Tillskillnad från när vi lyft, så var sken solen starkt när planet gick ner för landning. Niall sov djupt bredvid mig och när jag puttade till honom, för att väcka honom, så letade sig en lätt snarkning ut. Jag skrattade tyst för att sedan väcka honom ordentligt. Det tog ett tag men han letade sig ur sömnen och satt snart och log sitt sneda leende emot mig.
”Nice way to wake up” skämtade han och jag flinade,
”Well you snoring woke me up and atleast it’s sunny outside” sa jag och lutade mig bakåt i sätet så att han skulle kunna se ut igenom det lilla, ovalformade, flygplansfönstret.
”I already love Marbella” sa han och log stort.

”Tired. Warm. My feet hurt. Stupid bus” klagade jag när vi äntligen kommit fram till huset. Bussen som skulle tagit oss ifrån flyplatsen och hit hade gått sönder och vi hade fått ta vår packning och gå den sista biten. Och jag borde nog peka ut att det var en jäkla lång bit.
”Little baby Sky, was that to tough for you?” retades Niall och jag vände mig snabbt om.
”That was atleast a two mile walk do not pretend that you are not tired” lipade jag och han skrattade högt. Zayn, Harry, Liam och Louis stod bakom Niall och flinade.
”If you excuse me I have a work to do” sa jag och började konka mina två väskor uppför trappen som ledde fram till de gigantiska dubbeldörrarna.
”Hey, they said we weren’t allowed to go in there!” sa Liam och jag log lätt, men retsamt, emot dem.
”Well you aren’t becuse you don’t know who your mentor is, I on the other hand do so I’m allowed in here” sa jag retsamt.
”Not fair Sky!” ropade Niall efter min när jag klev in igenom de stora dubbeldörrarna. Huset var större än det såg ut att vara och jag kollade mig lyckligt omkring. Eftersom detta var det sista stället jag skulle vara på så skulle jag stanna här ett tag efter att inspelningarna för Judges Houses hade slutat. Jag, Simon, Sinitta och de tre som gick vidare till live finalerna. Jag lyfte på blicken och såg hur högt det faktiskt var i taket, som ett slott tänkte jag och log.
”It’s beautiful isn’t it, that’s why I bought it” Jag vände på huvudet emot trappen som Simon nu gick nerför.
”What do you mean, I thought these houses were rented for X factor by ITV?” sa jag frågandes och gick för att möta honom i en kram.
”They were, or they are, just not this house because I loved it and bought it” sa han med näsan i mitt hår.
”Just like that?” frågade jag och drog mig ur kramen,
”Just like that” svarade han och log.
”You have to go out before me and tell the crew that I’m ready to go out there in about an hour or so” sa han och jag nickade leendes,
”Of course!” svarade jag och gick sedan ut igenom dörrarna igen. Utanför stod bara One Direction, Nialls grupp, kvar och jag gick leendes emot dem.
”An hour then you’ll know” sa jag och Louis suckade,
”An hour before we’ll know who’s our mentor?” frågade han och jag nickade som svar.
”I can’t take it” klagade Niall och jag flinade,
”You shouldn’t have been mean to me or else I might have broken the rules and told you” sa jag och han ryckte till.
”You would?” frågade han och jag skrattade högt,
”No!”

”Are you ready to meet your mentor?” ropade jag ut till grupperna, ifrån mitt lilla ”podeum”. Även kallat trappan.
”YES!” ropade alla och jag lämnade flinande trappan och pekade upp emot dörren. Tystnaden låg över oss i ett par minuter innan dörrarna öppnades och Simon syntes, då bröt skriken ut.