Den kvällen somnade jag med ett stort leende på läpparna.

---

Jag tänker inte sitta och komma med en massa bortförklaringar till varför detta inte kommit upp förrens nu. Låt oss bara säga att mycket har hänt i mitt (Olivias) personliga liv, saker som jag inte tänker ta upp här på bloggen men i alla fall. Bättre sent än aldrig. +5 kommentarer för nästa! :)

Förresten, var det någon utav er som fick biljetter till den 13 eller 14? Jag (Olivia) fick till den 14 och är supertaggad! Kunde nämligen först inte gå eftersom jag slutar nian den 13 och min bror tar stundenten men sen la dem ju till en extra konsert :).
Om det är någon som vill träffas medans jag är i Stockholm så kan ni tweeta mig (@OliviaLW1D) eller så finns jag på KIK (OliviaLW). Ni kan också höra av er till mig på någon utav de ställena om ni bara vill prata eller om ni undrar något angående novellen :)

 

"I'll help you pack" var det första Niall sa när vi klev innanför dörren hemma hos honom. Klockan var redan elva på kvällen och mitt plan hem lyfte vid nio på morgonen.
"Thank you" sa jag och vi gick upp till rummet som under denna vistelse varit mitt. Jag la ut resväskan på min säng och började plocka ut mina kläder ur garderoben, Niall började plocka ut mina grejer ifrån byrån men vände sig snart om mot mig.
"Ehm, I think that you should probably take that drawer" sa han och pekade flinandes på mitten lådan. Jag skrattade högt när jag insåg att det var lådan jag lagt mina underkläder i.
"Sorry Niall" log jag och bytte plats med honom. Snart så slängdes kläderna hej vilt över våra huvud och ner i resväskan och jag insåg precis att jag skulle behöva lämna allt detta imorgon. Jag skulle behöva lämna Niall.

---

Här har ni kapitel 51, men seriöst nu en sak till; ni måste kommentera mer! Det blir verkligen inge kul att skriva utan respons.

 

Nialls läppar var så nära mina de kunde komma utan att faktiskt nudda dem. Jag tog ett skakigt andetag och öppnade mina ögon. Verkligheten hade kommit i fatt mig och jag la en hand på Nialls axel och puttade honom en bit ifrån mig.
”Niall what are we doing?” frågade jag och kollade ner på mina händer, den ena placerad på Nialls axel och den andra höll han i sin.
”I- I don’t know” sa han och tog ett fastare grepp om mina midja.
”But I want to try” sa han sedan och jag kollade upp i hans ögon och sökte efter minsta lilla spår utav att han skämtade.
”Niall we can’t. What if it ruins everything” sa jag och knuffade till hans axel när han börjat luta sig in igen.
”It won’t” sa han och kollade mig i ögonen.
”I can’t Niall…” sa jag och drog mig ur hans grepp. Jag sprang upp för grusgången, in i huset och upp i mitt temporära rum innan jag lät tårarna rinna. Jag grät inte för att jag var ledsen utav för att jag var förvirrad. När jag stått så nära honom så ville jag inget annat än att bara luta mig framåt och kyssa honom. Men jag kunde inte för jag visste att allting skulle förändras och jag var alldeles för lycklig just nu för att våga ta en chans. För visst kunde det bli bättre, kanske skulle vi kyssas och börja dejta jag vet inte, men det fanns också en stor chans att det inte skulle bli så och att allting bara skulle bli pinsamt och vår vänskap skulle förstöras. Jag kunde inte riskera det.

Jag vaknade nästa morgon med en pulserande huvudvärk och tårlinjer längs mina kinder. Jag var nervös över att träffa Niall men jag visste att jag inte kunde ignorera honom för det första så var jag i hans hus och för det andra så var det nyårsafton idag och vi skulle till hans kompis, Seans, fest. Jag suckade och lämnade den varma sängen, jag smög ut i hallen och in i badrummet för att tvätta av mitt ansikte. Jag lämnade dörren lite på glänt eftersom att jag ändå bara skulle tvätta av ansiktet och sen gå tillbaka till rummet. Big mistake.
Dörren öppnades helt när jag stod och torkade av mitt ansikte och jag stod helt plötsligt precis framför den personen jag minst kände för att träffa just nu.
”Sky” sa Niall förvånat, han hade definitivt inte förväntat sig att se mig just då.
”Niall” sa jag men undvek hans blick och försökte gå förbi honom.
”Please Sky don’t ignore me” bad han mig så jag stannade upp och tittade honom i ögonen.
”We’ll talk later” var allt jag sa och smet sedan tillbaka in i sovrummet. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en utav Nialls stora tröjor innan jag la mig ner på sängen igen. Jag tog fram min telefon och började skrolla bland mina mentions på Twitter. Jag var inte väldigt aktiv på Twitter men jag hade ändå lyckats samla ihop mig över en miljon följare och när jag kände mig lite nere eller bara hade tråkigt så tyckte jag om att gå in på Twitter och prata med mina följare. Jag skrollade en stund till innan jag bestämde mig för att tweeta något.

Sky Oliver! @SkyOliver
Having sort of a bad day. Let’s do an #AskSky :)

Jag klickade på skicka tweet och gick in på mina mentions igen. Jag log åt alla frågorna som kom fram, en del konstigare än andra.

Natalie @Natalie1D
@SkyOliver  What are you doing for new years? x

Sky Oliver! @SkyOliver
@Natalie1D  Well I’m currently in Ireland and so I’m celebrating it with Niall :)x

 

Jennifer Lowe @JenniferLowe
@SkyOliver  Are you coming back for Xtra factor next year?

Sky Oliver! @SkyOliver
@JenniferLowe  I actually have no clue. I would love to but no one has asked me yet :) x

 

Dakota @Niall_Dakota
@SkyOliver  Can you tell us something about Niall that we probably don’t know? :) <3

Sky Oliver! @SkyOliver
@Niall_Dakota  Well, he talks in his sleep ;) x

Jag svarade på några mer frågor innan en vag knackning hördes på min dörr och jag visste direkt vem det var. Niall. Jag öppnade dörren sakta och han kollade ledsamt på mig.
“Can we talk?” frågade han och jag nickade och släppte in honom. Jag stängde igen dörren efter honom och satte mig i jämte honom på sängen.
“So…” började jag och han suckade.
“Sky I’m sorry. I’m not even sure what happened or why” sa han och tog sedan ett djupt andetag.
“But it’s ridiculous of us letting it getting in between us” sa han och kollade på mig.
“Yeah I think we both just got lost in the moment” svarade jag och log ett svagt leende.
“We cool?” frågade han och jag kramade om honom.
“We’re cool!”

 

“Niall get in here and help me!” jag stod och velade emellan de tre klänningarna som var utlagda på min säng. Jag kunde antingen välja den turkosa klänningen som gick ner en bit över låren och satt tajt över bysten men flöt fritt kring nederdelen, eller så kunde jag välja den svarta klänningen med silvriga/glittriga detaljer som gick ner till anklarna , sen var det den röd/rosa tajta klänningen som precis passerade rumpan. Jag kunde inte bestämma mig och valde därför att ropa in Niall eftersom att jag litade på hans åsikt.
“What’s up?” frågade han när han stack huvudet innanför dörren.
“Well I need help to decide which dress to wear tonight” förklarade jag och pekade på de tre alternativen.
“Oh the red/pink one” sa han nästan direkt och log.
“It’ll look the best on you!” sa han sedan. Han lämnade sedan rummet för att låta mig fortsätta göra mig i ordning för festen.

En halvtimme senare så satt både klänningen, skorna och sminket på plats. Mitt röda hår var bakåtkammat i en hästsvans och jag log emot mig spegelbild. Jag stoppade mina fötter i mina skor och lämnade sedan mitt rum för att möta Niall i hallen. Greg skulle köra oss till festen på vägen till hans flickvän, Denise, hus. Jag såg Niall vid slutet utav trappan och han log emot mig.
"You look beautiful" sa han och tog min hand för att hjälpa mig nerför de sista trappstegen. Greg stod redo i dörren så jag och Niall gick, armarna krokade i varandra, ut till bilen.

 

"Sky!!" jag hörde knappt Nialls rop över den höga musiken.
"Hi there" skrattade jag och pekade på den halvtomma ölflaskan som fanns i hans hand.
"How many of those have you had?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"A few" svarade han med ett skyldigt leende och jag log emot honom. Han var tydligt full och något med berusade Niall fick mig att skratta. Han var definitivt väldigt söt berusad, turligt nog inte en aggressiv.
"We're meeting Sean and Millie out back for the fireworks" sa han och pekade på klockan som visade kvart i tolv. En kvart kvar till 2011 började och vi skulle lämna 2010 bakom oss. Det året som jag klassade som både det absolut bästa och det absolut värsta av mitt liv. Det kändes väldigt bitterljuvt att tänka de tankarna medan Niall ledde mig ut till baksidan där Sean och Millie väntade på oss mitt i folkmassan.
Niall gav Sean en sorts "kill-kram" och Millie en vanligt kram och en kyss på kinden när vi nådde dem. Jag gav respektive varsinn snabb kram och vände mig sedan emot klockan som nu visade på att nedräkningen till tolvslaget skulle börja när som nu. Jag vände mig emot Niall när jag kände något placeras över mina axlar och han log emot mig. Hans gråa kavaj satt inte över hans kropp längre utan den hängde över mina axlar.
"You looked a bit cold" sa han med ett leende och la sedan sin arm runt min midja och drog mig närmre intill honom.
"TEN" folket runt i kring oss hade nu börjat räkna ner till tolvslaget.
"NINE"
"EIGHT"
"SEVEN"
"SIX"
"FIVE"
"FOUR"
"THREE"
"TWO" Niall vände sig emot mig och kollade mig i ögonen. Jag började undra vad han höll på mig men insåg sedan att han börjat luta sig närmre.
"ONE"
"Happy new year Sky" viskade han och pressade sina läppar emot mina. Kyssen var inte som något jag någonsin upplevt förut och på något konstigt sätt, så var det allt jag någonsin önskat. Jag kysste honom tillbaka precis lika passionerat utan några tankar alls på vad som skulle hända efter och vi faktiskt insett vad som händer.
Men för nu, så var allting perfekt!

---

Förlåt för att det dröjde lite. Vi hade problem med mailen och därför blev det strul eftersom det är vår enklaskte (och billigaste ;)) sättet att kommunicera medan Embla är i L.A!

 

Jag vaknade utav att min dörr knarrade och att någon smög in i rummet. Jag öppnade mina ögon och fick se Niall stå bredvid min säng med ett trött leende.
“Sorry to wake you, but it’s breakfast” sa han och jag log tillbaka och sträckte på mig.
“Thank you, I’ll be right down. Just have to get dressed” sa jag och han lämnade rummet. Jag satte mig sakta upp och slängde benen över sängkanten. Det mörkbruna trägolvet var kallt under mina fötter när jag gick fram till min resväska. Jag bytte ut min pyjamas, bestående utav en utav Nialls gamla tröjor som jag snott utav honom, emot ett par rosa shorts och en ljusblå skjorta. Jag borstade igenom mitt hår och lämnade sedan rummet. Niall, Maura och Greg satt alla samlade i köket när jag kom ner och de log emot mig när jag klev ut och satte mig bredvid Niall.
“Good morning Sky, some pancakes?” sa Maura och sköt tallriken emot mig.
“Yes thank you” log jag och plockade åt mig två pannkakor. De var i amerikans stil och Maura hade skärt ut dem i hjärtan. Jag skar av en kant och stoppade in den i min mun. Jag log stort emot Maura och svalde.
”These are amazing!” sa jag och tog en tugga till.
”Thank you darling you’re to sweet.” svarade hon och reste sig upp ifrån bordet.
”Well I’m off to run som errands, put the dishes in the dishwasher when you’re done please” sa hon och log emot oss. Hon planterade en kyss på sina båda söners huvud och lämnade sedan köket.
”You done?” frågade Niall och pekade på min tomma tallrik.
”Yes, but is there any coffee?” frågade jag och han log emot mig.
”We’ll stop by a café on the way” sa han och satte in tallrikarna i diskmaskinen.
”Wait, where are we going?” frågade jag och han log hemlighetsfullt.
”I’m just gonna show you around Mullingar and… stuff”

 

Jag justerade mina solglasögon som satt placerade på min näsa och drack varsamt ur den rykande kaffe koppen jag höll i handen. Niall satt mitt emot mig vid bordet på det lilla cafeét men reste sig plötsligt upp med ett stort leende.
”Millie!” ropade han och omfamnade en brunhårig tjej. Jag reste mig också upp och ställde mig bredvid Niall. De slutade kramas och Niall log emellan oss.
”Millie, this is Sky my bestest friend. Sky, this is Millie my childhood best friend” presenterade han oss och jag gav Millie en snabb kram.
”Nice to meet you” log jag och hon log tillbaka.
”Nice to meet you to Sky. I’m just gonna go order something, it’s freezing out hence my read nose” sa hon och gick och ställde sig i kö.
”So that’s what you planned for us today. Me meeting your friends” sa jag till Niall och tog sedan en snabb klunk utav mitt kaffe.
”Yeah, I mean if it’s alright with you. Millie has been dying to meet you and I just thought…” förklarade han osäkert och jag avbröt honom skrattandes.
”Niall, it’s fine. Of course I want to meet your friends” precis när jag sa det så kom Millie tillbaka och ställde ner en rykande kopp te på bordet. Hon hängde av sig den röda kappan på stolen och satte sig sedan ner bredvid mig.

 

”Wait! So he seriously used to run around you garden, naked, chasing your cat?” jag skrattade åt det Millie precis berättat om Niall.
“Yes! He sure loved that cat” skrattade hon och kollade på Niall.
”You remember little Toby, don’t you” sa hon och han nickade. Hans kinder bar en lätt rodnad men han såg ändå road ut.
”Of course I do, you had him for like ten years” svarade Niall och tog ett bett utav sin chokladmuffins.
”Thirteen actually” sa Millie med ett leende och vände sig emot mig.
”So Sky, where are you from?” frågade hon mig.
”New York” svarade jag och log.
”Why would you ever want to leave New York? I’ve been there once and I really didn’t want to leave” frågade hon och jag ryckte på axlarna.
”I just couldn’t get along with my dad and then the job opportunity with Xtra Factor came up so I decided to pack up my life and move here” svarade jag med halva sanningen.
“Besides I prefer London to New York. I was never really a big town girl and even thought London is big aswell, its’s smaller. I’d much rather live in a place like here than London tho” la jag till och tog en klunk utav mitt kaffe.
“So how did you actually get the opportunity to work at Xtra Factor?” frågade hon nyfiket.
“Well my mum and Simon have always known each other and I kinda asked him for help with just getting out of my dad’s house and he just offered me the job” hon nickade,
“So are your mum still living with your dad or…?” frågade hon och jag skakade på huvudet och sneglade emot Niall som hade ett ledsamt leende klistrat på läpparna.
”Oh no, she’s dead” sa jag som om det inte var någon ’big deal’. För det var det inte för mig, i alla fall inte att prata om henne.
”What?” sa hon chockat och svalde sitt te i fel strupe. Hon hostade en stund innan hon kollade upp på mig.
”I am so sorry! I had no idea whatsoever I should never have even mentioned it” sa hon ursäktande och jag bara log emot henne.
”It’s fine, really. She’s been dead since I was four so I never really had a mum for all I can remember”

 

Nora fäste sin blick på sina händer innan hon upprepade vad hon sagt.
"I love him Sky, I really do" sa hon och fiddlade med sina fingrar.
"I can't help but think that it's worth it if it means that I get to be in a relationship with the one I love" förklarade hon och kollade försiktigt upp på mig.
"But Nora, Adam doesn't love you back, he's not capable of loving anyone but himself that's why he can do what he's done to the both of us. Nora, it's not worth it. Please?" bad jag och tog hennes händer i mina.
"I'm going to Ireland for a week tomorrow, please try to avoid him 'til then and we'll talk more when I get back" föreslog jag och hon nickade.
"I suppose. So you going to see Niall?" frågade hon och försökte sig på ett leende.
"I am, he was bored so he asked me to come celebrate New Years with him" svarade jag leendes.
"Remember last year at New Years" sa hon.
"Yeah I do, I had a great time" svarade jag och ställde mig sedan upp.
"How about I make us some dinner and we'll catch up?" föreslog jag och hon log.
"I missed you Sky" sa hon och jag log ett snett leende.
"Believe me, I missed you too" svarade jag och drog med henne in till köket.

 

"So Nora and Adam are in a relationship?"
"Yes"
"And Adam hit Nora"
"Yes"
"And you're helping her even though she slept with your boyfriend?"
"Yes"
"Why?"
"Because Niall, I will not stand on the side and watch him abuse anyone. Even though she did that to me she certainly does not deserve that. Never!" Nialls fråga fick mig att känna mig arg och irriterad. Var det inte självklart?
"You're right, I'm sorry. I didn't think about that" sa han snabbt och jag suckade.
"I know you didn't" svarade jag och lutade mig sedan på mina armbågar över köksbänken.
"Anyway, I land at eight tomorrow night. You better be there to pick me up" sa jag skämtsamt och bytte ämne.
"Nah, I'll just leave you there all by yourself" skämtade han och jag log.
"Well I've finished packing and I can't wait to get there. I miss you Niall" sa jag och log.
"I miss you to Sky and I can't wait until you get here" svarade han och jag visste att han också log.
"I should go to bed now. It's past midnight" sa jag efter en snabb titt på klockan.
"Yeah you're right. I'll see you tomorrow night, I love you" sa han och jag nickade.
"I'll see you tomorrow. Love you!" svarade jag och la på.

Planet gick inför landning och jag kom på mig själv med att hålla andan. Landningen hade alltid varit den värsta biten med att flyga enligt mig. Jag tyckte definitivt inte om den kittlande känslan i magen som så många andra faktiskt verkade tycka om.
”We have now hit ground in Dublin. We hope you had a pleasant journey, thank you for flying with Air Ireland”
Planet hade, mycket riktigt, träffat marken och styrdes just nu in emot den ut markerade gaten. Jag knäppte hastigt av mig sätesbältet, när klartecken hade givits, drog med mig mitt handbagage och var nästan först ut i hallen där vi skulle hämta våra väskor. Jag hittade min väska snabbt och sökte efter Niall i den stora ankomst hallen.
”Skyyyy” hörde jag och vände mig om. Det var precis att jag han se den blonda kalufsen innan jag drogs in i en hård, men ändå mysig kram. Niall. Jag slöt mina armar kring hans överkropp och suckade med ett leende.
”I’ve missed you” mumlade jag in i hans bröst och han gav mig en lät knuff bort ifrån honom för att kunna se på mig.
”God I missed you too” log han och tog tag i min väska.
”Let’s go!” sa han högt och jag log brett.

---

Kort. Halvdant. Men det är en uppdatering.

Ville bara se till att få upp något till er även om det bara var något som detta, men jag hoppas att ni uppskattade det och fortsätter att vara förstående :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Previously:
"You know something?" frågade och han ryckte på axlarna.
"No what?" svarade han nyfiket och jag log.
"Even though everyone says you're really mean and all the thruth is you're like a big, cuddly, teddybear" sa jag och Simon skrattade högt.
"Don't spread that rumour around" skämtade han och jag log.
"I'm making no promises" svarade jag retsamt och log emot Simon.
Det var inte svårt att se varför min mamma tyckt om Simon så mycket, inte svårt alls.

 

"So how's Ireland?" frågade jag Niall igenom telefonen, ställde ner min kaffekopp på bordet och satte mig i soffan.
"Home" svarade Niall och jag kunde höra hur han log.
"It must be really nice going home and seeing your family and friends after these life changing past months" log jag.
"It was" svarade han och jag rynkade min panna.
"Was?" sa jag frågande.
"Well, I mean it still is I just kind of miss London. Alot" började han.
"I miss the boys, I miss X Factor and I miss you"
"Well cherish the time that you do have at home with your family because then you're off to the X factor tour and then if things plays out as we all want it you; you probably won't be able to go home that often" sa jag och han suckade.
"I know and I am really happy to be home I just wondered a thing"
"What?" frågade jag och hörde hur han log när han svarade.
"Do you want to fly over and celebrate new year here with me?" jag log stort efter att han frågat och nickade innan jag insåg att han inte kunde se mig.
"Of course Niall. I would love to" svarade jag.
"Good, my friend Sean is throwing a party" sa han uppspelt och jag skrattade.
"Are you sure it's okay with him if I come then?" frågade jag honom och han fnös.
"Like he would ever say no to a gorgeous girl like yourself to come to his party" svarade han,
"Plus it's an all invite party. Everyone can come" la han till.
"I know what an all invite means beb" svarade jag.
Jag skulle precis säga något mer när någon knackade på min dörr.
"Niall there's someone at the door, I'll call you back later yeah?" sa jag snabbt och kollade intensivt på dörren. Rädd för att personen som stod på andra sidan var Adam.
"What if it's Adam?" sa Niall oroligt och jag smög fram till dörren för att kunna se vem det var igenom det lilla kikhålet.
"It's not" svarade jag snabbt, efter att jag sett vem det var, och la sedan på i örat på Niall.
Jag svingade upp dörren och kollade argsint på personen som stod framför mig.
"What the hell are you doing here?"

 

Jag ställde ner den fortfarande rykande te koppen och min påfyllda kaffekopp på köksbordet innan jag satte mig på stolen mitt emot min oväntade, och oönskade, besökare.
"So?" frågade jag otåligt och kollade intensivt in i de gröna ögonen som flackade fram och tillbaka emellan saker i rummet, allt utom mig.
"I just needed to apologize" skammen hördes igenom rösten och jag suckade när blicken fästes vid min.
"I know what I did was shameful, disgusting and so extremely wrong because I know that you love him and..."
"I don't love him" avbröt jag snabbt.
"Wait what" nu var det chock som lyste igenom rösten.
"But then why did it upset you so much?" förvirring.
"Because you were my best friend. I trusted you and it wasn't because I was inlove with him it was because of the principal that you, my best friend, had sex with the person whom I was dating at the time" svarade jag med besvikelse.
"We dated" erkännandet kom inte som en chock för mig men jag var ändå inte beredd på att få höra det.
"After?" frågade jag och mottog en nick.
"And before, I mean before you came here. A couple of years ago we dated but then we just fell out of love and stopped and then seeing him with you it just woke feelings in me that I didn't know were still there and I know I should've told you about how I felt but I was afraid that you'd hate me. And then we fought and I thought that you didn't appreciate him so I went to talk to him and one thing led to another and then when I had told you I assumed you broke up and he asked me out and I accepted and everything was going good until this morning when he slapped me after I got angry with him because he didn't clean up after himself when he dropped a plate." tårar rann nerför det gömda ansiktet och jag reste mig upp för att sakta gå fram till den hulkande kroppen.
"Nora" började jag osäkert men visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta så istället tog jag hennes hand i min och drog med henne in i sovrummet.
"I know" viskade jag och lyfte min tröja över huvudet. Hela min rygg var täckt med blåmärken och rivmärken. Man kunde skymta mina fortfarande inte helt läkta revben och jag suckade.
"This is why I didn't love him. He hit me Nora and he... he.. used me in other was" sa jag, oförmögen att säga ordet.
"You have to leave him before he starts doing that to you. Please Nora, don't claim that you can't because you love him because you can never love a man that treats you like this" bad jag och kollade in i hennes ögon.
"But Sky, I love him"

---

FÖRLÅT FÖR ATT DET DRÖJT!

 

Previously:
"I don't care. Really, all my life I've recieved hate. Don't ask me why 'cause you know I can't talk about my past. But it has taught me how to look past all the stupid and mean and useless comments that people write out of pure boredom and just to get a reaction out of you. It's really not a big deal to me Niall, I promise you. I'm fine, let them be" svarade jag och han skakade på huvudet.
"How are you always so calm about everything and I just.. you're... I hate you" sa han och jag log och kröp in i hans armar när han sträckte ut dem emot mig.
"No you loooove me" retades jag och han skrattade.
"I do" svarade han och kramade om mig hårdare "I really do"

"It makes you lips so kissable, and your kiss unmissable, your fingertips so touchable and your eyes irresistible" sjöng jag och nynnade sedan vidare på melodin som sakta börjat forma sig i mitt huvud.
"Told you I'd hear you sing one day" hörde en röst säga bakom mig och jag vände mig om för att se Niall stå med ett stolt leende i valvet som ledde till mitt vardagsrum.
"Oh shut up" skrattade jag och gav honom en kram.
"So how did the meeting with Simon go?" frågade jag uppspelt och Nialls leende bleknade.
"Maybe we should sit down for this" sa han och ledde mig till soffan.
"Niall, you're worrying me" sa jag och han tog ett djupt andetag innan han kollade upp på mig med ett stor leende.
"We got signed" sa han och jag kollade chockat på honom.
"YOU WHAT?" utbrast jag med ett leende som bara växte sig större för varje minut som gick.
"Simon signed us to SYCO, Skyyyyyyy we got a record deal" sa han uppspelt och jag skrattade när han drog in mig i hans famn.
"Niall that's amazinggg" sa jag glatt och kramade tillbaka.
"I feel like I should thank you loads for getting here though, because without you I wouldn't even have gotten through the first audition" sa han och kollade mig i ögonen. Hans ögon glittrade och hans leende var stort, han såg så lycklig ut.
"Your talent got you here Niall, I did nothing but just stand by you. You and the boys deserve this, every little ouns of it" sa jag med ett leende och kramade sedan om honom igen.
"I am so proud of you Niall. It's crazy"

 

"Ireland. Ireland. Ireland, here I come" sjöng Niall lyckligt när vi satt i bilen påväg till flygplatsen där han skulle hoppa på ett plan hem för en liten ledig tid innan de alla skulle komma tillbaka till London och starta igång det svåra arbetet.
"We get it. You're really excited" sa jag och han log emot mig.
"And we're here" la jag till och han kollade ut igenom rutan för att finna just flygplatsen utanför.
"Well, I guess this is goodbye" sa jag och Niall gav mig en lång kram.
"Gonna miss you" sa han och öppnade dörren.
"Gonna miss you too. Love you Niall" svarade jag med ettt leende och han nickade.
"Love you too"
Han smällde igen dörren och jag signalerade till chauffören att han kunde börja köra igen. Det var Simon som hade fixat bilen så att vi kunde åka smidigt till flygplatsen eftersom jag skulle hem till honom nu ändå. Bilen började köra och efter bara en kort resa så svängde den in på ett område med extravaganta hus. Bilen stannade framför en utav grindarna och chauffören lutade sig ut för att kunna öppna grinden. Grinden öppnades och bilen körde in.
Simons trädgård var gigantiskt och då ska vi inte tala om huset. Det var definitivt större än vad han behövde men det var typiskt Simon att alltid ha det största och bästa, bara för att han kunde. Jag klev ur den nu stillastående bilen och möttes utav Simon som stod i dörröppningen.
"Sky" hälsade han och jag gick fram för att ge honom en kram.
"Hi Si" hälsade jag och satte upp mina solglasögonpå huvudet för att kunna se honom bättre.
"So how's the past two weeks been since the show ended" frågade jag när vi satt oss ute i hans trädgård.
"Calm. Quiet." svarade han med ett skratt.
"I hear ya" skrattade jag. Jag drog upp mina ben under mig och kollade på Simon.
"I thought you were super clear that you would only be signing the winner but you did sign One Direction and I have heard rumours about that you've signed both Rebecca and Cher" sa jag och han log självbelåtet.
"Well, I couldn't let all that talent slip away. I believe in that they all deserve a chance" svarade han.
"You know something?" frågade och han ryckte på axlarna.
"No what?" svarade han nyfiket och jag log.
"Even though everyone says you're really mean and all the thruth is you're like a big, cuddly, teddybear" sa jag och Simon skrattade högt.
"Don't spread that rumour around" skämtade han och jag log.
"I'm making no promises" svarade jag retsamt och log emot Simon.
Det var inte svårt att se varför min mamma tyckt om Simon så mycket, inte svårt alls.

---

Har vi någonsin talat om för er hur mycket vi ogillar blogg.se's ständiga problem med tidsinställningar? Detta kapitel var i alla fall inställt att komma upp vid 12 men så blev ju uppenbarligen inte fallet men här har ni det! :)

"So it's all over now" sa jag till killarna när vi satt i min lägenhet dagen efter.
"Well that's depressing" svarade Louis.
"I love how you believe in us so passionetly" la Harry till och jag skrattade.
"I meant the X factor, not One Direction. Stupid" svarade jag och Harry kastade popcorn på mig.
"You stupid" sa han med ett leende och jag flinade.
"So what are you guys gonna do now?" frågade jag dem,
"Well we're gonna stick together" svarade Zayn och kollade runt på killarna. Liam tog över där Zayn lämnat av med ett stolt leende.
"I believe in us and in the band and I think if we're just determined enough, we can definetly build ourselfs a career" svarade han och jag nickade.
"Well you've certainly got a very... eh... dedicated fanbase" svarade jag och Niall kollade pusslat på mig efter att jag tvekat över mitt ordval.
"They're quite obsessed and protective to say the least" förklarade jag för honom och han nickade.
"Yeah, standing outside the studio everyday" svarade Niall med ett leende.
"I was more talking about twitter" svarade jag och Louis huvud sköts upp.
"I don't think I've checked twitter since the competition started" sa han och drog genast upp sin telefon ur fickan. De andra killarna nickade och jag skakade leendes på huvudet.
"They're trying to talk to you through twitter, that's your easiest way of interacting with the fans you have all over the country and the world for that matter" sa jag och Liam tittade chockat på mig.
"Hold up! World?" frågade han, uppenbarligen så trodde han att jag drev med dem.
"Yes" svarade Louis och visade Liam något på sin telefon, någon tweet från något utländskt fan skulle jag gissa på.
"Sky hörde jag Niall nästan viska i jämte mig och jag vände mig emot honom med ett leende. Ett leende som snabbt byttes ut till en orolig min när jag såg hans ledsamma ansiktsuttryck.
"What's wrong?" frågade jag och han pekade emot mitt sovrum. Jag nickade och informerade killarna om att vi skulle komma tillbaka snart. Ingen utav dem verkade uppfatta Nialls nedstämdhet och jag kände mig lite lättad att jag slapp ta hand om det också.
Jag stängde dörren om mig efter att jag klivit in i mitt rum och gick sakta fram till Niall som satt, med huvudet i händerna, på min säng.
"Babes what's wrong?" frågade jag och satte mig bredvid honom. Han lyfte på huvudet och tårarna rann nerför hans kinder.
"Hate" var allt han sa och jag la genast armarna om honom.
"Niall don't listen to them, listen to the true fans instead that won't say bad things about you and..." sa jag men Niall avbröt mig.
"No!" sa han och satte sig upp och fäste sin blick stadigt i min.
"I'm talking about the hate towards you about the interview yesterday" svarade han och jag suckade.
"Niall" sa jag och försökte få hans uppmärksamhet efter att han vänt bort huvudet igen,
"Niall" försökte jag igen och han kollade ledsamt på mig.
"I don't care. Really, all my life I've recieved hate. Don't ask me why 'cause you know I can't talk about my past. But it has taught me how to look past all the stupid and mean and useless comments that people write out of pure boredom and just to get a reaction out of you. It's really not a big deal to me Niall, I promise you. I'm fine, let them be" svarade jag och han skakade på huvudet.
"How are you always so calm about everything and I just.. you're... I hate you" sa han och jag log och kröp in i hans armar när han sträckte ut dem emot mig.
"No you loooove me" retades jag och han skrattade.
"I do" svarade han och kramade om mig hårdare "I really do"

---

Varsågoda :)

 

”Cher Lloyd and will.i.am on stage in two. Two minutes everybody!” ropade en utav producenterna och Cher ställde sig nervöst bakom de stora dörrarna och kollade bort emot mig. Jag gav henne en tumme upp och mimade ’good luck’ innan musiken drog igång och hon gick ut på scenen. En minut efter henne gick Will.I.Am på och skriken ökade ytterligare några decibel och det var knappt så att jag kunde höra deras sjungande bak till där jag stod, mitt i vimlet böand ala stylister och nervösa deltagare och dansare som stretchade lite överallt. Jag kände en knackning på min axel och vände mig om för att se Konnie.
”Xtra factor studio now, we need to do the last on the script” sa hon stressat och jag nickade.
”I just need to..” sa jag och pekade bort emot omklädningsrummet där One Direction befann sig nu innan de skulle på och uppträda med Robbie Williams.
”Hurry” sa hon bara och vi satte av i varsitt håll. Jag knackade på dörren men väntade inte på något svar utan klev bara rakt in och möttes utav fem tonårskillar som såg vettskrämda ut.
”Sky” hälsade Louis och försökte sig på ett leende.
”You five look like someone just ran your dog over” kommenterade jag och gick emot soffan där Niall satt och såg ut som om han var i sin egen lilla värld.
"Hi there" hälsade jag och satte mig i jämte honom.
"Oh, hi Sky. I didn't see you come in" svarade han förvånat men med ett leende.
"I figured, you looked like you were deep in thought. Care to share what's up?" svarade jag och han bara ryckte på axlarna som svar.
"Nerves?" gissade jag och han nickade.
"You'll be fine. Now, relax before you go on stage with Robbie and think about me who have to go write scripts" sa jag och ställde mig upp och drog in honom i en kram.
Jag släppte honom och vände för att lämna rummet men stannade till i dörren och vände mig om och kollade på en otroligt nervös Niall.
"Good luck" sa jag och han såg genast mycket lugnare ut.

 

"What time is it?" frågade jag Konnie när vi suttit och skrivit på manuset ett bra tag.
"Eum, almost results time" svarade hon och jag nickade.
"How long?" frågade jag och hon kollade på sin klocka igen.
"Like now" sa hon sedan och ställde sig upp.
"Yeah they're starting" sa hon och vi båda klev ut på den lilla balkongen som fanns utanför Xtra factor studion och som gav oss en klar syn utav vad som pågick på scenen.
"Welcome back. It's time to reveal the three acts that make it through to the second part of this years finale. This, is the X factor!" sa Dermot och deltagarna, med mentorerna, klev ut igenom de stora dörrarna. Jag lät min blick glida över de fyra kvarstående akterna och såg att alla såg extremt nervösa ut, alla utom Cher. Jag hade haft ett långt prat med henne innan kvällens program börjat och hon hade talat om för mig att hon var 99% säker att hon skulle åka ut ikväll för hon tyckte inte att hon kunde mätas med One Direction, Rebecca och Matt. Men hon hade också berättat att hon tyckte att det var okej och att hon bara tänkte gå ut ikväll och ha roligt och att hon var stolt över sig själv och hur långt hon har kommit.
"The first person through to the second night of the final is..." sa Dermot och spänningen la sig över rummet.
"Rebecca" avslöjade han och publiket jublade högt när Rebecca chockat kramade om Cheryl och tog sig av scenen.
"In no particular order the next act through is..." sa han och än en gång blev publiken tysta och väntade på Dermot.
"One Direction" ropade han och jag andades lättat ut, med ett leende, och klappade mina händer.
"yes" viskade jag och lyckades få en skymt ut av Nialls leende innan även de tog sig av scenen. Nu stod det alltså emellan Matt Cardle och Cher Lloyd, vem skulle gå vidare och vem skulle behöva åka hem. Dermot vände sig emot de resterande deltagarna.
"Now, it's important to know that there is no bottom two this week. One will go through and one will be sent home, who will it be?" sa han och jag såg Matt dra in ett skakigt andetag medan Cher mimade 'it's okay' till någon i publiken. Hon var verkligen säker på att hon skulle få åka hem.
"The person through is... Matt!" avslöjade Dermot och publiken fylldes utav både jubel och folk som blev ledsna över att Cher fått lämna. Dermot avbröt Matt och Chers kram för att kunna få prata med Cher och till min förvåning syntes inga tårar alls hos henne. Dermot frågade henne lite hur hon kände sig och visade sedan hennes tid i X factor och hon tackade sedan en massa människor innan hon och Cheryl  lämnade scenen och de tre återstående akterna klev ut igen. Dermot ställde den självklara frågan 'hur känns det' och alla tre akterna svarade att de var super glada och exalterade över att ha gått vidare.

 

"Niall" ropade jag och sprang glatt emot honom som just nu stod med ryggen emot mig och pratade med sin mamma och sin bror. Långt bak i huvudet så registrerade jag att jag inte träffat Nialls mamma än men jag hann knappt tänka tanken innan jag drogs in i en kram utav Niall.
"We're throughhhhhhhhh" sa han lyckligt och drog ut det sista ordet och började hoppa på platsen.
"I knooooow!" retades jag och drog mig ur kramen och Niall bara fortsatte hoppa runt. Jag
skrattade åt honom innan jag vände mig emot hans mamma och hans bror.
"Hi I'm Sky" hälsade jag på Nialls mamma.
"I know" log hon och tog min hand, "I'm Maura, Nialls mum" sa hon sedan och jag skrattade lite lätt.
"I know" mimade jag henne och hon sprack upp i ett stort leende. Jag vände mig sedan emot Greg och log.
"Hi again" sa jag och han log.
"Hi again" svarade han och vi alla vände våran uppmärksamhet emot Niall som nu lugnat ner sig något och hade ställt sig med armen om Maura som stolt kollade på sin son.
"My little baby" sa hon och smekte honom över kinden, "I'm so proud of you" sa hon och Niall såg ut att kämpa emot tårarna när han torkade bort hennes.
"Mum don't make me cry, please" bad han och kollade henne djupt i ögonen "I love you mum" la han sedan till och drog in henne i en kram.
"I love you too" svarade hon och kramade om honom hårdare.

---

Kommentera på bra så kommer nästa kapitel på onsdag! :)

 

Solens starka strålar hade letat sig igenom mina persienner och var anledningen till att jag nu satt, nyvaken, i sängen med näsan nere i manuset inför helgens Xtra factor show. Det var finalen som låg runt hörnet och spänningen steg i mig när jag läste planeringen inför både lördagen och söndagens show. Intervjua vinnaren stod det och jag log stort vid tanken på att det faktiskt kunde vara Niall, och killarna, som vann. De stod dock upp emot Rebecca Ferguson, Matt Cardle och Cher Lloyd så någon vinst var inte självklar, inte för någon utav de fyra för den delen. Dämpade vibrationer hördes och jag började gräva runt i sängen för att försöka hitta den ringande telefonen. När jag stack handen under huvudkudden så kände jag den och drog snabbt ut den, klickade på svara, och satte den emot örat.
”Sky” svarade jag och lutade mig än en gång emot huvudbrädan på sängen.
”Sky, it’s Niall. I have to talk to you” sa han och jag kunde höra att allt inte var bra med honom.
”Niall, what’s going on?” frågade jag oroligt och hörde hur han tog ett skakigt andetag.
”We’re not gonna win are we?” frågade han och jag spände mig genast.
”Niall!” utbrast jag upprört,
”I can’t assure you that you will win but I think you have as big as a chance as Rebecca, Matt and Cher. So stop that right now Niall” sa jag sedan och hörde hur han snyftade till på andra sidan linjen.
”Today in rehersals I didn’t do anything right and the other boys are really mad at me and they hate me and I will just ruin our chances of winning” snyftade han och jag skakade häftigt på huvudet.
”Niall! Where are you?” frågade jag och hörde hur han suckade tyst.
”Nowhere” svarade han och sedan hörde jag bara ett klick i telefonen som indikerade att han hade lagt på.
”Niall!” ropade jag frustrerat och hoppade ur sängen och drog på mig närmsta klädesplaggen och sprang sedan ut för att leta reda på Niall. I all hast så hann jag ändå slå Louis nummer och hans hesa röst hördes.
”Yeah it’s Louis” svarade han och jag kollade mig snabbt omkring och gick över vägen innan jag svarade.
”Hi, it’s Sky. Where the hell is Niall?” frågade jag oroligt.
”We don’t know we’re out looking right now, he just disappeared from rehersals” sa han och jag hörde hur de andra killarna ropade Nialls namn i bakgrunden.
”Het hinks you hate him and are mad at him for messing up at rehersals or whatever and het hinks that he’s just a burden for you guys” förklarade jag och Louis steg stannade upp och jag hörde hur han släppte ut ett chockat läte.
”HE THINKS WHAT?” frågade han högt och jag kunde höra hur de andra killarna frågade vad som pågick,
”I don’t know why he’d think that! We don’t hate him, we love him and of course he’s not a burden for us. Never!” sa Louis upprört.
”I know that but Niall doesn’t and if I know Niall he’s probably…” började jag men avbröt mig själv snabbt,
”I know where he is, I’ll call you later” sa jag och la på innan jag vände på mina steg och sprang.

”Hi” sa jag tyst och gick med försiktiga steg emot den blonda killen som satt ihopkurad under ett träd. Han vände sig chockat om och synade mig upp och ner innan han öppnade munnen och verkade vilja säga något men orden kom fram knappt hörbart.
”How?” frågade han och jag satte mig ner i jämte honom.
”You once told me that you had been out wandering around London and you found this tiny park that reminded you of Mullingar and you told me that you felt peace there and could think clearly. So you brought me here and I figured you’d be here now” svarade jag och han nickade lätt.
”Don’t go home” sa jag och han vände förvånat på huvudet,
”How the hell did you know I was thinking about going home?” frågade han och jag log ett snett leende.
”Because home is safe, for you” svarade jag och lutade sedan mitt huvud på hans axel.
”You know the boys have been out looking for you all morning, right?” frågade jag och han ryckte på axlarna.
”Why would they bother” svarade han bara och jag fnös.
”Are you kidding me, because they’re worried. Because you just disappeared without them knowing where or even why! Because they LOVE you, because you’re like a brother to them. Because they CARE!” svarade jag och kollade honom i ögonen.
”Because they love you” upprepade jag och torkade en tår som rann nerför hans kind,
”Because they’re worried” fortsatte jag och drog in honom i en kram.
”Because you matter” svarade jag och kände hur han bröt ihop och hur hans tårar blötte ner min axel.
”I love you” viskade jag i hans öra och drog mig ur kramen. Jag räckte fram min mobil till honom och han kollade förvirrat på den.
”Call them. They need to know that you’re alright and you need to talk to them about this” förklarade jag och han nickade och slog skakigt in någon utav killarnas nummer.
”Sky! Sky, did you find him? Is he alright? Please tell me he’s alright, tell him we love him and he needs to come back here” hörde jag Louis oroliga stämma utbrista och Niall släppte ut ett skakigt andetag innan han började prata.
”Louis, it’s me” sa han och tog ett fastare tag om telefonen.
”Niall! OMG, are you alright? Niall all what you think it’s not true, not any of it. You’re not a burden to us and we don’t hate you for messing up. We all messed up, it wasn’t just you. Niall please come back”
”I will come back, in a while I just need to talk to Sky. I just, I’m sorry” sa Niall och jag hörde hur Louis protesterade.
”What are you apologizing for? Stop it, take the time you need with Sky. It’s alright we know you’re okay at least and as long as you’re coming back it’s fine” svarade Louis och Niall log lätt.
”Thank you” svarade han och la sedan på och gav mig telefonen.
”And thank you Sky” sa han och jag gav honom en hård kram.
”Always Niall” svarade jag och kände hur han log emot min hals.
”Let’s go back to my place” förelog jag och han nickade.

 

”Tea, hot chocolate, coffee?” frågade jag Niall när vi klev innanför min lägenhetsdörr.
”Hot chocolate, thank you” svarade han och jag nickade innan jag gjorde min väg till köket.
”I have something to tell you” sa Niall när han kom efter mig och jag vände mig nyfiket om.
”Yeah, and what is that?” frågade jag och han log.
”I love you” svarade han och jag log större.
”Aw Niall!” sa jag och sprang fram till honom och gav honom en stor kram.
”I love you too” svarade jag och skrattade.
”You so sweet” sa jag sedan och han flinade,
”Well you know, I prefer the word cute but sure” svarade han och jag skrattade högt.
”Well I prefer using loser to describe you” retades jag och återgick sedan till att göra Nialls varma choklad och mitt kaffe.

 

 

Nervositeten befann sig nu också i mig när deltagarna radade upp sig på scenen och Dermot började förklara för nationen om hur det var en dubbel utröstning ikväll. När han sedan började ropa upp namn så kände jag hur mina andetag blev tyngre och jag spänt kollade upp på scenen där min blick flackade emellan Niall och Dermot.
”One Direction!” ropade han och jag släppte ut en lättad suck och hörde Konnie skratta bakom mig.
”Go” sa hon och jag höjde oförstående på ögonbrynen.
”Go see him, tell him you told him so. You have time to do that before we have to start, go!” förklarade hon och jag nickade ivrigt. Sen skyndade jag mig iväg för att hitta Niall.

---

Vi är så jäkla jäkla jäkla ledsna över att detta inte kommit upp, men för att spara på bortförklaringarna så kan vi helt enkelt säga att teknologin definitivt inte har varit på våran sida den senaste tiden!
Vi ber också om ursäkt för att det är relativt kort men det är framkrystat på lite tid, men vi hoppas det glädjer er!

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Nu ska jag i alla fall fortsätta packa för imorgon drar jag iväg till Stockholm för att se våra kära killar. Vilka mer ska dit? Kom gärna fram om ni ser mig :) xxOlivia.

 

Konnie hade dragit med sig deltagarna upp i Xtra factor studion medan jag fortfarande stod nere på scenen och gjorde mig redo för att intervjua Simon, Cheryl, Dannii och Louis. Jag stod just nu på Louis sida utav bordet och det var honom jag skulle börja intervjua när kamerorna slogs på igen efter reklamavbrottet. Kameramannen fångade min uppmärksamhet och räknade tyst ner, ifrån fem, tills att vi skulle gå i sändning igen. One mimade han och den lilla röda lampan på ovansidan utav kameran slogs på och jag log.
”Hello and welcome back to the Xtra factor, I’m Sky and I thought we should talk a little with four of the shows most important persons. It’s the judges!” sa jag och spotlightsen vreds runt innan de slutligen landade på dem.
”Hi Louis” log jag och fick ett leende tillbaka.
”Hi there Sky” sa han och jag kollade snabbt ner på mina kort innan jag satte mig på kanten utav bordet med ett flin.
”How was tonight for you?” frågade jag,
”Amazing. My acts were all great and everything went as planned and rehearsed” svarade han glatt.
“How proud would you say that you are?” frågade jag och han kollade pusslat på mig.
”Proud of what?” frågade han förvirrat och jag skrattade lätt.
”Of your acts Louis” svarade jag med ett flin och nu var det hans tur att skratta.
”Right. I’m so proud of my acts and I think they did great. Storm, Mary, Wagner and John all did a great job!” svarade han.
“So, did you find choosing the wildcard hard or easy AND are you happy with your choice. That being Wagner” det sista sa jag in i kameran som en påminnelse till alla att Wagner faktiskt kom till tävlingen ikväll som ett wildcard. Precis som Treyc, Paije och Diva Fever också gjort.
”I found it not that hard actually. I thought it through well and yes I am very happy with my choice because I don’t think we’ve ever had anyone like Wagner on this competition before and he’s fun and different” svarade Louis och jag log tacksamt emot honom.
“Thank you for that Louis, now Dannii. Did your acts make you proud tonight?” frågade jag och hon nickade snabbt.
”Oh yes they sure did. They went up on that stage and just showed everyone who they are and I really hope that everyone will vote for them and get them through tomorrow night” svarade hon och nickade med ett leende.
“So Paije, was he the person that you instantly thought of when you were told you would be bringing back a wildcard?” frågade jag och hon såg ut att fundera en stund innan hon svarade.
“When I was told the news I didn’t really think of anyone but I was more like ‘Okay, I took Matt Aiden and Nicola to the finals. Who do I think could be another strong addition to that group’ and then I thought back on what all the boys had done through their entire journey and I just came to Paije and thought about how much I did wish that I could’ve put him through. So I did” jag nickade leendes emot henne och vände mig sedan emot kameran.
“Stay tuned for after the break I’ll be chatting with the remaining judges and me and Konnie has a special surprise for our contestants” sa jag och vi gick ur sändning.

---

Freaking äntligen så lyckades vi få upp kapitlet! Förstår ni hur länge vi har försökt få upp detta men blogg.se har inte låtit oss! Nu är det i alla fall uppe :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Previously:
”I wrote... ehm… a… song” sa jag tvekande.
”You write songs?” frågade Niall förvånat och jag nickade.
”Yeah, but no one else knows so shut up a bit” 
”Oh sorry! Can I hear?” frågade han hoppfullt och jag skakade snabbt på huvudet.
”No way!” sa jag och han lutade sig bakåt i stolen.
”Fine then, you know I will one day” flinade han och jag fnös.
”I hate you Horan” skrattade jag och kastade en liten brödbit på honom.
”I love you too Sky”

.BILD BILD BILD.

”Next, after the break One Direction and Cher Lloyd will perform” sa Dermot och kameramännen signalerade att vi gick över till reklam.
”Excuse me, Sky?” en utav de många backstage arbetarna knackade på min axel och jag nickade.
”Yes?”
”Niall, from One Direction, wants you to go find him” meddelade hon och jag nickade innan jag gick för att leta efter Niall.
Jag hittade honom snart sittande i korridoren med huvudet i händerna och jag kunde se hur nervös han var, på långa vägar. Killarna stod runt om honom och försökte lugna ner honom men man kunde se att de var vilsna och inte riktigt visste hur.
”Hi” sa jag mjukt och killarna vände sina huvud emot mig.
”Oh Sky thank god” utbrast Louis och nickade ner emot Niall.
”Can we…?” frågade jag och Liam föste killarna bortåt.
”We’ll be over there, thank you Sky” log han och jag nickade med ett litet leende.
”Niall” sa jag sedan och satte mig bredvid honom på golvet.
”I can’t do this” snyftade han och lyfte huvudet. Hans ögon var rödsprängda och blicken speglade hans nervositet och osäkerhet.
”Niall, baby, look at me” bad jag och vände hans huvud emot mitt.
”You can do this, no. You WILL do this, because this is your dream. This is your big chance of achieving everything you’re dreaming about, Niall, and if that’s not enough reason for you then look over there” sa jag och pekade emot killarna som stod och kollade på oss.
”Look at those four boys who share this dream with you. If you don’t go out there tonight you won’t only destroy for yourself but also for them, because they can’t do this without you. They don’t want to do this without you, you’re a band. No, you’re more than that. You’re five best friend, close to brothers, who just wants to sing and now you have this amazing opportunity so take it. Embrace it and just go out there and have fun.” sa jag och vinkade sedan dit de andra killarna samtidigt som jag hjälpte Niall upp. Jag la armarna om Niall, och Louis som stod på min andra sidan, och vi alla formade som en liten cirkel och jag log.
”Listen to me, all of you. Don’t be nervous, you have no need to be because you’re amazing in so many ways. You obviously sing great, you’re fun, extremely likeable and I know that when you get out on that stage you’re gonna enjoy it so much more than enyone else here because you’re not gonna think of it as it being a competition, you will just have fun and think of it as having a laugh and performing with your best friends. Now, get yourselfs together because it’s time” avslutade jag och log stort.
”One Direction, six minutes!” ropade en utav arbetarna ut och pekade upp emot scenen dit de skulle stå, bakom de stora dörrarna.
”You go ahead I just wanna talk to Sky for a sec” sa Niall och nickade emot killarna som sprang upp och intog sina positioner.
”Thank you Sky, I’m sorry for always being so hard and negative and insecure and all that. But thank you for always having my back and bringing me back up, and believing in me for that matter” sa han och jag gav honom en hård kram.
”Now go smash it and I’ll be here afterwards” sa jag och knuffade upp honom emot killarna.
”Good luck” ropade jag till de andra.

 

Kommentarerna One Direction hade mottagit reflekterade ungefär allt som jag någonsin försökt få Niall att förstå och när de kom backstage igen efter deras uppträdande så stod jag där och väntade på dem.
”What did I tell you” flinade jag när Niall kom springandes emot mig.
”Oh my god, that was amazing!” sa han och kramade om mig.
”I told you it would be. You enjoyed it then” sa jag och kände hur han nickade.
”Yes, I wanna do it all again” sa han och jag skrattade,
”Hopefully you will, now babe I have to go get ready for my part of the show” sa jag och avslutade vår kram.
”But I’ll talk to you later tonight”

Previously:
”They didn’t?” ekade jag förvånat.
”Of course not, they refused. Especially Niall, I could see that he wanted to tell me bu the couldn’t do that to you” svarade han och jag log smått.
”Good” sa jag bara enkelt och fick ett snett leende ifrån Simon.
”I seriously hope that you know that you can tell me if there’s anything going on. But I’m also not going to force you into doing anything” sa han och jag nickade.
”I know.”

.BILD BILD BILD.

”Five, six, seven, eight. One, two, three, four. No redo that step!” Brians röst ekade i den stora lokalen när han försökte få dansarna i schack under deras första rep på scenen. Just detta numret var för Cher Lloyd, hennes första, och det verkade bli epic.
”Okay. Play track” ropade han och musiken dånade ut ur högtalarna.
”Wow” hörde jag bakom mig och jag vände mig om och fick se Cher.
”Hi” sa jag och hon log emot mig.
”Oh my gosh” sa hon sen och satte sig bredvid mig.
”I’m actually gonna perform with them. Tomorrow, on live tv” sa hon och sträckte ut sin arm.
”Pinch me” bad hon och jag gjorde som hon bad mig, medan jag skrattade.
”Cher!” ropade sedan Brian och vinkade upp henne på scenen.
”Good luck!” ropade jag efter henne och hon log emot mig.
”Thank you Sky”

 

”Sky!” Konnies röst nådde mina öron och jag log emot henne där hon satt på golvet, omringad utav papper.
”We have a script to write” sa hon sedan och pekade på några nerkladdade pappren.
”I know, I’m about to now” skrattade jag och satte mig ner bredvid henne.
”So how much have you written?” frågade jag och hon pekade på ett par papper innan hon försvann ner i det hon kladdade på just då. Jag grabbade själv ett papper och en penna och började fundera på vad vi skulle kunna tänkas säga.
En halvtimma senare och jag hade fyllt ungefär tre papper. Men inte med manuset som jag borde skrivit utan jag hade istället börjat knåpa på en låt. Det var egentligen inte meningen utan ideerna bara ploppade fram och jag skrev ner dem.
”How’s it going?” frågade Konnie och jag gömde genast papprerna för henne när hon försökte läsa.
”I kinda haven’t done what I was suppose to” bekände jag och hon flinade.
”That’s alright. I have alot of material, we just have to put our favourite parts together” sa hon och reste sig upp.
”Come on, how does lunch sound?”

Efter två dagar inlagd på sjukhuset så fick jag åka hem. Äntligen kan jag ju tillägga också med tanke på att sjukhussängarna var obekväma och det faktum att Niall inte fick komma dit eftersom doktorerna refererade till mig som Ms. Bentley. Han visste ju fortfarande inte sanningen. Simon hade dock knappt lämnat min sida under dessa två dagar och hans beskyddande sida kom verkligen fram. Jag var så jävla tacksam dock. Att kunna ha någon som honom som hjälpte mig och fanns där för mig under allt detta. Även om han kanske inte riktigt visste vad som mer pågick just nu.
Simon hade i alla fall erbjudit sig att köra mig hem. Eller erbjudit och erbjudit… så nu satt vi, tysta, i hans bil.
”Simon, where are we going?” frågade jag när jag upptäckte att vi inte var på väg hem till min lägenhet.
”To my office. The boys will be there to” svarade han och jag vände snabbt mitt huvud emot honom.
”What for?” frågade jag och han suckade.
”I need to talk to you six” svarade han enkelt och svängde in på parkeringen som tillhörde byggnaden där hans kontor var placerat.

 

”Sit” sa Simon hårt till oss sex oh jag svalde oroligt.
”What’s wrong?” frågade jag och, tillskillnad ifrån killarna, så fortsatte jag stå upp.
”Sky sit down” sa Simon men jag skakade bara på huvudet.
”No. Tell me what’s going on!” krävde jag och kollade hårt på Simon.
”Sky please” bad han och jag fnös.
”Just say it” sa jag och suckade,
”Tell me why you brought us here. Was it because you know” frågade jag och killarna kollade på mig med pusslade blickar.
”Is it because you know that they lied for me. Is it because you know that I lied. Or is it because they should know everything?” frågade jag Simon och höjde på ett ögonbryn.
”Sky. I wanna know the truth” bad han mjukt och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
”Nol” sa jag snabbt.
”I can’t tell you”
”You can’t tell him” la jag till och vände mig emot killarna.
”I’m really sorry. But no, I can’t” sa jag och sprang sedan. Ut ifrån hans kontor och bort. Ärligt talat så var jag inte säker på vart. Men jag sprang tills benen inte orkade längre.

 

Pipande maskiner och lågt pratande väckte mig ur min djupa sömn. Jag öppnade mina ögon men lät de stängas igen såfort det starka ljuset bländade mig.
”Aow” gnydde jag när jag kände smärtan i min vänstra sida.
”Sky” hörde jag en bekant röst säga men jag kunde inte placera den. Jag öppnade sakta mina ögon och fick se Simon.
”Hi Si” hälsade jag med ett slött leende.
”How are you feeling?” frågade han oroligt och hjälpte mig upp i en sittande ställning.
”I’m fine, it hurts in my ribs though” svarade jag och grimaserade när han la sin hand över dem.
”Yeah, you have two broken ribs. What really happened?” frågade han,
”Ow! Well, I cn’t quite remember” ljög jag,
”Didn’t Niall or the boys tell you?” frågade jag sen.
”They told me you fell down a set of stairs” svarade han och jag nickade.
”Then that must’ve been what happened” svarade jag enkelt och han nickade.
”If you say so” 

---

Hoppas ni förstöd vem det var Adaaaam!

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Previously:
”And the winners are….” sa jag och gjorde en fejkad trumvirvel.
”TEAM CHEEEER!” ropade jag och Cher viftade glatt med flaggan och jag såg hur Niall, Zayn och Harry retade sina övriga bandmedlemmar.
”So how does it feel Cher” frågade jag när kameran kördes upp i våra ansikten,
”Sweet” skrattade hon och sprang sedan, med sitt lag tätt bakom sig, till framsidan utav huset för att berätta för de andra. Jag log emot Louis och Liam som stod kvar när alla andra hade gått, jag slängde mina armar om deras axlar och suckade.
”Tough luck” sa jag flinandes och sprang sedan därifrån innan någon utav dem lyckades få tag i mig.

"And this is our room” Niall avslutade den lilla husesynen och slängde sig istället i sängen, som jag förmodade tillhörde honom.
”It’s very… very… you know. Clean and stuff” sa jag sarkastiskt och Harry skrattade.
”We’re pigs, we know we know” sa han och jag satte mig skrattades ner bredvid Niall.
”So what do you guys do here all day now before you start?” frågade jag och alla fem ryckte på axlarna.
”We mostly talk, it’s so much we still don’t know about eachother” sa Liam och Zayn nickade instämmande,
”Yeah, we learn new things everyday. It’s still so surreal that we’re in a band and barely know eachother but we’re acting like we’ve been mates since we were kids” sa han och kollade sig runt på de andra killarna.
”It’s really crazy” la Louis till och log stort,
”But I do love these boys. They are like the four little brothers I never got, ’cause you know. I got four younger sisters instead” skämtade han och jag spärrade upp mina ögon i förvåning.
”Four sisters?!? Man how do you do it?” frågade jag och skakade på huvudet.
”I can’t barely live with myself because I get on my own nerves. You’ve grown up with like, four of me. Dude, you must be like superman” sa jag och log skämtsamt.
”Don’t tell anyone but I actually am superman. Shhhhh!” skämtade han och jag spelade snabbt med.
”Oh my god, are you serious?! OMG!! You’re so cool” sa jag och såg hur de andra fick kämpa för att hålla sig för skratt.
”Wow, you’re no fun. Really bad actors I must say” kommenterade jag emot de andra killarna när de brast ut i skratt.
”I’m gonna leave you now. You’re gonna die of poisoning by laying on this floor.” varnade jag Harry som nu låg på golvet och skrattade.
”Don’t blame me when you feel sick later. I tried warning you, but no! Good night!” sa jag överdramatiskt och hörde hur det drog igång en ny skrattattack hos killarna. Jag lutade mig emot väggen utanför deras dörr och flinade. Knäppare killar får man ju leta efter.

”And the winners are….” sa jag och gjorde en fejkad trumvirvel.
”TEAM CHEEEER!” ropade jag och Cher viftade glatt med flaggan och jag såg hur Niall, Zayn och Harry retade sina övriga bandmedlemmar.
”So how does it feel Cher” frågade jag när kameran kördes upp i våra ansikten,
”Sweet” skrattade hon och sprang sedan, med sitt lag tätt bakom sig, till framsidan utav huset för att berätta för de andra. Jag log emot Louis och Liam som stod kvar när alla andra hade gått, jag slängde mina armar om deras axlar och suckade.
”Tough luck” sa jag flinandes och sprang sedan därifrån innan någon utav dem lyckades få tag i mig. 

---

Okej. Såhär är det. Jag är så sjukt, jävla, mega, otroligt ledsen för att detta in kommit upp när det skulle (förra söndagen) men för att vara 100% ärlig så glömde jag tidsinställa och sen hann jag inte det för jag hade så jäkla mycket skolarbete att komma ifatt med.

Just dessa månader är stressiga för oss alla för jag (Olivia) går sista terminen i åttan så jag stressar över mina slutbetyg, och Embla & Bella har nationella prov just nu så de måste plugga till dem. Därför så kanske det bli såhär ibland, men ärligt. Det var bara för att jag glömde tidsinställa och det är jag så jäkla ledsen över!

Nu kommer i alla fall nästa imon, sen ett på tisdag, ett på onsdag som vanligt men eftersom att det är min födelsedag på onsdag så kommer ni kanske få två. Ja, om ni kommenterar på bra i alla fall :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

---

 

Sen skulle det betyda jätte mycket om ni ville sprida vidare våran blogg om ni gillar hur/vad vi skriver. Vi gör länkbyten också, det är bara att kommentera. Vi älskar er, tack för all support ni ger oss!! <3