Should've Taken The Chance. Kapitel 26.
”I remember when your dad brought you over here for your grandmothers 58th birthday. You were only five and your mum had just recently passed.” Simon log över minnet och kollade sedan tillbaka på mig.
”Your dad dropped you off att Grace's, oh eh your grandmothers house, and then he just left. Didn’t see him until he came to pick you up when you were going back home and that was three weeks later.” Han tog ett djupt andetag och log ett snett leende.
”That was the last time I ever saw you” tårarna letade sig fram i mina ögonvrår och jag lät dem falla samtidigt som jag kröp in i Simons famn.
Alla ni som ser på Simon som en elak, hård och orättvis person. Snälla inse en sak, han är bara rättvis och definitivt inte elak.
”I’m gonna miss you Niall” jag gav honom en stor, hård, kram och tvekade när det var dags att släppa taget. Niall skulle åka till Harrys stuga tillsammans med de andra killarna så att de skulle kunna lära känna varandra på riktigt, utan en massa folk omkring dem.
”I’m gonna miss you too Sky, but the next time I’ll see you we’ll be on our way to Marbella” sa han med ett stort leende och jag skrattade.
”You don’t seem nervous, at all actually” kommenterade jag och hans leende övergick till ett flin.
”Well I’ll get to see you in a bikini” sa han retsamt och jag slog till honom på armen.
”You perv” skrattade jag medan han drog in mig i en kram.
”I hope you’ll be okay now, babe” sa han tyst i mitt öra och jag nickade. Kämpandes emot tårarna så tryckte jag fram ett, inte allt för ansträngt, svar,
”I will. Or else I’ll call you, you know that” jag drog mig ur kramen och såg hur Nialls ögon speglade mina egna. Båda par fyllda med tårar.
”I love you Sky, I really do and I could probably not even have made it through my first audition without your help” sa han och torkade mina tårar som nu börjat falla.
“I love you too” svarade jag och han gav mig en snabb kyss på kinden innan han var tvungen att springa för att han skulle hinna med tåget. Där stod jag och såg min bästa vän försvinna längre och längre ifrån mig.
”So, which category are you mentoring?” frågade jag nyfiket Simon och han flinade.
”I might not want to tell you, keep you wondering” retades han och jag ryckte åt mig påsen med gummibjörnar, som han placerat i sitt knä.
”Come on, just tell me!” bad jag och han höjde på ögonbrynen.
”Please, you know I won’t tell anyone” fortsatte jag och han suckade lätt med ett leende.
”You might wanna tell Niall” sa han,
”So you have the groups” sa jag och han ryckte lätt på axlarna.
”I never said that I just simply said that you might want to tell Niall what category I have”
”Well, I assume that you have the groups and are just trying to confuse me. You know we are almost related-ish so we think alike” kommenterade jag och stoppade in en hand gummibjörnar i min väntande mun.
”Oh well. You got me” sa han och jag flinade.
”You’re doing it again. I’m smarter than that, I believe you have the groups. Period.” Han skrattade och skakade på huvudet.
“We’re talking about it in the meeting tomorrow so you’ll know for sure if you’re right or not then” sa han och jag slänge en björn på honom,
“Meanie!”
Fem veckor senare:
“Ladies and gentlemen this is the last boarding call for plain 876 to Marbella, please make your way to gate 6. Thank you!”
Jag skyndade på mina steg ännu mer vid ljudet av den förinspelade rösten. Toppen att jag skulle vara sen just nu men det var faktiskt inte mitt fel. Det var min buss ifrån Askott till London som varit sen och sen hade jag inte fått tag i någon taxi så nu var jag här, springandes som en galning igenom en full flygplats.
”Sorry” ”Excuse me” ”I’m in a hurry, so sorry” mina ursäkter regnade ner till alla som jag råkade springa på i min stress. Skylten som var märkt Gate 6 uppenbarades framför mig och jag andades lättat ut när jag såg Niall stå utanför gaten.
”Sky!” ropade han och tecknade till flygvärdinnan att jag skulle med.
”Hi. Sorry I’m late” ursäktade jag mig emot flygvärdinnan och hon gav mig bara ett stressat leende och motade in oss i planet.
”What happened?” frågade Niall och jag flinade.
”My bus was late and do you know how hard it is to get a cab at this time in central London?” sa jag och slog mig ner på mitt säte. Niall hade tydligen lyckats ordna så att han och jag kunde sitta i jämte varandra och det var jag jätte glad över eftersom jag inte träffat Niall på fem veckor.
”I’ve missed you” sa jag och lutade mig in för en snabb kram innan vi var tvungna att spänna fast oss. Marbella here we come!
Vi har bestämt oss för att vi ska lägga upp kapitel varje söndag så att vi har en bestämd tid o en bestämd dag när kapitlet kommer. Vi önskar att vi kunde lägga upp oftare men i nuläget så går inte det. Ge oss feedback nu loves!
/Embla, Izabella & Olivia.
Så jäkla bra är ni!<3
Ni kan ju inte sluta när det är såhär spännande :''''O Skit grymt! xx
Ni är så sjukligt jävla begåvade, älskar varenda kapitel!!!
As bra. Sånt jävla fan utav er, hur ni skriver och er som personer är så fantastiskt. Älskar er tjejer!!
Ni äger ju! Men kmr inte kunna vänta i en hel vecka t nästa :P men älskar den!!
