Should've Taken The Chance. Kapitel 35.

Previously:
Hissen plingade till och dörrarna sköts åter upp så att jag kunde kliva ur. Det första jag såg var fyra killars ryggtavlor, de såg ut att kolla på något och de var väldigt spända och stod nästan beredda till att göra något. Det tog mig en minut innan jag insåg att Niall inte stod med dem så jag skyndade på mina steg bort emot min dörr. Mina klackar fångade Harrys uppmärksamhet och han vände sig om med ett oroligt ansiktsuttryck. Han klev sedan åt sidan och lät mig få en syn utav vad som pågick framför honom och jag kunde inte greppa vad jag fick se!

.BILD BILD BILD.

”Niall!” ropade jag panikartat och sprang fram till honom för att dra bort honom ifrån den alltför välkända personen.
”Please don’t Niall” bad jag och puttade honom bort emot killarna som nästintill höll fast honom. Jag vände mig sedan om emot den andra personen och drog av honom luvan.
”And what the hell are you doing here?” frågade jag och korsade mina armar över mitt bröst. Fråga mig inte varifrån mitt mod kom för jag har inget svar på det, men jag skulle tippa på att det var för att killarna stod bara en liten bit bort.
”Can’t I visit my girlfriend without her being with her ugly litte toyboy over there” sa han med ett äckligt flin och drog sin hand över min kind.
”Don’t” väste jag igenom mina tänder och han lutade sig fram och placerade hans mun precis vid mitt öra.
”I do whatever I want with you, because you’re mine, remember?” viskade han och drog sig sedan ifrån mig, men han stod fortfarande alldeles för nära.
”I’m not yours. I am not Nialls. I am nobody’s but my own” sa jag i hopp om att få honom att sticka.
”I wouldn’t say that if I were you” varnade han och jag ryckte på axlarna,
”And why not?”
”Because you know how it went down the last time that you refused me” förklarade han och skrattade sedan bittert.
”Don’t be so cocky just because you have your five gay friends over there. They can’t protect you like I can” sa han flinandes och jag lätt mina armar hänga vid sdan utav min kropp medan jag svalde hårt.
”You never protected me, all you did was cause me harm. Both mentally and physically!” sa jag och såg nästan direkt hur ilskan tog över honom och jag backa automatiskt ett steg men det hjälpte inte. Snart kände jag hur hans knytnäve kolliderade med min kind och blodsmaken spred sig i munnen. Jag föll till marken och hörde Nialls skrik, men ingen utav dem var snabb nog och han hann placera två hårda sparkar emot mina revben innan han blev bortdragen. Jag skakade utav smärtan och kände hur tårarna smet in i de små sår som han lämnat på min kind. En trevande hand smekte mig över min svullna kind och jag hörde snyftningar. Niall.
”Niall” viskade jag men blev snabbt avbruten,
”Shh, don’t talk. We’ll take you to the hospital. Liam is calling the ambulance right now” sa han igenom sina hulkningar och jag slappnade snabbt av innan jag insåg vad det betydde. Pågrund av komplikationer så hade Mr. Clark inte kunna byta min identitet när det kom till sjukvård. Detta betydde att såfort jag satte foten på sjukhuset så skulle jag inte längre vara Sky Oliver utan Skylar Bentley och jag kunde inte låta Niall få reda på min hemlighet. Det gick bara inte.
”No! Don’t!” bad jag och Niall skakade på huvudet.
”Why would you- do you know what it doesn’t matter. Right now what you want doesn’t matter, you’re going to the hospital. Period” sa han och vände sig om emot Liam,
”Call Simon” var det sista jag hörde innan jag tuppade av.

 

Pipande maskiner och lågt pratande väckte mig ur min djupa sömn. Jag öppnade mina ögon men lät de stängas igen såfort det starka ljuset bländade mig.
”Aow” gnydde jag när jag kände smärtan i min vänstra sida.
”Sky” hörde jag en bekant röst säga men jag kunde inte placera den. Jag öppnade sakta mina ögon och fick se Simon.
”Hi Si” hälsade jag med ett slött leende.
”How are you feeling?” frågade han oroligt och hjälpte mig upp i en sittande ställning.
”I’m fine, it hurts in my ribs though” svarade jag och grimaserade när han la sin hand över dem.
”Yeah, you have two broken ribs. What really happened?” frågade han,
”Ow! Well, I cn’t quite remember” ljög jag,
”Didn’t Niall or the boys tell you?” frågade jag sen.
”They told me you fell down a set of stairs” svarade han och jag nickade.
”Then that must’ve been what happened” svarade jag enkelt och han nickade.
”If you say so” 


Hoppas ni förstöd vem det var Adaaaam!

/Embla, Izabella & Olivia.xx


Kommentarer


Helenaa

Jag hade rätt! HAHAH! Asbra! Men döda Adam MOAHAHAJAH! Nemen älskar de! Älskar er! x

Svar: Älskar diiig med Cookie.<3
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

My

Vem e bäst på att gissa? AH AH AH!! Nejj men serriöst kör över honom med en bil eller nått. :D BRAIGT!


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau