-Mamma, din sjal! Ropade jag och sprang ner för trappen med den blåa sjalen i handen.
-Åh, tack älskling! Sa hon och tog emot sjalen och virade den runt halsen innan hon satte på sig kappan och klev i skorna. Hon drog fram resväskan innan hon vände sig mot mig och pappa som stod och kollade på henne.
-Mommy! Sa jag snyftandes och sprang in i hennes famn.
-Heart, we’ll see eachother soon okay just don’t forget that I love you baby so so much! Sa hon och kramade om mig hårdare innan hon placerade en kyss på mitt huvud och gick mot pappa.
-Take care of her Scott, please try and stay home as much as you can. I love you darling! Sa hon och klev in i hans famn.
-I promise I’ll try, I love you to hunny. See you in a couple of months! Svarade han och kysste henne. Taxin tutade nere ifrån gatan och mamma gick fram till sin väska.
-I love you both, see you in a while! Sa hon innan hon klev utanför dörren. Såfort hon stängde den bröt jag ihop och satte mig ner på golvet. Jag hörde hur pappa försökte prata med mig men jag ville inte lyssna, jag ville bara lägga mig ner på golvet och ligga där tills mamma kom hem igen. Jag grät hysteriskt nu, jag ville inte hålla det inne så jag lät det komma. Jag hade nog suttit här på golvet i ett par timmar och pappa försökte fortfarande prata med mig. Långt bak i huvudet registrerade jag att pappa gick ut ur lägenheten och kom tillbaka med någon mer. Jag visste inte vem det var eftersom det enda jag hörde var ett par fotsteg till.
-She’s been like that since Nina left. Sa pappa förtvivlat och sedan hörde jag den där rösten. Rösten som tillhörde killen jag älskade, pappa hade hämtat Zayn.
-Oh god. Babe? Sa Zayn och satte sig framför mig på golvet.
-Babe you can’t sit here, come on let me take you to your room atleast. Sa han prövande men jag bara satt kvar. Relativt stilla om man inte räknade med att jag skakade som ett asplöv från allt gråtande.
-Come here. Sa han och sen kände jag hur han bar upp mig. Jag gjorde inget motstånd men jag hjälpte inte till heller, jag måste vara grymt tung ju. Jag borrade in ansiktet i Zayns hals och fortsatte att låta tårarna rinna. Jag kände hur han la ner mig på min säng och satte sig bredvid mig.
-Please babe I can’t take seeing you like this. Heart, baby please? Sa han bedjande men jag svarade inte. Jag hade ingen kraft kvar att svara, ingen vilja heller för den delen. Jag hörde hur Zayn släppte ut en suck. Den var inte irriterad utan mer orolig och ledsen. Jag ville inte att han skulle behöva se mig såhär men jag klarade inte av att låtsas som ingenting, jag ville inte göra det! Jag kände hur Zayn gick iväg ifrån sängen men han gick inte ut ur rummet utan gick runt därinne och mumlade något för sig själv.  Hans mumlande avbröts av att hans telefon ringde, han harklade sig och svarade.
-Yeah it’s Zayn. Sa han tyst. Jag hörde precis vad personen på andra änden sa och jag kunde höra hur rösten lät smått orolig.
-Hi Zayn! It’s Liam, what’s going on?
-Oh, hi Liam. Sa han och harklade sig igen troligtvis för att låta aningen gladare och göra personen, eller Liam då, mindre orolig.
-Zayn are you alright?
-Yeah, I’m fine. Sa han till Liam.
-Heart isn’t though. Fortsatte han och suckade igen.
-Why?
-Her mom lef today and she’s a mess. I understand her but I’m just so worried for her! Sa Zayn förtvivlat och jag kunde höra att han var nära tårarna.
-Oh, I see. She’s gonna be fine as long as she knows you’re always here for her.
-I know, but we’re going on tour soon remember! Sa han uppenbarligen irriterad på att han skulle behöva lämna mig här.
-Yeah…
-Liam, I can’t go. I mean I can’t just leave her here! Nästan skrek han in i telefonen. Vid det här laget hade Zayn gått in i min W.I.C så jag kunde inte längre höra vad Liam sa och det Zayn sa lät mer som mummel för mig. Jag bestämde mig för att prata med honom, jag menar han visste ju faktiskt hur det kändes och jag ville inte att han skulle ha dåligt samvete för att åka iväg på turné. Det var hans jobb, hans liv och hans dröm, något jag inte tänkte komma emellan. Jag satte mig upp i sängen och lutade ryggen mot väggen, jag drog upp knäna mot bröstet och kollade bort mot dörren till min W.I.C. Efter några minuter kom Zayn in i rummet igen och han såg minst sagt förvånad ut över att se mig sittandes upp i sängen.
-Babe! Ropade han oc h nästan slängde sig på mig.
-You scared me hunny, I was so worried! Sa han och kollade på mig. Jag försökte prata men inga ord ville komma ut bara konstiga små läten lämnade min mun. Zayn kollade smått plågat på mig men ett snett leende lekte på hans läppar.
-Schh, babe you don’t have to talk right now. Maybe you should get some rest try and feel a bit better, yeah? Sa han och bäddade ner mig. Jag sträckte ut armarna mot honom i en gest att han skulle komma och lägga sig bredvid mig, vilket han gjorde. Jag kurade ihop mig till en boll och han drog in mig i hans famn. Han började sjunga More Than This tyst till mig och jag log. Hur hade jag fått en sån här perfekt pojkvän nu igen? Det tog inte långt tid innan jag kände hur jag somnade.

-Zayn? Viskade jag och puttade till honom. Det var omöjligt att väcka denna killen. Jag suckade och skrattade lite innan jag placerade en kyss på kinden och sen gav jag honom en lång och passionerad kyss. Något som uppenbarligen fick honom eftersom han kysste tillbaka. Jag drog mig ifrån kyssen när han började kyssa tillbaks och la mig ner med huvudet på hans bröstkorg.
-Hey, I wasn’t finished with that kiss! Sa han skämtsamt och kramade om mig.
-Morning babe. Viskade han och jag satte mig upp.
-Hey! Viskade jag och smekte han över kinden.
-How are you today? Frågade han och log svagt mot mig.
-Better i suppose, not very good though. Sa jag och la min hand i hans. Han satte sig också upp men höll kvar min hand.
-Babe I understand you I reallyd o and I want you to know that I love you and I hate that I have to leave you to go on our tour and… Babblade han och jag satte en hand över hans mun för att tysta honom.
-Don’t be, it’s your job, your life and your dream and I just love to see you happy Zayn! Sa jag och han log mot mig.
-But I want you to be happy to babe and I can see that you’re not! Sa han ledsamt och jag kollade ner i knät.
-Want me to be honest with you? Frågade jag och han nickade.
-I’m gonna be happy and alright aslong as the people I love is happy and healthy doing what they love. Like mom with her photographing and you and the boys with your singing. That’s all i care about! sa jag sanningsenligt och han log mot mig.
-But babe, you deserve to be happy and healthy and do what you love. So let’s call the boys and Mo and let’s go play som football! Sa han och jag sken upp.
-Really? Frågade jag och han nickade.
-OH! Zayn you are the best!! sa jag och hoppade upp ur sängen och in till min W.I.C. Jag drog på mig ett par trosor och en sportbehå medans jag hörde hur Zayn ringde runt till alla. Jag satte upp mitt hår i en hög tofs innan jag letade efter min tröja och mina shorts. De låg säkerligen slängda på min soffa inne i rummet så jag fick väl gå och hämta dem då. Jag skrattade åt Zayn när jag kom ut eftersom han riktade all uppmärksamhet mot min inte jätte påklädda kropp och verkade glömma bort personen han pratade med. Jag drog skrattandes på mig mina shorts och min tröja innan jag gick fram till honom och tog telefonen ifrån honom.
-Hello. sa jag och kollade roat på Zayn.
-Heart? Hörde jag Louis stämma säga förvånat.
-Yeah? Frågade jag samtidigt som jag fick flirtiga blickar av Zayn.
-What’s going on with Zayn he just got all quiet. Sa han och jag skrattade.
-Oh, that’s probably my fault I came out in nothing more than underwear to my room. Sa jag skrattandes samtidigt som Zayn gick fram och tog telefonen ifrån mig.
-The park in an hour! Sa han innan han la på och började kyssa mig. Han lät kyssarna vandra från mina läppar ner på min hals.
-Zayn, not now we have to go any minute! Sa jag och försökte putta bort honom.
-Babe you can’t come out in you underwear and then just do this! Sa han och kollade förolämpat på mig.
-Maybe later. Viskade jag i hans öra och bet mig i läppen innan jag gick ut från mitt rum och ner i hallen. Jag tog på mig mina skor och upptäckte sedan en lapp på bänken, jag öppnade och läste.

”I had to go to Manchester to help your aunt and Marcus to build their new porch. Will be back in a couple of days. Love you! /Dad.x”

Jag lutade mig mot väggen och höll lappen i handen medans jag lät tårarna falla ner på pappret. Jag skrek till och slängde iväg lappen innan jag tog tag i vasen som stod på hallbyrån och slängde iväg den. Han hade lova mamma att han skulle stanna hos mig! Jag kollade på glaset som låg runt mig och gled ner för väggen och grät. Zayn kom springandes men stannade uppp när han såg allt glas. Han tittade oroligt på mig och jag pekade bara på lappen och torkade tårarna.
-He promised he wouldn’t leave. HE PROMISED! Skrek jag och ställde mig upp. Zayn läste lappen och kollade medlidade på mig. Jag tog ett steg fram men Zayn skrek till.
-Babe watch the glass! Skrek han och jag föll ner i fosterställning på golvet igen. Mitt utbrott måste hörts ut eftersom bara efter ett tag kom killarna in med El och Dani i släptåg.
-WHAT’S GOING on…? Skrek Louis oroligt.
-OMG! Skrek han när han såg golvet och mig.
-Zayn, Heart? Frågade han och Zayn tog sig förbi glaset fram till dom och gav dom lappen innan han började leta efter en sopborste som han kunde sopa upp glaset med. Han kom tillbaka med en efter någon minut och nu hade alla andra läst lappen.
-He promised! Grät jag.
-Babe, schh I know! Just stay there so you won’t get hurt.
-HE FUCKING PROMISED!! Skrek jag och nu fick Zayn nog han lyckades ta sig igenom glaset och fram till mig där han föll på knä och drog in mig i hans famn och försökte trösta mig.
Louis tog över sopandet och alla andra hämtade trasor som de kunde torka upp vattnet med. När glaset var borta bar Zayn upp mig och la mig i soffan. Han la mig på sidan och jag skrek till, han drog upp tröjan och studerade min arm och sidan av min kropp. Det satt ett par glasbitar i sidan av min mage och jag skrek när Zayn tog runt dom.
-Please make the pain go away. EVERYTHING! Grät jag och Zayn såg förtvivlat på mig.
-I will babe, I will! Vid detta laget rann tårarna på Zayn också.
-LIAM! Ropade Zayn panikslaget.
-YEAH? Ropade han tillbaka och Zayn torkade tårarna.
-Call an ambulance, NOW! Skrek han och Liam kom inspringandes med telefonen i högsta hugg.
-What has happened? Frågade han men stannade upp när han såg mig.
-Shit! Sa han och slog numret fort.
-Zayn! Grät jag och klämde åt hans hand.
-Babe, you’ll be alright I promise! Snyftade han fram och jag kollade på honom genom tårarna.
-Don’t leave me Zayn. Bad jag och han skakade snabbt på huvudet.
-Never! Lovade han och kysste mig.
-They’re on their way, but they wanted us to remove any shirt over the glasspieces. So, you do that. Talade han om och Zayn kollade på mig och jag bara lyfte på armarna så mycket jag kunde så att han kunde dra den nu blodiga tröjan över mitt huvud. Jag bet mig i läppen för att hålla inne skriken.
-Babe, let it out instead maybe you’ll feel just a bit better. Sa han och jag nickade innan jag började gråta och skrika.
-Zayn, call my mum. Not my dad, my mum! Sa jag och han nickade innan han tog min telefon och gick in i mitt rum. Jag grät hysteriskt när Danielle och Louis kom in i rummet.
-El, Niall and Liam is out with Harry he really don’t wanna see all the blood. Okay? Frågade han och jag nickade lite.
-Oh sweetie! Sa Danielle och satte sig bredvid mig och tog bort håret ur mitt ansikte och torkade mina tårar. Louis satte sig i jämte Danielle och smekte mig över axeln.
-We are all here for you okay? We all love you Heart, you’re like our little sister. Well not Zayn’s but you get it! Sa han och jag log mot honom.
-Babe, your mum want you to call her as soon as we’re done in the hospital. Your mum was gonna call your dad after that, okay? Sa Zayn när han kom ut ur mitt rum. Lagom tills det kom Liam in till vardagsrummet med två ambulansmän som bar på en bår.
-Hello, I’m John and that’s Lucas. What’s your name and how old are you? Frågade en av ambulansmännen. Han hade knappt något hår och var kanske runt 45 års åldern tillskillnad från den andra mannen som hade fylligt brunt hår och såg ut att vara max 30.
-I… Jag fick inte fram något fråm smärtan i sidan. Jag skrek till och Zayn var snabbt framme vid mig och tog tag i min hand.
-Her name is Heart and she’s 17. Svarade Zayn åt mig men han släppte mig inte med blicken. Jag såg att han var sjukt orolig och kände mig genast väldigt skyldig. Om inte jag hade kastat den där dumma vasen såå hade jag inte fått glasbitarna på mig och då hade han inte behövt oroa sig såhär för mig. I’m sorry, mimade jag till honom men han bara skakade på huvudet som för att säga att det inte var mitt fel. Vilket det va.

-So are you in pain any where else than where the glass is? Frågade Lucas. Jag skakade på huvudet som svar och gnällde över den ständiga smärtan.
-We are gonna put some localanesthetic so it won’t hurt that much, okay? Sa dom och jag bara nickade. Jag ryckte till när dom stack in sprutan men jag visste att det skulle hjälpa mot smärtan så jag bara bet ihop och tog det.
-So Heart lets but you on here and then we’ll go down to the car and go to the hospital to remove the glass. Sa John och pekade på båren. Sagt och gjort dom lyfte över mig på båren och bar ner mig till ambulansen.
-Who is going with her? Frågade Lucas medan Josh satte sig bak hos mig och skrev upp mina ’skador’ på en clipboard.
-I am! Svarade Zayn och hoppade in på andra sidan mig och tog min hand.
-Your boyfriend? Frågade John mig och log. Jag nickade och kollade på Zayn som log mot mig men jag såg att han fortfarande var jätte orolig för mig.
-How does it feel? Frågade John och kände lite runt glasbitarna.
-I don’t really feel much, it just stings a bit. Svarade jag ärligt och han nickade gillande.
-Good, we want the pain to go away right. Sa han och skrattade.
-We’re here! Sa han efter någon minut och jag kollade förvånat på honom.
-I didn’t know we started driving. Sa jag och han skrattade lite.
-Well we did! You have to jump out first. Sa han till Zayn som nickade och hoppade ur bilen så att dom kunde köra ut båren. När jag kom ut körde dom in mig genom dörrarna och vi möttes direkt av ett antal sjuksköteskor som tog emot mig på båren.
-Female. 17 years, threw a glassvase and got glass on her right side. We gave her localanesthetic to ease the pain. She doesn’t have any more pain than the area with the glasspieces in it. Drog John för en av sjuksköterskorna.
-Copied! Sa hon och helt plötsligt försvann John och Zayn kom upp i jämte mig.
-The others are on their way here. Sa Zayn och jag log mot honom. Han kollade plågat på mig och jag tog tag i hans hand.
-I’m fine, I barely feel any pain now so that’s good. I’ll be alright! Sa jag och försökte lugna honom.
-I know, you’re strong! Sa han och log mot mig.
-I love you Zayn. Sa jag och klämde åt hans hand.
-I love you to Heart! Svarade han och klämde tillbaka.