"I'm going to go see Nora" sa jag till Niall och han vände på sig där han låg i min säng.
"Be careful" sa han och jag nickade innan jag blåste en slängkyss emot honom och stängde dörren efter mig.
"I'll be back later" sa jag till Millie som satt i köket och åt frukost. Hon nickade sömnigt och jag skrattade åt henne.
"Don't fall back asleep, your introduction classes starts today" påminde jag henne och gick ut och in i taxin jag beställt. Jag gav chauffören Noras adress och lutade mig tillbaka. Jag hade menat att träffa henne mycket tidigare men så mycket annat hade hänt och det hade bara förskjutits och förskjutits men nu var jag på väg. Bilen stannade framför Noras hus och jag tackade chauffören innan jag betalade honom och hoppade ur bilen. Jag gick fram till dörren och knackade på och tog ett halvt steg tillbaka medan jag väntade på att dörren skulle öppnas. Jag hörde Nora ropa något inifrån och dörren öppnades men innanför den stod inte Nora utan personen jag hoppades att aldrig träffa igen.
"Sky, nice to see you again" sa han med ett flin och jag rös och kände hur håren i min nacke reste på sig.
"Hello Adam" sa jag fientligt och såg Nora komma upp bakom honom.
"Who is it babe?" frågade hon innan hon fick syn på mig.
"Sky" sa hon och signalerade för Adam att gå in i huset och hon klev ut på trappen och stängde dörren efter sig.
"I thought we said afternoon" sa hon och kollade överallt annars än på mig.
"We didn't say a time, I really need to speak to you can we go for a walk or something" bad jag och Nora kollade oroligt på ytterdörren.
"Maybe I'll ask" sa hon snabbt och jag fnös.
"Ask who? Adam? Don't let him control you Nora" sa jag och hon släppte ut ett skakigt andetag.
"It's not like that Sky it's just we were suppose to hang out today until you came and yeah I'll just tell him" sa hon snabbt och försvann in i huset.

 

Jag satte mig ner på gungan och väntade på att Nora skulle sätta sig på den bredvid mig innan jag började prata.
"I need you to leave him" sa jag, rakt ut, inget fuss.
"Sky I love him" sa hon och jag kollade på henne.
"You can't Nora he will kill you" sa jag och gick fram till henne.
"Show me your arms" krävde jag och hon drog sig längre ifrån mig och skakade på huvudet.
"What no, why would I" sa hon och jag drog tag i hennes arm och drog upp hennes jackärm. Precis som jag fruktat så var där fullt utav blåmärken och rivmärken.
"Look at that Nora. Look at that and tell me that that's normal to get from a relationship" sa jag och släppte taget om henne.
"Why do you even care!" ropade hon med tårar rinnandes nerför hennes kinder.
"Because I'm worried about you. I've been there, I was you Nora. I know what he's capable of, he will kill you eventually Nora please" bad jag och vände mig bort ifrån henne. Jag samlade mig innan jag vände mig tillbaka.
"Tell me, honestly, that you're happy and I'll leave. Don't try to lie to me, you know I can tell" sa jag och hon kollade upp på mig.
"I don't know what to do" sa hon och bröt ihop. Hennes ben gav vika under henne och hon satt plötsligt på knä i den fuktiga sanden.
"Nora, you don't have to stay with him please you deserve to be happy" sa jag och hon kollade upp på mig med tårfyllda ögon.
"I don't know if I can ever be happy after something like this" sa hon och jag log emot henne.
"You will, I am" sa jag och torkade av hennes kinder.
"You have to leave him" bad jag henne och hon nickade.
"You have to come with me" sa hon och jag nickade och hjälpte henne upp. Vi började gå tillbaka emot Noras hus och jag kunde se hur hennes rädsla växte för varje meter vi kom. Jag skickade iväg ett sms till Niall och skrev till honom att han och Louis skulle komma till Noras hus fort och utan frågor för jag visste att detta inte skulle sluta bra.
"Niall and Louis is on their way okay, we'll wait for them" sa jag och hon nickade sakta.
"He'll hurt me" sa hon och jag skakade på huvudet.
"I won't let him" sa jag och såg hur Louis bil svängde in på gatan. Jag nickade till Nora och vi gick in i huset.
"Time to come back now huh?" sa Adam argt och stirrade på oss båda.
"Adam can we talk?" sa Nora skyggt och jag la en tröstande hand på hennes axel och hon sträckte på sig under Adams blick.
"I said, Adam can we talk?" sa hon högre och Adam fnös.
"Don't even think about it, I will end you. Both" sa han och Nora svalde hårt innan hon kollade på mig som nickade uppmuntrande och hon tog ett djupt andetag innan hon vände sig emot honom igen. Dörren stod fortfarande öppen och jag kunde i min ögonvrå se hur Louis och Niall satt på helspänn vid vad som hände.
"We're over Adam. I can't do this anymore, I won't be your punching bag anymore I deserve better" sa hon självsäkert och Adam lyfte på sitt ena ögonbryn.
"You think? You deserve nothing more than what I've given you. I've treated you the way you deserve to be treated" sa han och höjde rösten. När Nora backad av rädsla så tog jag min chans och tog ett steg framåt.
"No one deserves to be treated the way you treat people now I suggest you get out of here before I call the cops" sa jag och Adam skrattade uttråkat.
"Sure you will, I will slap you unconcious if you do" hotade han och jag lutade mig emot Nora när jag såg hur hans hand formades till en knytnäve.
"Go out to the car and tell the boys I'll be there in a minute. Don't let them come here, I'll be fine" viskade jag så att Adam inte skulle höra och hon nickade innan hon lämnade huset och gick emot bilen. Adam var för fokuserad på mig för att tänka på att hon gick.
"Listen Adam, I am so tired of you and I'm not gonna stand here and watch you treat one of my best friends like that especially after what you did to me. So Adam, I wouldn't hesitate to call the cops really I don't know why I've waited for so long" sa jag och han tappade fattningen totalt och svingade ett slag emot mig men slaget stoppades utav något och han föll plötsligt bakåt efter att ha mottagit ett slag i ansiktet. Jag vände mig om emot personen som hjälpt mig och andades ut när jag såg att det var Niall men mindes sedan vad jag bett Nora.
"Didn't Nora tell you not to come in" sa jag och han började dra mig ut ur huset och stannade inte förens vi stod mitt på hennes uppfart.
"Are you stupid? Did you think I'd stay in that car knowing that my girlfriend, the girl that I love, was alone with someone who almost killed her once" sa han och skakade sedna på huvudet.
"Don't think so" sa han och drog in mig i has famn.
"Thank you" viskade jag och kollade upp på honom.
"My hero"