Should've Taken The Chance. Kapitel 11.

Previously:
”Bye” Nora sa hejdå och stängde dörren efter mig. Jag själv vände mig om och gick in till vardagsrummet igen där Adam fortfarande satt i soffan. Han reste sig plötsligt och gick fram emot mig så att han stod precis framför mig. Kort som jag är, så var jag tvungen att vinkla huvudet obehagligt mycket uppåt för att se hans ansikte. Men att lyfta på huvudet var något jag ångrade för direkt när jag gjort det så kände jag hur det sved till i kinden.
Han hade slagit mig. Adam hade just slagit mig!!

Tre månader senare, slutet utav April.

”So how’s everything with you and Adam? Still going perfect?” frågade Nora och log stort.
Tre månader hade gått. Tre månader sedan Adam slog mig, första gången, och Nora visste fortfarande inget. Jag vågade inte berätta för henne, rädd för vad Adam skulle göra emot mig ifall jag berättade.
”Mhm, yeah it’s great” svarade jag lite frånvarande och hoppades att hon inte skulle märka det. Självklart, som den underbara vännen hon är, så märkte hon det.
”What’s wrong?” tonen på hennes röst visade att hon genuint brydde sig och jag mådde illa utav tanken att jag skulle behöva ljuga ännu mer för henne. Jag var tvungen!
”Oh nothing, I just miss him that’s all” sa jag och hon brast ut i ett stort leende.
”How cute!!” Puuh hon gick på det!
”So when are you seeing him again?” frågade hon och jag log svagt.
”Tonight I suppose” hon nickade och tog en klunk utav sitt rykande kaffe.
”I wish I had a relationship like yours” jag nickade och kollade ner i min kopp.
Det varma innehållet doftade utav kanel och vanilj, det var så rofyllt. Doften gjorde mig oftast lugn men efter att fört tankarna åt hållet att jag senare skulle behöva träffa Adam igen krävdes det nog ett mirakel för att jag skulle bli lugn. När jag var med honom så tänkte jag mycket på att jag hellre skulle vara i Amerika just då. Jag skulle hellre umgås med min pappa.
Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil vibrerade i min jackficka, jag fiskade upp den och läste namnet på skärmen. Adam.

 

”It’s Sky” svarade jag och försökte lugna ner mig själv.
Hi baby girl, what’re you up to?” frågade han och jag kollade åt Noras håll. Hennes blick vilade intresserat på min telefon.
”Having a coffee with Nora. You?” frågade jag och hörde hur han skiftade position på andra sidan luren, troligtvis från en sittandes till en stående eftersom jag snart hörde hans fotsteg.
Nothing. Where are you? I’m coming!” sa han och jag suckade.
”We’re at Starbucks by me” när orden lämnat min mun så la han på. Jag bestämde mig för att låtsas avsluta konversationen för att undvika frågor från Nora angående det abrupta avslutet på samtalet.
”Okay babe, I love you too. See you soon. Bye!” sa jag och låtsades klicka av samtalet innan jag la ner telefonen i fickan igen.

 

”It was Adam, he’s on his way here” sa jag och Nora log.
”I figured, so what are you doing tonight?” frågade hon och jag ryckte på axlarna.
”I don’t know” jag hade en aning ”Maybe just watch a movie” I wish!
”Aaw, just cuddle a bit” sa hon och blinkade. Oh you have no idea!
”Yeah” sa jag bara och tog en klunk utav min, inte längre så varma, dryck.
Jag var inte så jätte orolig över att Adam skulle komma hit. Så länge vi inte var själva så kunde han ibland vara kul sällskap. Han var liksom en annan person än när vi var själva. Han var mycket mer kontrollerande och det fanns inte mycket jag fick göra utan hans tillstånd.
Plötsligt så slingrades ett par armar om mina axlar och den bekanta doften utav hans parfym fyllde mina näsborrar. Han luktade alltid så himla gott, men hans doft fick mig att spänna mig, att hålla mig på vakt. Hans doft gjorde mig rädd för jag kunde känna av hans närhet.
”Hello babe” sa han högt nog för Nora att höra. Nora som nu kollat upp och log emot oss. Adam placerade en kyss på min tinning och satte sig sedan bredvid mig.
”So what have you been up to all day then?” frågade han och Nora skrattade.
”Well we were suppose to go shopping but then Sky fell over in Forever 21 and refused to continue with the shopping. It looked so fun” sa hon och jag la mitt röda ansikte i mina händer.
”Nora!! Stop talking about it!!” bad jag och hon skrattade.
”I can’t, the picture of you falling keeps repeating in my head and it’s hilarious” jag suckade och kände hur Adam placerade sin hand i ett fast grepp på mitt lår. Det var hans sätt att säga att vi skulle gå.
”Well I would like to spend some alone time with Sky if that’s alright with you. I miss my girlfriend to bits” sa han och Nora nickade snabbt.
”Of course, don’t make me stop you. Have fun!” sa hon och blinkade mot oss.
”Oh we are!” svarade Adam och vi rörde oss mot dörren. Rädslan byggdes upp inom mig ju längre ifrån Nora vi kom. Varför vågade jag inte säga ifrån och bara stanna hos henne?

 

”Get in” krävde Adam efter att jag vridit om nyckel i låset till min lägenhetsdörr. Jag gjorde som han sa och skyndade mig in.
”I’m hungry” sa han bara och gick förbi mig in i vardagsrummet. Jag själv gick in i köket och kollade vad jag kunde laga till honom.
”Not for food” hörde jag hans hårda röst säga bakom mig och jag stelnade till. Mina rörelser upphörde och jag tror bestämt att jag slutade andas när han började röra sig mot mig. Precis innan han kom fram till mig så plingade min telefon till och jag hörde hur han argt mumlade en rad svordomar.
”Hurry” var allt han sa och jag skyndade mig ut i hallen för att se vem som hade räddat mig ur situationen.

 

From; Simon Cowell!
Hello love! I have some things to discuss with you about the job starting soon so I’m inviting myself over for dinner tonight. I’ll be there in an hour, hungry as a wolf probably ;)
No need to stress though! Love you, Simon.

 

Jag gick in till köket igen och visade Adam meddelandet. Jag såg på hans blick att han gav upp i ett försök att finna en anledning till att han inte skulle få komma. Plus att jag var rätt säker på att Adam kände sig lite skrämd utav Simon. Jag höjde telefonen till mitt ansikte och svarade honom.

 

To; Simon Cowell!
Sounds good to us! (Adam’s here). I’m excited to get started!!
See you in a bit! Love you, Sky.

 

Jag drog fram kastruller, stekpannor, skålar och allt som kunde tänkas behövas för att laga mat. Tyst så tackade jag också Simon för att ha räddat mig, åtminstonde för stunden.


Drama, drama, drama! Nästa kapitel drar hon till Dublin och påbörjar sitt jobb, vilka är excited över att läsa det? +5 för nästa?

Ju snabbare ni kommenterar babes, ju snabbare får ni kapitlet. Det är inge kul att skriva när man inte får någon respons! <3

/Embla, Izabella & Olivia.xx

Bilder ifrån: weheartit


Kommentarer


Majmona

SÅ BÄST!!!! :) Skriv mera <3 Älskar kapitlerna <333333

Svar: TACK!! :)xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Smilla

världens bästa novell! Mer!

Svar: Tack så himla mycket!!! :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

amanda

Grym, jag bara älskar!! <3 Skriv snart! :P //finlandsvensk läsare!! ;)

Svar: Taaack :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Daniella

GALET BRA!!!

Svar: Tack :)x
eionovels.blogg.se

Felicia Siecke

men åh, ni kan ju inte sluta där mitt i allt. MOGET? :( HAHA.. xxx

Svar: Haha, förlåt babe!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Em

Skriv nu lite mer tack :D

Svar: Det kommer, det kommer! Håll ut bara :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Helena

asså sluta inte så :P meeeerr grrrr hahah men lägg upp de ^^ xx

Svar: Haha! Tönt!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau