Tear us apart. Kapitel 27.
Mrs. Danielle Payne!
2 veckor senare!
-I now pronounce you husband and wife. You may now kiss your bride! Aldrig hade jag varit så lycklig över att höra några ord, om man inte räknar med Liams frieri, och jag log stort när Liams läppar äntligen fann mina. Vi stod där i vår egen lilla värld ett tag, bara Liam och jag, men väcktes upp utav applåderna som fyllde kyrkan vi gift oss i. Jag vände mig leendes om mot ”publiken”/gästerna och höll stolt Liams hand hårt i min. Vi började gå tillsammans ner för altargången och stannade upp framför dörren innan vi slängde upp den och möttes utav ett gäng paparazzis. Inte ens irritationen jag brukade få från alla påträngande män med kameror i högsta hugg, kunde sudda bort mitt leende. Nej, med Liam var allt perfekt och nu var han på riktigt en del av mig och jag en del av honom. Mrs. Payne, Mrs. Danielle Payne. Namnet lät perfekt i mina öron och gjorde mig ännu lyckligare. Jag var nu officiellt Liams livet ut och det var säkrat att han skulle bli den man jag delade resten av mitt liv med. Det var vad vi lovade varandra i kyrkan. Evig lycka, evigt stöd, evig kärlek och evig glöd. Fint rim, eller hur!
Liam ledde mig ur bilen och jag log åt synen av det stora strandhuset som bredde ut sig framför våra fötter. Han hade hyrt denna gigantiska stuga, med tillhörande strand, i Bahamas och jag var evigt tacksam för det. Han visste verkligen hur han skulle göra för att få mig lycklig. Fast egentligen var allt jag behövde bara honom. Om våran smekmånad så var i soffan med en påse chips så skulle den vara speciell för den spenderades med Liam. Varenda sekund med honom är värd allt för mig. Han är värd allt för mig!
-Welcome here babe. This is ours for the next four weeks. All ours! Liam slingrade sina armar om min midja medans han yttrade orden och lutade sin haka mot min axel.
-It’s amazing. Thank you Liam. For everything. For loving me and for beeing the best partner a girl could ever ask for. I love you soo much! Sa jag och vände mig om så att jag kunde placera en kärleksfylld kyss på hans läppar. Han avslutade kyssen alldeles för tidigt och bar upp mig ’bridal style’.
-Let’s keep it traditional! Sa han bara och bar in mig i huset. Vi började utforska det och kom till sist in till sovrummet. Det var stort och…och…mäktigt!! Jag kollade mig mållöst om i rummet och vände mig sedan mot Liam som satt sig ner på sängen och kollade runt rummet med en glittrande blick. Jag gick fram till honom och satte mig gränsle i hans knä innan jag började kyssa honom, på halsen, och officiellt påbörjade vår smekmånad!
Jag satt ute på stranden och kollade ut över havet och bara tänkte. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag var över att ha Danielle och över hur lycklig jag var just nu. Allt var perfekt. Min familj, bandet, vännerna och Danielle.
Jag hade smugit ur sängen efter att Danielle somnat och suttit där sedan dess, alltså kanske runt 3-4 timmar och bara tänkt. Jag gillade att ha det såhär pass tyst runt omkring mig med det livet jag lever där man är omringad av skrikande tonårstjejer varje dag. Då är tysta stunder ovanliga och efterlängtade, speciellt tysta stunder som den här. Jag satt kvar ett tag till innan jag reste mig upp och gick tillbaka in till huset. I soffan satt Danielle med ett blandat uttryck, skrämt och lyckligt. Jag gick oroligt fram till soffan och satte mig ner bredvid henne.
-Dani, babe you alright? Frågade jag henne. Hon ryckte på axlarna.
-I’m not sure. Viskade hon fram.
-What do you mean not sure? Something happened? Hon var tyst.
-Babe? Has sometihing happened? Frågade jag igen och hon nickade.
-What? What happened? Frågade jag klart mer orolig.
-I’m pregnant. Viskade hon och jag frös till.
-What?
-I’m pregnant Liam!! Jag kollade chockat på Danielle men sprack snart upp i ett leende.
-Wait really? We’re having a baby? Frågade jag henne och hon nickade samtidigt som ett leende växte på hennes läppar.
-Why’d you look so worried? Hon ryckte på axlarna.
-I was afraid you would think it wasn’t a good thing I suppose. Erkände hon och jag drog in henne i min famn.
-It’s not a good thing. It’s a fantastic thing! Oh my god Danielle, we’re having a baby!! Sa jag lyckligt och kramade om henne hårdare. Hon bara skrattade och kramade tillbaka. Jag som inte trodde att jag kunde bli lyckligare än såhär!
Nejmen en liten 1D-bebis är väl inte helt fel. Haha, jag var tvungen ;)
Kapitel 27. Jamen nu vart det bröllop och bebisar!! Trevligt med en liten mini-Danielle eller mini-Liam. Myyysigt!
Super (y)
Jah hoppas de betyder tumme upp.... ;)xx
Åh va roligt att du fått syskon! Hoppas bara att dom inte blir lika talanglösa och patetiska som dig! Namnen är nog dom fulaste jag någonsin hört, era med!
Ni borde bara sluta skriva och sluta ta upp min tid eftersom jag måste tala om det för er för allas välmående och lycka!
Skit bra!! Vill inte att novellen ska ta slut, jag älskar TUA men jag tror nästa kommer bli lika bra :)<3
You are so good and I envy your writing skills!!! x
asså, ni skriver så sjukt braaaa <3
