En vecka senare; Sky’s födelsedag.

”Happy birthday!!” utropade Nora och ställde ner en tårta, framför mig, på bordet. Hon och Adam, min fortfarande oönskade pojkvän, hade kommit hem till mig som en överraskning. Min 17 års dag var firandet.
”Thank you both, but you didn’t have to” sa jag och la motvilligt till ’both’ i meningen.
”Anything for you babe” sa Adam, äckligt gulligt, och planterade en fjäderlätt kyss på min kind.
”Aaaw, you guys are to cute” sa Nora och jag kräktes inombords. Yeah, right, cute!
”That’s all Sky, she’s the cute one of us” sa Adam och vi skrattade alla åt hans kommentar. En utav oss genuint.
”So, now it’s not long until you’ll be starting your new job” sa Nora och jag ryckte till. Jag hade inte ens så lite som nämt jobbet för Adam.
”What job?” frågade Adam och jag kollade i panik på Nora. Vi fick INTE berätta för någon mer.
”Sky has managed to get this super cool job. We’re not allowed to tell you what it is just yet but you’ll be just as excited for her as I am” sa hon och log stort. Jag kände hur ilskan byggdes upp inom Adam, han ville inte att någon skulle ha hemligheter för honom. Speciellt inte jag.
”I’ll tell you when I’m allowed to, babe” sa jag och fejkade ett leende. Jag vet inte varför jag ens försökte se lycklig ut.
”You better” viskade han hotande i mitt öra och drog händerna över mina armar så att det såg ut som om han viskade något kärleksfullt till mig istället för den hatfulla kommentaren han faktiskt viskat till mig.
”Of course” sa jag och små fnittrade. Fejk, fejk, fejk!!

”Happy birthday!!” utropade Nora, för andra gången, och räckte fram ett relativt stort, välinslaget paket till mig.
”You didn’t have to” sa jag och log emot henne.
”Well I wanted to buy me best friend a gift for her bloody seventeenth so open it up” sa hon och jag skrattade åt hur extremt brittisk hon lät helt plötsligt.
”Brining the brit in you out, I see miss” sa jag i en brittisk dialekt och vi skrattade. Undertiden så pillade jag upp den stora blå, glittriga, rosetten som satt på det rosa paketet. Inuti låg det en massa tidningspapper, under det låg det lite mer tidningspapper, sen åh mer tidningspapper. I botten låg det dock ett kuvert. På kuvertet så var det skrivet, med Noras handstil, Don’t Freak Out. Nyfiken som jag är så kunde jag inte hålla mig ifrån att näst intill slita upp kuvertet och dra ut innehållet. När jag väl fått ut det så höll jag på att dö.
H-o-l-y C-r-a-p!

”Thank you, thank you, thank you!!!!” Jag slängde mig över Nora och kramade om henne, hårt och länge. I min hand höll jag nu en biljett till att se Justin Bieber. Can’t contain my excitement!!
”How did you know I liked him tho?” frågade jag fundersamt och hon flinade.
”I went through you iPod and he appeared quite alot so I took a chance” sa hon och jag log stort.
”Thank you!!”
Såklart så skulle Adam störa vårt moment och han drog biljetten ur min hand.
”Going to see that faggot? You can’t possibly like him” sa han och lät nästan äcklad.
”I will, I can and I am. Thank you very much!” svarade jag och slet tillbaka min biljett.
”Great. My girlfriend is a gaylover.” sa han och lutade sig bakåt emot ryggstödet på soffan.
”He’s not gay but still. You’re such a homophob” sa jag äcklat och vände mig emot Nora.
”You and me right?” frågade jag och hon nickade snabbt.
”Just you and me babe!” bekräftade hon och kramade om mig.
”I love you” viskade jag in i hennes axel och jag kunde känna hur hon log åt min plötsliga kommentar.
”I love you too” viskade hon tillbaka och jag kramade om henne hårt.