”Here you go miss” chauffören ställde ner min resväska framför mina fötter och jag log tacksamt.
”Thank you, very much” sa jag och han smällde leendes igen bagageluckan.
”No problem. Now, you better go find Mr. Cowell.” sa han och jag nickade.
”Bye then, thanks again!” sa jag och började gå därifrån, dragandes på min proppfulla väska.
”Bye Ms. Oliver and yet again; it was no problem” sa han och satte sig i förarsätet på den svarta taxin och körde iväg.
”Sky!” hörde jag Simons bekanta stämma ropa när jag, några minuter senare, stod och vilset försökte hitta vart jag skulle gå i den stora flygplatsen.
”Simon” ropade jag glatt och mötte honom i en kram.
”Well someone’s excited to get away?” sa Simon och började gå emot en grupp människor, med mig hack i häl.
”Yeah I’m just excited to get started and I’ve never been to Ireland so that’ll be fun too” sa jag och han log emot mig.
”Well three hours and we’ll be there!” jag log stort emot honom och vände mig sedan mot gruppen utav människor vi stannat framför.
”Sky, this is the crew. The crew, this is Sky Oliver our new, second, Xtra factor presenter” presenterade Simon mig och jag skakade hand med alla innan vi började röra oss emot gaten.

”Last boarding call for plane 56 to Dublin. Please all passengers come to gate 5 and board the plane immediately”
Vi hade precis kommit fram till gaten när det förinspelade meddelandet strömmade ur högtalarna som satt placerade runt om hela flygplatsen.
Flygvärdinnan tog emot våra biljetter innan hon lät oss gå ombord på planet. Jag kände hur den underbara känslan utav spänning, och uppspelthet, spred sig i magen och jag log stort när jag satte mig ner i sätet. Kanske lite för stort eftersom jag mottog en konstig blick ifrån Simon när han satte sig ner i sätet bredvid mitt.
”Excited?” frågade han och jag nickade stort.
”Just alot!!!” svarade jag och började nästan studsa i mitt säte men slutade när jag insåg hur dumt det måste se ut ifall jag skulle göra det.
”Only two hours then we’ll be in Dublin” sa han och log emot mig, jag log tillbaka och lutade mig emot fönstret.
”Please put your seatbelts on, we’re about to take off. Enjoy your flight”
Ännu en gång så hördes samma inspelade röst och jag kände hur hela min kropp pirrade till. Snart så skulle jag vara på irländsk mark!!

Kapitel 12!! Förlåt för väntan men det har varit lite strul men det har löst sig nu, +3 för nästa kapitel?
Lägre gräns för att vi är ledsna över att detta dröjde, nästa kapitel startar allt på riktigt :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

”Bye” Nora sa hejdå och stängde dörren efter mig. Jag själv vände mig om och gick in till vardagsrummet igen där Adam fortfarande satt i soffan. Han reste sig plötsligt och gick fram emot mig så att han stod precis framför mig. Kort som jag är, så var jag tvungen att vinkla huvudet obehagligt mycket uppåt för att se hans ansikte. Men att lyfta på huvudet var något jag ångrade för direkt när jag gjort det så kände jag hur det sved till i kinden.
Han hade slagit mig. Adam hade just slagit mig!!

Sådär ja. Heads up! Det kommer att vara liiite rörigt nu ett tag framöver så det är viktigt att ni kommenterar om ni inte hänger med, okej?

I alla fall, vi har en överraskning till er om vi kan få +8 kommentarer på detta kapitel.
Tro mig, ni vill veta överraskningen! ;)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

”Bye” sa jag kallt och hoppade ur bilen. Jag stängde dörren med en smäll bakom mig.
”Wait!!” Adams röst ropade efter mig och han drog tag i min arm. Han snurrade runt mig och lutade sig in för att få en kyss.
”What the hell?!” skrek jag och puttade bort honom innan hans läppar han nudda mina.
”What are you doing?!” skrek jag förskräckt och han kollade förvånat på mig.
”Well I was about to kiss you as an apology for me being a dick before” sa han, som om det var självklart, och lutade sig in för en kyss. Igen.
”Get off me will you?” Jag puttade bort honom igenom och han kollade ilsket på mig. Han drog tag i min arm och drog in mig i min lägenhet. Han stängde dörren efter sig och lutade sig emot den så att jag inte hade någonstans att sticka mer än inåt i lägenheten.
”Get out, Adam! I don’t want you here, or anywhere. Leave me alone” sa jag ilsket och knöt mina nävar, som hängde ner längst sidan utav min kropp.
”I’m not leaving. Not yet” sa han och kollade på sin klocka, ”I’ve got time” sa han sedan och flinade emot mig.
”What do you want?” frågade jag, nästan lite skrämd över vad han ville.
”You.” sa han och jag ryckte till.
”I will not have sex with you! Kill me rather!!!” utbrast jag förskräckt och han suckade.
”Not yet. I want you as my girlfriend, you get that? You are my girlfriend. Got it?” krävde han och jag nickade skrämt. Jag tänkte inte bråka med honom, jag vågade inte.
”Good, I’ll see you babe” sa han och kysste min kind. Innan han drog sig tillbaka så snuddade hans läppar vid mitt öra och han viskade;
”One day soon, I’ll get my kiss and the rest of you.” Sen vände han sig om och stannade upp framför dörren.
”Tell Nora about this and I’ll make you regret it, bye babe” med det så lämnade han lägenheten och mig bakom sig.
Jag bröt ihop samma sekund som dörren gick igen. Jag gled ner i fosterställning liggandes på golvet och grät. Det här hände inte just mig!

 Som lovat efter +5 kommentarer :)

”So Simon, there’s a rumour about that you’ve hired a new person to be on the Xtra factor. Is that true?” Kvinnan som kom ifrån Sugarscape kollade nyfiket på Simon och väntade på att han skulle svara.
”I can confirm it yes, not who it is but yes you will be seeing a new face. Together with Konnie of course. That’s already decided that she’s gonna be on the show.” Svarade han och sorlet spred sig i det lilla rummet.
Simon hade tvingat med mig till en presskonferens som han skulle hålla angående nya säsongen utav X factor. Han ville att jag skulle följa med för att se hur det var, och hur jag kunde få det en dag. Jag kollade ut över alla reporters som hade kameror uppställda längst bak och ett papper fyllt av frågor i handen.
En man i fyrtioårsålder räckte upp sin hand och fick en mick utav en utav arbetarna på konferensen.
”Hello Mr. Cowell. John Angus here from ’The Sun Newpaper’. We wanted to ask you if you can tell us who the judges will be this year.” sa han och Simon nickade med ett litet, typiskt Simon, leende.
”I can. It’s gonna stay as it was. Louis Walsh, Dannii Minouge, Cheryl Cole and myself” han nickade ner emot mannen som ställt frågan och han satte sig ner.
Så här fortsatte det i ungefär en, en och en halv, timma till och jag satt och kollade på ifrån sidan utav scenen. Det var nästan överväldigande hur rätt på journalisterna var, jag menar jag visste ju att de var påträngande men vissa frågor de ställde var väldig olämpliga och de såg inte ens berörda ut. Här verkade de dock inte lika vilda som de amerikanska paparazzisar var, de var mer lugna och verkade ha insett att de inte kommer få ställa sin fråga snabbare om de blev aggressiva. 
”That’s everything we had time for today. Thank you to Mr. Cowell for taking his time and thank you for your questions” den alerta damen, som hade hand om allt, lämnade scenen efter Simon efter att ha meddelat att presskonferensen var slut.
”So, how about we go get some lunch?” frågade Simon mig och jag log lurigt.
”Let’s go to my place, I wanna try out my kitchen” sa jag och han nickade tveksamt.
”I do know how to cook, don’t give me that face” sa jag och han skrattade åt mig. Vi började sedan röra oss mot min lägenhet och jag började planera ut vad jag kunde laga till honom, detta skulle bli perfekt.

”Tadaa!” jag ställde ner den fortfarande varma tallriken med kyckling wok á la Sky framför honom och log förväntansfullt.
”Taste it” bad jag och han tog en tugga. Hans ansikte sken upp och han tuggade njutande.
”God, Sky this was really good!” berömde han och jag satte mig ner i stolen på andra sidan bordet och började äta själv. När maten var uppäten så log jag belåtet mot Simon.
”I told you I could cook” sa jag stolt och han nickade skrattandes.
”You sure make a great wok” sa han och jag log stort.
”Well, I kinda wanted to thank you for everything. I now this doesn’t make up to it bu-” han avbröt mig,
”I did it because I wanted to, you have no need to pay me back what so ever. It’s a pleasure to help you” sa han och log stort mot mig.
”Aw Simon, you’re like the dad I never got” sa jag och skrattade åt mig själv.
”Well, I have to head of to a meeting but you should know that it was the best food I’ve had in awhile” erkännde han och kramade om mig.
”Bye Simon” sa jag och han lämnade köket och lägenheten med ett litet ”Bye”.

”Open up your mind and see like me, open up your plans and damn you’re free. Look into your heart and you’ll find that the sky is yours. So please don’t, please don’t, please don’t. There’s no need to complicate ’cause our time is short. This oh, this oh, this is our faith. I’m yours!” 
Jag gick runt i min lägenhet, städade och sjöng med till de olika låtarna som spelades ifrån min spotify. Just nu avslutade I’m yours med Jason Mraz.
”Wow Sky you never told me that you could sing?” jag hoppade skrämt till och vände mig om.
”Nora you scared me!!” sa jag och hon kollade roat på mig.
”Well, that’s obviously something I’m good at. Scaring you, that is” sa hon och lät nästan stolt. Hon gick fram och slängde sig i min soffa.
”How did you get in anyway?” frågade jag och ställde dammsugaren mot väggen innan jag gick och satte mig bredvid henne.
”Well, the fact that the door was unlocked helped quite alot” sa hon och blinkade retsamt mot mig. Jag bara lipade som svar och hon skrattade åt min barnslighet.
”So..?” sa hon och jag kollade förvirrat på henne.
”So… what?” frågade jag nyfiket och hon flinade.
”Why haven’t you told me that you have the voice of an angel?” frågade hon och jag fnös.
”Voice of an angel, yeah right!” sa jag och hon kollade på mig med en blick som uttryckte bitch please you know I’m right.
”But I didn’t tell you because I’ve never really told anyone I suppose” sa jag och ryckte på axlarna.
”Well you have to go for it? You’re bloody amazing!” Jag skakade snabbt på huvudet.
”Never, nuh-uh. Music is not something I wanna make a living out of doing. It’s a hobby, not my dream” förklarade jag och hon nickade.
”If you say so…” sa hon utdraget och jag suckade samtidigt som jag ryckte åt mig fjärrkontrollen till TV:n.
”I do” sa jag innan jag tryckte på TV:n och istället vände blicken emot den. Reklam, great.
”So Adam has asked about you” sa hon och log finurligt mot mig.
”So?” frågade jag nonchalant och hon ryckte till.
”So? SO? Girl he’s the guy everyone wants, he’s handsome and caring, and he’s totally going for you” sa hon uppspelt och jag ryckte på axlarna.
”He just doesn’t seem to be my type” jag fick ta emot en knuff utav Nora efter att ha sagt det men sen fick hon det finurliga leendet på sina läppar igen.
”Well, sadly for you. I’ve already told him that you’re really interested and you guys have a date on Tuesday” sa hon och duckade undan från min hand som kom flygandes emot henne.
”You did what? Nora I hate you!!” utbrast jag och började jaga henne runt i lägenheten.
”Just go and see where it leads. Please? For me? It will do you good” sa hon och jag gav upp.
”Fine, ONE date and if it’s not good –I’ll walk off” varnade jag och hon slog ihop händerna.
”Right, so it’s tomorrow” sa hon och jag funderade lite över vad hon sa.
”You said tuesday?” frågade jag och hon slog sin hand emot sin panna.
”It’s monday today, idiot” jag slog till henne men kunde inte hindra mitt leende.
”I don’t keep track of the days” försvarade jag mig med och hon lipade mot mig.
”You should start doing that then” retades hon och jag flinade mot henne.
”So, what are we gonna do today then?” frågade jag och hon suckade.
”This was only if you wanted to; but dad wanted to take some pictures of us” sa hon och jag log.
”I’d love to” hon såg inte särskilt nöjd ut med mitt svar.
”Wihoo” svarade hon utan någon entusiasm alls och jag himlade med ögonen.
”Contain your excitement, please?”

 

”That’s the last shot!” ropade Nora’s pappa och böjde ner kameran.
”You girls did great, got some amazing pictures” sa han glatt och fortsatte in i huset med kameran i högsta hugg.
”That was the worst thing ever. Never becoming a model, ever!” klagade Nora och kollade skeptiskt på som log stort.
”I loved it!” sa jag bara och hon suckade.
”Hopeless” mumlade hon och jag himlade med ögonen. Tönt.

---

Kapitel 8. Vid Kapitel 10 så kommer vi utlysa en tävling, så håll utskik. Vad har hänt med kommentarerna förresten? Inget kapitel förrens vi får åtminstonde +5 kommentarer på detta.

/Embla, Izabella & Olivia.

”Wake up you hot dog!” ropade Nora och jag satte mig yrvaket upp.
”Shit! Nora you scared the shit out of me! Shit!” sa jag skrämt och höll min hand över mitt hjärta.
”You just said ’shit’ like three times in that sentence” skrattade hon och jag log ondskefullt mot henne.
”Well you scared me.” Innan hon hann göra sig beredd på vad som komma skulle, så drämde jag till henne på axeln med min kudde. Hon stannade upp i skrattet och kollade förvånat på mig som satt och flinade retsamt.
”You little hotdog!” ropade hon och slog mig med sin kudde, kuddkrig!
Vi jagade varandra runt så i hennes rum tills vi hörde en knackning på dörren.
”Come in” ropade Nora och in klev en ung, gravid, kvinna. Noras mamma.
”Oh hello, you must be Sky. Nice to meet you” hälsade hon och jag log mot henne.
”So we’re doing a shoot downstairs just so you know not to pull the blinds up” sa hon och Nora nickade.
”Got it!” svarade hon och hennes mamma började lämna rummet.
”Bye, there’s breakfast ready if you want some” sa hon och stängde dörren efter sig.
”Well, that’s my mum” sa Nora och jag skrattade lite.
”Kinda figured. So, a shoot…?” sa jag frågandes och Nora började förklara.
”Well my dad’s a hobby photographer, a very dedicated one I must say, and he likes to take pictures of mum when she’s pregnant because he thinks she has some kind of glow or whatever he says. But often he ends up taking pictures of both my mum and baby sister.” Jag nickade.
”Not of you?” frågade jag och hon nickade skrattandes.
”No, I’m not a very photogenic person neither is my baby brother” sa hon och jag log mot henne.
”You probably just can’t be still infront of the camera” retades jag och flinade mot henne.
”Don’t be such a hotdog” sa hon och jag reagerade än en gång på den udda förolämpningen.
”Like hotdog, really? Why?” frågade jag och hon ryckte på axlarna.
”I don’t know, I have no imagination and hotdogs are all hotdoggy, like you.”
”Thank you” sa jag och började byta om ut ifrån min pyjamas in till vanliga kläder.
”You’re so very welcome” sa hon och gjorde detsamma.
”Here babe, I wanna try that photogenic thingy. Take a pic for twitter.” sa jag och gick in på min nyskapade twitter för Sky. Jag hade redan lyckats få flera hundra följare och jag vet inte hur.
”I’m gonna look awful but sure. Let’s."

Sådär ja, kapitel 6 och nu vart det plötsligt 2010. Somsagt, vi ska försöka skynda på novellen lite men vi vet inte än vilket kapitel killarna kommer in i eftersom ni kan ju räkna ut när X-factor började och ja, där vi är nu. Men det ska väl inte vara för långt kvar tror vi inte ;)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Det knackade på min dörr och jag hoppade ur sängen och fram till dörren. Jag öppnade den och utanför stod Simon med ett liten paket i handen och jag kollade förvånat på honom.
”Hello” hälsade jag och släppte in honom. Han klev innanför dörren och sträckte fram paketet till mig.
”Merry christmas” jag tog emot det och skakade på huvudet.
”Why would you buy me a gift, I haven’t bought you one AND you’re already insisting on paying for my apartment. It’s too much” han log mot mig och hängde av sig kappan.
”No it’s not I’m doing it because I want to, plus it’s christmas so I felt like I had to buy you something” sa han och vi slog oss ner i soffan.
”Well, then I’m going to buy you a gift later” jag började ta av presentpappret och fann en ask. En Tiffany & Co. ask, det var inte den vanliga blåa utan en mer ovanlig rosa. Jag kunde i vilket fall inte tro mina ögon.
”No you didn’t” sa jag och kollade chockat upp på Simon.
”Open it” manade han och det gjorde jag. Jag höll på att dö efter att synat innehållet, det var ett berlockarmband. Det satt redan två berlocker på den med Tiffany & Co. loggan på, men sedan låg det bredvid en liten berlock i form utav en sko med Union Jack på den.
”Wow! This is amazing!” sa ja lyckligt och gav honom en kram.
”Thank you, thank you, thank you” upprepade jag medans han knäppte på berlocken på armbandet och armbandet runt min högra handled.
”It’s just a little something to welcome you to the Uk and all” sa han och jag log mot honom igen.
”Well I love it!”

”Bye” jag stängde igen dörren efter Simon och kollade glatt på min handled, klart bästa julklappen någonsin! Jag kunde inte fatta att allt detta hände mig, att jag hade fått möjligheten att starta om på nytt. Nytt land, ny stad, nytt jag. Allt var nytt och jag kom på mig själv med att älska det – mycket! Jag kunde inte heller vänta tills jag fick börja på jobbet Simon diskuterat med mig om, som jag uppenbarligen fått, men han hade talat om för mig att det inte började förens i april. Allt tänkande pågick medans jag bytte om samt drog på mig ytterkläderna, och jag drogs inte tillbaka till verkligheten förens min hand låg på handtaget. Nu ville jag ha Starbucks. Pronto!

”A chai tea latte for Ms. Sky Oliver is ready” jag gick mot disken och tog emot min drink innan jag lämnade Starbucks. Kylan slog emot mig och jag tog en värmande klunk ifrån min chai latte. Jag började gå och precis när jag rundade hörnet gick jag in i någon. Jag lyckade återfå min balans innan jag föll till marken men mitt te gick inte att rädda, det hälldes över mig. Jag svor åt den olidliga hättan och började desperat försöka torka bort lite av det, lönlöst.
”Oh shit, I’m so sorry. It wasn’t on purpose, are you okay?” jag kollade upp på den hysteriska kvinnan tjejen och log försäkrande.
”I know it wasn’t it was my fault too but it’s just god damn HOT!” jag skrattade lite åt mig själv och hon flinade.
”Well, I need to get home and change before I get seriously burned” sa jag och hon nickade.
”That’s probably for the best. I’m Nora by the way” hon presenterade sig.
”I’m Sky. Hey are you on your way to something special?” frågade jag och hon skakade på huvudet.
”I know we just met but you seem cool, wanna do something?” frågade jag och hon nickade denna gång.
”Sure, how about we get you home to change and then we can come up with something to do” föreslog hon och log mot mig.
”Sounds like a plan!”

”Sky where’s the bathroom?” ropade Nora och jag stack ut huvudet ifrån mitt rum där jag stod och bytte om.
”To the right by the kitchen” ropade jag tillbaka och hörde hur toalett dörren öppnades, stängdes och låstes. Jag bytte om snabbt och gick ut och satte mig i soffan för att invänta Nora så att vi kunde hitta på något att göra. Några minuter senare kom hon ut och slängde sig i soffan.
”Can I ask you something?” jag vände mig mot henne och nickade tvekande. Vad skulle hon fråga?
”Where’s your parents? Just out of town or…” frågade hon och väntade på mig att fylla i resten.
”I live by myself, my father still back in america and my mum is… you know. Not here.” jag svarade henne med en liten rädsla över att hon skulle börja fråga en massa om mina föräldrar, speciellt om min far.
”How old are you? I can’t make up my mind” sa hon och jag skrattade.
”I’m 16, turning 17 next month” sa jag och hon log stort.
”I’m 16 too, though my birthday is in May” sa hon och jag lutade mig bak i soffan.
”Is it nice living alone?” hennes fråga fick mig att tänka efter, nå – var det skönt?
”It is, you feel so grown up and so free. Though I have a family friend helping me out so I’m not like totally alone” sa jag och hon la sin hand på min axel.
”Well now you have me and I’m gonna act like a five year old and say ; ’we’re gonna be best friends now’ okay?” jag skrattade och nickade.
”Of course we’re best friends” helt plötsligt kramade hon om mig och ryckte på axlarna.
”Best friends hug! All the time!” jag flinade åt min nyfunna bästa vän och kramade tillbaka. Jag kunde nog vänja mig vid hennes sällskap, lätt!

Get your skinny little ass over here. We need to get ready. Party of the year waiting!!! /bff.

Shoes. Dresses. Skirts. Tank tops. T-shirts. Underwear. Bathing suits. Towels. Hygiene/bathroom. Technical stuff. Make up. Hair thing. Books. Kitchen. Memories.
Flyttkartongerna stod märkta på en rad i hallen och jag kollade på hur flyttgubbarna bar iväg med dem ner till ”lastbilen”. Det var den 20 december och jag skulle äntligen flytta, jag skulle äntligen få komma här ifrån – på riktigt. Mina kartonger skulle bli skickade till flygplatsen nu, flygas till London och sedan transporteras till min nya lägenhet där Simon tydligen skulle ha ett gäng flyttgubbar redo att bära in allt. Allt medans jag själv satt på ett plan i typ tio timmar. Det var något jag absolut INTE såg fram emot med flytten, resan. Bara tanken på att sitta sex timmar på ett plan fick mig att gnälla men sedan skulle det ju vara värt det i slutändan. Jag hoppades verkligen det i alla fall. 
”Miss, these are the last few boxes and then we’ll be heading to the airport” Jacob, mannen från flyttfirman som hade hand om allt, log vänligt mot mig och jag nickade.
”Sounds great. Thanks for all the help” jag log mot honom och han bar upp den sista kartongen.
”Just doing my job!” han lämnade lägenheten med det hindrade mig inte från att svara.
”It’s well appreciated!” orden ekade i trapphuset och jag stängde igen dörren. Nu var det bara jag och mina tre resväskor med kläder samt mitt handbagage som skulle iväg sen var jag borta, förhoppningsvis för all framtid. Mitt plan skulle inte lyfta förens om ungefär 3 timmar och min skjuts kom inte förens om en halvtimma så jag skulle precis ha tid att byta om till mina resekläder, tvätta bort sminket, dubbelkolla så allt var med och sedan så diskret som möjligt försöka ta mig härifrån. Nu kör vi!

”Hope you’ll have a great flight” flygvärdinnan vid gaten hälsade på mig med sitt fastklistrade och framtvingade leende och jag nickade bara kort mot henne innan jag fick tillbaka min biljett och tog med mig mitt handbagage in till planet. Jag hittade min plats snabbt, första klass, och slog mig ner. Jag hade lyckats boka båda sätena så jag kunde ta all plats jag ville, det var något jag var bra på – ta plats alltså. När jag satt mig tillrätta i de, chockerande sköna och mysiga, sätet började jag reflektera över hur lätt jag faktiskt hade lyckats ta mig osedd till flygplatsen. Jag tror åtminstonde att jag var osedd. Jag lutade mig tillbaka och stoppade in hörlurarna i öronen. Just nu spelades Let it be utav The Beatles och jag log. Min favorit. Snart lyfte planet och jag var iväg, om tio timmar skulle jag befinna mig i London och inleda mitt nya liv. Exalterad var bara början på hur jag kände mig just då!

”Where are you going?” frågade taxichauffören med sin starka brittiska dialekt och jag sträckte fram lappen med adressen på som svar. Han nickade och log mot mig i backspegeln. 
”First time in London?” frågade han och jag skakade på huvudet.
”No I’ve been here before but this time it’s a permanent move.” svarade jag och han nickade gillandes på huvudet.
”Well, you’ll like London. It’s made for young people with dreams.” sa han och jag log mot honom.
”I already like it better than America” där slutade samtalet och jag började stirra ut igenom fönstret på de välkända men o så främmande sakerna. Det var ju ett par år sedan jag var i London så minnet utav staden var vagt men när jag såg alla saker och platser igen så kom allt tillbaka igen. Jag visste att det här var rätt ställe för mig, jag var hemma!
”Miss we’re here” taxichaufförens ord väckte mig ur mina tankar.
”Already? Wow it’s really cental then!” sa jag och han klev skrattandes ur bilen. Han öppnade bildörren åt mig och gick sedan vidare för att öppna bagage luckan så att han kunde ta ut mina väskor. Jag kände efter i mina fickor efter pengar till honom men gav mig sedan en mental smäll för att jag bara hade dollar och glömt att växla. 
”I’m sorry sir but I only have Dollars, is that okay?” frågade jag försiktigt och han log vänligt.
”Not really but it’s okay because you were really nice” sa han och jag skrattade och sträckte fram sedlarna mot honom. 
”Thank you” sa han och tog emot pengarna.
”Pleasure!” han hoppade in i bilen igen och körde iväg. Jag vände mig om emot huset och log stort mot mannen som kom gående ut igenom dörren. Simon.
”Well hello there Skylar” hälsade han och drog in mig i en lätt kram när han kommit fram till mig.
”Hi Simon. Wow! This place is amazing!!” sa jag och tittade mig omkring. Ja, centralt var det verkligen!
”Yeah it’s not to bad is it.” sa han skämtsamt. ”Are you tired after your long trip?” fortsatte han och jag skakade på huvudet med ett leende.
”I’m way to excited to be tired right now!” svarade jag och började bära in en utav mina väskor medans Simon så snällt tog två.

”I didn’t think it was possible but it’s actually even more amazing inside” Simon log glatt mot mig när jag sa det och ställde ner väskorna han burit bredvid den andra.
”I knew you’d like it. The boxes that were marked kitchen, bathroom and so on are in those rooms and the others are just in the bedroom. Right, they out your bed up too” jag klappade mina händer lyckligt och gjorde några glädjeskutt in till rummet som Simon pekat ut som ’the master bedroom’. 
”Wow! It’s gorgeous” komplimenterade jag och kollade mig runt i rummet. Det gick i en vit, beige och ljusrosa ton och jag föll direkt. Det var perfekt för mig, det bara skrek Skylar!
”I thought you might like it, it’s neutral colors so it wouldn’t be to much or so” han svamlade lite och jag skrattade åt honom.
”I love it” försäkrade jag honom och slängde mig ner i sängen och släppte ut en lycklig suck.
”We should get going to fix things with your new identity. The sooner the better ey?” jag nickade åt honom och klev fram till min resväska och satte mig framför den innan jag vände mig mot honom och pekade på dörren. Han lämnade rummet så att jag skulle kunna byta om.

”I’m done” jag hade bytt om till ett par jeans och en snygg tröja så att jag skulle se lite fräschare ut och att det inte skulle synas att jag precis kommit ifrån en sex timmar lång flygresa.
”Great, let’s go then” vi lämnade lägenheten och tog oss osedda ifrån den till stället vi skulle fixa allt på. Jag visste ärligt inte vart vi befann oss, jag var helt vilsen och lät Simon leda vägen och sköta allt pratande tills vi blev satta i ett rum framför en man med en massa papper.
”Good day” hälsade han och tog oss i hand. Mr. Clark, läste jag på hans namnskylt.
”So you would like to change your identity. Mr. Cowell here has told me why and we’d love to help you out. Just fill out this paper with the information you wish to change to” jag fattade ingenting.
”What?” han la pappret framför mig.
”Name, birthday and such things. Then you have to come back and make an ID and a passport after you’ve changed your apperance.” förklarade han och jag började fylla i pappret. Efter några minuter var jag klar och lämnade åter pappret till Mr. Clark som stämplade det och gav det till Simon.
”Good bye Sky” sa han och skakade hand med oss igen och vi lämnade byggnaden.

”That was very quick” sa jag och Simon höll med ifrån hans plats bakom ratten.
”It was. So Sky Oliver, ey?” han lyfte på ett ögonbryn och jag skrattade.
”I have to bad imagination and it’s easy to remember for both you and me.” han nickade och svängde in framför ännu ett nytt hus.
”Makeover time?” undrade jag och han log mot mig.
”Makeover time” bekräftade han och klev ur bilen. Jag följde hans exempel och klev ur bilen. Jag gick efter honom in i salongen och framgåendes till oss kom genast en glad man.
”Simon nice to see you again and you have to be Skylar” hälsade han och Simon skakade på huvudet och blinkade mot mig.
”Not anymore Marty. This is Sky, Sky this is Marty. Londons best hairdresser” presenterade han oss och jag tog emot en kram ifrån Marty som sedan struttade iväg till en utav de många frisör stolarna och signalerade för mig att sitta ner.
”I have a vision” utbrast han och sprang iväg för att förbereda innan han, enligt honom, skulle utföra magi. Jag kollade skrämt på Simon som log försäkrande mot mig.
”Trust him. He might seem like a lunatic but the knows hair” sa han och jag skrattade åt hur fel det lät.
”So you ready?” Marty var tillbaka och jag nickade. Det var bara att köra igång antog jag.

 

”Amazing” var allt jag hade att säga när Marty lät mig titta mig själv i spegeln. Han hade satt upp mitt, nu röda, hår i en tofs och jag älskade det. Färgen var speciell men den var så… jag! Jag bara älskade det. Speachless.
”Glad you like it” sa han och log stolt.
”I love it, thank you soooo much!!” jag kramade om honom innan jag gick ut till Simon som satt i det andra rummet och väntade på att få se resultatet.
”Wow, that looks really good on you actually” berömde han och jag log stort.
”I love it already!”

---

Kapitel 4. Nu har Skylar blivit Sky, hon har blivit röd hårig och hon har officiellt flyttat till London. För att vara ett relativt kort kapitel så hände det rätt mycket :). Vad tycks?

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Efter samtalet så lagade jag en snabb middag som jag snabbt åt upp och satte mig sedan vid pianot som stod i vardagsrummet. Jag lät mina fingrar dansa över tangenterna medans jag sjöng. Låten jag sjöng hade jag skrivit några veckor tidigare, eller börjat skriva, och jag tänkte avsluta nu. Sagt och gjort; jag skrev klart låten på under en timme och spelade den några gånger för att känna efter om den vart bra. Den vart perfekt!! Synd bara att ingen någonsin kommer att få höra den, jag menar det fanns ingenting som skulle kunna få mig att spela upp den för någon. Det skulle jag aldrig våga, skulle aldrig våga att någon bedömde något så personligt som mina låtar. Låtarna i vilka jag uttryckte mina känslor, tankar och helt enkelt lämnade ut mitt liv. Mina låtar var det viktigaste och mest personliga jag hade. Men trots min passion för låtskrivande och musik så hade inte en karriär inom musikbranschen någonsin ens varit en tanke hos mig, det kändes inte rätt. Inte som om det var det jag skulle syssla med resten utav mitt liv, musiken var bara en hobby – jag hade andra drömmar!

Kapitel 3, glöm inte att tala om vad ni tycker än sålänge :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx

’’When love takes over, yeah-e-yeah, you know you can’t deny!’’ musiken dånade ut ur mina högtalare och jag dansade runt i rummet, endast iklädd ett par hotpants och ett linne samt en bh. Jag hoppade runt och sjöng med i den välspelade låten, Kellys röst fyllde mina öron och jag bara njöt utav den underbara rösten hon faktiskt hade. Frihet, var den enda tanken som fanns i mitt huvud i just den minuten och för första gången på länge kände jag mig faktiskt på riktigt, fri! Egentligen visste jag inte varför, ingenting hade ju förändrats bortsett från att jag nu hade musik på högsta volym. Annars inget. Far var fortfarande sur på mig och skämdes tydligen över mig och jag var bara förbannad på honom. Det var skönt att inte behöva se honom så ofta med tanke på att han var på kontoret eller på något viktigt event eller sådant medans jag satt hemma och smed på min mästerplan. Min mästerplan som borde vara dags att inleda såhär i slutet utav november. Jag sänkte volymen en aning och klickade mig in på min mail där jag snabbt skannade igenom min fulla inkorg för att sedan klicka på Nytt. Jag skrev in hans mailadress och började sedan sakta men säkert fylla det tomma mailet med ord, snabbt gick det. Jag läste igenom allting och rättade några stav- samt grammatikfel för att sedan skicka iväg det.

Författarens perspektiv;

”Skylar will you come in here for a minute?” hennes fars röst hördes tydligt ändå att den kom ifrån hans kontor på andra sidan korridoren ifrån Skylars sovrum där hon satt och skrev på sin engelska uppsats. Hon sparade dokumentet och stängde igen locket på datorn innan hon gick mot sin fars kontor där han som vanligt satt bakom sin datorskärm och jobbade.
”Can you come and look at these numbers. I wanna know what you think about them.” hon kollade ner på skärmen och försökte komma på något bra att säga. Hon bestämde sig för att vara helt ärlig.
”All I see is different numbers.” sa hon sanningsenligt och hennes far suckade.
”Really? Skylar I need you to learn these things, it’s not gonna be long until the company will be yours and the first thing you wanna do is definitely not driving it down to the bottom!” sa han och kollade allvarligt på henne, hon backade ett halvt steg och svalde klumpen som bildats i hennes hals.
”Well about that, I’ve been meaning to talk to you about something.” sa hon och han kollade skeptiskt på henne. ”Go on.” manade han och hon drog in ett djupt andetag i hopp om att lugna ner sig lite. ”Idontwanttoinheritthecompany” sa hon snabbt och han kollade förvirrat på henne.
”Slower, go on. Tell me!” hon kollade ängsligt på väggen bakom hans huvud och samlade mod till sig för att sedan låta orden än en gång lämna hennes läppar. Denna gång långsammare,
”I don’t wanna inherit the company.” Där! Hon sa det. För en stund så var det tyst innan hennes far började skratta lite tyst.
”For a minute there I thought you were being serious.” sa han och skrattade lite till innan han avbröts utav sin dotters chockerande ord.
”I were serious. I AM serious, I don’t wanna inherit the company!” hennes röst höjdes och hon blev själv förvånad över hennes plötsliga mod.
”Excuse me?!” hennes far var arg. Eller arg räckte inte till, han var rasande!
”What is it you’re telling me? That you wanna throw away everything our family have been working on. Spending our entire lives building up and you just wanna throw that all away?” han stod nu och skrek på henne, något som fick Skylar att känna sig liten och rädd igen. Hon fick inte fram några ord så nickade bara lite smått som svar.
”I can’t belive you would be that selfish!!” skrek han och drämde handen mot sitt skrivbord och fick Skylar att hoppa till utav rädsla.
”What would you do? Huh? Do you really believe that you’re smart, beautiful or talented enough to do anything else? Well you’re not!!” hon öppnade munnen för att säga något men han hann avbryta henne innan orden fick lämna hennes mun.
”Get out!” han pekade på dörren och hon skyndade sig ut därifrån och in på hennes rum där hon slängde sig på sängen och lät tårarna falla.

Jag kunde märka att hösten kommit till New York så som det hade börjat regna här flera dagar i rad, bara helt plötsligt, lite spontant sådär. Men jag klagade inte, nej jag njöt! Regnet kanske kunde lugna ner mig trotsallt! Just som jag tänkte det så hörde jag dörren ryckas upp där nere och jag hoppade till, han var hemma! ”SKYLAR!!” hans röst lät inte arg men det hindrade inte mig från att bli rädd för vad som komma skulle men jag lämnade ändå sakta mitt trygga rum och gick in till vardagsrummet där han stod tillsammans med en medelålders man.
”Skylar this is Mr.Jensen, Mr.Jensen this is my daughter Skylar.” presenterade han oss och jag skakade, den fortfarande relativt okända, mannens framsträckta hand.
”Hello, nice to meet you” –bara en artighetsgest. Som svar fick jag en liten nick och jag vände min blick mot min far.
”What’s all this about?” frågade jag och försökte att inte låta uttråkad, vilket jag var.
”Well, Mr.Jensen is here to teach you everything you have to know about Bentley Motors now that you soon will be the new owner of it!” sa han och log strikt mot mig. Som i ett försök att tala om för mig att det inte var någon diskussion och att jag bara skulle göra som han sa åt mig. Fan heller!
”Well I’m not going to be the new owner of BM. I thought I told you that?” frågade jag och han fick genast en mycket ilsken och mörk blick.
”And I thought we talked about this. It’s not a choice of yours, you we’re simply born to follow this path and so you will!” jag himlade med ögonen och kollade på Mr.Jensen som såg minst sagt lite rädd ut för min far, snacka om att skrämma upp sina anställda.
”I don’t care! I believe that my mother would tell me to follow my dreams. Wouldn’t she?” jag kände som att jag hade ett övertag över min far nu men han slog snabbt tillbaka;
”Well how would you know since you didn’t even know your mother?” han kollade överlägset på mig och jag bara stormade upp till mitt rum. Han sa inte precis det där!!

Se därja! Första kapitlet till Should've Taken The Chance! Vad har ni fått för intryck utav novellen hittills, den är skriven lite på ett annat sätt också om ni inte märkte det; så vad tycker ni om det? SAMT, det var författarens perspektiv först för er som inte läste det och sedan blev förvirrade ;).