Previously:
”Greg” hälsade han och sträckte fram handen,
”Nialls brother” förklarade han och jag skakade hans hand, leendes.
”Sky, nice to meet you” sa jag och han log.
”You too”
”So what are you doing here?” avbröt Niall och log emot mig.
”Having a lunch break from planning everything” sa jag och han nickade medan de slog sig ner på två utav de lediga stolarna.
”You at Wembley?” frågade han och jag nickade medan jag vinkade till mig servitören för att beställa.
”I’m so, fricking, nervous!!!” utbrast Niall. Vi skrattade lätt åt honom innan vi alla beställde.

”So only two days left now” sa jag när jag, fortfarande tillsammans med Niall och Greg, promenerade nerför Londons folkfyllda gator.
”Yeah, nerves are starting to set in” sa Niall och värjde för en stressad kvinna med barnvagn.
”Wow, this is definetly not what we’re used to” sa Greg och jag log fundersamt emot honom.
”What do you mean?” frågade jag och han gestikulerade runt om dig.
”All these people, like this. All crowded, basically walking on eachother” sa han och jag skrattade.
”This? This is nothing, were I’m from it’s atleast ten times busier” sa jag och vi svängde in i en liten gränd utav något slag, för att inte behöva bli överkörda utav vagnar och nertrampade utav folk.
”Where’re you from?” frågade Niall och jag lutade mig emot den rödaktiga tegelväggen.
”New York City!!” sa jag högt och la till ett litet ’Wohoo’ på slutet. Något som framkallade ett högt skratt ifrån Niall.
”Then I understand what you’re saying” sa Greg och skrattade åt sin bror som nu stod dubbelvikt utav skratt.
”Huh, was I that fun ey?” sa jag skämtsamt och Niall fick tvinga sig själv till att sluta skratta.
”I like to laugh” sa hon enkelt och jag log emot honom.
”That’s good!” sa jag och han nickade.
”So Sky, how old are you?” frågade Greg.
”I’m 17” svarade jag och han nickade lätt.
”92 or 93?” frågade Niall och jag log.
”93.” svarade jag och han log.
”Like me!” sa han och jag skrattade.
”How old are you?” frågade jag Greg.
”I’m 23 so comparing to you, I’m kind of old” svarade han och skrattade åt sig själv.
”Aw, you’re not old. Just older” sa jag snällt och blinkade retsamt emot honom.

”So you’re from New York?” frågade Niall där vi promenerade längst en liten undangömd gata. Greg hade åkt tillbaka till hotellet, någon timme tidigare, och sen hade jag och Niall hamnat här.
”Yep” svarade jag och stoppade ner mina händer i mina fickor.
”And you’re 17, born -93?” fortsatte han och jag nickade leendes.
”And you moved here in december?” han fortsatte med sina frågor och jag nickade igen som svar.
”And you have a boyfriend named Adam” avslutade han och jag nickade motvilligt. Visst fan, han också!
”You got it right” sa jag och han log stolt.
”I’m proud, how about me?” sa han och jag grävde i mitt minne efter vad han berättat om sig.
”Your name is Niall, 16 turning 17 in Sepember. You’re from Mullingar in Ireland. You have a brother named Greg, a mum named Maura, a dad named Bob and your biggest dream is to become a worldwide popstar and get to live your dream” sa jag och han kollade imponerat på mig.
”I can’t believe you remebered all that about me” sa han och jag skrattade.
”I was right?” frågade jag glatt och han nickade.
”I’m the beeeeest!!” sa jag och hoppade upp och ner.
Vi fortsatte så ett tag till innan min mobil vibrerade till i fickan och jag mottog ett mindre trevligt sms.

From: Adam.
Hello there MY girl. You have a reason why you’ve been walking around London with an unknown guy instead of beeing with me as you should? /Adam. Your BOYFRIEND!

Jag knappade in svaret med darriga fingrar och bad till alla gudar att Niall inte skulle märka att något var fel.

To: Adam.
Adam! You’ve been watching me? Why? He’s just a friend, an X-Factor contestant I promise! There’s nothing going on between us he’s just kind and starting to become one of my very good friends. Nothing more! /Sky.

Snabbt fick jag ett svar och jag öppnade det med andan fast i halsen.

From: Adam.
So? I need to make sure you don’t betray me. You see, I don’t trust you. Why should I? You might try to run from me and our relationship and I can’t let that happen now can I?

To: Adam.
I don’t!!! What do you want me to do, never hang out with anyone else but you and Nora?

From: Adam.
Yes. Now I’ll be at your house in an hour, if you’re not there it will be consequences. 

Previously:
”Why do you have that proud grin on your face” frågade Niall skeptiskt och jag skrattade lite innan jag svarade, 
”Because you’re not nervous anymore, relax. You’ll do fine, I promise!” sa jag försäkrande och han ryckte osäkert på axlarna.
”Stop being so positive” utbrast jag skämtsamt och han skrattade högt.
”I promise, okay?” log jag och han nickade leendes.
”Okay” sa han och jag gav honom en snabb kram.
”Sorry I have work to do, I’ll cross my fingers for you” sa jag och reste mig upp.
”Thank you Sky, it was nice meeting you” sa han och jag fnös.
”Don’t say that like this is the last time we meet” sa jag och vinkade lite lätt innan jag vände på klacken och lät mina steg röra sig emot kamera teamet, än en gång.

”Good night Sky, I’ll see you tomorrow” Simon vinkade god natt och vi gick in igenom respektive dörr.  Medans jag krängde av mig jacka och skor så sprang mina tankar iväg till killen jag mött idag. Niall. Självklart så var han inte den enda som jag intervjuat idag men han stod ut, han var en manlig version utav mig och han sattes sig fast i mina tankar. 

Lyckligtvis så hade han gått vidare till boot camp och han hade fått göra en snabb intervju efter hans uppträdande. Men det var på håret. Jag minns själv att jag varit nervös för honom, vilket var konstigt eftersom jag knappt kände honom. Jag skakade av mig tankarna och fortsatte in till det lilla köket som fanns i det stora hotellrummet, jag blivit tilldelad.
Min telefon vibrerade på köksbänken och indikerade att någon försökte få tag på mig. Jag plockade upp den och kände hur mitt andetag fastnade i halsen när jag läste namnet. Adam.

”Sky” svarade jag nervös och jag hörde genast hans mörka skratt.
”Hello there stranger. How come I hear from Nora that you’ve called her but not me” jag svalde hårt och försökte lugna ner mig själv.
”I,-I” jag harklade mig innan jag fortsatte.
”I forgot, I suppose” sa jag och hoppades på att min röst lät säkrare än jag kände mig.
”Or, you just didn’t wanna call me. Huh?” hans röst växlade tonläge och han lät genast mycket hotfullare.
”No, not at all!” försäkrade jag honom och lutade mig emot bänken. Snälla köp det!
”Yeah right. Do I need to come over to Dublin now aswell?!” jag skakade hastigt på huvudet innan jag insåg att han inte skulle kunna se det.
”No, no, no! You don’t, stay there Adam. I’m sorry” sa jag och hoppades att han absolut inte skulle komma hit och störa mig.
”When are you coming home?” frågade han och jag suckade lite.
”Tomorrow night” sa jag och han skrattade.
”Good. See you then. Bye!” han la på i mitt öra och jag lät telefonen glida ur min hand och landa på bänken med en hård duns. Jag kände hur mina ben gav vika och snart fann jag mig sittandes på köksgolvet. Kinderna dränkta i tårar och maskara ner på tröjan.

Med resväskan rullandes efter mig så sökte jag med blicken efter Nora. Som tur väl var så skulle inte Adam följa med till flygplatsen, jag trodde att det berodde på att Simon skulle vara där.
”Well Sky, I’ll see you tomorrow. Bright and early!” sa han och jag gav honom en kram.
”Yes, sir!” skojade jag och han skrattade.
”Bye Sky, Nora.” sa han och Nora nickade leendes emot honom där han lämnade vår lilla grupp för att kliva in i bilen som väntade på honom.
Jag och Nora vandrade dock bort till hennes vita honda. Hon hjälpte mig in med min väska i bagage utrymmet och körde sedan iväg emot min lägenhet.

Previously:
”Nora”
”Hi Nora!! It’s Sky!” jag kände mig genast piggare när jag hörde min bästa väns röst.
”Oh my god! Sky!! How are you??” 
”I’m so good! You?”
”I’m alright, missing you” 
”I’m so sorry that I haven’t called you earlier I’ve just had other things on my mind”
”I know babe! I thought you wouldn’t call until tomorrow to be honest”  skrattade hon.
”Dork! Of couse I was gonna call you today, you’re my best friend!!” 
”Aw, you’re to sweet! I love you, bestie”
”I love you too, but sadly. I think I should get to bed soon, work starts tomorrow.”
”I’ts fine!! Talk to you tomorrow, love?”
”Of course! Bye”
”Bye!

Jag fäste den sista hårnålen i mitt nyplattade, och fortfarande varma, hår. Jag slätade till min tröja och dubbelkollade så att jag hade allt i väskan. Jag drog på mig skorna och lämnade mitt hotellrum för att undvika att missa skjutsen och komma sent till min första dag på mitt nya jobb. Jag ställde mig i hissen och ynka minuter senare så stod jag i lobbyn tillsammans med Simon, Annie, James, Lillie, Chris och alla andra som skulle jobba med programmet. Jag kunde inte hjälpa att känna mig nervös när gruppen började röra sig mot de bilarna som väntade på oss utanför. Jag tog tag i Simons arm och stannade oss, han vände sig förvånat om och log försäkrande mot mig när han såg mitt skrämda uttryck.

”It’s gonna be alright, no need to be nervous. You’ll do great” försäkrade han och jag log emot honom. Fortfarande osäkert.
”Just relax, take a deep breath and enjoy everything” sa han och jag skrattade.
”Enjoy all the hard work. Mhm, mhm!” jag gäspade stort och brast sedan ut i ett leende.
”I should add that it’s definetly gonna be worth it!!” sa jag och vände mig mot Simon som log.
”Nervous?” frågade han och jag nickade hastigt.
”Yes, so nervous! I’m gonna interview people and then it will be shown on TV!” sa jag stressat. Simon la en lugnande hand på mitt lår och jag kollade upp på honom.
”You have nothing to worry about, love. Take a deep breath and relax” jag nickade och lutade sedan huvudet mot fönstret. Jag såg Dublin svischa förbi utanför och jag log, finally living my dream!

”And then you’ll just go around to some of the contestants that Dermot won’t go to. Everyone got that?” ropade killen som var ’in charge’. Simon hade varit tvungen att göra sig redo med de andra domarna och om jag inte mindes tiderna fel så satt han nog redan ute i arenan och bedömde folk.
Darren, killen som nu hade ansvaret, ropade på mig och kameragänget som skulle följa med mig runt ibland de nervösa sökande.
”Sky! Go find a lucky person and make sure they’re fine with you interviewing them” sa han och jag tog ett djupt andetag innan jag gick bort emot väntrummet med snabba steg. När jag öppnade den stora dörren så vändes ett flertal blickar emot mig och de såg förväntansfulla när de såg vart jag kom ifrån. Jag lät min blick glida över rummet och den fick ett abrupt stopp när den landade på en pojke som satt i bortre hörnet utav det stora, folkfyllda, rummet. Han hade brunt/blont rufsigt hår och jag kunde se på flera meter att färgen på hans hår berodde på en misslyckad färgning men ändå så var det snyggt på något sett. Precis som honom så kunde man se några tydliga ”imperfections” men det var de som gjorde att han såg så äkta ut. Jag visste att han var här för alla rätta anledningar och ändå hade jag inte ens pratat med honom. Än.
”I found one guys, follow me!” instruerade jag kamerateamet och de följde tätt efter mig där jag banade min väg fram igenom folk havet. Jag stannade precis bakom pojken och lät mitt finger lätt nudda vid hans axel. Han vände sig om vid beröringen och jag blev lite förvånad över vad jag möttes av. Framför mig satt ingen pojke utan en attraktiv tonåring med vackra blåa ögon som på något sätt brändes in i min själ och mitt minne. Han log ett leende och visade sina sneda tänder, tro det om du vill – men det passade honom och gjorde honom kanske till och med ännu mer attraktiv.
Jag tog mig i kragen och bestämde mig för att agera professionell istället för att dregla.
”Hello, my name is Sky and we’re coming from the Xtra factor and we were wondering if we could maybe do an interview with you?” frågade jag och han nickade sakta.
”Are you sure?” frågade jag och nu tog han till ord istället för att bara svara med sin kropp.
”Yeah, sure. Why not, eh?” sa han och jag skrattade lite. Jag visade honom till den delen utav rummet där kameramännen nu var i full gång med att skruva upp sin utrustning så att vi skulle kunna filma.
”Just sit down on that chair over there” sa jag till killen och pekade på stolen som stod placerad nästan precis framför kameran, bara några ynka centimeter till höger.
”Okay when you’re ready” sa jag och han tog ett djupt andetag och log sedan.
”Ready” bekräftade han och jag nickade emot James som stod bakom kameran.

”Just look into the camera and tell us your name, age, and where you’re from” sa jag och han följde mina instruktioner perfekt.
”Thank you, now. What made you audition for The X factor?” frågade jag och försökte mitt bästa för att minnas frågorna som stod på pappret som Simon visat mig tidigare. Killen, som jag lärt mig hette Niall, svarade på frågan och log gulligt in i kamera linsen.
”Perfect” sa jag och sneglade ner på pappret utav frågorna som Annie smugit in i min hand. Jag fortsatte ställa frågorna och Niall svarade med entusiasm men man kunde fortfarande skymta nervositet i hans röst, han var läskigt äkta.