Should've Taken The Chance. Kapitel 46.
Previously:
"You know something?" frågade och han ryckte på axlarna.
"No what?" svarade han nyfiket och jag log.
"Even though everyone says you're really mean and all the thruth is you're like a big, cuddly, teddybear" sa jag och Simon skrattade högt.
"Don't spread that rumour around" skämtade han och jag log.
"I'm making no promises" svarade jag retsamt och log emot Simon.
Det var inte svårt att se varför min mamma tyckt om Simon så mycket, inte svårt alls.
"So how's Ireland?" frågade jag Niall igenom telefonen, ställde ner min kaffekopp på bordet och satte mig i soffan.
"Home" svarade Niall och jag kunde höra hur han log.
"It must be really nice going home and seeing your family and friends after these life changing past months" log jag.
"It was" svarade han och jag rynkade min panna.
"Was?" sa jag frågande.
"Well, I mean it still is I just kind of miss London. Alot" började han.
"I miss the boys, I miss X Factor and I miss you"
"Well cherish the time that you do have at home with your family because then you're off to the X factor tour and then if things plays out as we all want it you; you probably won't be able to go home that often" sa jag och han suckade.
"I know and I am really happy to be home I just wondered a thing"
"What?" frågade jag och hörde hur han log när han svarade.
"Do you want to fly over and celebrate new year here with me?" jag log stort efter att han frågat och nickade innan jag insåg att han inte kunde se mig.
"Of course Niall. I would love to" svarade jag.
"Good, my friend Sean is throwing a party" sa han uppspelt och jag skrattade.
"Are you sure it's okay with him if I come then?" frågade jag honom och han fnös.
"Like he would ever say no to a gorgeous girl like yourself to come to his party" svarade han,
"Plus it's an all invite party. Everyone can come" la han till.
"I know what an all invite means beb" svarade jag.
Jag skulle precis säga något mer när någon knackade på min dörr.
"Niall there's someone at the door, I'll call you back later yeah?" sa jag snabbt och kollade intensivt på dörren. Rädd för att personen som stod på andra sidan var Adam.
"What if it's Adam?" sa Niall oroligt och jag smög fram till dörren för att kunna se vem det var igenom det lilla kikhålet.
"It's not" svarade jag snabbt, efter att jag sett vem det var, och la sedan på i örat på Niall.
Jag svingade upp dörren och kollade argsint på personen som stod framför mig.
"What the hell are you doing here?"
Jag ställde ner den fortfarande rykande te koppen och min påfyllda kaffekopp på köksbordet innan jag satte mig på stolen mitt emot min oväntade, och oönskade, besökare.
"So?" frågade jag otåligt och kollade intensivt in i de gröna ögonen som flackade fram och tillbaka emellan saker i rummet, allt utom mig.
"I just needed to apologize" skammen hördes igenom rösten och jag suckade när blicken fästes vid min.
"I know what I did was shameful, disgusting and so extremely wrong because I know that you love him and..."
"I don't love him" avbröt jag snabbt.
"Wait what" nu var det chock som lyste igenom rösten.
"But then why did it upset you so much?" förvirring.
"Because you were my best friend. I trusted you and it wasn't because I was inlove with him it was because of the principal that you, my best friend, had sex with the person whom I was dating at the time" svarade jag med besvikelse.
"We dated" erkännandet kom inte som en chock för mig men jag var ändå inte beredd på att få höra det.
"After?" frågade jag och mottog en nick.
"And before, I mean before you came here. A couple of years ago we dated but then we just fell out of love and stopped and then seeing him with you it just woke feelings in me that I didn't know were still there and I know I should've told you about how I felt but I was afraid that you'd hate me. And then we fought and I thought that you didn't appreciate him so I went to talk to him and one thing led to another and then when I had told you I assumed you broke up and he asked me out and I accepted and everything was going good until this morning when he slapped me after I got angry with him because he didn't clean up after himself when he dropped a plate." tårar rann nerför det gömda ansiktet och jag reste mig upp för att sakta gå fram till den hulkande kroppen.
"Nora" började jag osäkert men visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta så istället tog jag hennes hand i min och drog med henne in i sovrummet.
"I know" viskade jag och lyfte min tröja över huvudet. Hela min rygg var täckt med blåmärken och rivmärken. Man kunde skymta mina fortfarande inte helt läkta revben och jag suckade.
"This is why I didn't love him. He hit me Nora and he... he.. used me in other was" sa jag, oförmögen att säga ordet.
"You have to leave him before he starts doing that to you. Please Nora, don't claim that you can't because you love him because you can never love a man that treats you like this" bad jag och kollade in i hennes ögon.
"But Sky, I love him"
FÖRLÅT FÖR ATT DET DRÖJT!
För er som undrat om ni skulle få se mer utav Nora, japp. Här har ni :)
Vad tror ni händer i de kommande kapitlerna, med Nora och Adamns förhållande, när Sky flyger äver till Irland?
Should've Taken The Chance. Kapitel 45.
Previously:
"I don't care. Really, all my life I've recieved hate. Don't ask me why 'cause you know I can't talk about my past. But it has taught me how to look past all the stupid and mean and useless comments that people write out of pure boredom and just to get a reaction out of you. It's really not a big deal to me Niall, I promise you. I'm fine, let them be" svarade jag och han skakade på huvudet.
"How are you always so calm about everything and I just.. you're... I hate you" sa han och jag log och kröp in i hans armar när han sträckte ut dem emot mig.
"No you loooove me" retades jag och han skrattade.
"I do" svarade han och kramade om mig hårdare "I really do"
"It makes you lips so kissable, and your kiss unmissable, your fingertips so touchable and your eyes irresistible" sjöng jag och nynnade sedan vidare på melodin som sakta börjat forma sig i mitt huvud.
"Told you I'd hear you sing one day" hörde en röst säga bakom mig och jag vände mig om för att se Niall stå med ett stolt leende i valvet som ledde till mitt vardagsrum.
"Oh shut up" skrattade jag och gav honom en kram.
"So how did the meeting with Simon go?" frågade jag uppspelt och Nialls leende bleknade.
"Maybe we should sit down for this" sa han och ledde mig till soffan.
"Niall, you're worrying me" sa jag och han tog ett djupt andetag innan han kollade upp på mig med ett stor leende.
"We got signed" sa han och jag kollade chockat på honom.
"YOU WHAT?" utbrast jag med ett leende som bara växte sig större för varje minut som gick.
"Simon signed us to SYCO, Skyyyyyyy we got a record deal" sa han uppspelt och jag skrattade när han drog in mig i hans famn.
"Niall that's amazinggg" sa jag glatt och kramade tillbaka.
"I feel like I should thank you loads for getting here though, because without you I wouldn't even have gotten through the first audition" sa han och kollade mig i ögonen. Hans ögon glittrade och hans leende var stort, han såg så lycklig ut.
"Your talent got you here Niall, I did nothing but just stand by you. You and the boys deserve this, every little ouns of it" sa jag med ett leende och kramade sedan om honom igen.
"I am so proud of you Niall. It's crazy"
"Ireland. Ireland. Ireland, here I come" sjöng Niall lyckligt när vi satt i bilen påväg till flygplatsen där han skulle hoppa på ett plan hem för en liten ledig tid innan de alla skulle komma tillbaka till London och starta igång det svåra arbetet.
"We get it. You're really excited" sa jag och han log emot mig.
"And we're here" la jag till och han kollade ut igenom rutan för att finna just flygplatsen utanför.
"Well, I guess this is goodbye" sa jag och Niall gav mig en lång kram.
"Gonna miss you" sa han och öppnade dörren.
"Gonna miss you too. Love you Niall" svarade jag med ettt leende och han nickade.
"Love you too"
Han smällde igen dörren och jag signalerade till chauffören att han kunde börja köra igen. Det var Simon som hade fixat bilen så att vi kunde åka smidigt till flygplatsen eftersom jag skulle hem till honom nu ändå. Bilen började köra och efter bara en kort resa så svängde den in på ett område med extravaganta hus. Bilen stannade framför en utav grindarna och chauffören lutade sig ut för att kunna öppna grinden. Grinden öppnades och bilen körde in.
Simons trädgård var gigantiskt och då ska vi inte tala om huset. Det var definitivt större än vad han behövde men det var typiskt Simon att alltid ha det största och bästa, bara för att han kunde. Jag klev ur den nu stillastående bilen och möttes utav Simon som stod i dörröppningen.
"Sky" hälsade han och jag gick fram för att ge honom en kram.
"Hi Si" hälsade jag och satte upp mina solglasögonpå huvudet för att kunna se honom bättre.
"So how's the past two weeks been since the show ended" frågade jag när vi satt oss ute i hans trädgård.
"Calm. Quiet." svarade han med ett skratt.
"I hear ya" skrattade jag. Jag drog upp mina ben under mig och kollade på Simon.
"I thought you were super clear that you would only be signing the winner but you did sign One Direction and I have heard rumours about that you've signed both Rebecca and Cher" sa jag och han log självbelåtet.
"Well, I couldn't let all that talent slip away. I believe in that they all deserve a chance" svarade han.
"You know something?" frågade och han ryckte på axlarna.
"No what?" svarade han nyfiket och jag log.
"Even though everyone says you're really mean and all the thruth is you're like a big, cuddly, teddybear" sa jag och Simon skrattade högt.
"Don't spread that rumour around" skämtade han och jag log.
"I'm making no promises" svarade jag retsamt och log emot Simon.
Det var inte svårt att se varför min mamma tyckt om Simon så mycket, inte svårt alls.
Har vi någonsin talat om för er hur mycket vi ogillar blogg.se's ständiga problem med tidsinställningar? Detta kapitel var i alla fall inställt att komma upp vid 12 men så blev ju uppenbarligen inte fallet men här har ni det! :)
Kapitel 45 till er! Tala om vad ni tycker nu så kommer Kapitel 46 på Söndag :)
Should've Taken The Chance. Kapitel 44.
"Euw, you disgust me" sa jag och slog till honom med mina kort. Han skrattade bara och vände sig emot kameran,
"That's my best friend, right there. See" sa han och pekade på mig.
"So don't you have any bestfriends from back home?" frågade Konnie.
"Of course I do, but if someone asks. I always say Sky's my bestest friend" svarade han och jag fnös.
"Cheeeesy" halv viskade jag och killarna började skratta igen.
"Well that's depressing" svarade Louis.
"I love how you believe in us so passionetly" la Harry till och jag skrattade.
"I meant the X factor, not One Direction. Stupid" svarade jag och Harry kastade popcorn på mig.
"You stupid" sa han med ett leende och jag flinade.
"So what are you guys gonna do now?" frågade jag dem,
"Well we're gonna stick together" svarade Zayn och kollade runt på killarna. Liam tog över där Zayn lämnat av med ett stolt leende.
"I believe in us and in the band and I think if we're just determined enough, we can definetly build ourselfs a career" svarade han och jag nickade.
"Well you've certainly got a very... eh... dedicated fanbase" svarade jag och Niall kollade pusslat på mig efter att jag tvekat över mitt ordval.
"They're quite obsessed and protective to say the least" förklarade jag för honom och han nickade.
"Yeah, standing outside the studio everyday" svarade Niall med ett leende.
"I was more talking about twitter" svarade jag och Louis huvud sköts upp.
"I don't think I've checked twitter since the competition started" sa han och drog genast upp sin telefon ur fickan. De andra killarna nickade och jag skakade leendes på huvudet.
"They're trying to talk to you through twitter, that's your easiest way of interacting with the fans you have all over the country and the world for that matter" sa jag och Liam tittade chockat på mig.
"Hold up! World?" frågade han, uppenbarligen så trodde han att jag drev med dem.
"Yes" svarade Louis och visade Liam något på sin telefon, någon tweet från något utländskt fan skulle jag gissa på.
"Sky hörde jag Niall nästan viska i jämte mig och jag vände mig emot honom med ett leende. Ett leende som snabbt byttes ut till en orolig min när jag såg hans ledsamma ansiktsuttryck.
"What's wrong?" frågade jag och han pekade emot mitt sovrum. Jag nickade och informerade killarna om att vi skulle komma tillbaka snart. Ingen utav dem verkade uppfatta Nialls nedstämdhet och jag kände mig lite lättad att jag slapp ta hand om det också.
Jag stängde dörren om mig efter att jag klivit in i mitt rum och gick sakta fram till Niall som satt, med huvudet i händerna, på min säng.
"Babes what's wrong?" frågade jag och satte mig bredvid honom. Han lyfte på huvudet och tårarna rann nerför hans kinder.
"Hate" var allt han sa och jag la genast armarna om honom.
"Niall don't listen to them, listen to the true fans instead that won't say bad things about you and..." sa jag men Niall avbröt mig.
"No!" sa han och satte sig upp och fäste sin blick stadigt i min.
"I'm talking about the hate towards you about the interview yesterday" svarade han och jag suckade.
"Niall" sa jag och försökte få hans uppmärksamhet efter att han vänt bort huvudet igen,
"Niall" försökte jag igen och han kollade ledsamt på mig.
"I don't care. Really, all my life I've recieved hate. Don't ask me why 'cause you know I can't talk about my past. But it has taught me how to look past all the stupid and mean and useless comments that people write out of pure boredom and just to get a reaction out of you. It's really not a big deal to me Niall, I promise you. I'm fine, let them be" svarade jag och han skakade på huvudet.
"How are you always so calm about everything and I just.. you're... I hate you" sa han och jag log och kröp in i hans armar när han sträckte ut dem emot mig.
"No you loooove me" retades jag och han skrattade.
"I do" svarade han och kramade om mig hårdare "I really do"
Varsågoda :)
Should've Taken The Chance. Kapitel 43.
Previously:
"Hi again" svarade han och vi alla vände våran uppmärksamhet emot Niall som nu lugnat ner sig något och hade ställt sig med armen om Maura som stolt kollade på sin son.
"My little baby" sa hon och smekte honom över kinden, "I'm so proud of you" sa hon och Niall såg ut att kämpa emot tårarna när han torkade bort hennes.
"Mum don't make me cry, please" bad han och kollade henne djupt i ögonen "I love you mum" la han sedan till och drog in henne i en kram.
"I love you too" svarade hon och kramade om honom hårdare.
"Shit, shit, shit, SHIT" svor jag högt medan jag sprang i den långa korridoren. Jag hade fastnat med jobb inför Xtra factor så jag hade inte haft tid att träffa Niall och önska honom lycka till och de skulle upp på scenen igen vilken sekund somhelst för att få reda på vem som hade vunnit detta årets X factor. Jag svängde runt hörnet precis när jag såg de stora dörrarna gå igen bakom dem och jag suckad uppgivet innan jag skyndade mig runt så att jag skulle kunna se vad som hände på scenen. Väl ute vid sidan utav scenen så såg jag hur nervös Niall faktiskt var, jag kunde se att han skakade ända härifrån.
"Come one..." sa jag otåligt när Dermot höll ut vem som var den första som fortfarande hade chansen att vinna.
"Matt!" avslöjade han och Dannii hoppade jublandes på Matt som såg ut som om han skulle svimma vilken sekund somhelst. Publiken jublade också men jag bara kollade intensivt på Dermot. Kom igen, kom igen!
"And the second person still in the competition is..." började han och jag höll spänt andan.
"Rebecca" sa han och jag kände hur luften gick ur mig. Fan, Fan, Fan! Jag visste att jag inte skulle få tillfälle att träffa Niall förrens de kom till Xtra factor studion där Konnie och jag skulle göra deras sista intervju. Jag tittade på deras korta intervju med Dermot innan jag gick med besegrade steg upp till Xtra factor studion där jag visste att Konnie fortfarande befann sig.
"I'm sorry" var det första hon sa till mig när jag klev innanför dörrarna. Jag log bara svagt emot henne och satte mig på soffan som stod placerad i mitten utav rummet.
"I'm just worried about Niall that's all" svarade jag och lutade mig tillbaka.
"Well, shouldn't we maybe see who wins?" frågade hon och pekade ner emot scenen där showen startade igen. Jag nickade och vi ställde oss upp ute på "balkongen".
"And the winner, of The X factor, 2010 is..." började han och log sedan stor.
"Matt!" ropade han och konfettin släpptes över scenen och Matt och Dannii jublade medan Rebecca och Cheryl applåderade med ledsna, men ändå glada, leenden.
"Hello" hälsade jag på One Direction som nu satt framför oss på soffan i Xtra factor studion.
"Hi" hälsade Louis tillbaka med ett leende.
"So" började Konnie och tittade ner på sina kort, "now that the X factor time is over, what will happen to One Direction. Considering you weren't even a band to begin with?" frågade hon och Harry svarade,
"I definetly think that we will stay together because we have formed such strong bonds with eachother and we are like brothers and if we're going to try to build a carrier it should be as a band" de andra höll nickandes med och jag log innan jag tog till orda,
"So your best friends that's not in the band, how do they feel about being you forming such strong bonds to other lads?" frågade jag.
"Well my bestfriend actually wanted to join the band" skrattade Liam.
"Yeah you can all form a big band and including your bestfriends" la Konnie till med ett skratt och Niall tittade snabbt på mig innan han vände sig emot Konnie igen.
"That would be quite fun" sa han med ett flin.
"Nine boys and one girl. Could be interesting" skrattade han och vi alla stämde in.
"So for all the viewers at home who maybe didn't understand that joke" började Konnie men avbröts utav sitt eget skratt innan hon fortsatte,
"who of your bestfriends is a girl?" frågade hon sedan vänd emot killarna. Killarna skrattade bara istället för att svara så jag bestämde mig för att svara själv för att driva skämtet längre.
"I am" sa jag och killarnas skratt fortsatte och Niall slängde armen om mina axlar.
"Yeah, 'cause this isn't gonna start any rumours" sa jag sarkastiskt och Niall flinade emot mig.
"Then let's just comfirm it" sa han och lutade sig emot mig som om han skulle kyssa mig, men han stack ut tungan och jag puttade snabbt bort honom.
"Euw, you disgust me" sa jag och slog till honom med mina kort. Han skrattade bara och vände sig emot kameran,
"That's my best friend, right there. See" sa han och pekade på mig.
"So don't you have any bestfriends from back home?" frågade Konnie.
"Of course I do, but if someone asks. I always say Sky's my bestest friend" svarade han och jag fnös.
"Cheeeesy" halv viskade jag och killarna började skratta igen.
Okej, så tidsinställningen till detta kapitlet funkade uppenbarligen inte eftersom det inte kom upp i Onsdags. Men nu är det uppe i alla fall! Som plåster på såren så kommer Kapitel 44 upp vid 6 :)
/Embla, Izabella & Olivia.xx
