Should've Taken The Chance. Kapitel 4.

Previously:
Mina låtar var det viktigaste och mest personliga jag hade. Men trots min passion för låtskrivande och musik så hade inte en karriär inom musikbranschen någonsin ens varit en tanke hos mig, det kändes inte rätt. Inte som om det var det jag skulle syssla med resten utav mitt liv, musiken var bara en hobby – jag hade andra drömmar!
            

Shoes. Dresses. Skirts. Tank tops. T-shirts. Underwear. Bathing suits. Towels. Hygiene/bathroom. Technical stuff. Make up. Hair thing. Books. Kitchen. Memories.
Flyttkartongerna stod märkta på en rad i hallen och jag kollade på hur flyttgubbarna bar iväg med dem ner till ”lastbilen”. Det var den 20 december och jag skulle äntligen flytta, jag skulle äntligen få komma här ifrån – på riktigt. Mina kartonger skulle bli skickade till flygplatsen nu, flygas till London och sedan transporteras till min nya lägenhet där Simon tydligen skulle ha ett gäng flyttgubbar redo att bära in allt. Allt medans jag själv satt på ett plan i typ tio timmar. Det var något jag absolut INTE såg fram emot med flytten, resan. Bara tanken på att sitta sex timmar på ett plan fick mig att gnälla men sedan skulle det ju vara värt det i slutändan. Jag hoppades verkligen det i alla fall. 
”Miss, these are the last few boxes and then we’ll be heading to the airport” Jacob, mannen från flyttfirman som hade hand om allt, log vänligt mot mig och jag nickade.
”Sounds great. Thanks for all the help” jag log mot honom och han bar upp den sista kartongen.
”Just doing my job!” han lämnade lägenheten med det hindrade mig inte från att svara.
”It’s well appreciated!” orden ekade i trapphuset och jag stängde igen dörren. Nu var det bara jag och mina tre resväskor med kläder samt mitt handbagage som skulle iväg sen var jag borta, förhoppningsvis för all framtid. Mitt plan skulle inte lyfta förens om ungefär 3 timmar och min skjuts kom inte förens om en halvtimma så jag skulle precis ha tid att byta om till mina resekläder, tvätta bort sminket, dubbelkolla så allt var med och sedan så diskret som möjligt försöka ta mig härifrån. Nu kör vi!

 

”Hope you’ll have a great flight” flygvärdinnan vid gaten hälsade på mig med sitt fastklistrade och framtvingade leende och jag nickade bara kort mot henne innan jag fick tillbaka min biljett och tog med mig mitt handbagage in till planet. Jag hittade min plats snabbt, första klass, och slog mig ner. Jag hade lyckats boka båda sätena så jag kunde ta all plats jag ville, det var något jag var bra på – ta plats alltså. När jag satt mig tillrätta i de, chockerande sköna och mysiga, sätet började jag reflektera över hur lätt jag faktiskt hade lyckats ta mig osedd till flygplatsen. Jag tror åtminstonde att jag var osedd. Jag lutade mig tillbaka och stoppade in hörlurarna i öronen. Just nu spelades Let it be utav The Beatles och jag log. Min favorit. Snart lyfte planet och jag var iväg, om tio timmar skulle jag befinna mig i London och inleda mitt nya liv. Exalterad var bara början på hur jag kände mig just då!

 

”Where are you going?” frågade taxichauffören med sin starka brittiska dialekt och jag sträckte fram lappen med adressen på som svar. Han nickade och log mot mig i backspegeln. 
”First time in London?” frågade han och jag skakade på huvudet.
”No I’ve been here before but this time it’s a permanent move.” svarade jag och han nickade gillandes på huvudet.
”Well, you’ll like London. It’s made for young people with dreams.” sa han och jag log mot honom.
”I already like it better than America” där slutade samtalet och jag började stirra ut igenom fönstret på de välkända men o så främmande sakerna. Det var ju ett par år sedan jag var i London så minnet utav staden var vagt men när jag såg alla saker och platser igen så kom allt tillbaka igen. Jag visste att det här var rätt ställe för mig, jag var hemma!
”Miss we’re here” taxichaufförens ord väckte mig ur mina tankar.
”Already? Wow it’s really cental then!” sa jag och han klev skrattandes ur bilen. Han öppnade bildörren åt mig och gick sedan vidare för att öppna bagage luckan så att han kunde ta ut mina väskor. Jag kände efter i mina fickor efter pengar till honom men gav mig sedan en mental smäll för att jag bara hade dollar och glömt att växla. 
”I’m sorry sir but I only have Dollars, is that okay?” frågade jag försiktigt och han log vänligt.
”Not really but it’s okay because you were really nice” sa han och jag skrattade och sträckte fram sedlarna mot honom. 
”Thank you” sa han och tog emot pengarna.
”Pleasure!” han hoppade in i bilen igen och körde iväg. Jag vände mig om emot huset och log stort mot mannen som kom gående ut igenom dörren. Simon.
”Well hello there Skylar” hälsade han och drog in mig i en lätt kram när han kommit fram till mig.
”Hi Simon. Wow! This place is amazing!!” sa jag och tittade mig omkring. Ja, centralt var det verkligen!
”Yeah it’s not to bad is it.” sa han skämtsamt. ”Are you tired after your long trip?” fortsatte han och jag skakade på huvudet med ett leende.
”I’m way to excited to be tired right now!” svarade jag och började bära in en utav mina väskor medans Simon så snällt tog två.

 

”I didn’t think it was possible but it’s actually even more amazing inside” Simon log glatt mot mig när jag sa det och ställde ner väskorna han burit bredvid den andra.
”I knew you’d like it. The boxes that were marked kitchen, bathroom and so on are in those rooms and the others are just in the bedroom. Right, they out your bed up too” jag klappade mina händer lyckligt och gjorde några glädjeskutt in till rummet som Simon pekat ut som ’the master bedroom’. 
”Wow! It’s gorgeous” komplimenterade jag och kollade mig runt i rummet. Det gick i en vit, beige och ljusrosa ton och jag föll direkt. Det var perfekt för mig, det bara skrek Skylar!
”I thought you might like it, it’s neutral colors so it wouldn’t be to much or so” han svamlade lite och jag skrattade åt honom.
”I love it” försäkrade jag honom och slängde mig ner i sängen och släppte ut en lycklig suck.
”We should get going to fix things with your new identity. The sooner the better ey?” jag nickade åt honom och klev fram till min resväska och satte mig framför den innan jag vände mig mot honom och pekade på dörren. Han lämnade rummet så att jag skulle kunna byta om.

 

”I’m done” jag hade bytt om till ett par jeans och en snygg tröja så att jag skulle se lite fräschare ut och att det inte skulle synas att jag precis kommit ifrån en sex timmar lång flygresa.
”Great, let’s go then” vi lämnade lägenheten och tog oss osedda ifrån den till stället vi skulle fixa allt på. Jag visste ärligt inte vart vi befann oss, jag var helt vilsen och lät Simon leda vägen och sköta allt pratande tills vi blev satta i ett rum framför en man med en massa papper.
”Good day” hälsade han och tog oss i hand. Mr. Clark, läste jag på hans namnskylt.
”So you would like to change your identity. Mr. Cowell here has told me why and we’d love to help you out. Just fill out this paper with the information you wish to change to” jag fattade ingenting.
”What?” han la pappret framför mig.
”Name, birthday and such things. Then you have to come back and make an ID and a passport after you’ve changed your apperance.” förklarade han och jag började fylla i pappret. Efter några minuter var jag klar och lämnade åter pappret till Mr. Clark som stämplade det och gav det till Simon.
”Good bye Sky” sa han och skakade hand med oss igen och vi lämnade byggnaden.

 

”That was very quick” sa jag och Simon höll med ifrån hans plats bakom ratten.
”It was. So Sky Oliver, ey?” han lyfte på ett ögonbryn och jag skrattade.
”I have to bad imagination and it’s easy to remember for both you and me.” han nickade och svängde in framför ännu ett nytt hus.
”Makeover time?” undrade jag och han log mot mig.
”Makeover time” bekräftade han och klev ur bilen. Jag följde hans exempel och klev ur bilen. Jag gick efter honom in i salongen och framgåendes till oss kom genast en glad man.
”Simon nice to see you again and you have to be Skylar” hälsade han och Simon skakade på huvudet och blinkade mot mig.
”Not anymore Marty. This is Sky, Sky this is Marty. Londons best hairdresser” presenterade han oss och jag tog emot en kram ifrån Marty som sedan struttade iväg till en utav de många frisör stolarna och signalerade för mig att sitta ner.
”I have a vision” utbrast han och sprang iväg för att förbereda innan han, enligt honom, skulle utföra magi. Jag kollade skrämt på Simon som log försäkrande mot mig.
”Trust him. He might seem like a lunatic but the knows hair” sa han och jag skrattade åt hur fel det lät.
”So you ready?” Marty var tillbaka och jag nickade. Det var bara att köra igång antog jag.

 

”Amazing” var allt jag hade att säga när Marty lät mig titta mig själv i spegeln. Han hade satt upp mitt, nu röda, hår i en tofs och jag älskade det. Färgen var speciell men den var så… jag! Jag bara älskade det. Speachless.
”Glad you like it” sa han och log stolt.
”I love it, thank you soooo much!!” jag kramade om honom innan jag gick ut till Simon som satt i det andra rummet och väntade på att få se resultatet.
”Wow, that looks really good on you actually” berömde han och jag log stort.
”I love it already!”


Kapitel 4. Nu har Skylar blivit Sky, hon har blivit röd hårig och hon har officiellt flyttat till London. För att vara ett relativt kort kapitel så hände det rätt mycket :). Vad tycks?

/Embla, Izabella & Olivia.xx

 

Kommentarer


Ellinor

nästa del tack :D

Svar: Åh det kommer, håll ut ;)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

en directioner som kallas Elin

Möra!

Svar: Det kommer :D
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

My

Jättebra!! Nu vet jag inte mer om vad som kommer hända... Hehe....
Menmen äre samma person som har skrivit kapitlerna? Kan ni inte skriva vem som skriver typ vilket kapitel eller så... Haha. Men jättebra. ;)xxx

Svar: TACK!! :) Nepp, haha!Jodå, men det kommer ;)

xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Helena

Asbra :D luff it! xx

Svar: Tack, bebis!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau