Nialls läppar var så nära mina de kunde komma utan att faktiskt nudda dem. Jag tog ett skakigt andetag och öppnade mina ögon. Verkligheten hade kommit i fatt mig och jag la en hand på Nialls axel och puttade honom en bit ifrån mig.
”Niall what are we doing?” frågade jag och kollade ner på mina händer, den ena placerad på Nialls axel och den andra höll han i sin.
”I- I don’t know” sa han och tog ett fastare grepp om mina midja.
”But I want to try” sa han sedan och jag kollade upp i hans ögon och sökte efter minsta lilla spår utav att han skämtade.
”Niall we can’t. What if it ruins everything” sa jag och knuffade till hans axel när han börjat luta sig in igen.
”It won’t” sa han och kollade mig i ögonen.
”I can’t Niall…” sa jag och drog mig ur hans grepp. Jag sprang upp för grusgången, in i huset och upp i mitt temporära rum innan jag lät tårarna rinna. Jag grät inte för att jag var ledsen utav för att jag var förvirrad. När jag stått så nära honom så ville jag inget annat än att bara luta mig framåt och kyssa honom. Men jag kunde inte för jag visste att allting skulle förändras och jag var alldeles för lycklig just nu för att våga ta en chans. För visst kunde det bli bättre, kanske skulle vi kyssas och börja dejta jag vet inte, men det fanns också en stor chans att det inte skulle bli så och att allting bara skulle bli pinsamt och vår vänskap skulle förstöras. Jag kunde inte riskera det.

Jag vaknade nästa morgon med en pulserande huvudvärk och tårlinjer längs mina kinder. Jag var nervös över att träffa Niall men jag visste att jag inte kunde ignorera honom för det första så var jag i hans hus och för det andra så var det nyårsafton idag och vi skulle till hans kompis, Seans, fest. Jag suckade och lämnade den varma sängen, jag smög ut i hallen och in i badrummet för att tvätta av mitt ansikte. Jag lämnade dörren lite på glänt eftersom att jag ändå bara skulle tvätta av ansiktet och sen gå tillbaka till rummet. Big mistake.
Dörren öppnades helt när jag stod och torkade av mitt ansikte och jag stod helt plötsligt precis framför den personen jag minst kände för att träffa just nu.
”Sky” sa Niall förvånat, han hade definitivt inte förväntat sig att se mig just då.
”Niall” sa jag men undvek hans blick och försökte gå förbi honom.
”Please Sky don’t ignore me” bad han mig så jag stannade upp och tittade honom i ögonen.
”We’ll talk later” var allt jag sa och smet sedan tillbaka in i sovrummet. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en utav Nialls stora tröjor innan jag la mig ner på sängen igen. Jag tog fram min telefon och började skrolla bland mina mentions på Twitter. Jag var inte väldigt aktiv på Twitter men jag hade ändå lyckats samla ihop mig över en miljon följare och när jag kände mig lite nere eller bara hade tråkigt så tyckte jag om att gå in på Twitter och prata med mina följare. Jag skrollade en stund till innan jag bestämde mig för att tweeta något.

Sky Oliver! @SkyOliver
Having sort of a bad day. Let’s do an #AskSky :)

Jag klickade på skicka tweet och gick in på mina mentions igen. Jag log åt alla frågorna som kom fram, en del konstigare än andra.

Natalie @Natalie1D
@SkyOliver  What are you doing for new years? x

Sky Oliver! @SkyOliver
@Natalie1D  Well I’m currently in Ireland and so I’m celebrating it with Niall :)x

Jennifer Lowe @JenniferLowe
@SkyOliver  Are you coming back for Xtra factor next year?

Sky Oliver! @SkyOliver
@JenniferLowe  I actually have no clue. I would love to but no one has asked me yet :) x

Dakota @Niall_Dakota
@SkyOliver  Can you tell us something about Niall that we probably don’t know? :) <3

Sky Oliver! @SkyOliver
@Niall_Dakota  Well, he talks in his sleep ;) x

Jag svarade på några mer frågor innan en vag knackning hördes på min dörr och jag visste direkt vem det var. Niall. Jag öppnade dörren sakta och han kollade ledsamt på mig.
“Can we talk?” frågade han och jag nickade och släppte in honom. Jag stängde igen dörren efter honom och satte mig i jämte honom på sängen.
“So…” började jag och han suckade.
“Sky I’m sorry. I’m not even sure what happened or why” sa han och tog sedan ett djupt andetag.
“But it’s ridiculous of us letting it getting in between us” sa han och kollade på mig.
“Yeah I think we both just got lost in the moment” svarade jag och log ett svagt leende.
“We cool?” frågade han och jag kramade om honom.
“We’re cool!”

“Niall get in here and help me!” jag stod och velade emellan de tre klänningarna som var utlagda på min säng. Jag kunde antingen välja den turkosa klänningen som gick ner en bit över låren och satt tajt över bysten men flöt fritt kring nederdelen, eller så kunde jag välja den svarta klänningen med silvriga/glittriga detaljer som gick ner till anklarna , sen var det den röd/rosa tajta klänningen som precis passerade rumpan. Jag kunde inte bestämma mig och valde därför att ropa in Niall eftersom att jag litade på hans åsikt.
“What’s up?” frågade han när han stack huvudet innanför dörren.
“Well I need help to decide which dress to wear tonight” förklarade jag och pekade på de tre alternativen.
“Oh the red/pink one” sa han nästan direkt och log.
“It’ll look the best on you!” sa han sedan. Han lämnade sedan rummet för att låta mig fortsätta göra mig i ordning för festen.

En halvtimme senare så satt både klänningen, skorna och sminket på plats. Mitt röda hår var bakåtkammat i en hästsvans och jag log emot mig spegelbild. Jag stoppade mina fötter i mina skor och lämnade sedan mitt rum för att möta Niall i hallen. Greg skulle köra oss till festen på vägen till hans flickvän, Denise, hus. Jag såg Niall vid slutet utav trappan och han log emot mig.
"You look beautiful" sa han och tog min hand för att hjälpa mig nerför de sista trappstegen. Greg stod redo i dörren så jag och Niall gick, armarna krokade i varandra, ut till bilen.

"Sky!!" jag hörde knappt Nialls rop över den höga musiken.
"Hi there" skrattade jag och pekade på den halvtomma ölflaskan som fanns i hans hand.
"How many of those have you had?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"A few" svarade han med ett skyldigt leende och jag log emot honom. Han var tydligt full och något med berusade Niall fick mig att skratta. Han var definitivt väldigt söt berusad, turligt nog inte en aggressiv.
"We're meeting Sean and Millie out back for the fireworks" sa han och pekade på klockan som visade kvart i tolv. En kvart kvar till 2011 började och vi skulle lämna 2010 bakom oss. Det året som jag klassade som både det absolut bästa och det absolut värsta av mitt liv. Det kändes väldigt bitterljuvt att tänka de tankarna medan Niall ledde mig ut till baksidan där Sean och Millie väntade på oss mitt i folkmassan.
Niall gav Sean en sorts "kill-kram" och Millie en vanligt kram och en kyss på kinden när vi nådde dem. Jag gav respektive varsinn snabb kram och vände mig sedan emot klockan som nu visade på att nedräkningen till tolvslaget skulle börja när som nu. Jag vände mig emot Niall när jag kände något placeras över mina axlar och han log emot mig. Hans gråa kavaj satt inte över hans kropp längre utan den hängde över mina axlar.
"You looked a bit cold" sa han med ett leende och la sedan sin arm runt min midja och drog mig närmre intill honom.
"TEN" folket runt i kring oss hade nu börjat räkna ner till tolvslaget.
"NINE"
"EIGHT"
"SEVEN"
"SIX"
"FIVE"
"FOUR"
"THREE"
"TWO" Niall vände sig emot mig och kollade mig i ögonen. Jag började undra vad han höll på mig men insåg sedan att han börjat luta sig närmre.
"ONE"
"Happy new year Sky" viskade han och pressade sina läppar emot mina. Kyssen var inte som något jag någonsin upplevt förut och på något konstigt sätt, så var det allt jag någonsin önskat. Jag kysste honom tillbaka precis lika passionerat utan några tankar alls på vad som skulle hända efter och vi faktiskt insett vad som händer.
Men för nu, så var allting perfekt!

Jag vaknade utav att min dörr knarrade och att någon smög in i rummet. Jag öppnade mina ögon och fick se Niall stå bredvid min säng med ett trött leende.
“Sorry to wake you, but it’s breakfast” sa han och jag log tillbaka och sträckte på mig.
“Thank you, I’ll be right down. Just have to get dressed” sa jag och han lämnade rummet. Jag satte mig sakta upp och slängde benen över sängkanten. Det mörkbruna trägolvet var kallt under mina fötter när jag gick fram till min resväska. Jag bytte ut min pyjamas, bestående utav en utav Nialls gamla tröjor som jag snott utav honom, emot ett par rosa shorts och en ljusblå skjorta. Jag borstade igenom mitt hår och lämnade sedan rummet. Niall, Maura och Greg satt alla samlade i köket när jag kom ner och de log emot mig när jag klev ut och satte mig bredvid Niall.
“Good morning Sky, some pancakes?” sa Maura och sköt tallriken emot mig.
“Yes thank you” log jag och plockade åt mig två pannkakor. De var i amerikans stil och Maura hade skärt ut dem i hjärtan. Jag skar av en kant och stoppade in den i min mun. Jag log stort emot Maura och svalde.
”These are amazing!” sa jag och tog en tugga till.
”Thank you darling you’re to sweet.” svarade hon och reste sig upp ifrån bordet.
”Well I’m off to run som errands, put the dishes in the dishwasher when you’re done please” sa hon och log emot oss. Hon planterade en kyss på sina båda söners huvud och lämnade sedan köket.
”You done?” frågade Niall och pekade på min tomma tallrik.
”Yes, but is there any coffee?” frågade jag och han log emot mig.
”We’ll stop by a café on the way” sa han och satte in tallrikarna i diskmaskinen.
”Wait, where are we going?” frågade jag och han log hemlighetsfullt.
”I’m just gonna show you around Mullingar and… stuff”

Jag justerade mina solglasögon som satt placerade på min näsa och drack varsamt ur den rykande kaffe koppen jag höll i handen. Niall satt mitt emot mig vid bordet på det lilla cafeét men reste sig plötsligt upp med ett stort leende.
”Millie!” ropade han och omfamnade en brunhårig tjej. Jag reste mig också upp och ställde mig bredvid Niall. De slutade kramas och Niall log emellan oss.
”Millie, this is Sky my bestest friend. Sky, this is Millie my childhood best friend” presenterade han oss och jag gav Millie en snabb kram.
”Nice to meet you” log jag och hon log tillbaka.
”Nice to meet you to Sky. I’m just gonna go order something, it’s freezing out hence my read nose” sa hon och gick och ställde sig i kö.
”So that’s what you planned for us today. Me meeting your friends” sa jag till Niall och tog sedan en snabb klunk utav mitt kaffe.
”Yeah, I mean if it’s alright with you. Millie has been dying to meet you and I just thought…” förklarade han osäkert och jag avbröt honom skrattandes.
”Niall, it’s fine. Of course I want to meet your friends” precis när jag sa det så kom Millie tillbaka och ställde ner en rykande kopp te på bordet. Hon hängde av sig den röda kappan på stolen och satte sig sedan ner bredvid mig.

”Wait! So he seriously used to run around you garden, naked, chasing your cat?” jag skrattade åt det Millie precis berättat om Niall.
“Yes! He sure loved that cat” skrattade hon och kollade på Niall.
”You remember little Toby, don’t you” sa hon och han nickade. Hans kinder bar en lätt rodnad men han såg ändå road ut.
”Of course I do, you had him for like ten years” svarade Niall och tog ett bett utav sin chokladmuffins.
”Thirteen actually” sa Millie med ett leende och vände sig emot mig.
”So Sky, where are you from?” frågade hon mig.
”New York” svarade jag och log.
”Why would you ever want to leave New York? I’ve been there once and I really didn’t want to leave” frågade hon och jag ryckte på axlarna.
”I just couldn’t get along with my dad and then the job opportunity with Xtra Factor came up so I decided to pack up my life and move here” svarade jag med halva sanningen.
“Besides I prefer London to New York. I was never really a big town girl and even thought London is big aswell, its’s smaller. I’d much rather live in a place like here than London tho” la jag till och tog en klunk utav mitt kaffe.
“So how did you actually get the opportunity to work at Xtra Factor?” frågade hon nyfiket.
“Well my mum and Simon have always known each other and I kinda asked him for help with just getting out of my dad’s house and he just offered me the job” hon nickade,
“So are your mum still living with your dad or…?” frågade hon och jag skakade på huvudet och sneglade emot Niall som hade ett ledsamt leende klistrat på läpparna.
”Oh no, she’s dead” sa jag som om det inte var någon ’big deal’. För det var det inte för mig, i alla fall inte att prata om henne.
”What?” sa hon chockat och svalde sitt te i fel strupe. Hon hostade en stund innan hon kollade upp på mig.
”I am so sorry! I had no idea whatsoever I should never have even mentioned it” sa hon ursäktande och jag bara log emot henne.
”It’s fine, really. She’s been dead since I was four so I never really had a mum for all I can remember”