Tear Us Apart. Kapitel 8.


Football afternoon -Manchester United vs. Arsenal.

   
Previously:
-What’s going on? Frågade jag oroligt och han log.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom. 


-Så du älskar honom? Frågade mamma och jag log stort,
-Ah, ah det gör jag! Sa jag och mamma log mot mig.
-Min lilla älskling börjar växa upp, skaffar pojkvänner och allt. Sa hon och torkade en tår som rann nerför hennes kind.
-Woah! Vadå pojkvänner, han är en och dessutom inte min första! Sa jag och mamma skrattade.
-Förlåt då! Sa hon och tog en klunk av kaffet som stod framför henne på bordet. Min mamma och jag var ifrån varandra väldigt ofta så därför tog vi vara på sådana här stunder. När vi bara satt och fikade, tittade på tv eller gjorde vadsom sålänge vi var tillsammans. Det var något jag och Zayn hade gemensamt, vi var ifrån våra föräldrar väldigt mycket eftersom han turnerade och bodde i London och min pappa brukade resa landet runt för att kolla upp alla andra Nandos restauranter. Jag blev tårögd när jag tänkte på att imorgon skulle min mamma resa till Amerika för att göra en massa fotograferingar med random kändisar, jag var glad för hennes skull eftersom hon fick göra vad hon älskade men jag ville bara träffa henne lite mer!
-Jag är bara glad att du är lycklig, älskade lilla du! Sa mamma. Jag reste mig upp från min stol och satte mig i mammas knä och hon bara kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig så himla mycket, mamma! Sa jag snyftandes och mamma kramade om mig hårdare.
-Jag kommer sakna dig med Heart, jag älskar dig så mycket gumman! Sa hon och jag tittade upp på henne.
-Jag älskar dig med mamma! Sa jag och borrade in ansiktet i hennes hår. Jag drog in ett djupt andetag av hennes doft, hon luktade mamma. Det kändes tryggt att vara såhär, i mammas famn, som om ingenting någonsin skulle kunna skada mig! Men inte långt efter att mamma åkt skulle killarna åka iväg och göra en Nordamerika turné. Såklart hade jag blivit ledsen men det var samma sak med Zayn som med mamma, han gjorde det han älskade och att veta det gjorde allt så mycket lättare för mig. Jag visste att jag inte behövde oroa mig, Zayn skulle inte få för sig att göra något dumt och jag litade på honom. Det enda jag oroade mig över var avståndet, tidskillnaden och längtan. Jag ville inte att någon av dom skulle åka, men jag skulle heller inte göra något för att stoppa dom.
 
-Mamma, hur länge ska du vara borta? Frågade jag, rädd för svaret men jag behövde få veta.
-Några månader. Svarade hon försiktigt, troligtvis rädd för att jag skulle bryta ihop.<
-Hur många? Frågade jag och kollade henne i ögonen.
-Älskling...! Sa hon avvikande och smekte mig över kinden. Jag tog tag i hennes hand.
-Hur många, mamma? Frågade jag små irriterat.
-Ungefär tre och en halv. Svarade hon tyst och jag släppte hennes hand.
-Varför så länge? Frågade jag och försökte hålla tårarna inne.
-Jag har så många fotograferingar därborta att det inte är lönt att jag åker hem emellan, men du kan ju komma och hälsa på mig en vecka eller så gumman. Det vet du! Sa hon och jag nickade.
-Vill du det? Frågade hon och tog bort en hårslinga ifrån mitt ansikte.
-Klart jag vill! Svarade jag snabbt och hon skrattade lite.
-Bra! Hon pussade mig på kinden och jag satte mig rakt.
-Jag känner mig som en bebis, kom vi måste handla för det är Manchester United mot Arsenal senare och killarna och Mo kommer över. Sa jag och drog upp mamma.
-Killarna som i? Frågade hon och jag skrattade.
-Zayn, Liam, Louis, Niall och Harry. Mamma! Sa jag och blinkade mot henne.
-Inte Luke? Jag skakade på huvudet.
-Nej, han och hans familj skulle resa någonstans imon så han var tvungen att packa. Svaarde jag och hon nickade.
-Så, mot affären? Sa hon med ett flin och jag log mot henne.
-Mot affären! Bekräftade jag och vi sprang ner till bilen. Jag och mamma tävlade om allt, som till exempel att komma först ner till bilen. 
 
-Cola! Ropade jag efter mamma när hon gick för att hämta läsk. Hon hade lämnat mig till att plocka godis. jag tog upp en spade och en påse och kollade på allt godis. Jag började plocka bit efter bit tills påsen var full. Godismonster som jag är lyckades jag fylla två påsar till. Jag skulle faktisk inte äta allt godis själv, eller så var det tänkt i alla fall. Jag la påsarna i vagnen där mamma stod och pillade med sin telefon.
-Du kunde inte köpa lite godis till mig med eller? Frågade hon retsamt och jag bara lipade mot henne. Min mamma och jag blev ofta förväxlade med att vara systrar eftersom vi betedde oss som det mot varandra. Själv tyckte jaga tt det var skönt att ha ett sådant föhållande med min mamma, med pappa också för den delen. Men jag och min pappa var nästan för lika varandra, otroligt envisa och dedikerade fotbollsfans. Han hejade på Manchester City och jag på Arsenal. Pappa hejade egentligen på Manchester United men vågade inte erkänna det eftersom det gjorde mig så otroligt tjurig. Arsenal och Sverige var mina lag, det gick aningens bättre för Arsenal än för Sverige men jag var ju faktiskt från Sverige och jag måste hålla mig trogen till mitt land även om jag flyttat därifrån! 
-Hur många color köpte du? Frågade jag henne och hon kollade ner i vagnen.
-Fyra och en fanta, jag vet ju att Mo inte dricker cola. Sa hon och jag gjorde tummen upp mot henne.
-Bra där mammsen! Sa jag och hon fnös.
-Säg inte mammsen, det får mig att låta så gammal! Klagade hon och jag höjde på ena ögonbrynet.
-Mamma, du är gammal! Sa jag och hon stannade upp.
-Nu skärper du dig lilla gumman, jag är faktiskt bara 33 så det så! Sa hon och fortsatte gå. Jag gick skrattandes efter henne.
-Drama queen! Sa jag och nu skrattade mamma också.
 
-Herregud, du kommer ruinera oss med dina fotbollskvällar! Klagade mamma när vi bar upp kassarna till lägenheten.
-Äsch, du köper lika mycket snacks och sådant mamma. Sa jag och hon gick bara in i lägenheten samtidigt som hon himlade med ögonen-
-Kom nu innan jag äter upp din choklad! Ropade hon innifrån lägenheten.
-Oh nej det gör du inte! Skrek jag skrattande och sprang in till köket där mamma stod med en av mina många choklad kakor.
-Nehe, gör jag inte? Frågade hon retsamt och viftade med chokladen.
-Nej det gör du inte! Skrek jag och hoppade på henne. Vi brottades en stund innan vi hörde harklingar bortifrån dörren. Där stod killarna inklusive Mo och kollade på oss. Mo som var van bara kollade på oss innan hon öppnade munnen.
-Come on the game starts any minute! Sa hon och gick helt oberörd därifrån och in till vårat fotbollsrum. Egentligen var det bara ett rum med en stor TV, en stor soffa och ett soffbord. Jag och mamma reste oss också upp från golvet och jag började hälla upp godiset och chipsen i skålar och kollade roat på killarna.
-Mår dom bra? Frågade mamma och skrattade.
-Ska se! Svarade jag gick mot killarna.
-EY!? Skrek jag och gav Zayn en lös lavett.
-Babe? Frågade Zayn förvånat och jag log mot honom.
-I seriously thought you were dead or something! Sa jag och kramade om honom medans jag skrattade. Jag kramade om resten av killarna också och pekade på bänken där skålar av chips och godis och drickaflaskorna stod.
-Help? Frågade jag gulligt och log mot dom. Dom skrattade och tog varsinn sak innan dom gick iväg.
-Mamma! Skrek jag på henne där honstod och åt ur den resterande godisskålen.
-Sluta äta VÅRAT godis! Skällde jag och hon skrattade.
-Sorry! Sa hon och slank ut ur köket.
-Hey! Viskade Zayn i mitt öra medans han slingrade armarna om min midja.
-Well hello there handsome! Svaarde jag och tiltade upp huvudet så att jag kunde kyssa honom.
-Are we going in to the others? Frågade jag och han nickade.
-Yeah, but first I want to know what you and your mum were doing. Sa han med ett litet leende.
-She stole my chocolate, she can't do that! Sa jag upprört och han skrattade åt mig.
-It's just chocolate, babe. Sa han med ett flin och jag vände mig om så att jag stod helt vänd mot honom.
-First it's only football and now it's only chocolate? I don't like you anymore. Sa jag och tog skålen och gick in till dom andra. Zayn tog glasen som stod kvar på bänken och gick småskrattandes efter mig.
-Okay so who are you guys supporting? Frågade jag dom andra och Zayn skakade frenetriskt på huvudet.
-Manchester United. Svarade Louis smått oförstående över Zayn plötsliga rörelser.
-I've said it before and I say it again, boys are idiots! Sa jag irriterat och satte mig så långt ifrån dom andra andra som möjligt.
-Mo om inte du hejar på Arsenal idag kommer jag slå dig. HÅRT! Hotade jag och hon skrattade.
-Fine I'm supporting Arsenal in this game for you. But only this game! Sa hon och jag lipade mot henne.
-Just because you're an Liverpool supporter, dork! Sa jag och kastade en kudde på henne.
-So Mo's a fan of Liverpool and you're a fan of Arsenal, yeah? Frågade Louis mig men jag bara ignorerade honom. Jag var tjurig nu!
-She won't talk to us for a while, believe me I've been there! Sa Zayn och kvävde ett skratt.
-Be right back! Sa jag och sprang ut ur rummet och upp på mitt. Jag gick in till mitt Arsenal rum och tog på mig min signerade Arsenal tröja innan jag sprang ner igen.
-Now, it's on! Sa jag dödsseriöst och stirrade på killarna en efter en.
-You're really taking this serious are you! Sa Louis och flinade mot mig.
-Are you kidding? Of course I am, this is deadly serious!! Sa jag och kastade en godisbit på honom.
-I'm telling you, don't talk to her during the game if you wanna be alright when you walk out of here. Sa Mo varnande och pekade mellan mig och dom. Zayn kom och satte sig framför mig och kollade mig i ögonen-
-If you give me a kiss I'll support Arsenal with you, I promise! Sa Zayn och log innan jag tryckte mina läppar mot hans.
-Oh, you better keep that promise or else you'll be single! Sa jag och han log innan han ställde sig upp igen och tryckte sina läppar mot mina igen.
-Sorry lads, I'm an Arsenal supporter now. Sa Zayn och jag log stolt.
-For a girl? Frågade Harry retsamt och Zayn kollade rakt in i mina ögon.
-Everything for my girl! Sa han och gav mig en passionerad kyss.
-It's starting! Skrek Niall och jag puttade genast bort Zayn och fokuserade på matchen.
 
-Come on, come on, YEEEEES!!! HAHA, in your faceees! Skrek jag när Arsenal gjorde sitt tredje mål den matchen.
-Zayn? Frågade jag och kollade på honom.
-Yeah, GO ARSENAL! Skrek han lite halventusiastiskt och jag gav honom en kyss.
-I can't believe this, come on United! You can do this! Ropade Louis förtvivlat och jag skrattade.
-Obviously they can't, we're catching up! Sa jag och vände tillbaka blicken mot teven och kollade på ställningen. 3-3 stod det, det var lika och bara tre minuter återstod av matchen.
-Come on now! Ropade Harry när spelet drog igång och Manchester United hade bollen.
-Steal it, come on take it god damnit! Skrek jag och gjorde gester mot teven. Något Louis inte var sen med att härma.
-Pass the ball, pass it! Skrek Louis förtvivlat och drog sig i håret.
-YES! Arsenal snodde bollen och började löpa mot målet.
-No! Skrek Harry och ställde sig i jämte Louis.
-SHOOT THE FUCKING BALL!! Skrek jag och det gjorde dom, rätt upp i krysset!
-YES, OH YEEAAAHHH!!! Skrek jag och slängde mig i Zayns famn. Han bara skrattade och tog glatt emot mig. Jag reste mig snabbt och kollade mot teven, matchen var slut och Arsenal hade vunnit.
-WOHO! IN YOUR FACES!! Skrek jag och sprang fram till Louis och Harry. Något jag ångrade direkt eftersom Harry bar upp mig och hängde mig över axeln.
-Vafan? Zayn!? Skrek jag och slog på Harrys rygg med mina knytnävar.
-Let me down! Mo? Liam? Niall? Zayn? HELP!? Skrek jag men dom bara skrattade.
-Honestly Zayn, if you don't help me down I'll never kiss you again! Hotade jag och han reste sig snabbt och gick fram till Harry.
-Haz, let her down! Come on, enough! Sa han i smått panik och Harry bara skrattade samtidigt som han släppte ner mig.
-Chill man or you'll get wrinkles. Svarade Harry och Zayn bara himlade med ögonen innan han kysste mig.
-Harry, I hate you! Sa jag och slog till honom på armen. Han bara lipade mot mig.
-AH! Let's just watch a movie or something! Sa jag och satte mig tjurigt ner i soffan.
 
-TOY STORY! Skrek Liam och Louis suckade.
-NO, LOVE ACTUALLY! Skrek Harry och Louis suckade ännu högre.
-ICE AGE! Skrek Mo och Louis slog handen i bordet och skrek till.
-SHUT UP! You've been doing that for ten minutes, just stop it already!! Han satte sig med huvudet i händerna.
-It's Hearts apartment, let her choose the movie! Sa Niall och Louis nickade.
-Oh god! Sa Mo och jag skrattade.
-Let's watch my favourite movie then! Sa jag och höll upp fodralet till Dear John medans jag log stort.
-Näsdukar Mo! Påminde jag och hon sprang iväg och hämtade dom.
-Let's do this! Sa jag och kröp ihop i Zayns famn.
 
-I'm so freaking sensitive! Klagade jag medans jag torkade mina blöta kinder med en näsduk. Jag slängde den i högen av andvända näsdukar som jag och Mo bildat på bordet. Jag kröp ihoå ännu mer i Zayns famn när eftertexterna började rulla, han kramade om mig och pussade mig på huvudet. Jag kolalde bort mot Harry som förvånat kollade ner på Mo som lagt sig i hans famn och snyftade till.
-Just comfort her, please? Bad jag Harry och log svagt mot honom.
-And I'll comfort you, babe! Viskade Zayn och pussade mig på kinden. Jag vred på huvudet och placerade en tacksam kyss på hans läppar.
-Okay, let's watch a comedy now. Sa Louis tyst och försökte dölja en snyftning. Han hade uppenbarligen gråtit men ville väl inte verka 'omanlig' så han försökte dölja det. Jag blinkade åt honom och satte i This Means War i DVD spelaren istället.
 
Under filmens gång studerade jag Zayn, något han verkade märka eftersom han leendes vände på huvudet.
-I love you, I do, I really do! Viskade jag och borrade in huvudet i hans hals.
-I love you too Heart, so much! Viskade han tillbaka och tryckte mig närmare honom med sin ena arm medans han smekte mig över armen med den andra.
-Okay lovebirds watch the movie, will you? Retades Mo nerifrån henns position på golvet med en skål chips i knät och en fanta flaska bredvid henne.
-Danielle is on her way. Sa Liam med ett stort leende och jag log mot honom. Helt plötsligt reste sig Louis upp och jag kollade frågandes på honom.
-What are y...Började jag men Louis avbröt mig.
-I'm calling El! Sa han och gick ut ur rummet.
-You don't have anyone you wanna call? Frågade jag resterande tre som bara skakade på sina huvud.
-Or maybe your mum so she can buy some more fanta for me. Sa Mo och jag lipade mot henne.
-Skit i det då! Sa hon surt och återgick till chipsskålen. Efter ett tag kom Louis in igen men nu med Eleanor under armen och Danielle i släptåg.
-Babe! Utbrast Liam och flög upp till Dani och gav henne en kyss.
-Missed me much? Frågade Danielle sarkastiskt och Liam nickade snabbt.
-Of course I have! How are you feeling? Frågade han oroligt och hon log svagt mot honom.
-Liam, I feel okay. Svarade hon tyst och gav honom en kyss på kinden innan hon drog med honom till soffan.
-Did you bring any candy or snacks or maybe even some fanta? Frågade Mo hoppfullt.
-No.. Svarade tjejerna tveksamt och Mo suckade.
-Buuuuh! Klagade hon innan hon fortsatte äta från den snart tomma skålen.

Vem är eran favorit person i hela vida världen som lyckades få upp detta till er innan hon åker hem? Jag såklart ;).
Nej men jag gjorde det för er även om det var extremt, sjukt, mega jobbigt att skriva om allt på blogg.se. Nu blir det dock inte mer kapitel innan Onsdag då jag kommer hem från detta underbara ställe, jag kommer hem vid kanske 1 på dagen så det kommer rätt tidigt! Ni kommer få två kapitel, Onsdag-Torsdag som kommer vara fyllda av drama. Typ mega fyllda! Som sist jag skrev två kapitel då Danielle och Liam blev fästman och fästmö ;). Sen kommer jag skriva alla kapitel fram tills slutet av Augusti eftersom att Bella ska hem till Australien och hon tar med sig Embla och hon kommer ha nada tid att skriva där nere eftersom hon vill visa Embla alla ställena och träffa vänner och släkt!
 
Nu ska jag skriva vidare på dom andra kapitlerna! Glöm inte kommentera! Speciellt inte du Helena!
Detta kapitlet är skrivet av Olivia, ge feedback!! Nu har vi börjat ha 'previously:' innan varje kapitel med precis som någon önskade. Vi vill också vara noga med att be er att inte ta åt er om ni är Manchester United fans, det bara blev det eftersom killarna sagt att dom stöttar Manchester United.
 
/Embla, Izabella & Olivia


 
 
 
 

Info om kapitel 8.


Jobbar med kapitel 8 nu men det är jobbigt för jag har skrivit kapitlet på min dator men internetet här funkar på allas dator förutom min dator så måste andvända min kompis dator och publicera men då måste jag skriva över det på blogg.se vilket är sjukt jobbigt men jag kämpar!
 
Om inte annat kommer jag hem tidigt på Onsdag morgon, hata mig inte?xx

 /Olivia!
 

Tear us apart. Kapitel 7.


School's out, Nandos and Alan Carr!
    

Jag vaknade av den irriterande signalen min väckarklocka gav ifrån sig. Jag suckade tungt men kom sedan att tänka på att idag var det skolavslutning, alltså sista gången på tio veckor den dumma signalen ringde. Jag satte mig upp i sängen och vände blicken mot Zayn som sov tungt. Jag bestämde mig för att inte väcka honom riktigt än utan jag smög upp ur sängen och in i mitt badrum där jag startade duschen. Jag drog av mig Zayns tröja jag sovit i och slängde in den i sovrummet innan jag klädde av mig resterande plagg och hoppade in under dom starka strålarna. Jag började med att raka mig där det behövdes innan jag började med schampot. När jag var klar virade jag in mig i en handuk och tog en annan som jag använde till håret efter att jag hade dragit ur så mycket av vattnet jag kunde.

 

Jag klev ut i sovrummet medans jag torkade mitt hår och möttes av en leende Zayn.
-Didn’t think you’d be awake! Sa jag och fortsatte in i min W.I.C där min klänning  hängde. Jag satte på mig en svart bandeau topp och underkläder under innan jag drog klänningen över huvudet. Jag tog med mig plattången ut till sovrummet igen där Zayn nu stod och drog på sig sina kläder. Jag pluggade in plattången och tog fram sminket i väntan på att den skulle bli varm. Jag kände ett par armar om min midja och Zayn som la fjäderlätta kyssar på min hals. Jag vände mig om och la armarna om hans hals.
-Good morning! Sa jag och log.
-Morning babe! Svarade han och gav mig en lång kyss. Våra läppar rörde sig i synk med varandra och dom passade ihop som två pusselbitar. Det var såhär det skulle vara. Zayn och Heart, Heart och Zayn!

 

Jag lät armarna falla ner ifrån Zayns nacke innan jag vände mig om igen och började sminka mig lite lätt. När jag var klar drog jag plattången igenom håret tills det var mer eller mindre helt platt. Jag drog ur plattången och kollade på Zayn som stod vid min helkroppsspegel och fixade håret. Jag studerade hans rörelser, sättet hans läppar rörde sig när han mumlade saker till håret när det inte la sig som han ville. Hur hans ögon var fullt koncentrerade på hans händer. Hans händer, hur han rörde dom skickligt och vant genom håret. Allt med honom var perfekt och han var min. Undra varför en sådan perfekt människa som han hade valt mig. Jag erkänner, jag ser relativt bra ut men inget jämfört med en del av tjejerna som sprang efter honom varenda dag.

 

 

Jag hade varit så borta i mina tankar att jag inte märkt att han vänt sin blick mot mig.
-What are you thinking about, babe? Frågade han och jag ryckte till av hans röst.
-How perfect you are! Svarade jag lätt och gick mot honom.
-You’re the perfect one. Sa han och fångade upp mina läppar i en kyss som snart avbröts av att min mage kurrade högt.
-I think I’m hungry. Sa jag skrattandes och vi gick ut ur mitt rum och ner i köket, hand i hand.

 

Jag tryckte på knappen som satte på kaffebryggaren innan jag slog mig ner i Zayns knä där han satt på en stol och halvsov.
-Babe, you didn’t have to wake up you know. Sa jag och han log mot mig.
-Yeah I know but I wanna be as much as I can with you. Svarade han och jag kunde inte hjälpa att fnittra till. Jag gav honom en kyss men den avbröts snabbt av harklingar från ingen mer än min kära pappa. Jag begravde ansiktet i Zayns hals och skrattade lite dämpat innan jag reste på mig och hällde upp kaffe till mig själv eftersom Zayn inte ville ha något. Pappa slog sig ner med oss vid bordet och han och Zayn hade någon diskussion om jag vet inte vad! Helt plötsligt hörde jag ordet football och blev genast mycket mer intresserad.
-What did you say about football? Frågade jag ivrigt och pappa skrattade.
-And that’s how you get Hearts attention! Sa han och jag bara lipade mot honom.
-Now we have to talk football to! Han suckade och jag vände mig om mot Zayn.
-So who are you supporting? Frågade jag nyfiket och han log.
-Manchester United. Sa han och jag ställde mig upp från hans knä och satte mig på andra sidan bordet.
-What? Frågade han förrvirrat och pappa skrattade.
-You shouldn’t have said that. She will probably never speak to you again. She hates Man United! Förklarade han innan han reste på sig och gick iväg.
-Haha, babe come on it’s only football! Sa han och jag drog efter andan.
-Only football! Football is special, it’s an amazing sport! SO don’t you say ONLY football! Utbrast jag och han skrattade.
-Okay! So what team are you supporting then? Frågade han och jag reste mig upp.
-Oh, I’ll show you! Sa jag och drog med honom upp till mitt rum och fram till den lilla dörren som fanns längst in i hörnet av mitt stora rum.
-This is ’the holy room’! Sa jag och låste upp dörren.
-It’s my Arsenal room! Fortsatte jag och öppnade dörren så att Zayn kunde gå in i rummet.

 

 

Rummet var fyllt av plancher, kalendrar, flaggor, tröjor och allt annat möjligt med Arsenal på det. Det fanns också bokhyllor fyllda med Arsenal böcker och andra prylar.
-An Arsenal fan, huh? Sa Zayn medans han studerade rummet noga.
-Yes, and a very dedicated one! Hörde jag mamma säga inifrån sovrummet.
-Baby, you have to leave so you won’t be late. Förklarade mamma och jag släckte lyset, stängde dörren och låste den innan jag vände mig mot Zayn och placerade min hand i hans.

 

-See you when I get home again, okay? Frågade jag Zayn och kysste honom ännu en gång.
-Well of course! Can’t wait! Svarade han och kysste mig en sista gång innan jag var tvungen att springa ner till min bil för att hinna.

 

-Mo! Luke! Dom båda lyfte på huvudet från sina telefoner och kollade mot mig.
-Heart! Svarade dom båda och vi möttes i en stor gruppkram. Jag log mot dom och slog ut armarna.
-In an hour we will be free! Sa jag och snurrade runt. Luke och Mo tog tag i varsinn av mina armar och drog in mig i aulan där rektorn skulle hålla sitt ’sommartal’.

 

Mitt under talet öppnades dörrarna längst bak och sju personer med luvtröjor smög in. Jag kände hur mitt ansikte sprack upp i ett stort leende, dom hade kommit hit!
-…and with that I want to wish you all a great summer and I’ll see you in August again! Bye! Avslutade rektorn och alla reste på sig för att kunna komma ut så snabbt som möjligt. Jag, Mo och Luke satt kvar och väntade på att kaoset skulle lugna ner sig. När det väl hade lugnat ner sig reste vi oss upp och jag sprang fram till dom andra.
-What are you doing here? Frågade jag och kramade om alla en efter en tills jag kom till Zayn som gav mig en lång kyss.
-Heart! Hörde jag Luke säga där och han såg förvånat mot mig.
-What?Sa jag frågandes.
-Why didn’t you tell me you’ve gone and got yourself a boyfriend? Frågade han och jag skrattade till.
-Because I forgot! Haha, Luke meet Zayn, my boyfriend. Zayn meet Luke, my extremly annoying and overprotecting friend! Sa jag och dom hälsade på varandra.
-Hey! Gotta take care of my little sisters! Sa han och la armen om Mo.
-I’m older than you idiot, remember? Frågade Mo retsamt och hon och Luke sprang ut på skolgården och fjantade sig.
-Meet my extremely normal friends! Sa jag medans vi andra gick efter dom.

 

-Now I wanna sleep for years! Klagade jag och la mig ner i Zayns säng.
-Tired? Frågade han och drog av sig hoodien.
-Just alot! Svarade jag och sparkade av mig mina klackar.
-Good schools out then! Skrattade han medans han la sig över mig.
-Babe, you have an interview remember! Sa jag och han suckade och rullade av mig.
-Let’s go then! Sa han och gick mot dörren. Jag sprang efter honom och hoppade upp på hans rygg.
-Oh did little Zaynie get mad now? Frågade jag med en bebis röst och han skrattade innan han vred på mig så jag hade ansiktet mot honom.
-Maybe. Svarade han och gav mig en lång kyss. Jag avslutade den och sprang in till sovrummet igen för att hämta mina skor.

 

Vi kom fram till studion där Chatty Man spelades in. Det var alltså ingen live intervju men det fanns publik. Detta var intervjuen då Liam skulle tillkännage hans och Danielles förlovning och även intervjun då Zayn skulle släppa bomben om att han inte var singel längre. Vi hade bestämt att han inte skulle berätta vem jag var så länge det inte fanns bilder med oss där mitt ansikte syntes.

 

-Give it up for One Direction! Jag log när jag såg dom komma nerför trappan, dom såg så lyckliga ut när dom vinkade till alla fans som kommit för att stötta dom. Fansen betydde verkligen allt för dessa killar och det var dom inte sena med att visa.

 

-So lads, has anything new and interesting happened since the last time you were on? Frågade Alan och vickade på ögonbrynen och alla killarna vände sig mot Liam som skrattade halv nervöst.
-Well, there’s one thing! Började Liam men avbröts av att alla i publiken inklusive killarna och Alan ’oo:ade’.
-Go on then! Pushade Alan och Liam skrattade.
-Me and Dani did something.. började han men blev än en gång avbruten denna gången av Alan.
-Do we really wanna know the rest? Frågade han och jag skrattade åt hans äcklade min.
-HAHA, yes I promise it’s nothing like that. Sa Liam samtidigt som man såg hur han försökte hålla inne skrattet.
-Okay then go on. Sa Alan tveksamt och Liam fortsatte.
-Well… we got engaged! Ropade han och publiken blev galen. Alan också, han stod nu och hoppade upp och ner samtidigt som han försökte få upp killarna med honom. Något dom självklart gjorde så nu stod alla sex männen och hoppade upp och ner som småflickor.
-No but seriously congratulations to the both of you! Sa Alan när allt lugnat ner sig.
-Be right back. Fortsatte han och sprang bak till oss och kramade om Danielle innan han sprang ut på scenen igen.
-I just hugged your fianceé Liam, time to get jealous! Sa han och pekade på en skrattandes Liam.
-Tough competition! Sa han retsamt och Alan log och blinkade mot honom.
-Louis you and your girlfriend still going strong? Frågade han och Louis log stort.
-Yeah, it’s going great! Svarade han och log om möjlig ännu större nu. Men denna gången inte mot Alan utan mot oss, mot Eleanor.
-Eleanor is it? Frågade Alan och Louis skrattade.
-Yes, you got that one right Alan. Svarade han med någon konstig röst.
-No plans of engagements there? frågade han och Louis ryckte på axlarna.
-I mean, not yet anyways! I think we are good the way we are now you know. Just being together. Svarade Louis och publiken ’aaw:ade’.
-The rest of you lads, still single? Frågade Alan och vände sig mot Zayn, Niall och Harry.
-I’m single! Svarade Niall och log mot publiken som skrek lyckligt.
-Me to! Instämde Harry och la armen om Niall.
-Well, I’m not. Svarade Zayn nervöst och Alan stannade upp i sina rörelser.
-Really? Is it the sweet girl that’s backstage? Frågade Alan och Zayn log.
-Yeah that’s her, my girl! Svarade Zayn stolt och publiken ’aaw:ade’ än en gång.
-Since when? Frågade Alan nyfiket och Zayn svarade.
-Not more than a couple of days ago actually. Zayn kliade sig på armen och log stort.

 

Intervjun fortsatte en stund till innan nästa gäst skulle komma in och killarna kom utspringandes till oss. Zayn sprang fram till mig och lyfte upp mig i hans famn.
-Now everyone knows I belong to someone special. That I belong to you! Sa han innan han kysste mig. Han släppte ner mig och jag kramade om dom andra killarna innan vi åkte hemåt.

 

 

Vi alla satt i min lägenhet och kollade på skräckfilmer. Jag var inte alls känsligt för sådant vilket jag verkade vara rätt ensam om eftersom alla andra hoppade till varje gång något hände. Mina föräldrar var och jobbade och skulle inte vara hemma än på ett bra tag så det var bara vi hemma vilket alla klagade på gjorde allt läskigare. När filmen äntligen var slut var jag den ända som inte verkade rädd. Mo var värst, hon låg och skakade i Luke’s famn. Mo hade varit känslig för skräckfilmer sedan vi haft ett skräckfilmsmaraton med fotbollslaget och vi alla hade skrämt henne efteråt.
-Okay Heart put on some cartoons will you! Gnällde Luke och kollade menande ner på Mo som låg och grät av skräck i hans famn.
-Fine then! Svarade jag och satte på Svampbob. Mo satte sig genast nästan ända framme vid teven och blev helt fullt koncentrerad.
-Is she serious? Frågade Harry förvirrat och jag skrattade.
-Yeah, 17 and loves cartoons that’s my Mo! Svarade jag och log mot den galna tjejen jag kallade min bästa vän. Jag tittade mig om i rummet och tänkte på hur lyckligt lottad jag var. Nej, inte för att jag satt i samma rum som One Direction utan för att jag satt i samma rum som dom 9 bästa vännerna man någonsin kunde få. Det bästa var väl att en av dom var min pojkvän. Jag vände mig mot Zayn och kysste honom, länge och passionerat. Zayn verkade bli förvånad men kysste snabbt tillbaka.
-Woah, kids slow down a bit will you? Klagade Louis och jag avbröt kyssen så jag kunde kasta en kudde på honom.
-Funny Louis! Jag lipade mot honom och han bara log fånigt.
-El? klagade jag och tittade menat på Louis. Hon ryckte på axlarna och puttade till honom så han trillade ner ifrån soffan.
-But babe, why are you down there on the floor? Frågade El retsamt och Louis kollade surt på henne och gick och satte sig i Liams knä.
-He’s mine! Sa han varnande mot Dani som bara höll upp händerna i en ’skjut mig inte’ –gest.

 

-So anyone hungry? Frågade jag efter ett tag. Alla nickade ivrigt på huvudet.
-Will you cook hunny? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-I’m to lazy, but my dad is working tonight. Sa jag och både Mo och Luke flög upp.
-Let’s go! Skrek dom och sprang mot hallen.
-Where do your dad work? Frågade Niall och jag log.
-Well he owns a couple of restaurants and he’s a chef so I get all the food free there. Svarade jag honom och log.
-Which restaurants? Frågade Niall nyfiket.
-Oh, you’ll see! Svarade jag och blinkade.

 

-Here it is! Sa jag och slog ut armarna framför Nandos, en av många restauranter i den kedja pappa ägde.
-Your dad owns Nandos? Frågade Niall chockat.
-Yes. Svarade jag och skrattade åt hans min.
-Your dad is my god! For real! Sa han och satte händerna på mina axlar.
-Oh, he’s pretty cool. Yes! Haha! Skrattade jag fram och vi gick in.
-Jane! Ropade jag på servitrisen och hon log när hon såg mig.
-Heart! Baby girl, how are you? Frågade hon och kysste mig på kinden.
-I’m good and you? I thought you would still be home with your little baby? Sa jag frågandes och hon log.
-Couldn’t stay away, you know! Sa hon och vände sig mot dom andra.
-Well hello Niall, you back! Skrattade hon och kramade om honom.
-Gotta get back to work! Sa hon när en kund ropade på henne och sprang iväg.
-You here often? Frågade jag Niall som bara ryckte på axlarna. Jag gick fram till kassan och hälsade på Jake som jobbade.
-Can you go get my dad, please? Frågade jag och han log.
-Sure thing, babe! Sa han och blinkade.
-Oh he creeps me out! Sa jag när han försvunnit hur syn och hör håll.
-Come here, love. Sa Zayn och drog in mig i en kram. Han kysste mig precis när Jake och min pappa kom tillbaka. Jake kollade på Zayn med avsmak men vände sig sedan till kunderna som köade.
-Heart! Sweeheart! Hälsade pappa och gav mig en sån kram bara pappa kunde ge mig.
-Daddy! Svarade jag och kramade tillbaka.
-You hungry? Frågade han och kollade på alla.
-What do you think, Scott? Frågade Mo skeptiskt på honom.
-Well you are always hungry Mo! Svarade han och skrattade. Vi gick mot ett bås och tryckte ihop oss så alla fick plats.

 

-I’m never gonna eat again, I’m so full! Klagade Mo och jag brast ut i skratt.
-Yeah you’re gonna be hungry again in an hour. Retades jag och hon bara log.
-True. Svarade hon och började pilla på gaffeln. Jag kände Zayn ta tag i min hand under bordet.
-Wanna go for a walk with me? Viskade han och jag nickade.
-We are going for a walk! Sa Zayn och började ta sig ur båset med mig efter honom.
-See you guys another day. Sa jag och gav alla en kram.
-Puss puss älskling! Ropade jag till Mo och hon skrattade.
-Älskar dig knäppis! Ropade hon tillbaka.

 

-I usually come here to think. Sa Zayn när vi kom fram till en strand som låg lite öde.
-Wow, it’s beautiful! Sa jag och log mot honom.
-Just like you. Svarade han och kramade om mig bakifrån. Vi stod så, tätt intill varandra, och kollade på solnedgången.
-Heart. Sa Zayn allvarligt och jag vände mig om så jag kunde kolla på honom.
-What’s going on? Frågade jag oroligt och han log.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom. 


Fattar ni hur jävla trött jag är på SAS och alla andra j*vla flybolag? Jag spenderade 25 timmar på två olika flygplatser, fattar ni? Det är över ett dygn! Sen fick jag åka buss i fyra timmar eftersom planet tvunget skulle flyga till Stockholm och inte till Göteborg! Ärlig, vem flyger från Grekland och mellanlandar i London? GAAAIAAUHUA!! SÅ suuur! Aja, här har ni kapitlet. Det är lite längre än det brukar så hoppas ni gillar det, ska gå och tjura nu!!!<3

/Puss, Embla.


Detta kapitlet är skrivet av Embla och hon har kämpat extremt med att ge er det. Hon har varit med om massor dom senaste två/tre dagarna. Ni borde kommentera massor här nu så on mår bättre!!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Hemma hos mig nu!


Hemma hos mig nu! Skönt! Men hörni, lite av kapitlet har raderats men vill ni att jag ska publicera ett aning kortare kapitel eller vill ni vänta och få ett långt?
 
 
Ni måste ju kommentera!



/Embla.

Back in Sweden.


Är i Stockholm nu, exakt lika segt internet här så blir inget kapitel idag. Kanske i morgon för min buss går hem på eftermiddagen och det finns säkerligen internet på bussen. Jätte ledsen för allt det här men egentligen, inte mitt fel.
 
Älskar er alla glöm inte det!

/Embla.

Trubbel på flygplatsen!


Hej alla fina och trogna läsare som stannar trots allt detta skit!
 
Sitter i alla fall på flygplatsen i Aten där jag tillbringat de senaste 13 timmarna. Japp, vårat plan blev framskjutet timme efter timme och nu fick vi precis reda på att det kommer lyfta någongång imorgon förmiddag. Eftersom vi inte orkar krångla med incheckningen än en gång imorgon kommer vi sova på dessa obekväma stolarna. Usch!
Detta betyder också att vi fått nytt plan, utan Wi-Fi så ni får kapitlet i övermorgon. Eftersom det är en annan resa kommer vi mellanlanda och byta plan i London, fråga mig inte varför, och kommer landa i Stockholm vilket betyder att vi måste åka fyra timmar med buss till Jönköping och sen byta buss och åka den en timma till Aneby. Suck!
 
 
Glad midsommar förresten till er som firade det igår, svårt att göra för oss här men vi dansade lite Små grodorna på hotellrummet faktiskt!


Ledsen för all skit!
/Embla.

Inte långt kvar, lovar!


Jag flyger hem imorgon. Kommer troligtvis finnas Wi-Fi på planet så ska lösa allt med kapitlet och publicera det imon! Om inte får ni det när jag kommer hem, minns dock inte när planet varken lyfter eller landar det har min käraste resekamrat och kusin Lisa koll på ;).


/Embla.

Ute på resande fot.



Hej alla fina läsare. Jag är jätte ledsen men ni kommer behöva vänta ett tag till på kapitlet eftersom jag har det färdigskrivet men jag är just nu ute på en liten resa runt Greklands fina öar.
Internetet här är alldeles för segt för att jag ska lyckas publicera ett kapitel.
Sålänge kan ni ju kommentera på föregående kapitel! Kommentera vad ni tror kommer hända framåt i novellen. Emellan Dani o Liam, El o Louis, Heart o Zayn. Kommer Mo hitta sin dröm kille? Kommer Charlie komma in mer?
Vi har mycket planerat så vänta ni bara.
Glöm inte att jag älskar er och att vi gärna tar emot konstruktiv kritik.


filí /Embla.


Tear us apart. Kapitel 6.


Trouble in paradise -solved! (part 2)


Jag tittade på Liam, killen som betydde allt för mig. Killen som jag älskade. Men också killen som jag just nu bara ville slå till. Jag satte mig ner i soffan och kollade ner på mina armar, jag skämdes över mina handlingar och jag visste inte varför jag gjort som jag gjort men jag visste att jag inte skulle låta det hända igen. Liam satte sig ner bredvid mig i soffan och strök lätt över såren, han placerade sedan fjäderlätta kyssar över dom.
-I’m sorry babe! For not listening, for not being there for you before, for snapping at you, for being really rude and mean, for beng an ass. I’m sorry for everything, please just atleast talk to me.
Jag vände upp mitt ansikte mot honom och kollade på honom så gott jag kunde med ögonen fulla av tårar.
-Liam, I just don’t know. Sa jag och kollade ner i mitt knä innan jag fortsatte.
-I love you but right now I don’t like you or trust you very much! När jag kollade upp i hans ansikte var allt jag såg tårar, tårar och mer tårar.
-Dani, please? Sa han och jag skakade på huvudet och reste mig upp och gick mot dörren.
-I’m sorry Liam but I can’t do this right now, not on top of everything else. I’m gonna go home for a while and please don’t call, text or tweet me let me think. But remember I still love you Li. Bye! Sa jag och stängde dörren. Jag skyndade min ner till Hearts lägenhet där alla andra satt.
-Louis can you give me a ride home? Frågade jag Louis som bara nickade medans Heart kollade fundersamt på mig.
-Why are you going home to your apartment? Frågade hon.
-To pack, I’m going home for a while to think and sort my thoughts out. Svarade jag och hon reste sig och kramade mig länge.
-It’ll be fine you know! Sa hon och log mot mig som för första gången på länge log naturligt och inte ansträngt.
-I’m coming with you or else you’ll pack the entire flat! Utbrast El och sprang efter mig och Louis som redan var påväg ut igenom dörren och ner till bilen.

 

 

När vi klev innanför dörren till min lägenhet stängde Louis dörren men varken han eller El gick ett steg längre.
-Okay, I’ll just go and pack some stuff. Sa jag och vände på klacken.
-Danielle. Seriously how are you? Frågan El ställt fick mig att stanna upp men jag vände mig inte mot dom.
-I’m scared which is why I have to go home. I have to see my mum! Svarade jag och fortsatte gå. När jag kom in till mitt sovrum var jag tvungen att stödja mig på dörrkarmen för att inte falla ihop, på min säng låg det många, många, många röda rosor och på andra sidan dubbelsängen stod han. Liam kollade upp på mig och fingrade lite med rosen han höll i handen. Jag satte handen över munnen och hörde hur ytterdörren öppnades och stängdes, hade dom planerat detta?
-Liam… började jag men han avbröt mig.
-Danielle, I love you and I can’t take this anymore! I know that I treated you like shit and I’m so extremely ashamed of it but I honestly don’t know what to say but sorry. I wish I knew what I have to do so you’ll forgive me but I don’t. All I can say is that I love you and that you’re my everything!
Vid det är laget hade han kommit fram till mig och han stack in rosen i min stora lockiga kalufs.
-Danielle without you I am nothing without you. Baby you are my everything. We’ve gone through so much together these past two years and I want to go through so much more with you because Danielle. You are the love of my life and I love you so much. Sa han innan han backade ett steg och tog ett djupt andetag innan han föll ner på ett knä. Handen som jag låtit falla ner till min sida var snabbt uppe vid munnen igen.
-Danielle Peazer… började han innan han drog fram en ask ur innefickan på kavajen han bar.
-… will you marry me? Fortsatte han och öppnade asken. I asken fanns en av de vackraste ringar jag någonsin sett, den var vit och hade nåt slags ’flät-mönster’. Det löpte diamanter runt nästan hela ringen och i mitten satt en stor diamant som glittrade av solljuset som lös igenom fönstret.
-Oh my god Liam, of course I will! YES! Utbrast jag och han reste sig upp och satte ringen på rätt finger innan han gav mig en lång kyss. Jag glömde genast bort vad som hade hänt innan vi låg i sängen i bara underkläder. Minnena från kvällen på klubben kom tillbaka, hur den okända mannen hade dragit in mig i en gränd och tvingat mig till sex. Jag puttade bort Liam och satte mig i fosterställning mot väggen. Jag vaggade framåt tillbaka och släppte ut tårarna.
-Danielle I’m  sorry baby! Sa Liam medans han strök mig över knät. Jag tog tag i hans hand och kramade om den med min egen.
-It’s okay, I just remember to much from that night! Sa jag och slängde mig i hans famn.
-I understand if it’s to hard but will you please tell me what happened that night? Frågade han och jag nickade sakta innan jag tog ett djupt andetag och började berätta medans minnena från kvällen kom tillbaka.

 



Jag gick fram till baren tillsammans med min bästa vän Lindsey och hennes pojkvän Cole. Vi tog kontakt med bartendern och Cole beställde någon drink jag inte riktigt visste vad det vad. Vi tog emot drinkarna och svepte dom innan vi bestämde oss för att dansa. När jag dansat ett tag kände jag hur någon la sina händer på mina höfter och lukten av alkohol brände i min näsa. Jag försökte skaka av mig händerna men greppet om mina höfter hårdnade och personen vände mig om. Jag möttes av en man i kanske 30 års åldern med skägg som såg extremt berusad ut, helt plötsligt tryckte han sina läppar mot mina och jag hörde hur folk fotograferade oss medans jag kämpade med att komma loss. Jag kunde inte komma ur hans grepp och sökte då istället igenom hela rummet efter Lindsey och Cole men såg dom ingenstans. Paniken växte när han plötsligt tog min hand och drog med mig ut, han drog med mig runt huset och in i en liten gränd. Nu var jag otroligt rädd. Han puttade upp mig mot väggen innan han började kyssa min hals medans jag grät och bad om att han skulle släppa mig. Han började knäppa upp min klänning och slet den sedan av mig. Jag skakade av rädsla när han fortsatte med att slita av mina underkläder och började kyssa mig neråt. Han slängde mig sedan på den kalla marken medans han tog sig ur sina kläder och la dom på marken bredvid mina sönderrivna kläder. Han satte sig ner över mig på marken och började utforska min kropp, jag försökte desperat att ta mig loss men han var alldeles för stark. Han höll i mig innan han gled in i mig och jag kände den mest obehagliga känslan i världen. Han lämnade mig där när han var klar, på marken helt ensam och utan kläder eftersom mina var sönderrivna. När jag efter mycket springande kom hem till min lägenhet var det första jag gjorde att duscha men jag kände mig så äcklig efter duschen också så jag bara la mig i sängen och somnade. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa hem till Liam för att berätta för honom och för att kunna känna tryggheten från famn. Men inte det nej, när jag kommit dit möttes jag av skrik istället.

 

 

Jag torkade tårarna som rann i floder nerför min kind. Liam tog bort mina händer från mitt ansikte och började kyss bort tårarna istället. Jag kröp ihop i hans famn och han kramade om mig hårt innan han lossade på hans grepp för att kunna mig i ögonen.
-Dani, baby. I’m so sorry for how I reacted and that I didn’t let you explain. Please babe say you’ll forgive me? Bad han och jag log och småskrattade.
-Babe, I thought this told you that I forgive you haha! Svarade jag och höll upp min vänster hand där den vackra ringen satt placerad på ring fingret.
-Well, I needed to hear you say that I guess. Erkände han och jag kysste honom innan vi la oss tätt ihop i sängen och bara pratade en lång stund om allt, innan vi somnade.

 

 

När vi vaknade igen var det morgon, söndag morgon. Imorgon var det måndag och killarna skulle ha en intervju på Alan Carr på kvällen där Liam skulle tillkännage våran förlovning. På dagen var det tjejernas skolavslutning som vi skulle försöka smyga in obemärkta på. Idag skulle vi tala om för alla, Liam hade sagt att ingen visste att han skulle fria bara att han ville att de skulle lura hit dig så ni kunde prata. Jag var så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkt att Liam vaknat, det var inte förrens han kysste mig som jag reagerade vilket gjorde så att det tog ett tag för mig att kyssa tillbaka vilket Liam tyckte var hemskt roande för någon andledning. Vi klev upp ur sängen åt frukost och klädde på oss innan vi begav oss mot lägenhetskomplexet de andra hade lägenheter i. Nervositeten började komma krypandes och jag var rädd för att de inte skulle bli glade för oss. Men egentligen varför skulle dom inte vara det.

 

Vi stod utanför Hearts dörr där Liam sett till att alla skulle vara samlade, jag nickade och med det öppnade Liam dörren. Vi tog av oss våra skor och gick in i vardagsrummet där de alla satt samlade, väntandes på oss. Jag hade händerna i fickorna på mina shorts så att ringen inte syntes. Vi ställde oss framför alla och Liam harklade sig lite.
-Well, we have something to tell you! Sa han och kysste mig, av ren reflex la jag mina armar runt Liams nacke och alla busvisslade utan Heart som såg chockad ut innan hon hoppade upp ur Zayns famn och sprang skrikandes fram till mig. Jag visste att hon hade sett ringen men ingen annan verkade reagera. Hon hoppade upp i våra famnar och skrattade lyckligt.

 

 

Jag hoppade upp i deras famnar och skrattade av lycka, inte bara var dom tillsammans och sams igen utan de hade även gått och förlovat sig. Ingen annan verkade reagera på den vackra ringen som Danielle bar på vänster ring finger så jag ställde mig i mitten av Liam och Danielle och höll upp Danielles vänstra hand.
-Hello! sa jag och gestikulerade för dom att kolla på handen. Mo och Eleanor reagerade direkt och var snabbt uppe medans killarna inte verkade förstå. Jag gjorde charader åt Zayn så han skulle förstå vad som hände och efter några minuter förstod han.
-Omg, our little Liam is growing up! Congrats man, Dani! Sa han och kramade om dom båda. Niall, Louis och Harry satt fortfarande och såg helt vilsna ut i soffan.
-THEY-ARE-ENGAGED! Ropade jag övertydligt till dom och äntligen fick vi en reaktion, båda killarna hoppade upp ur soffan och skrek CONGRATULATIONS! Till dom och jag kunde inte annat än le åt deras som vanligt barnsliga beteende.

 

 

-Wow! I did not see that one coming! Utbrast jag och slängde mig på min säng. Zayn och jag hade stannat här medans alla andra gått till sig förutom Harry som gått med Niall eftersom han inte ville vara i samma lägenhet som Louis och Eleanor. Zayn la sig bredvid mig och kysste mig ömt innan han svarade på mitt uttalande.
-Yeah it was really unexpected! Han började kyssa mig och min hals neråt och saker började gå långt innan vi hörde hur en nyckel vreds om i låset och vi hörde min mamma ropa att dom var hemma.
-Of course, best timing as usuall! Sa jag sarkastiskt och Zayn kastade en kudde på mig.
-Be nice to your parents. Utbrast han och jag skrattade högt åt honom innan jag kastade tullbaka kudden på honom. Jag la mig ner bredvid honom igen, med armen om min höft somnade han och inte länge efter föll mina ögonlock ner.
-Goodnight! Sa jag men fick inget svar vilket hon trodde eftersom Zayn som vanligt däckat efter någon sekund! Jag studerade hans ansikte, så vacker! Tänkte jag.
-Så vacker och min! Sa jag tyst innan jag också somnade.

 


Sådär, del 3 av den. Lösningen typ! Drastisk vändning eller vad säger ni? Haha, lite kortare än vanligt men orkar inte skriva mer nu. Inte mitt bästa kapitel heller, men, men!
/Olivia.

GE FEEDBACK, BARA KOMMENTERA, MAILA, TIPSA ALLA!

/Embla, Izabella & Olivia.





© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau