Jag var fortfarande chockad efter Danielles samtal. Hon var gravid, som i att hon och Liam skulle ha en bebis. En liten Liam eller en liten Danielle som skulle springa omkring, hur underbart. Liam skulle tydligen ringa killarna i studion så jag fick absolut inte säga något om det till Zayn, bäst att Liam ringer dit fort! Precis när tanken nått min hjärna plingade mobilen till. Det söta namnet jag hade döp Zayn till i telefonen lös upp och jag log åt vad han hade skrivit.

From Zayn:
Just got the news from Liam. We’re running around! Love you baby!

Jag log och knapprade in ett snabbt svar.

To Zayn:
I know it’s amazing! Gonna head down town to grab something to eat with Mo. See you tonight! Love you baby!

Jag tog min väska och lämnade lägenheten för att, som sagt, möta Mo nere på stan och käka lite.

-Hon är vad?? Mo’s lyckliga/chockade uttryck fick mig att börja skratta åt galningen jag kallar min bästa vän.
-Gravid. D ska få en liten bebis! Sa jag lyckligt och fick mentalt påminnna mig själv om att inte avslöja att det var Danielle vi pratade om. Vi pratade om det en stund tills vi avbröts av att tre tjejer blygt kom fram till oss och kollade på mig.
-Could we please take a picture with you Heart? Frågade dom och jag spärrade chockat upp ögonen.
-What? With me? Frågade jag och dom nickade. Jag nickade också och lät Mo ta bilder på mig med vardera tjej. Dom knäppte sedan varsin bild av mig med sina mobiler och fick min autograf innan dom gick vidare. Jag skrev alltså min första autograf! Någonsin! Det var en konstig känsla, konstig men underbar!

Jag slängde in min väska i lägenheten innan jag fortsatte in till Zayns.
-Babe! Ropade jag in i lägenheten och han kom gåendes med ett stort leende.
-I got a surprise for you. Sa han och log ett lurigt leende.
-What? Frågade jag nyfiket men han satte händerna för mina ögon och ledde mig in i lägenheten, allt utan att säga ett ord.
-Zayn? Fågade jag och han släppte ner händerna och framför mig stod dom. Zayns familj. Eller ja, hans mamma och hans systrar. Jag log stort mot dom och möttes av lika stora leenden tillbaka.
-Hello, Heart. Hälsade Trisha och gav mig en kram, jag kramade tillbaka med glädje.
-Hi! Log jag och fortsatte att ta emot kramar ifrån hans systrar. Rätt var det va satt vi, fullt uppe i en konversation, i soffan.
-I really like your hair. It’s cool! Berömde Doniya mig och jag log mot henne.
-Thank you!
-So anyone hungry? Frågade jag och alla nickade.
-Let me see what I can do. Sa jag och gick in till köket, efter mig kom Zayns mamma och jag log mot henne innan jag började rota i Zayns relativt tomma skåp.
-He never has any food at home, I honestly don’t know how he survives. Sa hans mamma som kommit upp bakom mig.
-I know! All he has is pasta, pasta and chicken. Sa jag och hans mamma släppte ut ett skratt.
-Sounds like my Zayn to always have chicken at home. Sa hon och jag nickade.
-I miss it, having him home. I buy way to much chicken now tho!
-Yeah, it must be hard being away from eachother like that all the time. He misses you alot. I can tell by the smile he gets everytime he’s been talking to any of you! Hon log mot mig.
-It is, but it’s worth it when you know that he’s living his dream. Sa hon och jag log stort mot henne innan vi började laga maten.

-Wow Heart, you’re a really good cook. This tastes amazing! BerömdeTrisha och jag log generat pågrund av berömmen.
-Thank you, my dad thought me everything he knows about food and I just like to try out my own things. Svarade jag och hon log mot mig.
-Well whatever you’re trying out and doing, it’s working! Sa Waliyah och vi skrattade. Vi satt kvar vid matbordet ett tag efter att vi ätit upp. Min hand vilade i Zayns och han strök tummen över den. Vi pratade om allt och lite till. Min familj, min bakrund, att jag var svensk, hur jag och Zayn träffades och allt sådant. Men tillslut kom timmen och familjen skulle åka vidare till några bekanta i London och sova hos dom innan dom imorgon begav sig hemåt igen.
-It was really nice meeting you Heart! Jag kramade om alla systrar först innan jag kom till Trisha där jag fick en extra lång, extra hård och extra kärleksfull kram.
-Thank you for taking care of my boy. He’s really happy and I can tell you are to. Viskade hon i mitt öra innan hon gick vidare till sin son och gav honom en väldigt lång och hård kram. Jag såg hur tårar formades i bägges ögon och jag tänkte tillbaka på hur emskt det måste vara att inte få se sitt barn mer än kanske var tredje-var fjärde månad om man hade tur.