TRAILER!
If You Never Try, You'll Never Know.
If You Never Try, You'll Never Know.
Allt sjuttonåriga Emma Keiffe vill göra är att sjunga och stå på scenen.
Med hennes alternativa rock band, Devout Of The Suffering, tar hon sig för var dag ett steg närmre drömmen och när de en dag blir erbjudna att spela på en utav Londons populäraste nattklubbar så vet Emma att drömmen är nära. Men vad kommer hon behöva offra för att nå ända fram och kommer hon lyckas övervinna alla hinder?
NY NOVELL!
Kommentera vad ni tycker om handlingen, om den verkar bra.
Imorgon kommer ett inlägg ut om vilka kändisar som porträtterar huvudpersonerna!
Men ni har nog redan listat ut vem som spelar Emma ;)
Kommentera också vad ni tycker om den nya designen :)
/Embla, Izabella & Olivia.
Christmas One Shot!
Det finns inget som tyder på att det är någon specifik kille i 1D, så ni kan låtsas att det är eran favorit :)
Snön yrde ner ifrån den mörka himlen och landade på den redan vita marken. Folk iklädda tjocka kappor, mössor och vantar skyndade in och ut ur affärerna i den sista julruschen så här dagen innan jul. Mina frusna händer höll ett fast tag i den varma pappersmuggen när jag lämnade Starbucks bakom mig och anslöt mig till de stressande människorna. Jag tog en klunk utav min pepparmint smakande dryck och justerade de tunga plastkassarna som hängde över min arm. De var fyllda utav julklappar, en del inslagna och en del inte, och jag kollade snabbt ner för att kontrollera att jag fått med mig alla kassarna vilket jag hade, innan jag fortsatte gå. Eller ja, tränga mig fram emellan de okänsliga och minst sagt själviska julshopparna.
Jag huttrade när den kalla vinden träffade mig och drog min grå kappa tätare kring min kropp. Mitt bruna hår täcktes av en svart mössa men vinden blåste slinga efter slinga i mitt ansikte och jag försökte irriterat mota bort dem med två fulla händer. Jag gav snart upp och försökte mitt bästa att ignorera de slingor som fortfarande låg placerade över min näsrygg. Jag skulle snart vara hemma i värmen i alla fall, om jag bara kunde komma fram ibland alla dessa människor. Ibland så förstod jag inte varför alla människor prompt skulle handla alla julklappar dagen innan julafton, jag gjorde det främst för att jag var lat helt enkelt, men resten utav Londons åtta miljoner invånare då? Var vi alla lika lata?
Jag har aldrig varit ett stort fan av att shoppa överhuvud taget men när man måste dela affärerna med åtta miljoner stressade människor så tror jag nog att jag hoppar det. Just därför hade jag fått så mycket som möjligt julklapps-shopping gjort på nätet, utan alla människor och all trängsel. Bara jag, sittandes under en varm filt, scrollandes på datorn. Hur mycket bättre låter inte det?
Jag släppte ut en suck och drog i den tunga portdörren för att den skulle öppnas. Jag stannade till och kollade om vi fått någon post, vilket vi inte hade, innan jag skyndade uppåt i trapphuset och fram till vår dörr. Jag kände på handtaget och dörren öppnades, vilket betydde att jag inte behövde krångla upp nycklarna med mina händer, som var upptagna med att bära på annat.
Jag slängde ner kassarna på golvet innanför dörren och klev ut mina stövlar innan jag trött lutade mig mot dörren.
"Darling, is that you?" hans röst ekade igenom lägenheten och hans huvud stack ut ur köksdörren.
"Yeah" svarade jag och gick in i köket. Jag placerade min halvfulla mugg på köksön innan jag hoppade upp så att jag satt på bänken. Jag tog en klunk till av min dryck och kollade på hur musklerna i hans rygg spände sig när han rörde sig runt i köket. Han stod och lagade mat, en konst jag aldrig bemästrat, och nynnade på en låt jag vagt kände igen men inte kunde placerade.
"You're beautiful" tänkte jag och lät tanken lämna mina läppar. Han vände sig om och log mot mig och drog håret ur ögonen.
"You need a haircut babe" pekade jag ut och han nickade.
"I know, I'm gonna call Lou about it" svarade han och rörde om i grytan innan han la på locket och gick fram och ställde sig emellan mina ben och lutade sin panna mot min.
"You're the beautiful one here" sa han, syftandes på det jag tidigare sagt, och jag kände hur jag rodnade.
"Stop it, you know I can't take compliments" sa jag och stängde ögonen när hans läppar snuddade vid mina. De dröjde sig kvar ett tag innan han lät dem vandra nerför min hals och på min axel. Han höll dem där innan han drog in mig i en kram och begravde sitt ansikte i min hals.
"I love you so, so much" sa han och jag log emot hans hår.
"I love you babe, more than you'll ever know"
Bara en snabb liten 'God Jul' hälsning till er!
Vad händer nu?
STTC är färdigskriven och avslutad. Japp, om ni inte förstod det så kommer det inte komma en epilog.
I alla fall den 1a Januari så kommer första kapitlet på vår nya novell upp.
Vi kommer inte tala om vilken kille den handlar om, men ni kan ju alltid gissa ;)
(Lol ni kommer veta innan den börjar bc trailer)
Japp, en fortsättning! Hence varför ni inte får någon epilog.
Should've Taken The Chance. Kapitel 70.
"How many times am I going to have to tell you that he won't hate you" sa hon och jag fnös innan jag vände mig emot henne.
"I lied Millie, all I've ever done was lie and it's all over now isn't it!" sa jag och lät tårarna rinna fritt.
"Yes it is" hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig om och fick se en allt för bekant person.
"Jackson" sa jag med en utandning och kollade på mannen som brukade vara min livvakt."Ms." sa han och jag skakade på huvudet.
"He's not here is he. Oh god no please" sa jag när han nickade och förde walkie-talkien mot sin mun.
"Subject spotted. Third floor, studio three" sa han och hängde sedan tillbaka den i sitt bälte.
"This isn't happening" sa jag och kollade på Niall.
"I'm so so so so sorry" sa jag och han kollade förvirrat på mig. Jag gav honom en kyss och drog ut den så mycket som möjligt eftersom jag visste att det skulle bli vår sista tillsammans.
"Break it off" sa en hård röst som genast fick mig att stelna till. Min far.
"Oh my god you're Christopher Bentley, what are you doing here?" sa Liam chockat.
"I'm here to take back my daughter" sa han och jag fnös.
"Take back? Take back? I'm not a fucking object which you own I am a person with rights plus I'm 18 so you can't really do anything can you" skrek jag ilsket och han skrattade åt mitt utbrott.
"Oh but honey I can, or else I might just ruin your life." sa han och jag torkade mina tårar. Varför grät jag över denna jäveln.
"Don't you see that you already have! Especially by coming here"
"What did I exactly ruin by coming here? I just made an ending to all you lies, I can bet you money that the kid you just kissed didn't have a fucking clue that you're not just some ordinary person but the daughter to one of the richest men alive" sa han med ett flin.
"Oh but who cares? Why is it always about the money? Huh? I know that's why I exist, to insure that you can keep your money" sa jag tillbaka, min röst giftig.
"Yes that is why I even agreed on kids in the first place, so you have to come back with me to New York so I won't have to have done all this unnecesarily" sa han och jag skakade på huvudet.
"I can't and I won't" sa jag och han log emot mig.
"Well Skylar where else would you go because by the looks of it you're not welcome here" sa han och betonade mitt namn. Jag vände mig om och kollade på Nialls vars blick var fylld utav chock, ilska och svek.
"Niall" bad jag och min röst bröts i mitten. Han bara skakade på huvudet och vände sig emot Millie som kollade förväntande på mig. Trodde hon verkligen att jag skulle berätta för honom nu.
"Millie" sa jag men hon bara skakade på huvudet.
"Now or never. Either you tell him or I will" sa hon och Nialls huvud vändes uppåt.
"There's more?" sa han chockat och jag bet mig i läppen.
"Well you see I'm sort of you know..." började jag men signalerade åt Millie att ta över. Jag kunde inte.
"Pregnant" avslutade hon och Niall såg ut som om han skulle svimma när som helst.
"Excuse me you're what?!" skrek min far och jag vände mig om emot honom och skrek tillbaka.
"Oh don't pretend like you give two shits about me, I'm not gonna let this go to the press so you can relax you piece of shit" det kändes bra att säga det men blicken min far gav mig skrämde mig.
"You're such a disappointment. I swear to god you're the reason your mother killed herself" sa han och allt runt omkring mig försvann. Hade min mamma begått självmord?
"Oh yes" sa han med ett flin när han såg min reaktion.
"Your mother hung herself from the cealing in your bedroom which is the reason why you're sleeping in there. It was your fault so it's not more than fair is it" sa han och jag kollade på honom med rent och skärt hat i blicken.
"You're a monster! Get away from me! I don't ever want to see you ever again, leave or I will make sure to get a fucking restraining order against you" sa jag och han bara ryckte på axlarna innan han och alla hans vakter lämnade rummet, och förhoppningsvis landet. Jag vände mig om emot Niall igen och såg att han redan kollade på mig. Tårarna rann i floder nerför mina kinder och jag grät bara häftigare när Niall skyggade undan ifrån min hand.
"Niall please" bad jag och han skakade bara på huvudet och började gå emot dörren. Killarna hade redan lämnat rummet tillsammans med de andra så det var bara vi kvar. Bara av att se honom närma sig dörren så fick jag panik.
"Niall please I need you, you can't leave me like this. I'm pregnant Niall and I just found out that my mum killed herself" sa jag desperat och han vände sig emot mig.
"You lied to me" sa han och jag ville inget annat än att torka bort tårarna som rann nerför hans kind men jag visste att han aldrig skulle låta mig.
"I know and I'm so so sorry but please you have to let me explain everything please I never meant to hurt you Niall, please you have to believe me or atleast listen to me. Fuck Niall I love you!" jag hörde hur desperat jag lät men jag kunde inte bry mig mindre. Jag behövde Niall så jävla mycket. Han tog ett djupt andetag innan han svarade mig.
"Do you really? You lied about so much else how do I know that you telling me you love me isn't a lie? How do I know that you really feel that way about me? It fucking hurts because I'm so god damn in love with you Sky, Skylar, or whatever the fuck your name is! I can't know for sure and I can't... I can't do this. Goodbye" han viskade den sista delen innan han lämnade mig ensam i rummet. Jag stirrade chockat på dörren som han smällt igen.
Aldrig hade jag känt mig så ensam och så övergiven. Inte ens när jag bodde hos min far. Jag hade aldrig känt såhär förut men nu stod jag här, ensam, övergiven och sviken. Jag stod här, beredd att försvinna. Så det, är precis vad jag bestämde mig för att göra.
THE END!
Should've Taken The Chance. Kapitel 69.
"Of course they were, here I told them that I'd get you to follow them on twitter and after I told them that they nearly fainted but that's beside the point" sa jag och blinkade emot Niall innan jag vände mig om och fortsatte röra om bland maten.
"Done!" sa han och slingrade sina armar om mig igen.
"I should probably go now. I love you" sa han och gav mig en kyss.
"I love you too" svarade jag och kysste tillbaka.
Jag hörde en lätt knack på ytterdörren och ställde ner min kaffekopp innan jag halvsovandes släpade mina fötter till dörren. Jag kollade snabbt i titthålet, en vana jag fått efter Adam, och öppnade sedan dörren. Jag väntade inte ens på att han skulle säga något utan skyndade mig tillbaka till den enda saken som höll mig vaken just nu, mitt kaffe.
"Nice, no good morning or I love you" hörde jag Niall mumla skämtsamt och jag himlade med ögonen. Han borde lärt sig att jag inte är någon morgonmänniska.
"Skyyy" sjöng han högt och jag hyschade honom när han syntes i köksöppningen.
"Millie is sleeping idiot" sa jag och han viskade ett tyst förlåt innan han ställde sig bredvid mig vid bänken.
"I'm sorry babe but it's half seven in the morning and I haven't woken up yet" sa jag och han log förstående åt mig innan jag pressade mina läppar mot hans. Jag drack upp det sista ur min kopp och ställde ner den i diskhon med tanken att jag skulle ta hand om den senare. Jag kände sedan något som jag absolut inte ville skulle hända framför Niall. Mitt morgon illamående. Jag sprang emot toan och spydde, Niall var snabbt efter mig och strök mig över ryggen och höll undan mitt hår. Han viskade uppmuntrande saker och var snabb med att ge mig ett glas vatten när jag var klar. Jag log trött upp emot honom innan jag reste mig upp och borstade tänderna.
"So shall we go?" frågade jag honom när jag var klar och han skakade på huvudet.
"No Sky you're sick?" sa han och jag viftade bort honom med handen.
"I'm fine okay, trust me I am fine. Let's go" sa jag och hoppades att han inte skulle förstå varför jag spytt. Till min stora lättnad så bara log han oroligt emot mig och flätade ihop våra fingrar.
"Okay, so what you're about to hear is the song we're thinking of having as our first single. I trust you to give us your honest opinon" sa Niall och klickade på en knapp på det stora kontrollbordet. En catchig melodi började spelas ur de stora hötalarna och bara några sekunder in i låten så kom jag på mig själv med att röra mig i takt till musiken. Låten spelades igenom och jag log stort.
"Boys that was amazing, honestly" sa jag och log emot dem.
"Thank you Sky. We only have three songs done and to choose from for the first single so you can hear the other two maybe?" sa Liam och kollade på de andra för bekräftelse och de alla nickade.
"But you already heard Tell Me A Lie, that was the one we recorded the last time you came with" sa Harry och jag nickade.
"What was this one called?" frågade jag.
"What Makes You Beautiful" svarade Niall och jag nickade.
"And the other one you've recorded...?" frågade jag och Louis svarade.
"It's called Stole My Heart and it's upbeat and really good" svarade han och jag log.
"It's the song I told you about that Peter brought us" sa han och pekade på producenten som satt bakom honom.
"Who wrote it?" frågade jag och kollade runt på killarna. Jag ville bara kolla så att Peter inte råkat tala om det för dem.
"We don't know. Peter won't say" sa Liam med ett missnöjt leende.
"Oh, bummer" sa jag och kollade sedan på Niall.
"Play it to me" bad jag och han nickade. Den välbekanta musiken började spelas och jag fick hålla mig själv från att sjunga med när Liams röst började. Vid låtens slut så log jag nöjt över hur mycket bättre låten lät med deras röster istället för min.
"It's perfect, isn't it Peter? Absolutely perfect" sa jag och han flinade emot mig.
"It is, I just wish I could tell them who wrote it. They've been bugging me about wanting to thank them for giving them this song because apperantly it's all of their favourite" sa Peter och kollade runt på killarna som nickade medhållandes.
"Oh well sucks for you" sa jag och flinade.
"Or you" mumlade Peter och jag trodde att det bara var jag som hörde men den förvånade blicken Zayn fick motbevisade mig.
"What do you mean by that?" frågade han Peter och kollade på mig.
"Fuck you Peter" sa jag med ett leende och det verkade sedan gå upp för Zayn.
"No way you didn't" sa han och jag nickade.
"That's even more awesome" sa han och jag skrattade.
"Excuse me but what the fuck are you on about?" frågade Louis och Zayn log stort emot honom.
"I know who wrote the song" sa han och Louis väntade på att han skulle fortsätta. När han inte gjorde det så tog jag över.
"I did" sa jag snabbt och kollade sedan överallt annars än Niall. För det var rätt uppenbart att låten handlade om honom.
"Really?" sa Harry med ett leende och jag nickade.
"Niall, your girlfriend wrote a song about you" sa han sedan och flinade emot mig som rodnade.
"And it's gonna go on our album" retades Louis och jag gömde mitt ansikte i Nialls hals.
"Thank you" viskade han till mig och kysste mig.
"It's the best thing someone has ever done for me" sa han och kysste mig igen. Jag kände hur lyckan spred sig i min kropp men det varade inte länge när Millie kom in springandes med Simon hack i häl. Vi drog oss undan ifrån varandra och kollade chockat på dem.
"What are you-" började jag men blev avbruten av Millie.
"We need to talk to you outside Sky" sa Millie och jag nickade och började sakta resa mig upp ifrån soffan och Nialls famn.
"Now Sky!" sa Simon med en hård röst och jag skyndade mig.
"What the hell are you two doing?" frågade jag men ingen utav dem svarade utan Millie bara tryckte sin mobil i mina händer.
"Read" sa hon och jag kollade ner på skärmen. Det var en artikel öppen och jag slutade andas när jag insåg vad den handlade om. Min far var i London och han hade släppt ett uttalande om att han funnit sin dotter och att han skulle hämta hem henne. Han visste vem jag var och vart jag var. Jag kollade blankt upp på dem båda innan jag skyndade förbi dem och in i studion igen. Niall kollade oroligt på mig och ställde sig snabbt upp när han såg att jag grät. Han skyndade sig fram till mig för att få en kram men jag stoppade honom.
"Don't you're gonna hate me" sa jag och han kollade förvirrat på mig innan hans blick drogs till Millie som nu stod bredvid mig.
"How many times am I going to have to tell you that he won't hate you" sa hon och jag fnös innan jag vände mig emot henne.
"I lied Millie, all I've ever done was lie and it's all over now isn't it!" sa jag och lät tårarna rinna fritt.
"Yes it is" hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig om och fick se en allt för bekant person.
Should've Taken The Chance. Kapitel 68.
"I'm fine, it was Nora who wasn't feeling too good so we went and looked it up and yes she's fine" sa jag och kröp in i hans famn när han öppnade sina armar.
"I love you so, so, so much" sa han och jag suckade lyckligt innan jag lät sömnen överta mig.
Jag tittade oroligt på Simon vars ansiktsuttryck var oläsligt.
"Please say something" bad jag honom och han log sedan.
"I'm gonna be an uncle" sa han och jag nickade.
"I suppose you are" sa jag sedan och kollade länge på honom.
"Have you talked to Niall about how you're doing when he's on tour?" frågade Simon och jag svalde klumpen som bildats i min hals.
"Yeah, about that. I haven't told him" sa jag tyst och Simons ögon spärrades upp.
"YOU HAVEN'T TOLD HIM?" skrek han och kollade besviket på mig.
"Sky you can't keep something like this from him" sa han och skakade på huvudet.
"I know that and I'm going to tell him I just don't know how and when" sa jag och la mitt huvud i mina händer.
"This is probably a really time to tell you this but your father has contacted Derek and Grace" sa han och jag lyfte mitt huvud och kollade på honom.
"No, are you serious? What did they say?" frågade jag och kollade oroligt på honom.
"They said that they haven't spoken to you since last time he brought you here, but he's flying over here" sa han och jag skakade på huvudet.
"This is not happening, what the fuck am I suppose to do" sa jag och började få panik.
"Simon" sa jag ynkligt och han bara kramade om mig.
"Hey it will be fine, you're 18 he can't make you do anything you don't want to do" sa han tröstande och försökte att lugna ner mig. Det funkade men tanken fanns alltid kvar i mitt bakhuvud.Tänk om Niall fick reda på det.
"Let me cook dinner" bad jag Simon när vi senare satt och kollade på någon film som gick på teven.
"You don't have too" sa han och jag nickade.
"I want to" sa jag och började gå emot köket.
"You have any food home?" frågade jag och började kolla igenom alla skåp och kylskåpet innan jag konstaterade att nej, det hade han inte.
"I have to go buy food" sa jag och stack in huvudet i vardagsrummet igen.
"Okay, tell Jones to drive you" sa han och jag nickade. Jag sprang ner till grindhuset och knackade på dörren. Jones öppnade och log mot mig.
"Hi, could you drive me to Tescos?" frågade jag och han nickade innan han hämtade bilnycklarna och satte av emot Range Rovern som stod parkerad längre upp på uppfarten. Vi hoppade in i bilen och han började köra oss till mataffären. Han stannade på parkeringen och valde att stanna i bilen och vänta på mig.
Jag gick runt bland hyllorna och försökte bestämma mig för vad jag skulle kunna laga när någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se två tjejer i femton-års åldern.
"Hello" sa jag och de log emot mig.
"Are you Sky Oliver?" frågade dem och jag nickade lätt.
"We love you and Niall together" sa den ena, med kort brunt hår, och log stor emot mig.
"Could we maybe get a photo with you?" frågade den andra, med svart hår uppsatt i en tofs.
"Aw thank you and of course you can" sa jag och ställde mig med vardera tjej så att de kunde få en bild var.
"Hey, what are your names?" frågade jag dem.
"I'm Alice" sa hon med kort hår och kollade på sin kompis.
"This is Dakota" sa hon och log emot mig.
"You don't happen to have a twitter I can follow do you?" frågade jag dem och de nickad häftigt.
"Mines @Alice_1D and hers is @Niall_Dakota" sa hon och jag vände mig emot Dakota.
"Have I responded to you on twitter before? I recognise that name" sa jag och Dakota nickade med ett leende.
"Yes you have but you didn't follow me" sa hon och jag tänkte tillbaka på vad hon hade tweetat mig.
"Yeah! You were the one I told about Niall talking in his sleep" log jag triumferande för att jag kom ihåg det.
"I was" sa Dakota och vi pratade en stund till och jag följde dem båda på twitter innan jag var tvungen att gå.
"Oh and girls" sa jag och vände mig om igen.
"Don't be surprised if a blonde irishmen starts following you on twitter" sa jag och blinkade emot dem när de började fangirla.
"What took you so long?" frågade Jones när jag hoppade in i bilen med två fyllda matkassar.
"I met some directioners, fans of Nialls" sa jag och log emot honom. Han började köra och log tillbaka.
"Were they nice to you then? I mean I heard alot of hate was thrown at you because of you being in a relationship with him" sa Jones och jag nickade.
"Yeah they were really sweet and yes I do get a lot of hate but to be honest with you I don't actually care" sa jag och Jones stannade bilen på Simons uppfart.
"Now if you excuse me, I have some cooking to do" sa jag och hoppade ur bilen. Jag sprang upp till dörren efter som det nu börjat regna och jag tackade mig själv för att jag valt idag som den sällsynta dagen då jag inte hade valt klackar. Jag ropade ett snabbt hej till Simon men skyndade mig till köket. När jag stod och plockade upp varorna ur plastkassarna och upp på bänken så slingrades ett par armar om mig, som jag visste inte tillhörde Simon. Jag vände mig om och log emot Niall.
"Hello there handsome" sa jag och han pressade sina läppar emot mina.
"Hi beautiful" kontrade han och släppte mig så att jag kunde börja med maten.
"What are you doing here?" frågade jag honom och tömde ner kycklingen i stekpannan. Det fräste till och jag satte på fläkten innan jag vände mig emot honom igen.
"One Direction had a quick meeting, nothing too big" sa han och jag log och började röra om i kycklingen.
"Are you guys staying or...?" frågade jag så att jag skulle veta hur många jag skulle laga mat åt.
"No we're leaving now, you have your day with Simon and we're buying Nandos and just having a lads night" sa han och jag nickade med ett leende.
"You're coming with us to the studio tomorrow tho because you have to listen to one of the songs from the album. We're thinking of having it as our first single, oh and we're recording a song that Peter our producer brought us. It's amazing and we can't wait" sa han och jag log hemlighetsfullt. Jag slår vad om att det var låten jag skrev. Jag kom och tänka på Alice och Dakota och drog upp min telefon ur fickan för att kolla vad deras twitter namn var.
"Hey, I met two fans in Tescos" sa jag och Niall kollade på mig med ett leende.
"Yeah? Were they nice?" frågade han och jag nickade.
"Of course they were, here I told them that I'd get you to follow them on twitter and after I told them that they nearly fainted but that's beside the point" sa jag och blinkade emot Niall innan jag vände mig om och fortsatte röra om bland maten.
"Done!" sa han och slingrade sina armar om mig igen.
"I should probably go now. I love you" sa han och gav mig en kyss.
"I love you too" svarade jag och kysste tillbaka.
Detta var mycket längre än kapitlerna är normaltsätt, och det kommer de sista två också vara.
BARA TVÅ KAPITEL KVAR AV STTC, KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA!
Should've Taken The Chance. Kapitel 67.
"So how did you like the song we recorded today?" frågade Niall mig och jag flinade emot honom.
"Niall, babe, it's sweet of you to still believe that I actually payed enough attention today to know the answer to that" skämtade jag men svarade sedan allvarligt.
"I actually really liked it, who wrote it?" frågade jag och förde glasflaskan till mina läppar innan jag än en gång lät den kalla vätskan rinna ner min hals.
"Kelly Clarkson" svarade Liam och jag höjde imponerat på ögonbrynen.
"That one wasn't too shabby for a first album" sa jag och höjde flaskan.
"Cheers to that!"
Idag hade jag mitt första ultraljud inbokat. Niall var för tillfället i Sverige men jag visste att jag ändå måste vara extra försiktig med att åka till sjukhuset eftersom paparazzin var ute efter mig mer nu än någonsin efter att Niall för några dagar sedan, i en intervju, bekräftat att vi faktisk var i ett förhållande. Millie och Nora skulle följa med mig så jag var åtminstonde inte ensam. Resan till sjukhuset spenderades med att komma på en historia om varför vi var på sjukhuset om någon skulle få reda på det. Vi bestämde oss för att säga att Nora inte mått så bra den senaste tiden och att vi tog med henne till läkaren som de bra vännerna vi var. Nora svängde in på parkeringen och parkerade bilen i en ledig ruta innan hon stängde av bilen och vände sig mot mig som satt i baksätet.
"You ready?" frågade hon och jag nickade sakta. Jag var nervös, självklart, men jag var redo.
"Let's go then" sa Millie och hoppade ur bilen, jag följde efter henne och stängde sedan igen dörren så att Nora skulle kunna låsa bilen. Jag såg att en man med en stor kamera satt i sin bil och kollade på oss och jag suckade.
"Paps" viskade jag till tjejerna och de nicka innan Nora började grimasera lite, för att göra vår historia lite mer trovärdig. Vägen in till sjukhuset var inte så lång dock och paparazzis var inte tillåtna i byggnaden så vi behövde inte oroa oss för dem när vi följde efter sköterskan som ropat upp mitt namn. Hon ledde mig in i ett rum, där en läkare redan satt, och bad mig hoppa upp på britsen. Läkaren bad mig dra upp tröjan och varnade mig för att det skulle bli kallt innan hon la på den, chockerande kalla, gelen på min smått utputande mage.
Ja, jag hade börjat få en baby bump så jag hade inte låtit Niall se mig om jag inte var fullt påklädd. Han hade inte visat några tecken på att han började bli misstänksam men jag visste att jag skulle bli tvungen att tala om för honom precis var som pågick, snart.
"Do you see that round, dark, spot there?" frågade läkaren och jag drogs ur mina tankar och insåg att hon börjat ultraljudet.
"Yes" svarade jag efter att jag upptäckt den på skärmen.
"That's your babies head" sa hon och log upp emot mig. Jag kollade tårögt på monitorn och sedan på mina två vänner som stod och höll om varandra och grät. Jag skrattade vid synen av dem men fokuserade sedan blicken tillbaka på skärmen.
"Let's hear the heartbeats" sa läkaren och tryckte på någon knapp på tangentbordet och snart hördes små, jämna, hjärtslag i rummet och tårarna började rinna fritt nerför mina kinder.
"That's my baby"
Jag stoppade säkert undan ultraljusbilden i mitt nattygsbord innan jag lyckligt lutade mig emot sänggaveln med benen upp emot mitt bröst och hakan lutad emot mina knän.
"I'm so happy" sa jag för mig själv och höll på att få en hjärtinfark när någon svarade på vad jag precis sa.
"And how so?" det var en manlig röst som sa det och när jag vände mig om så stod Niall där.
"Niall babe what are you doing here? Aren't you suppose to be in Sweden?" sa jag chockat och drog ner honom bredvid mig i sängen så att jag kunde ge honom en kram och en kyss.
"Yes but I saw pictures of you going into a hospital and I had to make sure for myself that you're okay" sa han och jag log emot honom.
"I'm fine, it was Nora who wasn't feeling too good so we went and looked it up and yes she's fine" sa jag och kröp in i hans famn när han öppnade sina armar.
"I love you so, so, so much" sa han och jag suckade lyckligt innan jag lät sömnen överta mig.
Kapitel 67, jag kan nu avslöja för er att vi har skrivit klart STTC. Den kommer bli 70 kapitel långt så inte alls långt kvar!!
Should've Taken The Chance. Kapitel 66.
"Don't think so" sa han och drog in mig i hans famn.
"Thank you" viskade jag och kollade upp på honom.
"My hero"
"Tell me I'm a screwed up mess, that I never listen listen. Tell me you don't want my kiss, that you need your distance distance" sjöng Zayn och producenten stoppade honom och spelade upp klippet några gånger innan han bad Zayn att sjunga om. Vi hade varit i studion sedan sju i morse och klockan hade precis passerat åtta på kvällen. En samling av snabbmats förpackningar låg utspridda över golvet och de fyra killarna, som inte var i båset, och jag låg utspridda över hela rummet. Liam och Harry låg på golvet, Niall och jag i soffan och Louis låg på bordet. Ja ni läste rätt, han lågt på bordet.
"Thank you Zayn" sa producenten och Zayn hängde av sig hörlurarna innan han lämnade båset.
"You guys are gone for the day" sa producenten och sa hejdå till killarna. Jag tog på mig min skinnjacka och vände mig sedan emot Niall.
"You go and I'll be right with you, I just have to do something real quick" sa jag och han gav mig en snabb kyss innan han gick efter de andra killarna. Producenten, som jag tror hette Peter, kollade på mig och väntade nog på att jag skulle förklara varför jag stannat.
"I wrote a song and I would like for you to show it to the guys. I don't want you to under any circumstances tell them that I wrote it" bad jag och gav honom CDn med musiken och pappret med texten innan jag sprang efter killarna. De satt och väntade på mig i lobbyn när jag kom ner och jag log emot dem innan jag ställde mig bredvid Niall vars läppar mötte min kind för en snabb sekund innan vi lämnade byggnaden. Det var ett fåtal paparazzis och fans utanför studion men inget stort så det var inga problem för oss att ta oss till bilarna som skulle skjutsa oss alla till killarnas gemensamma bostad. De skulle få egna lägenheter men det höll fortfarande på att redas ut med SYCO. Jag insåg inte förens i bilen att jag och Niall hållt händer ibland paparazzis och fans och jag vände mig emot Niall.
"We held hands" sa jag som om det var något vi aldrig gjort förut.
"Yeah?" sa Niall klart förvirrad.
"Babe I think we sorta just went public" sa jag och Nialls ögon spärrades upp i realisation. Han fiskade upp sin telefon ur fickan och gick in på sin twitter. Hundratals tweets rullade in med samma bild bifogad, en på oss hand i hand. Tweetsen varierade ifrån folk som gratulerade oss och folk som sa att de inte gillade det men jag brydde mig faktiskt inte. Hatet bara flög över mitt huvud och det var inget jag fokuserade på. Niall visste att det inte var något jag brydde mig om så han gjorde inte heller någon stor grej utav det.
Innan jag visste ordet av så hade vi stannat framför huset som var killarnas temporära bostad. Vi tackade chauffören innan vi gjorde vår väg in i byggnaden.
"We sorta went official before" sa Niall när vi senare satt alla sju, inkusive Danielle, och åt pizza i killarnas vardagsrum. I bakgrunden spelades någon film som gått på teven men det var ingen som riktigt uppmärksammade den. Speciellt inte efter det Niall precis sagt.
"What?" sa Zayn förvånat och kollade emellan mig och Niall.
"I take it you haven't been on twitter today then" sa jag och slickade mig om läpparna innan jag förklarade.
"We held hands when we left the studio and so the few fans aswell as the paps obviously figured it out so yeah" sa jag och drack ur min kalla läskflaska.
"Well you seem fine with it" sa Louis och tog ett bett utav sin pizza.
"Yeah, we are" svarade Niall och bytte sedan samtalsämne.
"So how did you like the song we recorded today?" frågade Niall mig och jag flinade emot honom.
"Niall, babe, it's sweet of you to still believe that I actually payed enough attention today to know the answer to that" skämtade jag men svarade sedan allvarligt.
"I actually really liked it, who wrote it?" frågade jag och förde glasflaskan till mina läppar innan jag än en gång lät den kalla vätskan rinna ner min hals.
"Kelly Clarkson" svarade Liam och jag höjde imponerat på ögonbrynen.
"That one wasn't too shabby for a first album" sa jag och höjde flaskan.
"Cheers to that!"
iiiihp, official to the world!
Should've Taken The Chance. Kapitel 65.
"I kicked your asses!" sa jag med ett skratt när vi en timme senare satt i bilen på väg tillbaka till centrala London.
"That was so not your first time bowling" sa Louis och jag nickade.
"It was" insisterade jag och Niall skakade på huvudet.
"No one gets five strikes their first time playing!" sa Niall och jag ryckte på axlarna.
"I'm just awesome"
"I'm going to go see Nora" sa jag till Niall och han vände på sig där han låg i min säng.
"Be careful" sa han och jag nickade innan jag blåste en slängkyss emot honom och stängde dörren efter mig.
"I'll be back later" sa jag till Millie som satt i köket och åt frukost. Hon nickade sömnigt och jag skrattade åt henne.
"Don't fall back asleep, your introduction classes starts today" påminde jag henne och gick ut och in i taxin jag beställt. Jag gav chauffören Noras adress och lutade mig tillbaka. Jag hade menat att träffa henne mycket tidigare men så mycket annat hade hänt och det hade bara förskjutits och förskjutits men nu var jag på väg. Bilen stannade framför Noras hus och jag tackade chauffören innan jag betalade honom och hoppade ur bilen. Jag gick fram till dörren och knackade på och tog ett halvt steg tillbaka medan jag väntade på att dörren skulle öppnas. Jag hörde Nora ropa något inifrån och dörren öppnades men innanför den stod inte Nora utan personen jag hoppades att aldrig träffa igen.
"Sky, nice to see you again" sa han med ett flin och jag rös och kände hur håren i min nacke reste på sig.
"Hello Adam" sa jag fientligt och såg Nora komma upp bakom honom.
"Who is it babe?" frågade hon innan hon fick syn på mig.
"Sky" sa hon och signalerade för Adam att gå in i huset och hon klev ut på trappen och stängde dörren efter sig.
"I thought we said afternoon" sa hon och kollade överallt annars än på mig.
"We didn't say a time, I really need to speak to you can we go for a walk or something" bad jag och Nora kollade oroligt på ytterdörren.
"Maybe I'll ask" sa hon snabbt och jag fnös.
"Ask who? Adam? Don't let him control you Nora" sa jag och hon släppte ut ett skakigt andetag.
"It's not like that Sky it's just we were suppose to hang out today until you came and yeah I'll just tell him" sa hon snabbt och försvann in i huset.
Jag satte mig ner på gungan och väntade på att Nora skulle sätta sig på den bredvid mig innan jag började prata.
"I need you to leave him" sa jag, rakt ut, inget fuss.
"Sky I love him" sa hon och jag kollade på henne.
"You can't Nora he will kill you" sa jag och gick fram till henne.
"Show me your arms" krävde jag och hon drog sig längre ifrån mig och skakade på huvudet.
"What no, why would I" sa hon och jag drog tag i hennes arm och drog upp hennes jackärm. Precis som jag fruktat så var där fullt utav blåmärken och rivmärken.
"Look at that Nora. Look at that and tell me that that's normal to get from a relationship" sa jag och släppte taget om henne.
"Why do you even care!" ropade hon med tårar rinnandes nerför hennes kinder.
"Because I'm worried about you. I've been there, I was you Nora. I know what he's capable of, he will kill you eventually Nora please" bad jag och vände mig bort ifrån henne. Jag samlade mig innan jag vände mig tillbaka.
"Tell me, honestly, that you're happy and I'll leave. Don't try to lie to me, you know I can tell" sa jag och hon kollade upp på mig.
"I don't know what to do" sa hon och bröt ihop. Hennes ben gav vika under henne och hon satt plötsligt på knä i den fuktiga sanden.
"Nora, you don't have to stay with him please you deserve to be happy" sa jag och hon kollade upp på mig med tårfyllda ögon.
"I don't know if I can ever be happy after something like this" sa hon och jag log emot henne.
"You will, I am" sa jag och torkade av hennes kinder.
"You have to leave him" bad jag henne och hon nickade.
"You have to come with me" sa hon och jag nickade och hjälpte henne upp. Vi började gå tillbaka emot Noras hus och jag kunde se hur hennes rädsla växte för varje meter vi kom. Jag skickade iväg ett sms till Niall och skrev till honom att han och Louis skulle komma till Noras hus fort och utan frågor för jag visste att detta inte skulle sluta bra.
"Niall and Louis is on their way okay, we'll wait for them" sa jag och hon nickade sakta.
"He'll hurt me" sa hon och jag skakade på huvudet.
"I won't let him" sa jag och såg hur Louis bil svängde in på gatan. Jag nickade till Nora och vi gick in i huset.
"Time to come back now huh?" sa Adam argt och stirrade på oss båda.
"Adam can we talk?" sa Nora skyggt och jag la en tröstande hand på hennes axel och hon sträckte på sig under Adams blick.
"I said, Adam can we talk?" sa hon högre och Adam fnös.
"Don't even think about it, I will end you. Both" sa han och Nora svalde hårt innan hon kollade på mig som nickade uppmuntrande och hon tog ett djupt andetag innan hon vände sig emot honom igen. Dörren stod fortfarande öppen och jag kunde i min ögonvrå se hur Louis och Niall satt på helspänn vid vad som hände.
"We're over Adam. I can't do this anymore, I won't be your punching bag anymore I deserve better" sa hon självsäkert och Adam lyfte på sitt ena ögonbryn.
"You think? You deserve nothing more than what I've given you. I've treated you the way you deserve to be treated" sa han och höjde rösten. När Nora backad av rädsla så tog jag min chans och tog ett steg framåt.
"No one deserves to be treated the way you treat people now I suggest you get out of here before I call the cops" sa jag och Adam skrattade uttråkat.
"Sure you will, I will slap you unconcious if you do" hotade han och jag lutade mig emot Nora när jag såg hur hans hand formades till en knytnäve.
"Go out to the car and tell the boys I'll be there in a minute. Don't let them come here, I'll be fine" viskade jag så att Adam inte skulle höra och hon nickade innan hon lämnade huset och gick emot bilen. Adam var för fokuserad på mig för att tänka på att hon gick.
"Listen Adam, I am so tired of you and I'm not gonna stand here and watch you treat one of my best friends like that especially after what you did to me. So Adam, I wouldn't hesitate to call the cops really I don't know why I've waited for so long" sa jag och han tappade fattningen totalt och svingade ett slag emot mig men slaget stoppades utav något och han föll plötsligt bakåt efter att ha mottagit ett slag i ansiktet. Jag vände mig om emot personen som hjälpt mig och andades ut när jag såg att det var Niall men mindes sedan vad jag bett Nora.
"Didn't Nora tell you not to come in" sa jag och han började dra mig ut ur huset och stannade inte förens vi stod mitt på hennes uppfart.
"Are you stupid? Did you think I'd stay in that car knowing that my girlfriend, the girl that I love, was alone with someone who almost killed her once" sa han och skakade sedna på huvudet.
"Don't think so" sa han och drog in mig i has famn.
"Thank you" viskade jag och kollade upp på honom.
"My hero"
OH NO HE'S BAAACK!
Alltså är det ens någon som läser dessa, som vi skriver är längst ner? Kommentera i så fall 'Giraff' ;)
Should've Taken The Chance. Kapitel 64.
"Same" sa jag och hon log emot mig innan hon återgick till att kolla i menyn.
Vi alla beställde vad vi ville ha och maten kom rätt snabbt. X factor turnén var det största samtalsämnet under middagen, speciellt efter att jag fått reda på att Danielle som dansare blivit utvald att följa med på turnén. Jag kollade runt på mitt sällskap och log. Här trivdes jag.
"Forgive, sounds good. Forget, I'm not sure I could. They say, time heals everything, but I'm still waiting" sjöng jag med till radion i bilen. Niall satt i baksäten och Louis körde och när refrängen började så sjöng vi alla med ren karaoke stil. Alltså så falskt vi kunde. Jag skrattade åt hur löjliga vi faktiskt var men avbröt snart av att refrängen började igen och Louis som klaga på att jag inte sjöng.
"I'm not ready make nice, I'm not ready to back down, I'm still mad as hell and I don't have time to go round and round and round" sjöng jag och mötte Nialls blick i backspegeln. Vi log emot varandra innan vi fortsatte sjunga.
"It's too late to make it right, I probably wouldn't if I could, 'cause I'm mad as hell, can't bring myself to do what it is you think I should" sjöng vi och lät sedan låten gå medan vi skrattade. Jag sjöng dock med till det sista på låten innan den tonade ut och ersattes med radio DJns röst.
"Forgive, sounds good. Forget, I'm not sure I couls. They say, time heals everything, but I'm still waiting" sjöng jag och sänkte sedan volymen innan jag vred på mig så att jag kunde se båda killarna samtidigt.
"So where to now?" frågade jag med tanke på att vi bara mållöst kört omkring den senaste timmen och bara sjungit med till varenda låt som spelats på radion.
"How about there?" frågade Niall och pekade på en bowling hall och Louis svängde in på parkeringen. Det såg inte ut att vara så mycket folk där vilket alltid var skönt. Vi hoppade ur bilen och gick in i hallen. Mycket riktigt så var det inte mer än tre sällskap där så det var relativt tomt. Vi gick fram till disken och bad om en bana att spela på och jag stod snart och valde ut mitt klot. Jag hittade ett med en bra vikt och gick emot banan där killarna stod och skrev in våra namn på skärmen.
"I'm starting, then Louis and then you okay?" sa Niall och jag nickade innan jag satte mig ner på en utav stolarna och kollade på honom när han gick framåt med klotet i handen. Det slutade med att han slog ner åtta käglor den första gången och sedan missade de andra två. Louis slog en spärr 9/1 och det var nu min tur. Nämnde jag att jag aldrig bowlat förut? För det hade jag inte.
"I've never done this before" sa jag och vände mig emot killarna efter att jag plockat upp mitt klot.
"You serious?" sa Niall chockat.
"Have you never been bowling?" sa Louis minst lika chockat.
"Ehm no so if I completely fail, do not laugh" sa jag och gick fram till banan. Jag tog ett djupt andetag, fokuserade på käglorna och sköt iväg klotet. Jag höll andan och kollade spänt på hur det rosa klotet rullade framåt rakt emot käglorna och träffade dem.
"No way" hörde jag killarna viska bakom mig men jag kunde bara fokusera på vad som hade hänt framför mig. Första gången jag bowlade och jag fick en strike? Jag vände mig om emot killarna och sprack upp i ett leende och sträckte upp mina armar i luften.
"Queen Oliver if you may" sa jag malligt och satte mig ner på stolen.
"Go on then Niall, you're up" sa jag och log emot honom.
"I kicked your asses!" sa jag med ett skratt när vi en timme senare satt i bilen på väg tillbaka till centrala London.
"That was so not your first time bowling" sa Louis och jag nickade.
"It was" insisterade jag och Niall skakade på huvudet.
"No one gets five strikes their first time playing!" sa Niall och jag ryckte på axlarna.
"I'm just awesome"
Detta var ett "filler" kapitel som ni ser, nästa kapitel så händer det saker dock!
KOMMENTERA NU BABES ! <3
Låten de sjunger i början är Not Ready To Make Nice av The Dixie Chicks.
/Embla, Izabella & Olivia.xx
