Should've Taken The Chance. Kapitel 13.
”Only two hours then we’ll be in Dublin” sa han och log emot mig, jag log tillbaka och lutade mig emot fönstret.
”Please put your seatbelts on, we’re about to take off. Enjoy your flight”
Ännu en gång så hördes samma inspelade röst och jag kände hur hela min kropp pirrade till. Snart så skulle jag vara på irländsk mark!!
From: Unknown number
Hey Sky, it’s Annie. I work as a soundguy (girl..?) and yeah. We we’re just heading out to McDonalds and were wondering if you’d like to join? Meet us in the lobby in five if you do :)
/Annie.
To: Annie.
Hi Annie! Sure, I’ll be right down. Simon isn’t joining…? Can’t really picture him in a McDonalds ;)
/Sky.
From: Annie.
YEY! We’re waiting here for you, then. No we can’t either, so he won’t be joining us ;)
/Annie.
To: Annie.
See you in a sec!!
/Sky.
Sms konversationen med Annie avslutades precis när jag klev in i hissen. Jag la ner mobilen i fickan och kollade runt i den stora hissen. Den var smyckad med en massa guldiga detaljer längst väggarna och på väggen mitt emot dörren så satt en stor spegel. Jag rättade till ett hårstrå, som stod ut ifrån min uppsättning. Hissen plingade till och visade att jag nått lobbyn. Dörrarna öppnades och jag klev ut. Några meter fram så stod det ett gäng på tre personer som jag visste tidigare tillhört den stora gruppen människor vi rest med. För att vara ärlig så var jag inte helt säker på hur Annie såg ut men jag gissade på att det var den brunhåriga tjejen som nu var på väg emot mig med ett stort leende.
”Sky!” sa hon glatt och gav mig en snabb kram.
”Annie” sa jag försiktigt och hon drog med mig bort till de andra.
”James, Lillie and Chris” presenterade hon. Jag hälsade på dem och vi började gå ut ifrån hotellet och mot McDonalds restauranten som låg en bit nerför gatan.
På vägen dit så såg vi ett tiotal X-factor posters uppsatta på alla möjliga ställen såsom; väggar, bussar, lyktstolpar. You name it!
”So you’re from America, right?” frågade James och jag nickade medans jag tuggade klart.
”Yeah, New York baby!” Svarade jag och han skrattade åt mig.
”I’ve been to Boston but I would love to go to New York” sa han och jag ryckte på axlarna.
”It’s nothing special, London’s way better” svarade jag och tog ett bett utav min Big Mac.
”There is something special about London, isn’t it?” sa han och jag nickade. It sure is!
Vi satt kvar på restauranten i kanske en timme efter att vi ätit upp och bara pratade. Jag har inte skrattat så mycket på länge och det fick mig att tänka på Nora. Tanken på Nora fick mig att drabbas utav dåligt samvete över att jag inte ringde henne så fort vi landade men jag hade varit för upptagen med att ta in allting som hänt idag. Jag bestämde mig i alla fall för att lämna gruppen bakom mig och återvända till hotellet.
Klockan slog åtta precis när jag klev innanför dörren till mitt hotellrum och jag slängde mig utmattat ner på sängen. Det hade varit en lång dag och helst utav allt så skulle jag bara lagt mig ner för att sova men jag gav mig en mental påminnelse om att jag var tvungen att ringa Nora.
Jag drog fram min mobil ur min ficka och bläddrade fram till Noras namn i kontaktlistan. Jag tryckte på ’ring’ och hörde signalerna gå fram.
”Nora”
”Hi Nora!! It’s Sky!” jag kände mig genast piggare när jag hörde min bästa väns röst.
”Oh my god! Sky!! How are you??”
”I’m so good! You?”
”I’m alright, missing you”
”I’m so sorry that I haven’t called you earlier I’ve just had other things on my mind”
”I know babe! I thought you wouldn’t call until tomorrow to be honest” skrattade hon.
”Dork! Of couse I was gonna call you today, you’re my best friend!!”
”Aw, you’re to sweet! I love you, bestie”
”I love you too, but sadly. I think I should get to bed soon, work starts tomorrow.”
”I’ts fine!! Talk to you tomorrow, love?”
”Of course! Bye”
”Bye!”
Kapitel 13 for you lovies! Kan vi få +8 kanske... det vet vi att ni klarar!! xx
Första killen (ni har nog listat ut vem det blir) som hon träffar, kommer hon att träffa i kapitel 14 eller 15 :)
/Embla, Izabella & Olivia.xx
Should've Taken The Chance. Kapitel 12.
To; Simon Cowell!
Sounds good to us! (Adam’s here). I’m excited to get started!
See you in a bit! Love you, Sky.
Jag drog fram kastruller, stekpannor, skålar och allt som kunde tänkas behövas för att laga mat. Tyst så tackade jag också Simon för att ha räddat mig, åtminstonde för stunden.
”And so, because I think you should be familiar with everyone you will be working with, we leave for Ireland tomorrow” sa Simon och la ner sin gaffel på tallriken. Adam hostade till och var tvungen att ta ett par klunkar utav sitt vatten för att inte kvävas.
”What?!” sa han och stirrade på mig som om jag skulle säga emot.
”Well babe, it’s my job! I have to go!” sa jag och log försiktigt mot honom.
”Well why? We were suppose to spend this week together” sa han och jag suckade.
”I’m working!!” Han kollade surt på oss och lämnade sedan bordet. Jag hörde hur han drog på sig sina skor och sin jacka och lämnade lägenheten.
”Wow!” sa Simon och jag la mitt huvud i händerna.
”So when are we leaving tomorrow then?” frågade jag och lyfte min blick.
”Ehm well.. wow. Uhm we leave at 9, the plane leaves Heathrow at 11” svarade han, uppenbarligen chockad över Adams beteende.
”Don’t care about him, okay? He’s had a bad couple of days” svarade jag och han nickade tveksamt.
”You sure?” sa han och jag nickade.
”Yeah. He’ll be fine, just need to relax a bit!” sa jag och log försäkrande mot honom medans jag började plocka av bordet. Han reste sig upp och hjälpte mig och jag log tacksamt emot honom.
”Are you sure it’s fine that you leave tomorrow, he seemed genuinely upset about it?” frågade Simon och drog på sig sin jacka.
“Yeah it’s fine, as I said; he just needs to relax a bit. He’s had a couple of rough days.” svarade jag och log ett fejkat leende emot honom.
“Okay if you say so! The taxi will be here at a little past nine tomorrow morning then” sa han och jag log mot honom. Genuint den här gången.
”Yes! Can’t wait!! Ireland here we cooome!” utbrast jag lyckligt och kramade om honom.
”Good night, love” sa han och klev utanför dörren.
”Good night” svarade jag och stängde den.
Jag drog igen dragkedjan på min fullproppade resväska och andades ut. Om bara några minuter så skulle taxin befinna sig utanför för att sedan köra oss mot Heathrow där planet skulle avgå mot Dublin. Jag var spänd och jag var glad, för första gången på länge så var jag faktiskt glad!
Jag hörde en biltuta och insåg snart att det var taxin som kommit. Jag drog med mig resväskan ut i hallen och drog på mig min aprikosfärgade skinnjackan och fiskade upp nycklarna ur min handväska innan jag hängde den över axeln. Jag klev utanför dörren och fick med lite svårigheter över väskan över tröskeln. Jag låste sedan dörren och ställde mig för att vänta på hissen, aldrig att jag konkade min resväska nerför trappen!
”Here you go miss” chauffören ställde ner min resväska framför mina fötter och jag log tacksamt.
”Thank you, very much” sa jag och han smällde leendes igen bagageluckan.
”No problem. Now, you better go find Mr. Cowell.” sa han och jag nickade.
”Bye then, thanks again!” sa jag och började gå därifrån, dragandes på min proppfulla väska.
”Bye Ms. Oliver and yet again; it was no problem” sa han och satte sig i förarsätet på den svarta taxin och körde iväg.
”Sky!” hörde jag Simons bekanta stämma ropa när jag, några minuter senare, stod och vilset försökte hitta vart jag skulle gå i den stora flygplatsen.
”Simon” ropade jag glatt och mötte honom i en kram.
”Well someone’s excited to get away?” sa Simon och började gå emot en grupp människor, med mig hack i häl.
”Yeah I’m just excited to get started and I’ve never been to Ireland so that’ll be fun too” sa jag och han log emot mig.
”Well three hours and we’ll be there!” jag log stort emot honom och vände mig sedan mot gruppen utav människor vi stannat framför.
”Sky, this is the crew. The crew, this is Sky Oliver our new, second, Xtra factor presenter” presenterade Simon mig och jag skakade hand med alla innan vi började röra oss emot gaten.
”Last boarding call for plane 56 to Dublin. Please all passengers come to gate 5 and board the plane immediately”
Vi hade precis kommit fram till gaten när det förinspelade meddelandet strömmade ur högtalarna som satt placerade runt om hela flygplatsen.
Flygvärdinnan tog emot våra biljetter innan hon lät oss gå ombord på planet. Jag kände hur den underbara känslan utav spänning, och uppspelthet, spred sig i magen och jag log stort när jag satte mig ner i sätet. Kanske lite för stort eftersom jag mottog en konstig blick ifrån Simon när han satte sig ner i sätet bredvid mitt.
”Excited?” frågade han och jag nickade stort.
”Just alot!!!” svarade jag och började nästan studsa i mitt säte men slutade när jag insåg hur dumt det måste se ut ifall jag skulle göra det.
”Only two hours then we’ll be in Dublin” sa han och log emot mig, jag log tillbaka och lutade mig emot fönstret.
”Please put your seatbelts on, we’re about to take off. Enjoy your flight”
Ännu en gång så hördes samma inspelade röst och jag kände hur hela min kropp pirrade till. Snart så skulle jag vara på irländsk mark!!
Kapitel 12!! Förlåt för väntan men det har varit lite strul men det har löst sig nu, +3 för nästa kapitel?
Lägre gräns för att vi är ledsna över att detta dröjde, nästa kapitel startar allt på riktigt :)
/Embla, Izabella & Olivia.xx
Should've Taken The Chance. Kapitel 11.
Previously:
”Bye” Nora sa hejdå och stängde dörren efter mig. Jag själv vände mig om och gick in till vardagsrummet igen där Adam fortfarande satt i soffan. Han reste sig plötsligt och gick fram emot mig så att han stod precis framför mig. Kort som jag är, så var jag tvungen att vinkla huvudet obehagligt mycket uppåt för att se hans ansikte. Men att lyfta på huvudet var något jag ångrade för direkt när jag gjort det så kände jag hur det sved till i kinden.
Han hade slagit mig. Adam hade just slagit mig!!
Tre månader senare, slutet utav April.”So how’s everything with you and Adam? Still going perfect?” frågade Nora och log stort.
Tre månader hade gått. Tre månader sedan Adam slog mig, första gången, och Nora visste fortfarande inget. Jag vågade inte berätta för henne, rädd för vad Adam skulle göra emot mig ifall jag berättade.
”Mhm, yeah it’s great” svarade jag lite frånvarande och hoppades att hon inte skulle märka det. Självklart, som den underbara vännen hon är, så märkte hon det.
”What’s wrong?” tonen på hennes röst visade att hon genuint brydde sig och jag mådde illa utav tanken att jag skulle behöva ljuga ännu mer för henne. Jag var tvungen!
”Oh nothing, I just miss him that’s all” sa jag och hon brast ut i ett stort leende.
”How cute!!” Puuh hon gick på det!
”So when are you seeing him again?” frågade hon och jag log svagt.
”Tonight I suppose” hon nickade och tog en klunk utav sitt rykande kaffe.
”I wish I had a relationship like yours” jag nickade och kollade ner i min kopp.
Det varma innehållet doftade utav kanel och vanilj, det var så rofyllt. Doften gjorde mig oftast lugn men efter att fört tankarna åt hållet att jag senare skulle behöva träffa Adam igen krävdes det nog ett mirakel för att jag skulle bli lugn. När jag var med honom så tänkte jag mycket på att jag hellre skulle vara i Amerika just då. Jag skulle hellre umgås med min pappa.
Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil vibrerade i min jackficka, jag fiskade upp den och läste namnet på skärmen. Adam.
”It’s Sky” svarade jag och försökte lugna ner mig själv.
”Hi baby girl, what’re you up to?” frågade han och jag kollade åt Noras håll. Hennes blick vilade intresserat på min telefon.
”Having a coffee with Nora. You?” frågade jag och hörde hur han skiftade position på andra sidan luren, troligtvis från en sittandes till en stående eftersom jag snart hörde hans fotsteg.
”Nothing. Where are you? I’m coming!” sa han och jag suckade.
”We’re at Starbucks by me” när orden lämnat min mun så la han på. Jag bestämde mig för att låtsas avsluta konversationen för att undvika frågor från Nora angående det abrupta avslutet på samtalet.
”Okay babe, I love you too. See you soon. Bye!” sa jag och låtsades klicka av samtalet innan jag la ner telefonen i fickan igen.
”It was Adam, he’s on his way here” sa jag och Nora log.
”I figured, so what are you doing tonight?” frågade hon och jag ryckte på axlarna.
”I don’t know” jag hade en aning ”Maybe just watch a movie” I wish!
”Aaw, just cuddle a bit” sa hon och blinkade. Oh you have no idea!
”Yeah” sa jag bara och tog en klunk utav min, inte längre så varma, dryck.
Jag var inte så jätte orolig över att Adam skulle komma hit. Så länge vi inte var själva så kunde han ibland vara kul sällskap. Han var liksom en annan person än när vi var själva. Han var mycket mer kontrollerande och det fanns inte mycket jag fick göra utan hans tillstånd.
Plötsligt så slingrades ett par armar om mina axlar och den bekanta doften utav hans parfym fyllde mina näsborrar. Han luktade alltid så himla gott, men hans doft fick mig att spänna mig, att hålla mig på vakt. Hans doft gjorde mig rädd för jag kunde känna av hans närhet.
”Hello babe” sa han högt nog för Nora att höra. Nora som nu kollat upp och log emot oss. Adam placerade en kyss på min tinning och satte sig sedan bredvid mig.
”So what have you been up to all day then?” frågade han och Nora skrattade.
”Well we were suppose to go shopping but then Sky fell over in Forever 21 and refused to continue with the shopping. It looked so fun” sa hon och jag la mitt röda ansikte i mina händer.
”Nora!! Stop talking about it!!” bad jag och hon skrattade.
”I can’t, the picture of you falling keeps repeating in my head and it’s hilarious” jag suckade och kände hur Adam placerade sin hand i ett fast grepp på mitt lår. Det var hans sätt att säga att vi skulle gå.
”Well I would like to spend some alone time with Sky if that’s alright with you. I miss my girlfriend to bits” sa han och Nora nickade snabbt.
”Of course, don’t make me stop you. Have fun!” sa hon och blinkade mot oss.
”Oh we are!” svarade Adam och vi rörde oss mot dörren. Rädslan byggdes upp inom mig ju längre ifrån Nora vi kom. Varför vågade jag inte säga ifrån och bara stanna hos henne?
”Get in” krävde Adam efter att jag vridit om nyckel i låset till min lägenhetsdörr. Jag gjorde som han sa och skyndade mig in.
”I’m hungry” sa han bara och gick förbi mig in i vardagsrummet. Jag själv gick in i köket och kollade vad jag kunde laga till honom.
”Not for food” hörde jag hans hårda röst säga bakom mig och jag stelnade till. Mina rörelser upphörde och jag tror bestämt att jag slutade andas när han började röra sig mot mig. Precis innan han kom fram till mig så plingade min telefon till och jag hörde hur han argt mumlade en rad svordomar.
”Hurry” var allt han sa och jag skyndade mig ut i hallen för att se vem som hade räddat mig ur situationen.
From; Simon Cowell!
Hello love! I have some things to discuss with you about the job starting soon so I’m inviting myself over for dinner tonight. I’ll be there in an hour, hungry as a wolf probably ;)
No need to stress though! Love you, Simon.
Jag gick in till köket igen och visade Adam meddelandet. Jag såg på hans blick att han gav upp i ett försök att finna en anledning till att han inte skulle få komma. Plus att jag var rätt säker på att Adam kände sig lite skrämd utav Simon. Jag höjde telefonen till mitt ansikte och svarade honom.
To; Simon Cowell!
Sounds good to us! (Adam’s here). I’m excited to get started!!
See you in a bit! Love you, Sky.
Jag drog fram kastruller, stekpannor, skålar och allt som kunde tänkas behövas för att laga mat. Tyst så tackade jag också Simon för att ha räddat mig, åtminstonde för stunden.
Drama, drama, drama! Nästa kapitel drar hon till Dublin och påbörjar sitt jobb, vilka är excited över att läsa det? +5 för nästa?
Ju snabbare ni kommenterar babes, ju snabbare får ni kapitlet. Det är inge kul att skriva när man inte får någon respons! <3
/Embla, Izabella & Olivia.xx
Bilder ifrån: weheartit
Länkbyte med Evelina!
Should've Taken The Chance. Kapitel 10.
”One day soon, I’ll get my kiss and the rest of you.” Sen vände han sig om och stannade upp framför dörren.
”Tell Nora about this and I’ll make you regret it, bye babe” med det så lämnade han lägenheten och mig bakom sig.
Jag bröt ihop samma sekund som dörren gick igen. Jag gled ner i fosterställning liggandes på golvet och grät. Det här hände inte just mig!
En vecka senare; Sky’s födelsedag.
”Happy birthday!!” utropade Nora och ställde ner en tårta, framför mig, på bordet. Hon och Adam, min fortfarande oönskade pojkvän, hade kommit hem till mig som en överraskning. Min 17 års dag var firandet.
”Thank you both, but you didn’t have to” sa jag och la motvilligt till ’both’ i meningen.
”Anything for you babe” sa Adam, äckligt gulligt, och planterade en fjäderlätt kyss på min kind.
”Aaaw, you guys are to cute” sa Nora och jag kräktes inombords. Yeah, right, cute!
”That’s all Sky, she’s the cute one of us” sa Adam och vi skrattade alla åt hans kommentar. En utav oss genuint.
”So, now it’s not long until you’ll be starting your new job” sa Nora och jag ryckte till. Jag hade inte ens så lite som nämt jobbet för Adam.
”What job?” frågade Adam och jag kollade i panik på Nora. Vi fick INTE berätta för någon mer.
”Sky has managed to get this super cool job. We’re not allowed to tell you what it is just yet but you’ll be just as excited for her as I am” sa hon och log stort. Jag kände hur ilskan byggdes upp inom Adam, han ville inte att någon skulle ha hemligheter för honom. Speciellt inte jag.
”I’ll tell you when I’m allowed to, babe” sa jag och fejkade ett leende. Jag vet inte varför jag ens försökte se lycklig ut.
”You better” viskade han hotande i mitt öra och drog händerna över mina armar så att det såg ut som om han viskade något kärleksfullt till mig istället för den hatfulla kommentaren han faktiskt viskat till mig.
”Of course” sa jag och små fnittrade. Fejk, fejk, fejk!!
”Happy birthday!!” utropade Nora, för andra gången, och räckte fram ett relativt stort, välinslaget paket till mig.
”You didn’t have to” sa jag och log emot henne.
”Well I wanted to buy me best friend a gift for her bloody seventeenth so open it up” sa hon och jag skrattade åt hur extremt brittisk hon lät helt plötsligt.
”Brining the brit in you out, I see miss” sa jag i en brittisk dialekt och vi skrattade. Undertiden så pillade jag upp den stora blå, glittriga, rosetten som satt på det rosa paketet. Inuti låg det en massa tidningspapper, under det låg det lite mer tidningspapper, sen åh mer tidningspapper. I botten låg det dock ett kuvert. På kuvertet så var det skrivet, med Noras handstil, Don’t Freak Out. Nyfiken som jag är så kunde jag inte hålla mig ifrån att näst intill slita upp kuvertet och dra ut innehållet. När jag väl fått ut det så höll jag på att dö.
H-o-l-y C-r-a-p!
”Thank you, thank you, thank you!!!!” Jag slängde mig över Nora och kramade om henne, hårt och länge. I min hand höll jag nu en biljett till att se Justin Bieber. Can’t contain my excitement!!
”How did you know I liked him tho?” frågade jag fundersamt och hon flinade.
”I went through you iPod and he appeared quite alot so I took a chance” sa hon och jag log stort.
”Thank you!!”
Såklart så skulle Adam störa vårt moment och han drog biljetten ur min hand.
”Going to see that faggot? You can’t possibly like him” sa han och lät nästan äcklad.
”I will, I can and I am. Thank you very much!” svarade jag och slet tillbaka min biljett.
”Great. My girlfriend is a gaylover.” sa han och lutade sig bakåt emot ryggstödet på soffan.
”He’s not gay but still. You’re such a homophob” sa jag äcklat och vände mig emot Nora.
”You and me right?” frågade jag och hon nickade snabbt.
”Just you and me babe!” bekräftade hon och kramade om mig.
”I love you” viskade jag in i hennes axel och jag kunde känna hur hon log åt min plötsliga kommentar.
”I love you too” viskade hon tillbaka och jag kramade om henne hårt.
”Bye” Nora sa hejdå och stängde dörren efter mig. Jag själv vände mig om och gick in till vardagsrummet igen där Adam fortfarande satt i soffan. Han reste sig plötsligt och gick fram emot mig så att han stod precis framför mig. Kort som jag är, så var jag tvungen att vinkla huvudet obehagligt mycket uppåt för att se hans ansikte. Men att lyfta på huvudet var något jag ångrade för direkt när jag gjort det så kände jag hur det sved till i kinden.
Han hade slagit mig. Adam hade just slagit mig!!
Sådär ja. Heads up! Det kommer att vara liiite rörigt nu ett tag framöver så det är viktigt att ni kommenterar om ni inte hänger med, okej?
I alla fall, vi har en överraskning till er om vi kan få +8 kommentarer på detta kapitel.
Tro mig, ni vill veta överraskningen! ;)
/Embla, Izabella & Olivia.xx
Should've Taken The Chance. Kapitel 9.
”You girls did great, got some amazing pictures” sa han glatt och fortsatte in i huset med kameran i högsta hugg.
”That was the worst thing ever. Never becoming a model, ever!” klagade Nora och kollade skeptiskt på som log stort.
”I loved it!” sa jag bara och hon suckade.
”Hopeless” mumlade hon och jag himlade med ögonen. Tönt.
Jag drog ur sladden till min plattång och la den på bänken för att svalna av lite. Jag sprayade lite hårspray i mitt hår och log sedan åt spegelbilden. Jag var nu redo för min och Adam’s dejt.
Jag hade på mig ett par vita jeans shorts och en grön t-shirt. Håret var plattat och på fötterna hade jag mina svarta gladiatorsandaler.
Jag drog mina fingrar igenom mitt nyplattade, och fortfarande varma, hår medans jag gick fram till dörren och öppnade dörren för att mötas utav Adam.
”Oh, hey. I was just about to knock” sa han och log mot mig.
”Well, no need to now. Come in and I’ll get my bag” sa jag och log tillbaka mot honom.
Gud, han var snygg!! Jag skyndade mig att hämta väskan ifrån mitt sovrum och återvände till hallen där Adam stod lutad mot dörrkarmen. Som en gud.
”Ready?” jag nickade som svar åt hans fråga och han ledde mig till bilen som en gentleman. Det var en väldigt fin bil också, för den delen. En röd sportbil, hur sjutton hade en student råd med en sådan bil?!
”Nice car” berömde jag och han drog handen över motorhuven.
”It is isn’t it. Thank you” sa han och öppnade dörren för mig.
”Thank you.” Han gick runt bilen och satte sig i förarsätet, men han körde inte utan vände sig bara emot mig med ett leende.
”I’m so happy that you agreed on going out with me” log han.
”Well, why not eh” svarade jag och log emot honom.
Han startade bilen och körde iväg, ut ifrån mitt område och ut emot den, för mig, okända destinationen.
”Well thank you” Adam hjälpte mig ur bilen och jag kollade upp emot kaféet vi stannat vid.
”Anytime” han släppte inte min hand utan ledde mig in i kaféet.
”What do you want?” frågade han mig när vi kommit fram till disken. Rader utav bakverk stod bakom glaset och jag log stort.
”Ehm, everything?” frågade jag skämtsamt och han flinade mot mig.
”It’s hard innit?” svarade han och gjorde sig redo att beställa, jag bestämde mig snabbt för en cupcake och en cola. Adam beställde åt oss och tog sedan brickan med sig ut till borden som fanns på framsidan utanför kaféet.
”It’s really hot for being January, but you’re wearing shorts babe” sa han och jag kollade ner på mina bara ben.
”Well, I’m from New York, it’s warmer there than here so I guess it was just a habit” svarade jag och satte mig ner.
”Well, just tell me if you’re cold and we’ll go in” sa han och jag log mot honom:
”I’m fine.”
Jag tog en tugga utav min cupcake och den bara smälte i munnen, den söta glasyren mättade mitt sötsug för stunden. Jag åt snabbt upp den och torkade mig om munnen med en servett, för att få bort glasyren som hamnat på mina läppar.
”Wow, you ate that quick” sa Adam och tog sitt andra bett på sin lilla kaka.
”Well it was a good cupcake” sa jag och flinade men han bara ryckte på axlarna.
”Watch out so you won’t get fat” sa han och stoppade in sista biten utav kakan i munnen och borstade sedan bort smulorna ifrån sina händer.
”Eh, sorry what did you say?” frågade jag smått irriterad, sa han precis åt mig att akta min vikt?
”I said, watch out so you won’t get fat. I don’t think you would look good fat.” sa han och jag gapade stort.
”What the hell Adam? You can’t just say that?!” Han ryckte nonchalant på axlarna.
”I just don’t want you to get fat and don’t look perfect like you do now” sa han och reste sig upp.
”Let’s go” sa han och jag ställde mig upp.
”Take me home” sa jag och han log irriterat.
”Pleasure.”
Jag tror att vi båda var lika trötta och irriterade på varandra vid detta lag och vi ville bara avsluta denna dejten så snabbt som möjligt. Jag visste att det skulle bli en katastrof. Vi gick och satte oss i bilen och Adam gasade iväg hem emot mig igen.
”Bye” sa jag kallt och hoppade ur bilen. Jag stängde dörren med en smäll bakom mig.
”Wait!!” Adams röst ropade efter mig och han drog tag i min arm. Han snurrade runt mig och lutade sig in för att få en kyss.
”What the hell?!” skrek jag och puttade bort honom innan hans läppar han nudda mina.
”What are you doing?!” skrek jag förskräckt och han kollade förvånat på mig.
”Well I was about to kiss you as an apology for me being a dick before” sa han, som om det var självklart, och lutade sig in för en kyss. Igen.
”Get off me will you?” Jag puttade bort honom igenom och han kollade ilsket på mig. Han drog tag i min arm och drog in mig i min lägenhet. Han stängde dörren efter sig och lutade sig emot den så att jag inte hade någonstans att sticka mer än inåt i lägenheten.
”Get out, Adam! I don’t want you here, or anywhere. Leave me alone” sa jag ilsket och knöt mina nävar, som hängde ner längst sidan utav min kropp.
”I’m not leaving. Not yet” sa han och kollade på sin klocka, ”I’ve got time” sa han sedan och flinade emot mig.
”What do you want?” frågade jag, nästan lite skrämd över vad han ville.
”You.” sa han och jag ryckte till.
”I will not have sex with you! Kill me rather!!!” utbrast jag förskräckt och han suckade.
”Not yet. I want you as my girlfriend, you get that? You are my girlfriend. Got it?” krävde han och jag nickade skrämt. Jag tänkte inte bråka med honom, jag vågade inte.
”Good, I’ll see you babe” sa han och kysste min kind. Innan han drog sig tillbaka så snuddade hans läppar vid mitt öra och han viskade;
”One day soon, I’ll get my kiss and the rest of you.” Sen vände han sig om och stannade upp framför dörren.
”Tell Nora about this and I’ll make you regret it, bye babe” med det så lämnade han lägenheten och mig bakom sig.
Jag bröt ihop samma sekund som dörren gick igen. Jag gled ner i fosterställning liggandes på golvet och grät. Det här hände inte just mig!
Som lovat efter +5 kommentarer :)
+ 5 för nästa?
Should've Taken The Chance. Kapitel 8.
”Here you go bestie, black coffee and a bagel.” Nora ställde ner brickan framför mig och drog, även hon, av sig sin jacka innan hon satte sig i stolen mittemot min.
”God, I can’t wait to drink that hot coffee now. It’s freezing” sa jag och tog en efterlängtad klunk utav det varma kaffet.
”Ah. That’s nice!” sa jag och lutade mig tillbaka med tallriken, som min bagel låg på, i mina händer.
”It certainly was. Winter isn’t a favourite of mine. No.” sa hon och tog själv en klunk utav sin varma choklad.
”I feel ya sister!” Vi lät våra koppar träffa varandra i en skål och drack sedan mer utav våra varma drycker.
”So Simon, there’s a rumour about that you’ve hired a new person to be on the Xtra factor. Is that true?” Kvinnan som kom ifrån Sugarscape kollade nyfiket på Simon och väntade på att han skulle svara.
”I can confirm it yes, not who it is but yes you will be seeing a new face. Together with Konnie of course. That’s already decided that she’s gonna be on the show.” Svarade han och sorlet spred sig i det lilla rummet.
Simon hade tvingat med mig till en presskonferens som han skulle hålla angående nya säsongen utav X factor. Han ville att jag skulle följa med för att se hur det var, och hur jag kunde få det en dag. Jag kollade ut över alla reporters som hade kameror uppställda längst bak och ett papper fyllt av frågor i handen.
En man i fyrtioårsålder räckte upp sin hand och fick en mick utav en utav arbetarna på konferensen.
”Hello Mr. Cowell. John Angus here from ’The Sun Newpaper’. We wanted to ask you if you can tell us who the judges will be this year.” sa han och Simon nickade med ett litet, typiskt Simon, leende.
”I can. It’s gonna stay as it was. Louis Walsh, Dannii Minouge, Cheryl Cole and myself” han nickade ner emot mannen som ställt frågan och han satte sig ner.
Så här fortsatte det i ungefär en, en och en halv, timma till och jag satt och kollade på ifrån sidan utav scenen. Det var nästan överväldigande hur rätt på journalisterna var, jag menar jag visste ju att de var påträngande men vissa frågor de ställde var väldig olämpliga och de såg inte ens berörda ut. Här verkade de dock inte lika vilda som de amerikanska paparazzisar var, de var mer lugna och verkade ha insett att de inte kommer få ställa sin fråga snabbare om de blev aggressiva.
”That’s everything we had time for today. Thank you to Mr. Cowell for taking his time and thank you for your questions” den alerta damen, som hade hand om allt, lämnade scenen efter Simon efter att ha meddelat att presskonferensen var slut.
”So, how about we go get some lunch?” frågade Simon mig och jag log lurigt.
”Let’s go to my place, I wanna try out my kitchen” sa jag och han nickade tveksamt.
”I do know how to cook, don’t give me that face” sa jag och han skrattade åt mig. Vi började sedan röra oss mot min lägenhet och jag började planera ut vad jag kunde laga till honom, detta skulle bli perfekt.
”Tadaa!” jag ställde ner den fortfarande varma tallriken med kyckling wok á la Sky framför honom och log förväntansfullt.
”Taste it” bad jag och han tog en tugga. Hans ansikte sken upp och han tuggade njutande.
”God, Sky this was really good!” berömde han och jag satte mig ner i stolen på andra sidan bordet och började äta själv. När maten var uppäten så log jag belåtet mot Simon.
”I told you I could cook” sa jag stolt och han nickade skrattandes.
”You sure make a great wok” sa han och jag log stort.
”Well, I kinda wanted to thank you for everything. I now this doesn’t make up to it bu-” han avbröt mig,
”I did it because I wanted to, you have no need to pay me back what so ever. It’s a pleasure to help you” sa han och log stort mot mig.
”Aw Simon, you’re like the dad I never got” sa jag och skrattade åt mig själv.
”Well, I have to head of to a meeting but you should know that it was the best food I’ve had in awhile” erkännde han och kramade om mig.
”Bye Simon” sa jag och han lämnade köket och lägenheten med ett litet ”Bye”.
”Open up your mind and see like me, open up your plans and damn you’re free. Look into your heart and you’ll find that the sky is yours. So please don’t, please don’t, please don’t. There’s no need to complicate ’cause our time is short. This oh, this oh, this is our faith. I’m yours!”
Jag gick runt i min lägenhet, städade och sjöng med till de olika låtarna som spelades ifrån min spotify. Just nu avslutade I’m yours med Jason Mraz.
”Wow Sky you never told me that you could sing?” jag hoppade skrämt till och vände mig om.
”Nora you scared me!!” sa jag och hon kollade roat på mig.
”Well, that’s obviously something I’m good at. Scaring you, that is” sa hon och lät nästan stolt. Hon gick fram och slängde sig i min soffa.
”How did you get in anyway?” frågade jag och ställde dammsugaren mot väggen innan jag gick och satte mig bredvid henne.
”Well, the fact that the door was unlocked helped quite alot” sa hon och blinkade retsamt mot mig. Jag bara lipade som svar och hon skrattade åt min barnslighet.
”So..?” sa hon och jag kollade förvirrat på henne.
”So… what?” frågade jag nyfiket och hon flinade.
”Why haven’t you told me that you have the voice of an angel?” frågade hon och jag fnös.
”Voice of an angel, yeah right!” sa jag och hon kollade på mig med en blick som uttryckte bitch please you know I’m right.
”But I didn’t tell you because I’ve never really told anyone I suppose” sa jag och ryckte på axlarna.
”Well you have to go for it? You’re bloody amazing!” Jag skakade snabbt på huvudet.
”Never, nuh-uh. Music is not something I wanna make a living out of doing. It’s a hobby, not my dream” förklarade jag och hon nickade.
”If you say so…” sa hon utdraget och jag suckade samtidigt som jag ryckte åt mig fjärrkontrollen till TV:n.
”I do” sa jag innan jag tryckte på TV:n och istället vände blicken emot den. Reklam, great.
”So Adam has asked about you” sa hon och log finurligt mot mig.
”So?” frågade jag nonchalant och hon ryckte till.
”So? SO? Girl he’s the guy everyone wants, he’s handsome and caring, and he’s totally going for you” sa hon uppspelt och jag ryckte på axlarna.
”He just doesn’t seem to be my type” jag fick ta emot en knuff utav Nora efter att ha sagt det men sen fick hon det finurliga leendet på sina läppar igen.
”Well, sadly for you. I’ve already told him that you’re really interested and you guys have a date on Tuesday” sa hon och duckade undan från min hand som kom flygandes emot henne.
”You did what? Nora I hate you!!” utbrast jag och började jaga henne runt i lägenheten.
”Just go and see where it leads. Please? For me? It will do you good” sa hon och jag gav upp.
”Fine, ONE date and if it’s not good –I’ll walk off” varnade jag och hon slog ihop händerna.
”Right, so it’s tomorrow” sa hon och jag funderade lite över vad hon sa.
”You said tuesday?” frågade jag och hon slog sin hand emot sin panna.
”It’s monday today, idiot” jag slog till henne men kunde inte hindra mitt leende.
”I don’t keep track of the days” försvarade jag mig med och hon lipade mot mig.
”You should start doing that then” retades hon och jag flinade mot henne.
”So, what are we gonna do today then?” frågade jag och hon suckade.
”This was only if you wanted to; but dad wanted to take some pictures of us” sa hon och jag log.
”I’d love to” hon såg inte särskilt nöjd ut med mitt svar.
”Wihoo” svarade hon utan någon entusiasm alls och jag himlade med ögonen.
”Contain your excitement, please?”
”That’s the last shot!” ropade Nora’s pappa och böjde ner kameran.
”You girls did great, got some amazing pictures” sa han glatt och fortsatte in i huset med kameran i högsta hugg.
”That was the worst thing ever. Never becoming a model, ever!” klagade Nora och kollade skeptiskt på som log stort.
”I loved it!” sa jag bara och hon suckade.
”Hopeless” mumlade hon och jag himlade med ögonen. Tönt.
Kapitel 8. Vid Kapitel 10 så kommer vi utlysa en tävling, så håll utskik. Vad har hänt med kommentarerna förresten? Inget kapitel förrens vi får åtminstonde +5 kommentarer på detta.
/Embla, Izabella & Olivia.
Little Things!
One Direction, Maj -2013.
Jag själv ska gå och jag har nog aldrig varit såhär exalterad över något som detta!
xxOlivia
