Previously: 
Jag kröp ner under mitt täcke med mobilen i handen och scrollade ner för bandets Twitter. Vi hade över 50,000 följare så jag antar att vi var rätt populära. Jag såg att Callum precis tweetat och skrattade åt bilden han lagt ut. Det var en bild på mig och Jonathan när vi larvade oss med gitarrerna. Jag klickade leendes ner twitter appen och låste mobilen innan jag satte i laddaren igen och drog täcket över mig och somnade.

Alarmet tjöt högt i mina nyvakna öron och jag tryckte irriterat kudden över huvudet. Jag svingade med armen och lyckades stänga av ljudet och suckade lyckligt innan jag lät min kropp slappna av igen.
När jag väl slog upp ögonen igen så stod klockan på halv åtta och jag satte mig snabbt upp i sängen. Skolan började om en halvtimma och det fanns inte en chans att jag skulle hinna.
Jag gick andra året på UNI och pluggade juridik, mina föräldrars val, och litteratur, mitt eget val.
Jag slängde mig ur sängen och började gräva igenom min garderob medan jag slog ett nummer jag lagt på minnet och tryckte telefonen emot örat. Jag hoppade runt och försökte komma i de överdrivet tighta, svarta, jeansen när jag hörde ett grymtande på andra sidan luren.
"What?" sa han irriterat och uppenbart nyvaket.
"Brandon, I'm late can you give me a ride. Pretty please" bad jag och drog en band tröja över huvudet och fortsatte in i badrummet. Brandon hade hoppat av UNI redan sitt första år och valt att satsa på musiken heltid. Vilket uppenbarligen inte gått vägen än och han hade tvingats skaffa ett jobb. Men det betydde att dagar som denna, när jag försovit mig, så kunde han skjutsa mig.
"I'll be outside in ten minutes. Better be ready" sa han och la på. Jag log åt hur mycket han hatade tidiga mornar och spottade ut tandkrämen. Jag drog åt mig väskan på vägen ut ur mitt rum och skyndade mig ner för trappan. I köket satt Juliette och Mandy och väntade på att Catherine skulle laga klart deras frukost. Catherine var vårt allt-i-allo, egentligen var hon bara anställd som nanny men hon både lagade mat, städade och tog hand om flickorna. Eller ja, Juliette med tanke på att Mandy gick i skolan. Min mamma var visserligen hemma hela dagarna men hon var inte en för att leka, eller ta hand om tjejerna eller huset, så hon hade anställd Catherine när jag var nyfödd och hon hade varit här ända sen dess.
"Good morning" hälsade jag stressat och planterade två snabba pussar på flickornas huvud.
"Morning Emma, would you like some breakfast?" svarade Catherine och viftade lite med stekspaden.
"No thank you I don't have time, I'll just have an apple" sa jag och tog ett äpple ur fruktskålen innan jag skyndade vidare ut i hallen och tog på mig mina utslitna converse och skinnjacka.
"Bye!" ropade jag och slängde igen dörren efter mig.
Precis som Brandon lovat så stod han med bilen utanför och väntade på mig. Jag satte mig i passagerarsätet och log emot honom.
"Thank you for driving me and sorry for waking you up" sa jag och han började köra emot min skola.
"It's fine, I'm going out for breakfast with Leah now so it's cool" sa han och log när han nämnde sin flickväns namn. De hade träffats det året som han faktiskt gått på UNI och nu, fyra år senare, så var de fortfarande tillsammans. De var det där paret som alla ville vara, bästa vänner och älskare.
"Here we are" sa han och stannade framför den stora tegelbyggnaden.
"Thank you" sa jag och lutade mig över växelspaken för att ge honom en kyss på kinden och skyndade mig sedan in i skolan.

Jag suckade och blåste bort min lugg ur mina ögon samtidigt som jag försökte ta mig fram ibland allt folk i korridorerna. Mina armar kramade om mina böcker och försökte hålla uppe min växa på axeln. När jag väl kom igenom folkhavet och ut på parkeringen så kunde jag inte annat än andas ut. Jag hatade att behöva trängas, det var det värsta jag visste. Jag hoppade på bussen när den kom och kollade stressat ner på klockan som satt runt min arm, jag hade exakt en halvtimma att åka hem och äta något innan Jonathan skulle hämta upp mig för att köra mig till lokalen där vi repade med bandet.
Det var torsdag idag, vilket betydde att giget vi repat för var imorgon, vilket i sin tur betydde att detta var vårt sista tillfälle att repa våra låtar, inklusive den nya som vi efter många om och men lyckats skriva klart.
Jag klev av bussen när den stannat vid min hållplats och la ner mina böcker på bänken som stod i busskuren så att jag kunde stoppa in mina hörlurar i mina öron. Jag satte på shuffle på min lista och log när 'I Miss You' av Blink-182 började. Jag plockade upp mina böcker igen och började gå hemåt.