Författarens perspektiv;

”Skylar will you come in here for a minute?” hennes fars röst hördes tydligt ändå att den kom ifrån hans kontor på andra sidan korridoren ifrån Skylars sovrum där hon satt och skrev på sin engelska uppsats. Hon sparade dokumentet och stängde igen locket på datorn innan hon gick mot sin fars kontor där han som vanligt satt bakom sin datorskärm och jobbade.
”Can you come and look at these numbers. I wanna know what you think about them.” hon kollade ner på skärmen och försökte komma på något bra att säga. Hon bestämde sig för att vara helt ärlig.
”All I see is different numbers.” sa hon sanningsenligt och hennes far suckade.
”Really? Skylar I need you to learn these things, it’s not gonna be long until the company will be yours and the first thing you wanna do is definitely not driving it down to the bottom!” sa han och kollade allvarligt på henne, hon backade ett halvt steg och svalde klumpen som bildats i hennes hals.
”Well about that, I’ve been meaning to talk to you about something.” sa hon och han kollade skeptiskt på henne. ”Go on.” manade han och hon drog in ett djupt andetag i hopp om att lugna ner sig lite. ”Idontwanttoinheritthecompany” sa hon snabbt och han kollade förvirrat på henne.
”Slower, go on. Tell me!” hon kollade ängsligt på väggen bakom hans huvud och samlade mod till sig för att sedan låta orden än en gång lämna hennes läppar. Denna gång långsammare,
”I don’t wanna inherit the company.” Där! Hon sa det. För en stund så var det tyst innan hennes far började skratta lite tyst.
”For a minute there I thought you were being serious.” sa han och skrattade lite till innan han avbröts utav sin dotters chockerande ord.
”I were serious. I AM serious, I don’t wanna inherit the company!” hennes röst höjdes och hon blev själv förvånad över hennes plötsliga mod.
”Excuse me?!” hennes far var arg. Eller arg räckte inte till, han var rasande!
”What is it you’re telling me? That you wanna throw away everything our family have been working on. Spending our entire lives building up and you just wanna throw that all away?” han stod nu och skrek på henne, något som fick Skylar att känna sig liten och rädd igen. Hon fick inte fram några ord så nickade bara lite smått som svar.
”I can’t belive you would be that selfish!!” skrek han och drämde handen mot sitt skrivbord och fick Skylar att hoppa till utav rädsla.
”What would you do? Huh? Do you really believe that you’re smart, beautiful or talented enough to do anything else? Well you’re not!!” hon öppnade munnen för att säga något men han hann avbryta henne innan orden fick lämna hennes mun.
”Get out!” han pekade på dörren och hon skyndade sig ut därifrån och in på hennes rum där hon slängde sig på sängen och lät tårarna falla.

Jag kunde märka att hösten kommit till New York så som det hade börjat regna här flera dagar i rad, bara helt plötsligt, lite spontant sådär. Men jag klagade inte, nej jag njöt! Regnet kanske kunde lugna ner mig trotsallt! Just som jag tänkte det så hörde jag dörren ryckas upp där nere och jag hoppade till, han var hemma! ”SKYLAR!!” hans röst lät inte arg men det hindrade inte mig från att bli rädd för vad som komma skulle men jag lämnade ändå sakta mitt trygga rum och gick in till vardagsrummet där han stod tillsammans med en medelålders man.
”Skylar this is Mr.Jensen, Mr.Jensen this is my daughter Skylar.” presenterade han oss och jag skakade, den fortfarande relativt okända, mannens framsträckta hand.
”Hello, nice to meet you” –bara en artighetsgest. Som svar fick jag en liten nick och jag vände min blick mot min far.
”What’s all this about?” frågade jag och försökte att inte låta uttråkad, vilket jag var.
”Well, Mr.Jensen is here to teach you everything you have to know about Bentley Motors now that you soon will be the new owner of it!” sa han och log strikt mot mig. Som i ett försök att tala om för mig att det inte var någon diskussion och att jag bara skulle göra som han sa åt mig. Fan heller!
”Well I’m not going to be the new owner of BM. I thought I told you that?” frågade jag och han fick genast en mycket ilsken och mörk blick.
”And I thought we talked about this. It’s not a choice of yours, you we’re simply born to follow this path and so you will!” jag himlade med ögonen och kollade på Mr.Jensen som såg minst sagt lite rädd ut för min far, snacka om att skrämma upp sina anställda.
”I don’t care! I believe that my mother would tell me to follow my dreams. Wouldn’t she?” jag kände som att jag hade ett övertag över min far nu men han slog snabbt tillbaka;
”Well how would you know since you didn’t even know your mother?” han kollade överlägset på mig och jag bara stormade upp till mitt rum. Han sa inte precis det där!!

Se därja! Första kapitlet till Should've Taken The Chance! Vad har ni fått för intryck utav novellen hittills, den är skriven lite på ett annat sätt också om ni inte märkte det; så vad tycker ni om det? SAMT, det var författarens perspektiv först för er som inte läste det och sedan blev förvirrade ;).