Tear Us Apart. Kapitel 8.
Football afternoon -Manchester United vs. Arsenal.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom.
-Så du älskar honom? Frågade mamma och jag log stort,
-Ah, ah det gör jag! Sa jag och mamma log mot mig.
-Min lilla älskling börjar växa upp, skaffar pojkvänner och allt. Sa hon och torkade en tår som rann nerför hennes kind.
-Förlåt då! Sa hon och tog en klunk av kaffet som stod framför henne på bordet. Min mamma och jag var ifrån varandra väldigt ofta så därför tog vi vara på sådana här stunder. När vi bara satt och fikade, tittade på tv eller gjorde vadsom sålänge vi var tillsammans. Det var något jag och Zayn hade gemensamt, vi var ifrån våra föräldrar väldigt mycket eftersom han turnerade och bodde i London och min pappa brukade resa landet runt för att kolla upp alla andra Nandos restauranter. Jag blev tårögd när jag tänkte på att imorgon skulle min mamma resa till Amerika för att göra en massa fotograferingar med random kändisar, jag var glad för hennes skull eftersom hon fick göra vad hon älskade men jag ville bara träffa henne lite mer!
-Jag kommer sakna dig så himla mycket, mamma! Sa jag snyftandes och mamma kramade om mig hårdare.
-Jag älskar dig med mamma! Sa jag och borrade in ansiktet i hennes hår. Jag drog in ett djupt andetag av hennes doft, hon luktade mamma. Det kändes tryggt att vara såhär, i mammas famn, som om ingenting någonsin skulle kunna skada mig! Men inte långt efter att mamma åkt skulle killarna åka iväg och göra en Nordamerika turné. Såklart hade jag blivit ledsen men det var samma sak med Zayn som med mamma, han gjorde det han älskade och att veta det gjorde allt så mycket lättare för mig. Jag visste att jag inte behövde oroa mig, Zayn skulle inte få för sig att göra något dumt och jag litade på honom. Det enda jag oroade mig över var avståndet, tidskillnaden och längtan. Jag ville inte att någon av dom skulle åka, men jag skulle heller inte göra något för att stoppa dom.
-Älskling...! Sa hon avvikande och smekte mig över kinden. Jag tog tag i hennes hand.
-Hur många, mamma? Frågade jag små irriterat.
-Zayn, Liam, Louis, Niall och Harry. Mamma! Sa jag och blinkade mot henne.
-Mot affären! Bekräftade jag och vi sprang ner till bilen. Jag och mamma tävlade om allt, som till exempel att komma först ner till bilen.
-Hur många color köpte du? Frågade jag henne och hon kollade ner i vagnen.
-Bra där mammsen! Sa jag och hon fnös.
-Säg inte mammsen, det får mig att låta så gammal! Klagade hon och jag höjde på ena ögonbrynet.
-Mamma, du är gammal! Sa jag och hon stannade upp.
-Nu skärper du dig lilla gumman, jag är faktiskt bara 33 så det så! Sa hon och fortsatte gå. Jag gick skrattandes efter henne.
-Drama queen! Sa jag och nu skrattade mamma också.
-Äsch, du köper lika mycket snacks och sådant mamma. Sa jag och hon gick bara in i lägenheten samtidigt som hon himlade med ögonen-
-Kom nu innan jag äter upp din choklad! Ropade hon innifrån lägenheten.
-Come on the game starts any minute! Sa hon och gick helt oberörd därifrån och in till vårat fotbollsrum. Egentligen var det bara ett rum med en stor TV, en stor soffa och ett soffbord. Jag och mamma reste oss också upp från golvet och jag började hälla upp godiset och chipsen i skålar och kollade roat på killarna.
-Mår dom bra? Frågade mamma och skrattade.
-Babe? Frågade Zayn förvånat och jag log mot honom.
-I seriously thought you were dead or something! Sa jag och kramade om honom medans jag skrattade. Jag kramade om resten av killarna också och pekade på bänken där skålar av chips och godis och drickaflaskorna stod.
-Help? Frågade jag gulligt och log mot dom. Dom skrattade och tog varsinn sak innan dom gick iväg.
-Sluta äta VÅRAT godis! Skällde jag och hon skrattade.
-Fine I'm supporting Arsenal in this game for you. But only this game! Sa hon och jag lipade mot henne.
-Sorry lads, I'm an Arsenal supporter now. Sa Zayn och jag log stolt.
-Everything for my girl! Sa han och gav mig en passionerad kyss.
-Honestly Zayn, if you don't help me down I'll never kiss you again! Hotade jag och han reste sig snabbt och gick fram till Harry.
-Haz, let her down! Come on, enough! Sa han i smått panik och Harry bara skrattade samtidigt som han släppte ner mig.
-Chill man or you'll get wrinkles. Svarade Harry och Zayn bara himlade med ögonen innan han kysste mig.
-SHUT UP! You've been doing that for ten minutes, just stop it already!! Han satte sig med huvudet i händerna.
-Oh god! Sa Mo och jag skrattade.
-I'm calling El! Sa han och gick ut ur rummet.
Detta kapitlet är skrivet av Olivia, ge feedback!! Nu har vi börjat ha 'previously:' innan varje kapitel med precis som någon önskade. Vi vill också vara noga med att be er att inte ta åt er om ni är Manchester United fans, det bara blev det eftersom killarna sagt att dom stöttar Manchester United.
Info om kapitel 8.
/Olivia!
Tear us apart. Kapitel 7.
School's out, Nandos and Alan Carr!
Jag vaknade av den irriterande signalen min väckarklocka gav ifrån sig. Jag suckade tungt men kom sedan att tänka på att idag var det skolavslutning, alltså sista gången på tio veckor den dumma signalen ringde. Jag satte mig upp i sängen och vände blicken mot Zayn som sov tungt. Jag bestämde mig för att inte väcka honom riktigt än utan jag smög upp ur sängen och in i mitt badrum där jag startade duschen. Jag drog av mig Zayns tröja jag sovit i och slängde in den i sovrummet innan jag klädde av mig resterande plagg och hoppade in under dom starka strålarna. Jag började med att raka mig där det behövdes innan jag började med schampot. När jag var klar virade jag in mig i en handuk och tog en annan som jag använde till håret efter att jag hade dragit ur så mycket av vattnet jag kunde.
Jag klev ut i sovrummet medans jag torkade mitt hår och möttes av en leende Zayn.
-Didn’t think you’d be awake! Sa jag och fortsatte in i min W.I.C där min klänning hängde. Jag satte på mig en svart bandeau topp och underkläder under innan jag drog klänningen över huvudet. Jag tog med mig plattången ut till sovrummet igen där Zayn nu stod och drog på sig sina kläder. Jag pluggade in plattången och tog fram sminket i väntan på att den skulle bli varm. Jag kände ett par armar om min midja och Zayn som la fjäderlätta kyssar på min hals. Jag vände mig om och la armarna om hans hals.
-Good morning! Sa jag och log.
-Morning babe! Svarade han och gav mig en lång kyss. Våra läppar rörde sig i synk med varandra och dom passade ihop som två pusselbitar. Det var såhär det skulle vara. Zayn och Heart, Heart och Zayn!
Jag lät armarna falla ner ifrån Zayns nacke innan jag vände mig om igen och började sminka mig lite lätt. När jag var klar drog jag plattången igenom håret tills det var mer eller mindre helt platt. Jag drog ur plattången och kollade på Zayn som stod vid min helkroppsspegel och fixade håret. Jag studerade hans rörelser, sättet hans läppar rörde sig när han mumlade saker till håret när det inte la sig som han ville. Hur hans ögon var fullt koncentrerade på hans händer. Hans händer, hur han rörde dom skickligt och vant genom håret. Allt med honom var perfekt och han var min. Undra varför en sådan perfekt människa som han hade valt mig. Jag erkänner, jag ser relativt bra ut men inget jämfört med en del av tjejerna som sprang efter honom varenda dag.
Jag hade varit så borta i mina tankar att jag inte märkt att han vänt sin blick mot mig.
-What are you thinking about, babe? Frågade han och jag ryckte till av hans röst.
-How perfect you are! Svarade jag lätt och gick mot honom.
-You’re the perfect one. Sa han och fångade upp mina läppar i en kyss som snart avbröts av att min mage kurrade högt.
-I think I’m hungry. Sa jag skrattandes och vi gick ut ur mitt rum och ner i köket, hand i hand.
Jag tryckte på knappen som satte på kaffebryggaren innan jag slog mig ner i Zayns knä där han satt på en stol och halvsov.
-Babe, you didn’t have to wake up you know. Sa jag och han log mot mig.
-Yeah I know but I wanna be as much as I can with you. Svarade han och jag kunde inte hjälpa att fnittra till. Jag gav honom en kyss men den avbröts snabbt av harklingar från ingen mer än min kära pappa. Jag begravde ansiktet i Zayns hals och skrattade lite dämpat innan jag reste på mig och hällde upp kaffe till mig själv eftersom Zayn inte ville ha något. Pappa slog sig ner med oss vid bordet och han och Zayn hade någon diskussion om jag vet inte vad! Helt plötsligt hörde jag ordet football och blev genast mycket mer intresserad.
-What did you say about football? Frågade jag ivrigt och pappa skrattade.
-And that’s how you get Hearts attention! Sa han och jag bara lipade mot honom.
-Now we have to talk football to! Han suckade och jag vände mig om mot Zayn.
-So who are you supporting? Frågade jag nyfiket och han log.
-Manchester United. Sa han och jag ställde mig upp från hans knä och satte mig på andra sidan bordet.
-What? Frågade han förrvirrat och pappa skrattade.
-You shouldn’t have said that. She will probably never speak to you again. She hates Man United! Förklarade han innan han reste på sig och gick iväg.
-Haha, babe come on it’s only football! Sa han och jag drog efter andan.
-Only football! Football is special, it’s an amazing sport! SO don’t you say ONLY football! Utbrast jag och han skrattade.
-Okay! So what team are you supporting then? Frågade han och jag reste mig upp.
-Oh, I’ll show you! Sa jag och drog med honom upp till mitt rum och fram till den lilla dörren som fanns längst in i hörnet av mitt stora rum.
-This is ’the holy room’! Sa jag och låste upp dörren.
-It’s my Arsenal room! Fortsatte jag och öppnade dörren så att Zayn kunde gå in i rummet.
Rummet var fyllt av plancher, kalendrar, flaggor, tröjor och allt annat möjligt med Arsenal på det. Det fanns också bokhyllor fyllda med Arsenal böcker och andra prylar.
-An Arsenal fan, huh? Sa Zayn medans han studerade rummet noga.
-Yes, and a very dedicated one! Hörde jag mamma säga inifrån sovrummet.
-Baby, you have to leave so you won’t be late. Förklarade mamma och jag släckte lyset, stängde dörren och låste den innan jag vände mig mot Zayn och placerade min hand i hans.
-See you when I get home again, okay? Frågade jag Zayn och kysste honom ännu en gång.
-Well of course! Can’t wait! Svarade han och kysste mig en sista gång innan jag var tvungen att springa ner till min bil för att hinna.
-Mo! Luke! Dom båda lyfte på huvudet från sina telefoner och kollade mot mig.
-Heart! Svarade dom båda och vi möttes i en stor gruppkram. Jag log mot dom och slog ut armarna.
-In an hour we will be free! Sa jag och snurrade runt. Luke och Mo tog tag i varsinn av mina armar och drog in mig i aulan där rektorn skulle hålla sitt ’sommartal’.
Mitt under talet öppnades dörrarna längst bak och sju personer med luvtröjor smög in. Jag kände hur mitt ansikte sprack upp i ett stort leende, dom hade kommit hit!
-…and with that I want to wish you all a great summer and I’ll see you in August again! Bye! Avslutade rektorn och alla reste på sig för att kunna komma ut så snabbt som möjligt. Jag, Mo och Luke satt kvar och väntade på att kaoset skulle lugna ner sig. När det väl hade lugnat ner sig reste vi oss upp och jag sprang fram till dom andra.
-What are you doing here? Frågade jag och kramade om alla en efter en tills jag kom till Zayn som gav mig en lång kyss.
-Heart! Hörde jag Luke säga där och han såg förvånat mot mig.
-What?Sa jag frågandes.
-Why didn’t you tell me you’ve gone and got yourself a boyfriend? Frågade han och jag skrattade till.
-Because I forgot! Haha, Luke meet Zayn, my boyfriend. Zayn meet Luke, my extremly annoying and overprotecting friend! Sa jag och dom hälsade på varandra.
-Hey! Gotta take care of my little sisters! Sa han och la armen om Mo.
-I’m older than you idiot, remember? Frågade Mo retsamt och hon och Luke sprang ut på skolgården och fjantade sig.
-Meet my extremely normal friends! Sa jag medans vi andra gick efter dom.
-Now I wanna sleep for years! Klagade jag och la mig ner i Zayns säng.
-Tired? Frågade han och drog av sig hoodien.
-Just alot! Svarade jag och sparkade av mig mina klackar.
-Good schools out then! Skrattade han medans han la sig över mig.
-Babe, you have an interview remember! Sa jag och han suckade och rullade av mig.
-Let’s go then! Sa han och gick mot dörren. Jag sprang efter honom och hoppade upp på hans rygg.
-Oh did little Zaynie get mad now? Frågade jag med en bebis röst och han skrattade innan han vred på mig så jag hade ansiktet mot honom.
-Maybe. Svarade han och gav mig en lång kyss. Jag avslutade den och sprang in till sovrummet igen för att hämta mina skor.
Vi kom fram till studion där Chatty Man spelades in. Det var alltså ingen live intervju men det fanns publik. Detta var intervjuen då Liam skulle tillkännage hans och Danielles förlovning och även intervjun då Zayn skulle släppa bomben om att han inte var singel längre. Vi hade bestämt att han inte skulle berätta vem jag var så länge det inte fanns bilder med oss där mitt ansikte syntes.
-Give it up for One Direction! Jag log när jag såg dom komma nerför trappan, dom såg så lyckliga ut när dom vinkade till alla fans som kommit för att stötta dom. Fansen betydde verkligen allt för dessa killar och det var dom inte sena med att visa.
-So lads, has anything new and interesting happened since the last time you were on? Frågade Alan och vickade på ögonbrynen och alla killarna vände sig mot Liam som skrattade halv nervöst.
-Well, there’s one thing! Började Liam men avbröts av att alla i publiken inklusive killarna och Alan ’oo:ade’.
-Go on then! Pushade Alan och Liam skrattade.
-Me and Dani did something.. började han men blev än en gång avbruten denna gången av Alan.
-Do we really wanna know the rest? Frågade han och jag skrattade åt hans äcklade min.
-HAHA, yes I promise it’s nothing like that. Sa Liam samtidigt som man såg hur han försökte hålla inne skrattet.
-Okay then go on. Sa Alan tveksamt och Liam fortsatte.
-Well… we got engaged! Ropade han och publiken blev galen. Alan också, han stod nu och hoppade upp och ner samtidigt som han försökte få upp killarna med honom. Något dom självklart gjorde så nu stod alla sex männen och hoppade upp och ner som småflickor.
-No but seriously congratulations to the both of you! Sa Alan när allt lugnat ner sig.
-Be right back. Fortsatte han och sprang bak till oss och kramade om Danielle innan han sprang ut på scenen igen.
-I just hugged your fianceé Liam, time to get jealous! Sa han och pekade på en skrattandes Liam.
-Tough competition! Sa han retsamt och Alan log och blinkade mot honom.
-Louis you and your girlfriend still going strong? Frågade han och Louis log stort.
-Yeah, it’s going great! Svarade han och log om möjlig ännu större nu. Men denna gången inte mot Alan utan mot oss, mot Eleanor.
-Eleanor is it? Frågade Alan och Louis skrattade.
-Yes, you got that one right Alan. Svarade han med någon konstig röst.
-No plans of engagements there? frågade han och Louis ryckte på axlarna.
-I mean, not yet anyways! I think we are good the way we are now you know. Just being together. Svarade Louis och publiken ’aaw:ade’.
-The rest of you lads, still single? Frågade Alan och vände sig mot Zayn, Niall och Harry.
-I’m single! Svarade Niall och log mot publiken som skrek lyckligt.
-Me to! Instämde Harry och la armen om Niall.
-Well, I’m not. Svarade Zayn nervöst och Alan stannade upp i sina rörelser.
-Really? Is it the sweet girl that’s backstage? Frågade Alan och Zayn log.
-Yeah that’s her, my girl! Svarade Zayn stolt och publiken ’aaw:ade’ än en gång.
-Since when? Frågade Alan nyfiket och Zayn svarade.
-Not more than a couple of days ago actually. Zayn kliade sig på armen och log stort.
Intervjun fortsatte en stund till innan nästa gäst skulle komma in och killarna kom utspringandes till oss. Zayn sprang fram till mig och lyfte upp mig i hans famn.
-Now everyone knows I belong to someone special. That I belong to you! Sa han innan han kysste mig. Han släppte ner mig och jag kramade om dom andra killarna innan vi åkte hemåt.
Vi alla satt i min lägenhet och kollade på skräckfilmer. Jag var inte alls känsligt för sådant vilket jag verkade vara rätt ensam om eftersom alla andra hoppade till varje gång något hände. Mina föräldrar var och jobbade och skulle inte vara hemma än på ett bra tag så det var bara vi hemma vilket alla klagade på gjorde allt läskigare. När filmen äntligen var slut var jag den ända som inte verkade rädd. Mo var värst, hon låg och skakade i Luke’s famn. Mo hade varit känslig för skräckfilmer sedan vi haft ett skräckfilmsmaraton med fotbollslaget och vi alla hade skrämt henne efteråt.
-Okay Heart put on some cartoons will you! Gnällde Luke och kollade menande ner på Mo som låg och grät av skräck i hans famn.
-Fine then! Svarade jag och satte på Svampbob. Mo satte sig genast nästan ända framme vid teven och blev helt fullt koncentrerad.
-Is she serious? Frågade Harry förvirrat och jag skrattade.
-Yeah, 17 and loves cartoons that’s my Mo! Svarade jag och log mot den galna tjejen jag kallade min bästa vän. Jag tittade mig om i rummet och tänkte på hur lyckligt lottad jag var. Nej, inte för att jag satt i samma rum som One Direction utan för att jag satt i samma rum som dom 9 bästa vännerna man någonsin kunde få. Det bästa var väl att en av dom var min pojkvän. Jag vände mig mot Zayn och kysste honom, länge och passionerat. Zayn verkade bli förvånad men kysste snabbt tillbaka.
-Woah, kids slow down a bit will you? Klagade Louis och jag avbröt kyssen så jag kunde kasta en kudde på honom.
-Funny Louis! Jag lipade mot honom och han bara log fånigt.
-El? klagade jag och tittade menat på Louis. Hon ryckte på axlarna och puttade till honom så han trillade ner ifrån soffan.
-But babe, why are you down there on the floor? Frågade El retsamt och Louis kollade surt på henne och gick och satte sig i Liams knä.
-He’s mine! Sa han varnande mot Dani som bara höll upp händerna i en ’skjut mig inte’ –gest.
-So anyone hungry? Frågade jag efter ett tag. Alla nickade ivrigt på huvudet.
-Will you cook hunny? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-I’m to lazy, but my dad is working tonight. Sa jag och både Mo och Luke flög upp.
-Let’s go! Skrek dom och sprang mot hallen.
-Where do your dad work? Frågade Niall och jag log.
-Well he owns a couple of restaurants and he’s a chef so I get all the food free there. Svarade jag honom och log.
-Which restaurants? Frågade Niall nyfiket.
-Oh, you’ll see! Svarade jag och blinkade.
-Here it is! Sa jag och slog ut armarna framför Nandos, en av många restauranter i den kedja pappa ägde.
-Your dad owns Nandos? Frågade Niall chockat.
-Yes. Svarade jag och skrattade åt hans min.
-Your dad is my god! For real! Sa han och satte händerna på mina axlar.
-Oh, he’s pretty cool. Yes! Haha! Skrattade jag fram och vi gick in.
-Jane! Ropade jag på servitrisen och hon log när hon såg mig.
-Heart! Baby girl, how are you? Frågade hon och kysste mig på kinden.
-I’m good and you? I thought you would still be home with your little baby? Sa jag frågandes och hon log.
-Couldn’t stay away, you know! Sa hon och vände sig mot dom andra.
-Well hello Niall, you back! Skrattade hon och kramade om honom.
-Gotta get back to work! Sa hon när en kund ropade på henne och sprang iväg.
-You here often? Frågade jag Niall som bara ryckte på axlarna. Jag gick fram till kassan och hälsade på Jake som jobbade.
-Can you go get my dad, please? Frågade jag och han log.
-Sure thing, babe! Sa han och blinkade.
-Oh he creeps me out! Sa jag när han försvunnit hur syn och hör håll.
-Come here, love. Sa Zayn och drog in mig i en kram. Han kysste mig precis när Jake och min pappa kom tillbaka. Jake kollade på Zayn med avsmak men vände sig sedan till kunderna som köade.
-Heart! Sweeheart! Hälsade pappa och gav mig en sån kram bara pappa kunde ge mig.
-Daddy! Svarade jag och kramade tillbaka.
-You hungry? Frågade han och kollade på alla.
-What do you think, Scott? Frågade Mo skeptiskt på honom.
-Well you are always hungry Mo! Svarade han och skrattade. Vi gick mot ett bås och tryckte ihop oss så alla fick plats.
-I’m never gonna eat again, I’m so full! Klagade Mo och jag brast ut i skratt.
-Yeah you’re gonna be hungry again in an hour. Retades jag och hon bara log.
-True. Svarade hon och började pilla på gaffeln. Jag kände Zayn ta tag i min hand under bordet.
-Wanna go for a walk with me? Viskade han och jag nickade.
-We are going for a walk! Sa Zayn och började ta sig ur båset med mig efter honom.
-See you guys another day. Sa jag och gav alla en kram.
-Puss puss älskling! Ropade jag till Mo och hon skrattade.
-Älskar dig knäppis! Ropade hon tillbaka.
-I usually come here to think. Sa Zayn när vi kom fram till en strand som låg lite öde.
-Wow, it’s beautiful! Sa jag och log mot honom.
-Just like you. Svarade han och kramade om mig bakifrån. Vi stod så, tätt intill varandra, och kollade på solnedgången.
-Heart. Sa Zayn allvarligt och jag vände mig om så jag kunde kolla på honom.
-What’s going on? Frågade jag oroligt och han log.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom.
Fattar ni hur jävla trött jag är på SAS och alla andra j*vla flybolag? Jag spenderade 25 timmar på två olika flygplatser, fattar ni? Det är över ett dygn! Sen fick jag åka buss i fyra timmar eftersom planet tvunget skulle flyga till Stockholm och inte till Göteborg! Ärlig, vem flyger från Grekland och mellanlandar i London? GAAAIAAUHUA!! SÅ suuur! Aja, här har ni kapitlet. Det är lite längre än det brukar så hoppas ni gillar det, ska gå och tjura nu!!!<3
/Puss, Embla.
Detta kapitlet är skrivet av Embla och hon har kämpat extremt med att ge er det. Hon har varit med om massor dom senaste två/tre dagarna. Ni borde kommentera massor här nu så on mår bättre!!
/Embla, Izabella & Olivia.
Hemma hos mig nu!
Hemma hos mig nu! Skönt! Men hörni, lite av kapitlet har raderats men vill ni att jag ska publicera ett aning kortare kapitel eller vill ni vänta och få ett långt?
/Embla.
Back in Sweden.
Är i Stockholm nu, exakt lika segt internet här så blir inget kapitel idag. Kanske i morgon för min buss går hem på eftermiddagen och det finns säkerligen internet på bussen. Jätte ledsen för allt det här men egentligen, inte mitt fel.
Trubbel på flygplatsen!
Hej alla fina och trogna läsare som stannar trots allt detta skit!
/Embla.
Inte långt kvar, lovar!
/Embla.
Ute på resande fot.
Hej alla fina läsare. Jag är jätte ledsen men ni kommer behöva vänta ett tag till på kapitlet eftersom jag har det färdigskrivet men jag är just nu ute på en liten resa runt Greklands fina öar.
Tear us apart. Kapitel 6.
Jag gick fram till baren tillsammans med min bästa vän Lindsey och hennes pojkvän Cole. Vi tog kontakt med bartendern och Cole beställde någon drink jag inte riktigt visste vad det vad. Vi tog emot drinkarna och svepte dom innan vi bestämde oss för att dansa. När jag dansat ett tag kände jag hur någon la sina händer på mina höfter och lukten av alkohol brände i min näsa. Jag försökte skaka av mig händerna men greppet om mina höfter hårdnade och personen vände mig om. Jag möttes av en man i kanske 30 års åldern med skägg som såg extremt berusad ut, helt plötsligt tryckte han sina läppar mot mina och jag hörde hur folk fotograferade oss medans jag kämpade med att komma loss. Jag kunde inte komma ur hans grepp och sökte då istället igenom hela rummet efter Lindsey och Cole men såg dom ingenstans. Paniken växte när han plötsligt tog min hand och drog med mig ut, han drog med mig runt huset och in i en liten gränd. Nu var jag otroligt rädd. Han puttade upp mig mot väggen innan han började kyssa min hals medans jag grät och bad om att han skulle släppa mig. Han började knäppa upp min klänning och slet den sedan av mig. Jag skakade av rädsla när han fortsatte med att slita av mina underkläder och började kyssa mig neråt. Han slängde mig sedan på den kalla marken medans han tog sig ur sina kläder och la dom på marken bredvid mina sönderrivna kläder. Han satte sig ner över mig på marken och började utforska min kropp, jag försökte desperat att ta mig loss men han var alldeles för stark. Han höll i mig innan han gled in i mig och jag kände den mest obehagliga känslan i världen. Han lämnade mig där när han var klar, på marken helt ensam och utan kläder eftersom mina var sönderrivna. När jag efter mycket springande kom hem till min lägenhet var det första jag gjorde att duscha men jag kände mig så äcklig efter duschen också så jag bara la mig i sängen och somnade. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa hem till Liam för att berätta för honom och för att kunna känna tryggheten från famn. Men inte det nej, när jag kommit dit möttes jag av skrik istället.
När vi vaknade igen var det morgon, söndag morgon. Imorgon var det måndag och killarna skulle ha en intervju på Alan Carr på kvällen där Liam skulle tillkännage våran förlovning. På dagen var det tjejernas skolavslutning som vi skulle försöka smyga in obemärkta på. Idag skulle vi tala om för alla, Liam hade sagt att ingen visste att han skulle fria bara att han ville att de skulle lura hit dig så ni kunde prata. Jag var så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkt att Liam vaknat, det var inte förrens han kysste mig som jag reagerade vilket gjorde så att det tog ett tag för mig att kyssa tillbaka vilket Liam tyckte var hemskt roande för någon andledning. Vi klev upp ur sängen åt frukost och klädde på oss innan vi begav oss mot lägenhetskomplexet de andra hade lägenheter i. Nervositeten började komma krypandes och jag var rädd för att de inte skulle bli glade för oss. Men egentligen varför skulle dom inte vara det.
Sådär, del 3 av den. Lösningen typ! Drastisk vändning eller vad säger ni? Haha, lite kortare än vanligt men orkar inte skriva mer nu. Inte mitt bästa kapitel heller, men, men!
GE FEEDBACK, BARA KOMMENTERA, MAILA, TIPSA ALLA!