Should've Taken The Chance. Kapitel 42.
”I’m fi-” började han men ändrade sig snabbt. Han slickade sig om läppen och log emot mig.
”I’m better” sa han sedan och jag nickade.
”That’s good” svarade jag log tillbaka.
”I should probably get back though” sa han och jag nickade och följde honom ut i hallen. Han satte på sig sin jacka och sina skor innan han gav mig en stor kram hejdå.
”Call me tomorrow, will you?” frågade jag och han nickade försäkrande.
”I promise. Bye Sky!”
”Bye”
”Cher Lloyd and will.i.am on stage in two. Two minutes everybody!” ropade en utav producenterna och Cher ställde sig nervöst bakom de stora dörrarna och kollade bort emot mig. Jag gav henne en tumme upp och mimade ’good luck’ innan musiken drog igång och hon gick ut på scenen. En minut efter henne gick Will.I.Am på och skriken ökade ytterligare några decibel och det var knappt så att jag kunde höra deras sjungande bak till där jag stod, mitt i vimlet böand ala stylister och nervösa deltagare och dansare som stretchade lite överallt. Jag kände en knackning på min axel och vände mig om för att se Konnie.
”Xtra factor studio now, we need to do the last on the script” sa hon stressat och jag nickade.
”I just need to..” sa jag och pekade bort emot omklädningsrummet där One Direction befann sig nu innan de skulle på och uppträda med Robbie Williams.
”Hurry” sa hon bara och vi satte av i varsitt håll. Jag knackade på dörren men väntade inte på något svar utan klev bara rakt in och möttes utav fem tonårskillar som såg vettskrämda ut.
”Sky” hälsade Louis och försökte sig på ett leende.
”You five look like someone just ran your dog over” kommenterade jag och gick emot soffan där Niall satt och såg ut som om han var i sin egen lilla värld.
"Hi there" hälsade jag och satte mig i jämte honom.
"Oh, hi Sky. I didn't see you come in" svarade han förvånat men med ett leende.
"I figured, you looked like you were deep in thought. Care to share what's up?" svarade jag och han bara ryckte på axlarna som svar.
"Nerves?" gissade jag och han nickade.
"You'll be fine. Now, relax before you go on stage with Robbie and think about me who have to go write scripts" sa jag och ställde mig upp och drog in honom i en kram.
Jag släppte honom och vände för att lämna rummet men stannade till i dörren och vände mig om och kollade på en otroligt nervös Niall.
"Good luck" sa jag och han såg genast mycket lugnare ut.
"What time is it?" frågade jag Konnie när vi suttit och skrivit på manuset ett bra tag.
"Eum, almost results time" svarade hon och jag nickade.
"How long?" frågade jag och hon kollade på sin klocka igen.
"Like now" sa hon sedan och ställde sig upp.
"Yeah they're starting" sa hon och vi båda klev ut på den lilla balkongen som fanns utanför Xtra factor studion och som gav oss en klar syn utav vad som pågick på scenen.
"Welcome back. It's time to reveal the three acts that make it through to the second part of this years finale. This, is the X factor!" sa Dermot och deltagarna, med mentorerna, klev ut igenom de stora dörrarna. Jag lät min blick glida över de fyra kvarstående akterna och såg att alla såg extremt nervösa ut, alla utom Cher. Jag hade haft ett långt prat med henne innan kvällens program börjat och hon hade talat om för mig att hon var 99% säker att hon skulle åka ut ikväll för hon tyckte inte att hon kunde mätas med One Direction, Rebecca och Matt. Men hon hade också berättat att hon tyckte att det var okej och att hon bara tänkte gå ut ikväll och ha roligt och att hon var stolt över sig själv och hur långt hon har kommit.
"The first person through to the second night of the final is..." sa Dermot och spänningen la sig över rummet.
"Rebecca" avslöjade han och publiket jublade högt när Rebecca chockat kramade om Cheryl och tog sig av scenen.
"In no particular order the next act through is..." sa han och än en gång blev publiken tysta och väntade på Dermot.
"One Direction" ropade han och jag andades lättat ut, med ett leende, och klappade mina händer.
"yes" viskade jag och lyckades få en skymt ut av Nialls leende innan även de tog sig av scenen. Nu stod det alltså emellan Matt Cardle och Cher Lloyd, vem skulle gå vidare och vem skulle behöva åka hem. Dermot vände sig emot de resterande deltagarna.
"Now, it's important to know that there is no bottom two this week. One will go through and one will be sent home, who will it be?" sa han och jag såg Matt dra in ett skakigt andetag medan Cher mimade 'it's okay' till någon i publiken. Hon var verkligen säker på att hon skulle få åka hem.
"The person through is... Matt!" avslöjade Dermot och publiken fylldes utav både jubel och folk som blev ledsna över att Cher fått lämna. Dermot avbröt Matt och Chers kram för att kunna få prata med Cher och till min förvåning syntes inga tårar alls hos henne. Dermot frågade henne lite hur hon kände sig och visade sedan hennes tid i X factor och hon tackade sedan en massa människor innan hon och Cheryl lämnade scenen och de tre återstående akterna klev ut igen. Dermot ställde den självklara frågan 'hur känns det' och alla tre akterna svarade att de var super glada och exalterade över att ha gått vidare.
"Niall" ropade jag och sprang glatt emot honom som just nu stod med ryggen emot mig och pratade med sin mamma och sin bror. Långt bak i huvudet så registrerade jag att jag inte träffat Nialls mamma än men jag hann knappt tänka tanken innan jag drogs in i en kram utav Niall.
"We're throughhhhhhhhh" sa han lyckligt och drog ut det sista ordet och började hoppa på platsen.
"I knooooow!" retades jag och drog mig ur kramen och Niall bara fortsatte hoppa runt. Jag
skrattade åt honom innan jag vände mig emot hans mamma och hans bror.
"Hi I'm Sky" hälsade jag på Nialls mamma.
"I know" log hon och tog min hand, "I'm Maura, Nialls mum" sa hon sedan och jag skrattade lite lätt.
"I know" mimade jag henne och hon sprack upp i ett stort leende. Jag vände mig sedan emot Greg och log.
"Hi again" sa jag och han log.
"Hi again" svarade han och vi alla vände våran uppmärksamhet emot Niall som nu lugnat ner sig något och hade ställt sig med armen om Maura som stolt kollade på sin son.
"My little baby" sa hon och smekte honom över kinden, "I'm so proud of you" sa hon och Niall såg ut att kämpa emot tårarna när han torkade bort hennes.
"Mum don't make me cry, please" bad han och kollade henne djupt i ögonen "I love you mum" la han sedan till och drog in henne i en kram.
"I love you too" svarade hon och kramade om honom hårdare.
Kommentera på bra så kommer nästa kapitel på onsdag! :)
Should've Taken The Chance. Kapitel 41.
Nervositeten befann sig nu också i mig när deltagarna radade upp sig på scenen och Dermot började förklara för nationen om hur det var en dubbel utröstning ikväll. När han sedan började ropa upp namn så kände jag hur mina andetag blev tyngre och jag spänt kollade upp på scenen där min blick flackade emellan Niall och Dermot.
”One Direction!” ropade han och jag släppte ut en lättad suck och hörde Konnie skratta bakom mig.
”Go” sa hon och jag höjde oförstående på ögonbrynen.
”Go see him, tell him you told him so. You have time to do that before we have to start, go!” förklarade hon och jag nickade ivrigt. Sen skyndade jag mig iväg för att hitta Niall.
Solens starka strålar hade letat sig igenom mina persienner och var anledningen till att jag nu satt, nyvaken, i sängen med näsan nere i manuset inför helgens Xtra factor show. Det var finalen som låg runt hörnet och spänningen steg i mig när jag läste planeringen inför både lördagen och söndagens show. Intervjua vinnaren stod det och jag log stort vid tanken på att det faktiskt kunde vara Niall, och killarna, som vann. De stod dock upp emot Rebecca Ferguson, Matt Cardle och Cher Lloyd så någon vinst var inte självklar, inte för någon utav de fyra för den delen. Dämpade vibrationer hördes och jag började gräva runt i sängen för att försöka hitta den ringande telefonen. När jag stack handen under huvudkudden så kände jag den och drog snabbt ut den, klickade på svara, och satte den emot örat.
”Sky” svarade jag och lutade mig än en gång emot huvudbrädan på sängen.
”Sky, it’s Niall. I have to talk to you” sa han och jag kunde höra att allt inte var bra med honom.
”Niall, what’s going on?” frågade jag oroligt och hörde hur han tog ett skakigt andetag.
”We’re not gonna win are we?” frågade han och jag spände mig genast.
”Niall!” utbrast jag upprört,
”I can’t assure you that you will win but I think you have as big as a chance as Rebecca, Matt and Cher. So stop that right now Niall” sa jag sedan och hörde hur han snyftade till på andra sidan linjen.
”Today in rehersals I didn’t do anything right and the other boys are really mad at me and they hate me and I will just ruin our chances of winning” snyftade han och jag skakade häftigt på huvudet.
”Niall! Where are you?” frågade jag och hörde hur han suckade tyst.
”Nowhere” svarade han och sedan hörde jag bara ett klick i telefonen som indikerade att han hade lagt på.
”Niall!” ropade jag frustrerat och hoppade ur sängen och drog på mig närmsta klädesplaggen och sprang sedan ut för att leta reda på Niall. I all hast så hann jag ändå slå Louis nummer och hans hesa röst hördes.
”Yeah it’s Louis” svarade han och jag kollade mig snabbt omkring och gick över vägen innan jag svarade.
”Hi, it’s Sky. Where the hell is Niall?” frågade jag oroligt.
”We don’t know we’re out looking right now, he just disappeared from rehersals” sa han och jag hörde hur de andra killarna ropade Nialls namn i bakgrunden.
”Het hinks you hate him and are mad at him for messing up at rehersals or whatever and het hinks that he’s just a burden for you guys” förklarade jag och Louis steg stannade upp och jag hörde hur han släppte ut ett chockat läte.
”HE THINKS WHAT?” frågade han högt och jag kunde höra hur de andra killarna frågade vad som pågick,
”I don’t know why he’d think that! We don’t hate him, we love him and of course he’s not a burden for us. Never!” sa Louis upprört.
”I know that but Niall doesn’t and if I know Niall he’s probably…” började jag men avbröt mig själv snabbt,
”I know where he is, I’ll call you later” sa jag och la på innan jag vände på mina steg och sprang.
”Hi” sa jag tyst och gick med försiktiga steg emot den blonda killen som satt ihopkurad under ett träd. Han vände sig chockat om och synade mig upp och ner innan han öppnade munnen och verkade vilja säga något men orden kom fram knappt hörbart.
”How?” frågade han och jag satte mig ner i jämte honom.
”You once told me that you had been out wandering around London and you found this tiny park that reminded you of Mullingar and you told me that you felt peace there and could think clearly. So you brought me here and I figured you’d be here now” svarade jag och han nickade lätt.
”Don’t go home” sa jag och han vände förvånat på huvudet,
”How the hell did you know I was thinking about going home?” frågade han och jag log ett snett leende.
”Because home is safe, for you” svarade jag och lutade sedan mitt huvud på hans axel.
”You know the boys have been out looking for you all morning, right?” frågade jag och han ryckte på axlarna.
”Why would they bother” svarade han bara och jag fnös.
”Are you kidding me, because they’re worried. Because you just disappeared without them knowing where or even why! Because they LOVE you, because you’re like a brother to them. Because they CARE!” svarade jag och kollade honom i ögonen.
”Because they love you” upprepade jag och torkade en tår som rann nerför hans kind,
”Because they’re worried” fortsatte jag och drog in honom i en kram.
”Because you matter” svarade jag och kände hur han bröt ihop och hur hans tårar blötte ner min axel.
”I love you” viskade jag i hans öra och drog mig ur kramen. Jag räckte fram min mobil till honom och han kollade förvirrat på den.
”Call them. They need to know that you’re alright and you need to talk to them about this” förklarade jag och han nickade och slog skakigt in någon utav killarnas nummer.
”Sky! Sky, did you find him? Is he alright? Please tell me he’s alright, tell him we love him and he needs to come back here” hörde jag Louis oroliga stämma utbrista och Niall släppte ut ett skakigt andetag innan han började prata.
”Louis, it’s me” sa han och tog ett fastare tag om telefonen.
”Niall! OMG, are you alright? Niall all what you think it’s not true, not any of it. You’re not a burden to us and we don’t hate you for messing up. We all messed up, it wasn’t just you. Niall please come back”
”I will come back, in a while I just need to talk to Sky. I just, I’m sorry” sa Niall och jag hörde hur Louis protesterade.
”What are you apologizing for? Stop it, take the time you need with Sky. It’s alright we know you’re okay at least and as long as you’re coming back it’s fine” svarade Louis och Niall log lätt.
”Thank you” svarade han och la sedan på och gav mig telefonen.
”And thank you Sky” sa han och jag gav honom en hård kram.
”Always Niall” svarade jag och kände hur han log emot min hals.
”Let’s go back to my place” förelog jag och han nickade.
”Tea, hot chocolate, coffee?” frågade jag Niall när vi klev innanför min lägenhetsdörr.
”Hot chocolate, thank you” svarade han och jag nickade innan jag gjorde min väg till köket.
”I have something to tell you” sa Niall när han kom efter mig och jag vände mig nyfiket om.
”Yeah, and what is that?” frågade jag och han log.
”I love you” svarade han och jag log större.
”Aw Niall!” sa jag och sprang fram till honom och gav honom en stor kram.
”I love you too” svarade jag och skrattade.
”You so sweet” sa jag sedan och han flinade,
”Well you know, I prefer the word cute but sure” svarade han och jag skrattade högt.
”Well I prefer using loser to describe you” retades jag och återgick sedan till att göra Nialls varma choklad och mitt kaffe.
”How are you now?” frågade jag Niall medan jag ställde in kopparna i diskmaskinen.
”I’m fi-” började han men ändrade sig snabbt. Han slickade sig om läppen och log emot mig.
”I’m better” sa han sedan och jag nickade.
”That’s good” svarade jag log tillbaka.
”I should probably get back though” sa han och jag nickade och följde honom ut i hallen. Han satte på sig sin jacka och sina skor innan han gav mig en stor kram hejdå.
”Call me tomorrow, will you?” frågade jag och han nickade försäkrande.
”I promise. Bye Sky!”
”Bye”
Kapitel 41. Egentligen så tar det emot att ge er detta eftersom ni inte kommenterade något alls på förra kapitlet även om ni klagat som galet på oss. Men här har ni i alla fall :)
/Embla, Izabella & Olivia.xx
SEN, så ville jag bara skicka iväg ett jätte tack till Josefin och Amanda som kom fram till mig på konserten. Jätte kul!
IKVÄLL KÖR VI!
Ikväll kör vi, Friends Arena!!
Should've Taken The Chance. Kapitel 40.
Previously:
“When I was told the news I didn’t really think of anyone but I was more like ‘Okay, I took Matt Aiden and Nicola to the finals. Who do I think could be another strong addition to that group’ and then I thought back on what all the boys had done through their entire journey and I just came to Paije and thought about how much I did wish that I could’ve put him through. So I did” jag nickade leendes emot henne och vände mig sedan emot kameran.
“Stay tuned for after the break I’ll be chatting with the remaining judges and me and Konnie has a special surprise for our contestants” sa jag och vi gick ur sändning.
“Now it’s time for us to reveal the truth to the contestants” sa Konnie dramatiskt och jag tog över.
”This week, there has been” började jag dramatiskt ”a mole in the house!” fortsatte jag och alla deltagarna lät chockade och kollade runt på varandra som för att lyckas lista ut vem det varit.
”Guys, why don’t we take a look on what we had the mole do and who this mole actually was?” frågade Konnie och inslaget började spelas. Jag, Konnie och Harry, aka. personen som varit mullvarden, satt bara och flinade när de andra insett vad han hade hittat på. Harrys uppgift om mullvard hade varit att ta reda på vem som var mest ”vain” alltså fåfäng. Den sista delen utav inslaget rullade nu och det var den delen där Harry avslöjade att han kommit fram till att Zayn var mest fåfäng i huset. När kameran gick på igen satt alla deltagare och skrattade högt med några klagomål gentemot Harry. Konnie började genast prata igen medan jag bara satt där och skrattade.
”So day one of the X factor weekend is over. How does it feel?” frågade jag Niall när vi två senare satt i min loge.
”You still sound like you’re interviewing me” skrattade han,
”But it feels great, tho I’m nervous for tomorrow especially since it’s a double elimination” svarade han och gnuggade sina händer nervörst emot varandra.
”You’ll do just fine, I tell you. You were definetly one of the best acts tonight” log jag.
”Who do you think will go home?” frågade han nyfiket och jag tänkte efter.
”I think that Nicolo will definetly go home because I think that people thinks he’s maybe a bit too much and doesn’t take this opportunity. Then I don’t think F.Y.D quite gave their best last night either, but I can’t know can I?” svarade jag med ett snett leende och Niall nickade.
”As long as it’s not us. I’m so scared of going home Sky, what if they send us home tomorrow?” frågade han med panik i rösten och jag hoppade genast närmare honom så att jag kunde ge honom en kram.
”Stop it, okay? You’ll be absolutely fine!” försäkrade jag och han borrade in sitt ansikte i min hals.
”I owe everything to you for being this supportive” mumlade han in i mitt hår. Jag skakade på huvudet.
”You owe me nothing, you’d do the same for me if I were in this position”
Dagen efter var inte mindre stressig och nervositeten var tydlig i atmosfären när jag banade mig igenom alla deltagare backstage för att hitta Cher.
”Cher!” ropade jag och såg genast en hand flyga upp i luften,
”Over here” svarade hon och när jag rundade hörnet så kunde jag se Cher stå där med en klänning i händerna.
”I need help to zip it up and you have to tell me if it looks good” sa hon och jag nickade med ett leende.
”Of course” svarade jag och hon försvann in bakom den vikbara väggen.
”I don’t think this suits me, or does it?” frågade hon och gick långsamt ut så att jag kunde se henne.
”I think…” svarade jag fundersamt och kollade runt ibland alla kläderna.
”You should try this on” svarade jag och grabbade tag i ett par byxor och en beige/orange tröja.
”Yes, thank you Sky” svarade hon och gick sedan bakom väggen för att byta om igen. När hon klev fram för andra gången så såg det genast ut mycket mer som henne och jag gjorde en tumme upp och tillät henne springa iväg för att fixa hår och smink.
Nervositeten befann sig nu också i mig när deltagarna radade upp sig på scenen och Dermot började förklara för nationen om hur det var en dubbel utröstning ikväll. När han sedan började ropa upp namn så kände jag hur mina andetag blev tyngre och jag spänt kollade upp på scenen där min blick flackade emellan Niall och Dermot.
”One Direction!” ropade han och jag släppte ut en lättad suck och hörde Konnie skratta bakom mig.
”Go” sa hon och jag höjde oförstående på ögonbrynen.
”Go see him, tell him you told him so. You have time to do that before we have to start, go!” förklarade hon och jag nickade ivrigt. Sen skyndade jag mig iväg för att hitta Niall.
Vi är så jäkla jäkla jäkla ledsna över att detta inte kommit upp, men för att spara på bortförklaringarna så kan vi helt enkelt säga att teknologin definitivt inte har varit på våran sida den senaste tiden!
Vi ber också om ursäkt för att det är relativt kort men det är framkrystat på lite tid, men vi hoppas det glädjer er!
/Embla, Izabella & Olivia.xx
Nu ska jag i alla fall fortsätta packa för imorgon drar jag iväg till Stockholm för att se våra kära killar. Vilka mer ska dit? Kom gärna fram om ni ser mig :) xxOlivia.
