
"You cooked so I'll do the dishes" sa jag och lämnade ingen plats för protester.
"So how's Ireland been since I left?" frågade jag och tog en klunk utav mitt rykande kaffe.
"Cold" svarade hon och rörde om med skeden i sin kopp.
"No but I've really missed you. You're like my only girl friend. Seriously" sa hon och jag nickade.
"Yeah, I have one that's sort of my friend and then Danielle" sa jag och hon kollade frågandes på mig.
"I know you're talking about Nora but who's Danielle?" frågade hon mig.
"Oh Niall didn't tell you? It's Liams girlfriend" svarade jag och hon log emot mig.
"We don't really talk about anything that has to do with the whole 'famous' part I think me and the two dorks I came here with are kind of his piece of the past before  X factor" svarade hon och jag nickade.
"Normality" log jag och hon nickade emot mig innan hon tog en klunk utav sitt te.
"Well you're new to fame, how'd it been for you?" frågade hon och jag skrattade.
"Oh I'm not new to this" sa jag innan jag hann stoppa mig själv men insåg sedan vad jag sagt.
"I mean oh ehm, shit." sa jag och satte en kudde framför mitt ansikte.
"What are you talking about?" frågade Millie och jag kikade fram ifrån bakom kudden.
"Nothing, I mean I can't tell you and you can't tell Niall what I just said I just... it's my past" sa jag och hoppades att hon inte skulle fråga mer om det.
"Okay fine but you're gonna tell me someday" sa hon och jag nickade.
"One day."

 

Jag, Millie, Niall, Sean och Darragh satt på ett café när samtalet ifrån Simon kom. Han hade låtit otroligt... uppspelt och glad när han sagt åt mig att åka till hans hus. Han hade sagt att det var okej för mig att ta med de andra så vi satt nu alla fem i Nialls bil, med Darragh bakom ratten den här gången, och jag dirigerade dem emot Simons hus. Niall hade tydligen inte varit hos Simon innan så det var nytt för honom med.
De stora husen började resa sig framför oss och jag talade om för Darragh vilken grind han skulle köra in vid. Simons grindvakt Jones, han som hämtat mig på flygplatsen, knackade på rutan och Darragh rullade ner.
"Is Mr. Cowell expecting you?" frågade han rutinmässigt och jag stack fram huvudet så han kunde se mig.
"Yes, let us in Jones" log jag och han nickade emot mig.
"Good to see you again Sky" sa han och vinkade emot den andra vakten att öppna grinden.
"You too" sa jag och Darragh körde in. Han parkerade bilen och vi klev alla ut och möttes utav en leendes Simon.
"What's up with you today?" frågade jag när han gav mig en stor kram.
"Well I have a surprise for you" sa han och mitt leende försvann.
"I hate surprises" klagade jag och han skrattade åt mig innan han hälsade på de andra.
"You're gonna love this one. It's in the backyard, Niall make sure she doesn't run away" sa han och Niall la armen om mig.
"Come on, if he says you'll love it I'm sure you will" sa han och jag började motvilligt gå.
"Sky" sa Simon och vände sig om emot mig. Bakom honom satt en man och en kvinna i sjutti-åtti års åldern och log emot oss.
"Meet Derek and Grace Oliver. Your grandparents.
Yay! Morföräldrar! Vi har en liten tävling som kommer om några dagar så håll utkik efter den :)
+6 för nästa. Kommentera annars kommer det inte.

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 56.

Previously:
"Thank you again for helping us get started with the song, we've been working on that with Tom for weeks" sa Niall och drog in mig i en lång och mysig kram.
"You're welcome Niall" svarade jag bara och begravde mitt ansikte i hans hals innan jag suckade lyckligt.
"You good?" frågade han efter att jag låtit sucken lämna mina läppar och jag nickade emot hans hals.
"Absolutely perfect" svarade jag sedan och han kysste mig på huvudet för andra gången den dagen innan han också släppte ut en lycklig suck.

 

 

Dörrklockan ringde prick klockan sju och jag tog ett djupt andetag innan jag började röra mig emot dörren. Han är här.
Idag var kvällen då Niall skulle ta med mig ut på en dejt och jag var jätte nervös men ändå sådär över spänd och as glad.
Jag slängde en blick på mig själv i spegeln på vägen till dörren. Mitt smink var väldigt neutralt med en lätt guldskimrig ögonskugga, lite maskara och ytters lite eyeliner på ögonen. Det baby rosa läppstiftet och min Foundation syntes knappt utan framhävde mer hur jag redan såg ut. Jag var faktiskt för en gångskull nöjd med hur jag såg ut, speciellt nöjd var jag över den ny inköpta klänningen som jag hade på mig. Den var blommig och satt åt kring överkroppen men flöt fritt kring benen. Jag hade parat ihop den med ett par rosa klackar.
Jag log åt min spegelbild innan jag tog de sista stegen fram till dörren och öppnade den, men utanför stod inte den personen jag väntat mig.
"Millie!" ropade jag glatt och gav henne en lång kram. En harkling hörde och jag tittade upp.
"Sean! Darragh!" sa jag och gav dem varsin kram med.
"What are you guys doing here? Me and Niall are suppose to go out tonight" sa jag sedan och klev till sidan så att de skulle kunna komma in i lägenheten.
"We know. We are here to pick you up. By the way I'm sleeping here because I refuse to stay with the boys" sa Millie och tog en resväska ifrån Darragh, hon rullade in den i vardagsrummet och vände sig sedan emot mig.
"Ready to go see your man" frågade hon med ett leende.
"He's not my man, but yes I'm ready" sa jag och hon kollade på mig från topp till tå.
"You look gorgeous" sa hon sedan innan vi gick ut till bilen där Sean och Darragh redan satt.

"Are we there yet?" frågade jag otåligt. Vi hade åkt i snart en halvtimma och jag började undra om Darragh ens hittade i London.
"We're here" sa Sean precis när bilen saktade ner framför en mysig liten restaurang.
"He's right inside, have fun" sa Millie och gav mig en kram innan jag hoppade ur bilen.
Jag tog ett djupt andetag och började gå emot ingången. Jag hann inte längre än några steg förens Niall stod i dörren och väntade på mig. Han tog min hand och gav mig en kyss på kinden när jag kom fram till honom.
"Hello" sa han och jag log stort.
"Hi" sa jag och han ledde mig in i restaurangen. Det var en mysig atmosfär och det var nästintill tomt, bara ett par som satt i främre delen utav restaurangen. Niall ledde mig dock till den bakre delen och fram till ett bord.
"Is here okay?" frågade han och jag nickade leendes.
"It's perfect"
Vi satte oss ner och började bläddra i menyerna som legat framför oss på bordet.
"Why didn't you tell me Millie, Sean and Darragh was coming?" frågade jag Niall och tittade upp ifrån menyn. Han verkade redan ha bestämt sig och vek i hop menyn innan han svarade på min fråga.
"I didn't know until last night and then I came up with this idea of them picking you up and then Millie demanded she gets to stay with you instead of a house with seven boys" sa Niall med ett leende.
"I didn't think you'd mind" sa han sedan och jag log.
"Have you decided on wha you're getting?" frågade jag honom och han nickade.
"The grilled chicken with potato chips is the best" sa han och jag log innan jag vek ihop min meny.
"Then I shall trust you" log jag och Niall vinkade över servitören.

Den sista kycklingbiten nästan smälte i min mun och jag tuggade njutande.
"You were right. This was amazing!" sa jag och tog en klunk utav mitt vin. Niall, som inte ännu var arton, drack upp det sista utav sin cola innan han lutade sig tillbaka i stolen.
"Did you doubt my food skills?" frågade han retsamt och jag skrattade.
"I suppose I did. Forgive me?" sa jag och han log fundersamt.
"Maybe" sa han sedan och jag drack upp det sista vinet ur mitt glas.
"Finished?" frågade Niall och jag nickade. Han vinkade en än gång över servitören och bad om notan. Han betalade den, för mig undangömda, summan och vi lämnade sedan restaurangen.
"You know I don't like you paying for me" sa jag när vi gick emot hans bil.
"I know, but if I ask you out on a date I'm going to pay" sa han enkelt och höll upp bildörren för mig.
"Uh, gentlemen" sa jag, både syftandes på att han höll upp dörren och på att han insisterade att betala varje gång vi var ute.
"Of course" svarade han när han satt sig i förarsätet.
"Wait!" sa jag snabbt och Niall hindrade sig ifrån att starta bilen.
"Niall, you can't drive" sa jag och han flinade emot mig.
"I can" sa han och vred om nyckeln.
"I just don't have a license" sa han sedan och backade ut ifrån parkeringen.
"But what if the cops stop us?" frågade jag.
"Well if the police stops us we just tell them how I'm allowed to drive since you have a license" sa han och pekade ut mitt amerikanska ord.
"Are we allowed to do that?" frågade jag och han nickade.
"As long as I drive with someone who has a full license and isn't drunk" svarade han och jag suckade.
"I've been drinking" sa jag och han vände sig flinandes om.
"Well stop complaining, we're at your place" sa han och jag kollade ut igenom fönstret.
Mycket riktigt så stod vi parkerade utanför mitt lägenhetshus och jag hade inte ens märkt det.
"At least give me a heads up next time."
En liten dejt där. Inte så jätte händelserikt, men Millie, Sean och Darragh kom till London :)
Kommentera babes! +4 för nästa!

/Embla, Izabella & Olivia.

Should've Taken The Chance. Kapitel 55.

Previously:
"Thank you" sa jag och gav honom en snabb kyss och tog ett till bett utav min kyckling. 
"Whoa!" hörde jag Harry säga och jag kollade förvirrat upp på honom innan jag insåg att jag precis kysst Niall framför dem och han hade uppenbarligen inte berättat för dem.
"Ehm yeah, hi" sa jag och kollade på Niall som såg ut som om han skulle börja skratta närsomhelst. Precis som jag trott så började han as garva och med tanke på att hans skratt smittade något extremt så satt jag snart i min stol och asgarvade jag med. 
Någon harklade sig vid dörren och när jag vände mig om så stod Tom Fletcher där med ett stort leende. Oh my god!
 

"Hi, I'm Tom" sa han till mig och räckte fram sin hand. Jag skakade den och log emot honom.
"I know. I'm Sky" svarade jag och han skrattade.
"I know. I do watch not only The X factor but The Xtra factor aswell" sa han och slog sig sedan ner på andra sidan bordet och kollade runt på killarna.
"Get over here so we can start bouncing ideas" sa han sedan och pekade på de tomma stolarna runt bordet. Jag började tyst tugga på min mat medan jag lyssnade på vilka slags idéer killarna kom med. Några fick mig att vilja skratta medan några var seriöst bra. Jag fiskade upp mitt anteckningsblock ur min väska, när jag hade ätit klart, och började ointresserat kladda ner en massa textrader. Så som jag alltid gjorde när jag hade tråkigt. Jag såg Nialls gitarr stå lutad emot väggen bakom honom och jag knackade försiktigt på hans axel, rädd för att råka avbryta dem mitt i en bra idé. Han vände sig emot mig och log.
"Can I borrow your guitar? I won't make to much noise to disturb you, I promise" sa jag och han log stort.
"Of course you can and don't worry, you won't disturb us" svarade han och jag grabbade tag i hans gitarr och placerade den i mitt knä. Jag drog upp benen under min kropp och började strumma lätt på strängarna. Snart flödade alla möjliga text idéer ner på pappret och jag satt och testade ut en massa ackord för att se vilka som skulle passa bäst.
Efter några minuter så insåg jag hur alla hade blivit tysta och jag kollade upp på dem.
"What? Sorry did I disturb you?" frågade jag och kollade förvirrat på dem.
"No, not at all. What are you writing?" frågade Tom och jag kollade generat ner på mitt block.
"Oh uhm, just writing" svarade jag och han nickade emot gitarren.
"A song?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Or something, I'm just playing around really" svarade jag och ställde sedan ifrån mig gitarren.
"So how's it going for you guys?" frågade jag och de såg frustrerade ut.
"Nothing whatsoever" svarade Harry och Liam tog över efter honom,
"We've been sat here not getting any ideas" sa han och jag nickade medlidsamt.
"Will you help us?" frågade Niall tyst när de andra började göra sina egna grejer.
"I... yeah. Is there a piano?" frågade jag och Niall nickade in till det andra rummet och jag signalerade för honom att ge mig tio minuter ensam. Jag tog med mig pennan och blocket in i rummet. Jag hörde hur de andra frågade vart jag var på väg innan jag stängde igen dörren.
Jag satte mig ner vid pianot och lät genast mina fingrar dansa över tangenterna.
En idé kom till mig nästan direkt och jag började leka med den tills jag fått fram vad som lätt skulle kunna vara refrängen. Eller ja, en oredigerad version. Tio minuter senare, precis som jag sagt, så kom Niall in med resten i tåg.
"So uhm anything?" frågade Niall och jag nickade.
"How about a materialistic girl who really ever wants things." föreslog jag och alla nickade gillandes, inklusive Tom.
"I Want" avslutade jag och Niall log stort emot mig.
"You've saved us for sure" sa han och planterade en kyss på mitt huvud.
"I've got a rough copy of what the chorus could look like" sa jag och skickade över blocket till Tom.
"Play?" frågade han och jag nickade innan jag började spela melodin jag lyckats knåpa ihop.
"This is fantastic!" sa han när jag slutat spela och gav sedan tillbaka blocket så att vi skulle kunna börja skriva igen tillsammans. Jag gjorde däremot inte mer på låten utan lämnade över det till Tom och killarna, jag hade bara velat hjälpa dem att komma igång.

"Thank you again for helping us get started with the song, we've been working on that with Tom for weeks" sa Niall och drog in mig i en lång och mysig kram.
"You're welcome Niall" svarade jag bara och begravde mitt ansikte i hans hals innan jag suckade lyckligt.
"You good?" frågade han efter att jag låtit sucken lämna mina läppar och jag nickade emot hans hals.
"Absolutely perfect" svarade jag sedan och han kysste mig på huvudet för andra gången den dagen innan han också släppte ut en lycklig suck.
Kapitel 55 for you :)
Det är inte jätte, jätte många kapitel kvar för STTC nu men don't worry. Mycket kommer hända innan det tar slut ;)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 54.

Previously:
"Yeah" sa jag bara och han nickade.
"But you kissed me back?" sa han sedan frågandes efter ett tag och jag nickade. Jag kunde inte forma några ord så det var det enda svaret han fick ur mig. 
"Do you regret it?" frågade han och jag märkte hur han plötsligt satt sig där pizzakartongen en gång var placerad, precis intill mig. Jag tog ett djupt andetag och tittade upp på honom innan jag skakade på huvudet.
"I liked it" sa jag sedan tyst och hans leende återfann sig innan han lät sina läppar än en gång nudda mina.

 

Jag vaknade utav att solen lyste in igenom mitt fönster. Min rullgardin, som tidigare varit nerrullad, vart nu uppdragen och Niall stod och kollade ut igenom fönstret. Djupt i tankarna.
"Good morning" sa jag och han vände sig leende om.
"Good morning sleepyhead" sa han och satte sig på sängkanten och borstade bort ett par hårstrån som lagt sig över mina ögon.
"This is weird" sa jag leendes och han kollade frågandes på mig.
"What is?" frågade han och strök sin hand över min kind, jag log åt den kärleksfulla gesten.
"This. Us." svarade jag och hans hand föll ner ifrån mitt ansikte.
"Good weird?" frågade han och jag nickade med ett stort leende.
"Yes" svarade jag och förde hans ansikte ner emot mitt för att ge honom en kyss. Han kröp sedan över mig och la sig bredvid mig i sängen.
"How long have you been awake?" frågade jag och rullade runt på andra sidan så att jag kunde se på honom.
"Since ten" svarade han,
"What time is it?" frågade jag och han fiskade upp sin telefon ur fickan och visade den sedan för mig. 11:05.
"I need to be in the studio at one" sa han och drog mig sedan intill sig.
"When did you say you were going to Sweden?" frågade jag honom nyfiket.
"In a couple of weeks but Paul said we'll probably have to go more than once but it's not a long flight so that's good" svarade han och jag nickade.
"Who's Paul again?" frågade jag efter att jag gett upp att försöka komma ihåg vem det var.
"Out tour manager, bodyguard, babysitter. You name it" sa han med ett leende.
"He's Irish too so that's nice" sa han sedan. Han började rita mönster på min rygg och jag slappnade av i hans famn. Om någon hade sagt till mig, för bara några månader, att jag och Niall skulle kyssas och sen ligga i min säng och kramas så hade jag troligtvis kallat dem idioter och sen gått därifrån men här låg vi. Tätt intill varandra.
"Sky?" frågade Niall och skakade om mig. Jag antar att jag hade varit för djup i mina tankar för att höra att han sagt något.
"Huh? Sorry?"
"I said 'I want to take you out tomorrow night'" sa han och skrattade åt mig.
"I'd like that" sa jag och log upp emot honom.
"Good" sa han, med ett minst lika stort leende, och kysste mig.

 

"You hungry?" frågade jag när vi nästan en timme senare äntligen tagit oss upp ur sängen.
"Yes, but I thought that we could maybe bring food to the studio" svarade han och slingrade sina armar kring min midja och lutade sin haka på min axel.
"Wait I'm coming?" frågade jag och lutade mitt huvud bakåt emot hans kropp.
"Yes I mean if you want to, you don't have to..." sa han men jag avbröt honom med en kyss.
"I'd love to come" sa jag bara och gick emot sovrummet för att börja göra mig i ordning. Jag satte på mig ett par svart skinny jeans och ett grått linne. Jag plattade mitt hår och började sminka mig. Jag var mitt i att lägga på eyeliner när Niall kom in i mitt rum.
"Paul is coming to pick us up in like five minutes just so you know" sa han och satte sig på min nybäddade säng för att vänta på mig.
"Okay, I'm done" sa jag och la ner pennan ibland allt mitt andra smink.
"Why do you wear make-up, you don't need it" frågade Niall och jag lipade emot honom.
"That's cheesy" skrattade jag men svarade sedan seriöst på hans fråga,
"I like it. I like the way it looks and I like to apply it and experiment with it to create new looks and stuff. I don't wear it so much for others but more for myself" svarade jag och stoppade sedan ner min mobil i fickan. Conversen drog jag på fötterna och skinnjackan åkte på innan jag och Niall lämnade lägenheten.

 

"Sky!" ropade Louis, när jag klev innanför dörren till studion, och gav mig en stor kram.
"I missed you" sa han sedan och klev åt sidan för att låta oss gå förbi. Inte innan han hälsat på Niall med en lika stor kram förstås. Niall, som höll de två påsarna ifrån Nandos med vår lunch, hade det lite svårt att krama tillbaka men Louis verkade inte bry sig så mycket utan satte sig bara ner i soffan bredvid Harry igen. Niall ställde ner påsarna på bordet där vi sedan satte oss för att äta.
"So what are you guys doing today?" frågade jag sedan till ingen speciell.
"Writing. Tom Fletcher from McFly is coming here anytime now" svarade Liam och jag hostade chockat upp kycklingen som jag precis tagit ett bett utav.
"What?!" sa jag sedan och kollade runt på killarna som kollade chockat på mig.
"I love McFly" nästan viskade jag och Niall log stort emot mig.
"I know, I saw the posters you put in your closet." sa han jag insåg genast vad han höll på med.
"You brought me with today on purpose" sa jag och slog till honom på armen innan jag gav honom en stor kram.
"Thank you" sa jag och gav honom en snabb kyss och tog ett till bett utav min kyckling.
"Whoa!" hörde jag Harry säga och jag kollade förvirrat upp på honom innan jag insåg att jag precis kysst Niall framför dem och han hade uppenbarligen inte berättat för dem.
"Ehm yeah, hi" sa jag och kollade på Niall som såg ut som om han skulle börja skratta närsomhelst. Precis som jag trott så började han as garva och med tanke på att hans skratt smittade något extremt så satt jag snart i min stol och asgarvade jag med.
Någon harklade sig vid dörren och när jag vände mig om så stod Tom Fletcher där med ett stort leende. Oh my god!
 


Jag vet inte om det är någon här som inte vet vem Tom Fletcher är (eller McFly) men han skrev I Want m.m. Om ni inte har lyssnat på McFly så gör det för guds skull. De är bäst! +5 för nästa?

I alla fall, kommentera vad ni tyckte nu :)
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Should've Taken The Chance. Kapitel 53.

Previously:
Jag följde henne också innan jag stängde ner både twitter och datorn efter att tröttheten infunnit sig. Jag hade nästan somnat när min telefon lät och jag kollade trött på den nu upplysta skärmen.

New message. Niall! <3
Good night beautiful! Miss you already.

Den kvällen somnade jag med ett stort leende på läpparna.
 
Två månader senare.

"Cut!" ropade regissören och jag lät mina axlar slappna av. Jag hade lyckats landa ett jobb som i en reklamfilm för Nike. Inget fancy men roligt var det! Simon hade erbjudit mig jobbet i Xtra factor igen men jag hade tackat nej, mest för att det inte hade känts som om det var vad jag ville göra. Visst hade jag tyckt att det var otroligt kul men det kändes som att jag hade så mycket annat att utforska, som till exempel hur det är att vara med i en reklamfilm för ett par träningsskor. Även om det så innebar att jag dansade, fastän jag inte var någon speciellt bra dansare, timmar i sträck och tills hela kroppen värkte så var det roligt på ett helt annat sätt. Det hängde definitivt inte lika mycket press över mig som det gjort med Xtra factor men sen saknade jag så mycket annat som jag haft där.
Vad jag visste så skulle Konnie inte heller komma tillbaka detta år utan det var två nya, vilka två visste jag inte men jag var definitivt spänd att få veta. Det började ju faktiskt filmas om bara någon vecka. Tänk att det var nästan ett år sedan jag träffade Niall för första gången i vänthallen i Dublin och nu så höll han på att spela in en skiva. Jag var så otroligt otroligt stolt över honom, det finns inte ord!
"Sky! Nicholas! You ready to go again?" ropade regissören till mig och han som jag gjorde reklamen tillsammans med. Jag nickade och sprang tillbaka över till "scenen" där vi dansade.

"So how's recording going?" frågade jag Niall när vi senare satt i min soffa med en pizzakartong emellan oss.
"It's going great, we're actually flying over to Sweden in a couple of weeks because some guys from Sony Music Sweden wrote a song that we're recording" svarade han och tog ett bett utav sin pizza slice.
"Wow that's awesome" sa jag och borstade av ett par pizza smulor ifrån mitt knä.
"So how's the advertisement life?" frågade han skämtsamt och log emot mig.
"It's good. It's not something that I would like to do full time but it's fun right now"
"So who did you make an advert for last?"
"Nike, we had to dance for hours and you know that I'm not a particularly good dancer" svarade jag och han skrattade högt.
"Yeah I know, I remember the dance you did at Seans new year's party" skrattade han och jag skrattade också tills jag insåg vad han sagt. Den dansen, som kunde vara den ända han syftade på, hade hänt efter kyssen. Betydde det att han mindes kyssen?
"Oh, I didn't think you'd remember because you were quite drunk" svarade jag och log ett framtvingat leende.
"What do you mean? You were the one who was drunk" skrattade han och jag kolla förvirrat på honom.
"Niall, I didn't drink anything that night" sa jag sakta och hans leende försvann.
"What?" han såg genast mycket blekare ut och jag kände hur färgen i mitt ansikte sakta försvann.
"So at midnight, you weren't drunk?" frågade han och jag skakade på huvudet.
"And neither were you?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"So the kiss" sa han och jag svalde hårt.
"Yeah" sa jag bara och han nickade.
"But you kissed me back?" sa han sedan frågandes efter ett tag och jag nickade. Jag kunde inte forma några ord så det var det enda svaret han fick ur mig.
"Do you regret it?" frågade han och jag märkte hur han plötsligt satt sig där pizzakartongen en gång var placerad, precis intill mig. Jag tog ett djupt andetag och tittade upp på honom innan jag skakade på huvudet.
"I liked it" sa jag sedan tyst och hans leende återfann sig innan han lät sina läppar än en gång nudda mina.
OJ OJ här händer det saker!! 
Kommentera vad ni tyckte nu :)
Nästa kapitel kommer på Söndag om vi minst tre kommentarer! 

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Tidigare inlägg

© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau