Solens starka strålar hade letat sig igenom mina persienner och var anledningen till att jag nu satt, nyvaken, i sängen med näsan nere i manuset inför helgens Xtra factor show. Det var finalen som låg runt hörnet och spänningen steg i mig när jag läste planeringen inför både lördagen och söndagens show. Intervjua vinnaren stod det och jag log stort vid tanken på att det faktiskt kunde vara Niall, och killarna, som vann. De stod dock upp emot Rebecca Ferguson, Matt Cardle och Cher Lloyd så någon vinst var inte självklar, inte för någon utav de fyra för den delen. Dämpade vibrationer hördes och jag började gräva runt i sängen för att försöka hitta den ringande telefonen. När jag stack handen under huvudkudden så kände jag den och drog snabbt ut den, klickade på svara, och satte den emot örat.
”Sky” svarade jag och lutade mig än en gång emot huvudbrädan på sängen.
”Sky, it’s Niall. I have to talk to you” sa han och jag kunde höra att allt inte var bra med honom.
”Niall, what’s going on?” frågade jag oroligt och hörde hur han tog ett skakigt andetag.
”We’re not gonna win are we?” frågade han och jag spände mig genast.
”Niall!” utbrast jag upprört,
”I can’t assure you that you will win but I think you have as big as a chance as Rebecca, Matt and Cher. So stop that right now Niall” sa jag sedan och hörde hur han snyftade till på andra sidan linjen.
”Today in rehersals I didn’t do anything right and the other boys are really mad at me and they hate me and I will just ruin our chances of winning” snyftade han och jag skakade häftigt på huvudet.
”Niall! Where are you?” frågade jag och hörde hur han suckade tyst.
”Nowhere” svarade han och sedan hörde jag bara ett klick i telefonen som indikerade att han hade lagt på.
”Niall!” ropade jag frustrerat och hoppade ur sängen och drog på mig närmsta klädesplaggen och sprang sedan ut för att leta reda på Niall. I all hast så hann jag ändå slå Louis nummer och hans hesa röst hördes.
”Yeah it’s Louis” svarade han och jag kollade mig snabbt omkring och gick över vägen innan jag svarade.
”Hi, it’s Sky. Where the hell is Niall?” frågade jag oroligt.
”We don’t know we’re out looking right now, he just disappeared from rehersals” sa han och jag hörde hur de andra killarna ropade Nialls namn i bakgrunden.
”Het hinks you hate him and are mad at him for messing up at rehersals or whatever and het hinks that he’s just a burden for you guys” förklarade jag och Louis steg stannade upp och jag hörde hur han släppte ut ett chockat läte.
”HE THINKS WHAT?” frågade han högt och jag kunde höra hur de andra killarna frågade vad som pågick,
”I don’t know why he’d think that! We don’t hate him, we love him and of course he’s not a burden for us. Never!” sa Louis upprört.
”I know that but Niall doesn’t and if I know Niall he’s probably…” började jag men avbröt mig själv snabbt,
”I know where he is, I’ll call you later” sa jag och la på innan jag vände på mina steg och sprang.

”Hi” sa jag tyst och gick med försiktiga steg emot den blonda killen som satt ihopkurad under ett träd. Han vände sig chockat om och synade mig upp och ner innan han öppnade munnen och verkade vilja säga något men orden kom fram knappt hörbart.
”How?” frågade han och jag satte mig ner i jämte honom.
”You once told me that you had been out wandering around London and you found this tiny park that reminded you of Mullingar and you told me that you felt peace there and could think clearly. So you brought me here and I figured you’d be here now” svarade jag och han nickade lätt.
”Don’t go home” sa jag och han vände förvånat på huvudet,
”How the hell did you know I was thinking about going home?” frågade han och jag log ett snett leende.
”Because home is safe, for you” svarade jag och lutade sedan mitt huvud på hans axel.
”You know the boys have been out looking for you all morning, right?” frågade jag och han ryckte på axlarna.
”Why would they bother” svarade han bara och jag fnös.
”Are you kidding me, because they’re worried. Because you just disappeared without them knowing where or even why! Because they LOVE you, because you’re like a brother to them. Because they CARE!” svarade jag och kollade honom i ögonen.
”Because they love you” upprepade jag och torkade en tår som rann nerför hans kind,
”Because they’re worried” fortsatte jag och drog in honom i en kram.
”Because you matter” svarade jag och kände hur han bröt ihop och hur hans tårar blötte ner min axel.
”I love you” viskade jag i hans öra och drog mig ur kramen. Jag räckte fram min mobil till honom och han kollade förvirrat på den.
”Call them. They need to know that you’re alright and you need to talk to them about this” förklarade jag och han nickade och slog skakigt in någon utav killarnas nummer.
”Sky! Sky, did you find him? Is he alright? Please tell me he’s alright, tell him we love him and he needs to come back here” hörde jag Louis oroliga stämma utbrista och Niall släppte ut ett skakigt andetag innan han började prata.
”Louis, it’s me” sa han och tog ett fastare tag om telefonen.
”Niall! OMG, are you alright? Niall all what you think it’s not true, not any of it. You’re not a burden to us and we don’t hate you for messing up. We all messed up, it wasn’t just you. Niall please come back”
”I will come back, in a while I just need to talk to Sky. I just, I’m sorry” sa Niall och jag hörde hur Louis protesterade.
”What are you apologizing for? Stop it, take the time you need with Sky. It’s alright we know you’re okay at least and as long as you’re coming back it’s fine” svarade Louis och Niall log lätt.
”Thank you” svarade han och la sedan på och gav mig telefonen.
”And thank you Sky” sa han och jag gav honom en hård kram.
”Always Niall” svarade jag och kände hur han log emot min hals.
”Let’s go back to my place” förelog jag och han nickade.

”Tea, hot chocolate, coffee?” frågade jag Niall när vi klev innanför min lägenhetsdörr.
”Hot chocolate, thank you” svarade han och jag nickade innan jag gjorde min väg till köket.
”I have something to tell you” sa Niall när han kom efter mig och jag vände mig nyfiket om.
”Yeah, and what is that?” frågade jag och han log.
”I love you” svarade han och jag log större.
”Aw Niall!” sa jag och sprang fram till honom och gav honom en stor kram.
”I love you too” svarade jag och skrattade.
”You so sweet” sa jag sedan och han flinade,
”Well you know, I prefer the word cute but sure” svarade han och jag skrattade högt.
”Well I prefer using loser to describe you” retades jag och återgick sedan till att göra Nialls varma choklad och mitt kaffe.