Tear us apart. Kapitel 13.


WELCOME TO ENGLAND!
Charlie --->  
Previously:
-Love you, sis! Dom gav varandra kindkyssar och Sarah lämnade lägenheten.
-Wow! Sa jag och Danielle instämde.
-Yeah, but now. I want breakfast! Sa hon och hällde upp sig en kopp kaffe. Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes midja. Jag kysste henne på kinden och lutade min haka mot hennes axel.
-I love you baby! Sa jag och hon snurrade leendes runt.
-Liam, I love you too! Sa hon och gav mig en lång kyss.
-Now, how about taking a shower. Sa jag och blinkade mot henne. Hon sprang iväg mot badrummet med mig hack i häl. Gud va jag älskar denna tjejen!

Jag stod på flygplatsen och väntade på att få se det bekanta ansiktet i folkmassan. Tillslut såg jag henne, hon kollade sig förvirrat omkring samtidigt som hon frustrerat satte upp sitt blonda hår i en slarvig bulle mitt på huvudet. Jag skrattade åt henne och hon kollade mot mig.
 

-Mo! Skrek hon med sin starka dialekt.
-Charlie! Skrek jag tillbaka och försökte få till den mest austalienska dialekten jag kunde, något jag misslyckades totalt  med.
-Oh stop it! Sa hon och kramade om mig.
-I can’t believe you’re in London! Sa jag uppspelt och tog hennes väska och drog den efter mig samtidigt som vi gick armkrok mot utgången.
-I can’t believe I’m really in London. I mean, how exciting! Sa hon och slog ut armarna.
-Char! Sa jag och kollade ursäktande på den gamla damen Charlie nästan slagit till i huvudet med sin arm.
-Oups! Log hon och jag bara skakade på huvudet.
-So, as you know I have no drivers license so instead of taking the bus I got ourself a personal driver. Or yeah, he’ll drive us to my house. Sa jag skrattandes och gick fram till bilen med dom tonade rutorna.
-He won’t come out of the car though so we’ll have to get this in the back by ourselfs. Sa jag och hon log mot mig.
-I’m a breakdancer. My arm muscles are quite big actually. Sa hon och slängde lätt in resväskan i bagaget.
-And that’s how Charlie do it! Sa överlägset och jag lipade mot henne.
-Mature! Sa hon och flinade mot mig innan hon lipade tillbaka.
-Let’s get in the car shall we. Sa jag och höll upp dörren åt henne, jag hoppade in strax efter och kollade roat på hennes chockade ansiktsuttryck.
-You’re Liam Payne from One Direction! Sa hon och la handen på hans axel.
-And you’re really here! Sa hon och jag skrattade åt henne.
-Yeah! Surprise. Sa jag.
-Wait so you’re friends? Frågade hon oss båda och vi nickade.
-You skyped with them, remember? Svarade jag.
-Yeah, but you never know what Heart can do. She can probably meet anyone through her father! Sa Charlie och jag ryckte till.
-Right, I forgot to say that. Don’t mention Hearts dad and if you see him, don’t talk to him very nicely. I’ll tell you at home. Sa jag och hon kollade oroligt på mig.
-Okay, I suppose. Sa hon sedan vände hon sig mot Liam.
-So why are we still standing here in the parking lot? Frågade hon och han kollade ut igenom fönstret.
-Waiting for… oh here she comes! Sa han samtidigt som Danielle hoppade in i bilen.
-Hey! Sa hon och alla hälsade utan Charlie som slutat andas. Helt plötsligt tuppade hon av, hon svimmade!
-Char! Ropade jag och försökte skaka liv i henne. Efter några minuter vaknade hon till.
-What happened? Frågade hon förvirrat och satte sig upp.
-You tell me, you passed out! Sa jag och hon tog sig i pannan.
-Why would I… började hon men stannade upp när hon såg Danielle.
-Okay, now I know why! Sa hon och lutade sig sedan mot mig.
-Is that really Danielle Peazer? Frågade hon och jag nickade.
-She’s like my idol. Viskade hon igen.
-Oh, I feel kinda dizzy again! Sa hon och höll sig i sätet. Hon kollade sedan facinerat på Danielle som förvirrat kollade sig omkring.
-Dani do you remember Charlie, you skyped once when we were at Heart’s. Sa jag och hon nickade.
-Yeah I remember! Sa hon och log mot Charlie.
-Hi Charlie! Sa hon och Charlie kollade på mig med stora ögon sedan vände hon sig mot Dani igen.
-Okay, so this is gonna sound really lame but can I have a hug? Frågade hon blygt och Danielle kollade små förvånat på henne.
-From me? Frågade hon och Char nickade.
-Not him? Frågade hon och pekade på Liam.
-Well sure but I’d rather get one from you. Svarade Charlie nu inte alls blygt.
-Oh my, well of course you can! Sa hon och Charlie kollade surt på sätet som var emellan dom.
-Do you know what, you’ll get a hug when we’re at Mo’s house ’cause then I can give you a real hug! Sa hon och Charlie klappade lyckligt händerna.
-Charlie you’re seventeen not three! Sa jag och Charlie fnös.
-I’m both more mature and normal than you will ever be Mo! Sa hon och Liam skrattade.
-From what I’ve seen of Mo, that’s not very hard! Sa han och jag slog till honom på armen.
-Focus on the road Liam. Sa jag surt och han skrattade.

 

Jag kunde inte fatta det. Först så var jag i London med Mo och sedan satt jag i en bil med Liam Payne och håll i dig… DANIELLE PEAZER! Min största idol och inspiration någonsin. Andledningen till att jag fortsätter kämpa för mina drömmar. Bilen stannade och jag klev sakta ur, Danielle däremot hoppade ut ur bilen och kom fram till mig.
-Let me give you a biiiiiiig hug! Sa hon och jag skrattade.
-Fine. Sa jag och blinkade mot henne innan jag kände hennes starka armar omfamna mig. Jag kände hur leendet växte sig på mina läppar.
-Well, we see you tonight! Sa Liam efter en stund och Danielle släppte tag mig.
-I suppose I have to go, but what he said we’ll see youi tonight! Sa hon och hoppade in i bilen tillsammans med Liam.
-Wait my bag! Sa jag och vände mig mot Mo som flinade mot mig och pekade på trappen framför huset.
-While you and Dani were hugging I brought it up there but now you can take it yourself! Sa hon och gick in i huset.
-Mo? Frågade jag och hon stannade upp och vände sig mot mig.
-Yeah? Sa hon frågandes och jag tog av mig skorna.
-Where are we going tonight? Frågade jag och hon log.
-The boys, Dani and El are having a ”Welcome to England BBQ” for you. Sa hon och jag kollade chockat på henne.
-For me? Hon nickade och jag log stort.
-I just hugged Danielle Peazer and now she and One Direction AND Eleanor Calder are having a ”Welcome to England BBQ” for me? Sa jag lyckligt och hon slog till mig i bakhuvudet.
-Well not really One Direction ’cause Zayn won’t be there but yeah, you’re just too weird! Sa hon och jag lipade mot henne.
-I am not! Kontrade jag och hon skrattade åt mig.
-Whatever you say Charlie, whatever you say! Sa hon retsamt och sprang iväg.

 

-Mo! Killarna hoppade på henne när vi kom ut i trädgården där de hade ställt upp en stor grill och ett bord alla fick plats vid.
-Guys! Skrek Mo och mötte killarna i en gruppkram.
-You must be Charlie. Sa Louis och log mot mig och gav mig en kram. Jag fick en kram av alla killarna efteråt.
-Where’s the girls? Frågade Mo och vi satte oss ner vid bordet.
-They’re inside making the salad. Just när Louis uttalat orden kom både Danielle och Eleanor ut med varsitt vinglas i handen och en salladsskål i andra.
-Nope, we’re done! Sa Eleanor och kysste Louis innan hon ställde ner både glaset och skålen på bordet.
-I’m Eleanor and you must be Charlie? Sa hon och gav mig en kram.
-Yeah, that’s me! Sa jag och El log.
-I totally forgot you’re Australian, that’s so cool! Sa hon och jag skrattade.
-HEY! I’m Swedish! I actually speak another language! Sa Mo och vi alla skrattade åt henne.
-Hey, girl! Sa Danielle och kramade om mig. Jag började skaka en bit in i kramen och var tvungen att avbryta den.
-Okay, I need to sit down! Sa jag och Louis tittade oroligt på mig.
-What’s wrong? Frågade han och jag tittade på honom, sedan på Danielle och sedan på resten av folket innan jag vände mig mot honom igen.
-Absolutely nothing! Sa jag och han kollade skeptiskt på mig.
-yo said you had to sit down? Sa han frågandes och Liam skrattade.
-She fainted in the car. Louis vände sig mot Liam som stod och skötte grillen.
-Because of you? Frågade han och Liam skakade på huvudet.
-Becaude of my beautiful fiancee! Sa han och jag log mot Danielle.
-I forgot, congratulations to the engagement! Sa jag och hon log!
-Thank you Charlie! Hon gav mig en kram till och ställde sig sedan med händerna på mina axlar.
-Wait! So you’re a fan of Danielle, yeah? Sa Louis förvirrat och jag nickade.
-She’s my inspiration! Sa jag och Danielle kramade om mig igen.
-That girl, is too cute to me! Sa Dani och pekade på mig medans hon gick mot Liam.

 

Vi skrattade hysteriskt åt ett skämt Louis precis dragit och jag kunde inte hjälpa att tänka hur lycklig jag var som hade fått chansen att träffa dessa underbara människor.
-Mo, can you teach us some Swedish? Frågade Harry och Mo tittade mot mig.
-Charlie can speak some. Sa hon och jag tittade på henne.
-I can say one full sentence then like som words. That won’t take me far! Sa jag och hon skrattade.
-Talk! Utbrast Louis nyfiket och jag flinade mot honom.
-Fine but it wil sound really weird! Varnade jag och Niall höll upp handen.
-Swedish always sounds weird! Sa han och gjorde en High Five med Louis som i sin tur fick en smäll i bakhuvudet utav Mo.
-Okay. Jag haeter Charlie Minouge och jag kammer ifråon Australlien och jag äer sjyttoen åor. Sa jag och skrattade åt mitt hemska uttal.
-Mo, say that in pure Swedish! Sa jag och Mo skakade på huvudet av skratt.
-Jag heter Charlie Minouge och jag kommer från Austalien och jag är sjutton år. Sa hon och jag skrattade.
-Well… almost! Sa jag och killarna kollade på mig med stora leenden.
-We can say KOTTBULLAR! Sa Harry och jag garvade åt dom.

 

Vi satt hela kvällen runt en brasa vi tänt och lärde känna varandra, berättade historier, drog skämt och jammade med gitarren. Vi hade det helt enkelt hur mysigt somhelst!!


Okej, jag lyckades knåpa ihop två kapitel denna veckan till er. Alltså att tidinställa dom med ;).
Dessa kapitlen blev lite kortare än vanligt MEN i detta kapitlet kom Charlie till England! Hon kommer att vara med mycket mer i framtiden så att ni vet eftersom att många av er önskade det. Jag kollade mailen innan också och jag vill bara tacka alla för era fina meddelanden och ord. Vi älskar er också, såhäääääääääääääär mycket och lite till ;).

/Olivia.


Come igen, kommentera -ge feedback -önskemål om vad ni vill ska hända -ALLT!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Tear us apart. Kapitel 12.


Wedding plans!
  
Previously:
-Okay, so to what we really came here to do. Sa Liam och Louis log mot honom och sedan kollade han allvarligt på mig.
-When you and Zayn are in Sweden we’re gonna need to have some rules. Well only two actually. Sa han och jag höjde på ögonbrynet.
-One, do not ruin his voice by making him scream too loud, if you know what I’m saying! Sa han och fick en leksam smäll i bakhuvudet utav El som bara lipade mot honom när han gav henne en sårad blick.
-Whatever, rule number two. Fortsatte han och vände sig tillbaka mot oss.
-HAVE AN AWESOME TIME IN SWEDEN!! Skrek han och började hoppa runt. Eller han hoppade runt ända tills han snubblade över min resväska och landade på golvet. Vi andra skrattade åt honom och El drog med sig honom ut ur rummet. Strax efter gick Danielle och Liam så nu var jag och Zayn ensamma igen.
-I can’t believe I’m going to Sweden with you! Where does your grandparents live? Frågade han och jag log.
-Jönköping, it’s quite far away from Stockholm. Sa jag och han kollade frågande på mig.
-I’ll show you! Sa jag och satte på datorn och klickade upp en Sverige karta.

 


1 VECKA SENARE.

Jag tittade ner på det tomma blocket som låg framför mig och sedan upp på Eleanor och Mo som satt mitt emot mig på vardagsrumsgolvet. Gästlista, skrev jag ner med darriga händer och tog sedan en klunk av mitt vatten. Vi tre satt i min och Liams lägenhet och planerade vårat kommande bröllop. Eftersom vi nu var förlovade hade vi tyckt att deet verkade rimligt att jag flyttade in här eftersom jag mer eller mindre redan bodde här. Det var det allt hade cirkulerat om denna senaste veckan och nu när allt det lagt sig så var det dags att ta tag i nästa sak, nämligen just bröllopsplaneringen. Jag och Liam hade kommit överens om att jag skulle skriva upp mina idéer och sedan skulle vi kolla över dom tillsammans. Han hade varit väldigt noga med att allt han ville var att ge mig mitt drömbröllop och att betala allt, något jag inte var superglad över. Vi skulle betala allt detta tillsammans!

 

-So, who do you wanna invite? Frågade El och log mot mig.
-Let’s star with the easy ones. Your families. Fortsatte Mo och även hon log mot mig.
-Okay, well my mother, father and sister. Then Liams mother, father and his two sisters which is 7 persons. Sa jag och skrev ner allting i blocket.
-Then we have the boys who I really don’t need to write because they’ll probably be bestmans all four of them oh and Andy of course. Sa jag och skrattade.
-You guys and Heart will be my bridesmaids and my sister will be my maid of honor. If you want to be bridesmaids that is? Sa jag och skrattade åt deras frenetriska nickar.
-So you do? Frågade jag retsamt och El slog handen i golvet.
- YES! Skrek hon och jag och Mo brast ut i asgarv.
-El, take it easy! Don’t want to make a hole in the floor now do we? Sa jag och hon skrattade till.
-You don’t want to be able to see your downstairs neighbours? Frågade hon med spelad förvåning.
-Oh, you’re right! I do want to be bothered by the neighbour more than I already am! Sa jag och lipade mot henne.
-Let’s continue, shall we? Avbröt Mo och vi nickade mot henne.

 

-Babe, I’m back! Ropade Liam utifrån hallen och jag sprang dit.
-Hey, love! Sa jag och kysste honom innan jag klev in i hans famn.
-Hi hun, how’s your day been? Frågade han och jag ställde mig mot väggen så att han skulle kunna ta av sig ytterkläderna.
-It’s been great, Mo and El were here helping me with some wedding stuff. Sa jag och tog emot hans jacka och hängde upp den på en galge.
-Really? And how did that go? Frågade han och gav mig en kyss.
-Good, we started on the guest list and looked at colors for the flowers and the bridesmaides dresses. Svarade jag medans vi gick mot soffan och satte oss. Jag kröp ihop i hans famn och han kysste mitt huvud.
-Sounds awesome. Have you chosen your bridesmaides yet? Frågade han och jag nickade.
-Yeah, Eleanor, Heart and Mo will be bridesmaides and Sarah will be my maid of honor. Sa jag och han log gillande.
-Sounds good! Sa han och jag log.
-Yes, your sisters will come down here next week by the way. They’re helping me to pick out the perfect wedding dress. Sa jag och han nickade.
-Okay, haven’t seen them in a while. Gonna be nice to see them! Sa han och jag skrattade.
-They told me to tell you to call them more often. Both of them did! Sa jag och gick emot köket.
-What do you want for dinner? Ropade jag och han kom gåendes efter mig.
-Let’s go out for dinner to celebrate that you kind of know how you want the wedding to be! Viskade han och jag nickade.
-I’ll go change. Sa jag och smet iväg till sovrummet för att byta om.

 

 

När Danielle en halv timma senare kom ut i vardagsrummet igen blev jag mållös, hon var så himla vacker. Hon log mot mig och jag mötte henne i en kyss vid slutet av trappan.
-Wow, you look beautiful! Sa jag och hon log mot mig.
-Well you’re not so bad yourself my lovely fiance! Sa hon och sprack sedan upp i ett större leende.
-Feels good to say that! Sa hon och jag placerade min hand i hennes.
-Let’s go then my beautiful fiancee. Sa jag och hon skrattade.
-Let’s go! Svarade hon och vi lämnade lägenheten.

 

-Liam, how come you always take me to the places with the best food and then I end up eating way to much and can’t walk home? Gnällde Danielle med ett leende på läpparna.
-’Cause I love you. Svarade jag och gav henne en smått komplicerad kyss över bordet.
-Do you love me enough to carry me to the car or should we stay here all night and sleep on the floor? Frågade hon och jag betalade snabbt notan innan jag skrattandes bar upp henne ”bridal-style” och gick ut till bilen. Jag stängde dörren om henne och sprang runt till förar sidan där jag hoppade in.
-I think we weren’t followed by paparazzi tonight or we just didn’t see them. Konstaterade jag och hon kollade ut genom rutan.
-Yeah, it’s very quiet too! Sa hon och jag skrattade.
-Alot! Svarade jag och tog hennes hand.
-But it’s nice to be alone here with you. Jag avslutade med en kyss och hon log mot mina läppar. Gud vad jag var lyckligt över att ha Danielle, över att kunna hålla henne i mina armar och kunna kalla henne min.  Tänk att jag höll på att kasta bort det!
-Babe? Danielle försökte få kontakt med mig genom att vifta framför mitt ansikte och jag skrattade lite.
-Yeah? Frågade jag och hon skrattade hon med.
-Penny for your thoughts? Sa hon och jag tog hennes hand och log mot mig.
-I thought about how lucky I am to have you and what an idiot I was. I love you Danielle! Sa jag och torkade en tår som rann nerför hennes kind.
-I love you too Liam and I’m the lucky one. Log hon och jag släppte hennes hand och började köra hemåt. 

   

-My feet are killing me! I should really stop wearing heals! Klagade Danielle när vi kom innanför dörren. Jag gick fram bakifrån och lyfte upp henne. Hon skrek till men började snart skratta.
-Liam, what on earth are you doing? Skrattade hon och jag började gå mot sovrummet.
-Well my lovely girlfriend, oh sorry fiancee, need to get her sexy ass to the bedroom! Svarade jag och nu garvade hon mer. När vi kom in i sovrummet slängde jag ner henne i sängen och la mig sedan över henne. Jag la mig med armbågarna vid sidan av hennes huvud, så att jag inte skulle lägga all min vikt på henne, och kollade henne djupt i ögonen.
-I love you! Våra läppar möttes i en passionerad kyss. Jag satte mig upp och tog av mig min tröja, innan jag återgick till att kyssa henne. Vi rullade runt så att Danielle låg överst och nu satte hon sig upp och drog plågsamt sakta ner dragkedjan på hennes klänning. Till slut var den av och jag började kyssa henne igen.

 

Jag öppnade ögonen långsamt och möttes av den vackraste synen någonsin. Jag såg min älskades fridfulla ansikte. Hon sov med ett leende på läpparna och jag kom och tänka på natten. Vi hade inte gjort något intimt sedan DET hände, men igår hade vi det och jag log bara av tanken.
-And why are you having that huge smile on your face? Sa Danielle retsamt och jag la mig med huvudet bara några millimetrar ifrån hennes.
-You’re amazing! Jag kysste henne på näsan och hoppade upp ur sängen. Jag drog på mig underkläder och ett par mjukisbyxor innan jag gick mot dörren. Jag vände mig precis innan jag gick ut ur rummet.
-How about some breakfast, love! Hon log och nickade. Jag gick ut till köket och hoppade till när jag såg att någon satt där.
-Sarah? Sa jag och kollade på Danielles storasyster som pillade på en kaffekopp.
-Liam! Sa hon och reste sig upp för att ge mig en kram.
-I was going to surprise you but I didn’t dare to go in to your bedroom. Sa hon och blinkade, jag skrattade åt henne och satte mig ner mittemot henne vid bordet.
-Danielle is just getting ready. Sa jag och hon nickade.
-Yeah, I just personally wanted to congratulate you guys. I’m soo happy Dani found such a great guy. Log hon och Danielle kom ingåendes i köket.
-Need coffee! Sa hon men stannade upp när hon såg vem som satt med mig vid bordet.
-Sarah? Sa hon chockat och Sarah hoppade på henne i en stor kram.
-Dani, oh my baby sister! Ropade Sarah lyckligt och Danielle kramade om henne hårt.
-Oh my god! I can’t believe you’re here! Wait, why are you here? Hon släppte henne och kollade förvirrat på hennes leende storasyster.
-I just wanted to personally congratulate you to the engagement! Sa hon men Danielle kollade skeptiskt på henne.
-No, there’s something else you wanna say. Sarah suckade och tag Danielles händer.
-You know me to well. Sa hon och tog ett djupt andetag samtidigt som hennes leende växte sig större. Jag kollade spänt på Sarah för vad hon skulle säga.
-Danielle, you’re going to become an aunt! Sa hon och Dani kollade pafft på henne.
-WHAT? OH MY GOD! Skrek hon.
-THAT’S FREAKING AMAZING! Sa hon och hoppade fram till mig.
-Congratulations Sarah! Sa jag och kramade om henne.
-Thank you Liam! I’m sorry but I have to go home to mum and dad to tell them to. Sa hon och vi skrattade.
-Love you, sis! Dom gav varandra kindkyssar och Sarah lämnade lägenheten.
-Wow! Sa jag och Danielle instämde.
-Yeah, but now. I want breakfast! Sa hon och hällde upp sig en kopp kaffe. Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes midja. Jag kysste henne på kinden och lutade min haka mot hennes axel.
-I love you baby! Sa jag och hon snurrade leendes runt.
-Liam, I love you too! Sa hon och gav mig en lång kyss.
-Now, how about taking a shower. Sa jag och blinkade mot henne. Hon sprang iväg mot badrummet med mig hack i häl. Gud va jag älskar denna tjejen!


Sådära, jag fick upp detta kapitlet :D. Det var ett litet mellan kapitel ifrån Danielle och Liams synvinkel nu med allt om bröllopet som kommer. Detta utspelar sig alltså en vecka efter att Heart och Zayn åkt till Sverige och jag kommer hålla er lite på dom, men jag kan avslöja att vinnaren av tävlingen Nora Sidén kommer att komma in i det första Sverige kapitlet. Detta är ett tidsinställt inlägg. Dom tidsinställa inläggen kommer vara aningen kortare så att ni ska kunna få så många som möjligt ;).


/Olivia.


KOMMENTERA! Efter så många som det var som ställde upp i tävlingen (nästan 60 stycken) så vet vi att ni finns så ta er en-två minuter och släng in en kommentar. 
Om du inte sett det så har vi fått nya blogg.se och svarar på kommentarerna direkt! As nice funktion!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Tear us apart. Kapitel 11.


"I'm going home!" "Home as in Sweden!"

  
Previously:
Jag la telefonen bredvid mig och kollade upp på killarna som alla kollade ner i sina telefoner. Sekunder efter tittade dom alla upp på mig och jag log svagt, såklart dom hade sett mina tweets.
-I’m gonna call her! Sa jag men blev stoppad av Liam.
-It’s past midnight here you need sleep. Sa han och kollade oroligt på mig.
-I have to talk to her, now! Sa jag och han gjorde inget mer för att stoppa mig. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren efter mig.Jag kollade nervöst på telefonen medans jag slog numret, jag tryckte på ring och satte den mot örat. Jag fick inte fega ur. Det var nu eller aldrig, tänkte jag.
-Yeah, it’s Heart! Svarade Heart och jag ryste till av att höra hennes sammetslena röst.
-Hi Heart, it’s me Zayn. Svarade jag och hörde hon drog efter andan.

-Zayn? Frågade jag chockat. Jag hade väl insett att han skulle se min tweet men inte att han skulle ringa mig. Jag kunde dock inte neka den härliga känslan som gick igenom min kropp när jag hörde Zayns röst säga mitt namn. Jag hade saknat honom mer än jag tillåtit mig att inse, mamma hade haft rätt. Jag kunde inte leva utan honom!
-Yeah, I really need to talk to you.  Sa han och jag reste mig upp ifrån soffan och tittade på mamma som studerade mig.
-Just a minute. Svarade jag och sprang upp till mitt rum, jag satte mig i soffan och kollade ut igenom mitt fönster. Jag kollade på alla människorna som stressat sprang runt på gatorna och skulle handla det sista för dagen innan alla affärer stängde. Det facinerade mig att alla alltid skulle envisas med att vänta tills precis innan affärerna stängde med att handla, klart man inte kunde göra det tidigare!
-Heart, you there? Frågade Zayn och jag drogs tillbaka till verkligheten.
-Yeah, I’m here. Svarade jag och han andades ut.
-I thought you left. Jag skrattade lite.
-I wouldn’t hang up on you when you need to talk with me even though I’m pretty sure I know what you want to talk about. Svarade jag tyst.
-Yeah. Your tweet, my interview, my tweet, us. Jag kollade ner på mina händer och kände hur ögonen tårades.
-I meant it. Sa jag kort.
-So did I, I do love you! Sa han och jag snyftade till.
-But if I’m in the way for your dreams then let it be. Han suckade.
-Heart, no!
-You are free to meet someone else, someone who can deal with being so cared about. The only one who ever have is my mum and she travels alot. So do you and I love to see you happy but when you were with me here you were almost stuck. You would barely go to the toilet. Zayn, don’t throw away your dreams on me. I can’t deal with being the reason for that! I can’t’! Grät jag och hörde hur han också grät nu.
-Heart you don’t get it! I don’t want anybody else, I only want you! You’re not in the way and it was my choice to stay with you and don’t leave for the states. Heart, I fucking love you! Det sista nästan skrek han och jag torkade tårarna.
-I suppose we just love eachother to much! Sa jag och la på. Jag visste inte själv vad jag menade med det men det var vad som cirkulerade i min hjärna just då och jag visste att han skulle börja fundera på vad jag menade och därför ge mig tid att tänka. Såklart jag ville ha tillbaka honom, men det gick inte. Jag kunde inte leva med känslan att jag var ivägen för honom och killarna med för den delen.

 

Jag sträckte på mig och kollade på klocka, 11.30, idag skulle killarna komma hem. Jag hade inte haft någon alls kontakt med någon av dom sedan Zayn ringde, i och för sig hade alla killar inklusive Dani och El smsat mig. Danielle och Eleanor hade till och med varit och knackat på dörren men jag hade fått mamma att få bort dom. Pappa då? Jo han bodde just nu hos farmor och farfar i Manchester eftersom mamma var förbannad på honom men han skulle komma hem imon. Därför skulle vi imorgon flyga hem till Sverige och spendera några veckor hos mormor och morfar i Jönköping.
Jag log när jag tänkte tanken och hoppade upp ur sängen för att fortsätta packa. Jag gick ner och hjälpte mamma packa ner grejer till mormor i kartonger när jag nästan var klar med mitt eget.

 

-Mamma, jag bär ner dom sista kartongerna! Ropade jag när jag gick ut i trapphuset med två stora kartonger i famnen. Jag började gå nerför trappan men var tvungen att stanna upp på nästa våning eftersom att det blev tungt.
-Och varför i helvete  tog jag inte hissen! Muttrade jag surt för mig själv och hoppade till när jag hörde en röst bredvid mig.
-I have no idea what you just said but to me it looks like you need help. Rösten var bekant och när jag vände mig om möttes jag av ingen mindre än Mr. Louis Tomlinson som stod med ett stort flin och kollade på mig och kartongerna.
-Don’t know what you’re talking about, I’m stronger than you and you know it! Svarade jag och log mot honom. Jag glömde helt bort att eftersom han var där betydde det att övriga killarna också hade kommit hem.
-You moving? Sa han helt plötsligt och pekade på kartongerna.
-No, that’s stuff for my grandmother that we are bringing tomorrow. Svarade jag.
-Where does your grandmother live then? Frågade han nyfiket och jag satte händerna i bakfickorna på mina shorts.
-Sweden. Sa jag och han kollade genast på mig.
-So you’re flying there tomorrow, yeah? Frågade han och jag nickade.
-Yeah, I’m going home. Sa jag och strök handen över kartongerna.
-Do you know what, I have to get these down to the car and then get back to my packing. Sa jag och bar upp kartongerna igen, nu kändes dom lite lättare eftersom jag vilat lite.
-Okay, when are you leaving tomorrow? Frågade han och jag kollade fram från bakom kartongerna.
-Around lunch! Sa jag och vände mig om. Han log och nickade mot mig.
-I have to go, bye Louis! Sa jag och han gav mig en relativt komplicerad kram.
-I’m glad to see that you’re fine! Sa han och släppte mig.
-I am to. Bye! Sa jag och han vinkade mot mig. Jag fortsatte gå nerför trappan och till min stora lycka var jag snabbare än väntat nere i garaget. Jag gick fram till mammas bil och la in kartongerna innan jag tog hissen upp till ’lobbyn’ som fanns i vårat hus. Jag var tvungen att fråga ifall vi kunde lämna våra nycklar där när vi åkte. Jag tog hissen upp och gick mot disken, idag satt Nicolette bakom disken och jag log. Nicolette var bara några år äldre än mig och hon hade midjelångt svart hår med solblekta röda slingor. Hon var en av de trevligaste människorna som jobbade där.
-Nicolette! Ropade jag och sprang fram till henne och hoppade upp på disken.
-Heart! Ropade hon tillbaka innan hon gav mig en kram och jag hoppade ner ifrån disken och lutade mig istället över den.
-So, can you keep our keys here for a little while? Frågade jag och hon nickade.
-Sure where are you going? Frågade hon nyfiket och tog emot nyckelklippan jag gav till henne.
-We’re going home to Sweden for a while, that’s only my keys mum needs hers until tomorrow. Sa jag och hon skrev upp allt i ett block.
-Yeah, just leave ’em to whoever works tomorrow when you leave but make sure to tell them that you already left a set of keys so that they keep them together! Sa hon och jag nickade.
-Okay! Sa jag och hörde hur hissen plingade till. Jag kollade mot den och såg fem välbekanta killar kliva ur hissen.
-Nicolette, we need our keys! Ropade Zayn och sedan vände han blicken mot mig och stannade upp.
-I have to go, bye! Sa jag och gav Nicolette en kram innan jag gick bort mot hissen.
-HEART WAIT! Hörde jag Zayn skrika och han sprang in i hissen precis innan dörrarna stängdes.
-Zayn what do you want? Frågade jag och undvek hans blick. Han tog tag i min arm och vände mig mot honom.
-Don’t do this, talk to me! Sa han förtvivlad och jag ryckte till mig handen och drog upp tröjan för att visa ärren.
-Take it easy I might be okay but I’m still sore! Sa jag och släppte ner tröjan igen. Det blev en pinsam tystnad efter det ända fram tills vi kände hissen skaka till och alla lyserna släcktes. Hissen hade stannat. Jag skrek till och ställde mig mitt i hissen och blundade samtidigt som jag skakade.
-Heart, you okay? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-NO! I’m super claustrophobic, I can’t take this get me out of here! Bad jag och kollade på honom.

 

-It’s been one hour, why wont they get us out of here! Klagade jag och Zayn ryckte bara leendes på axlarna. Han hade på något magisk vänster lyckats lugna mig och jag klarade nu att sitta här med honom i den trånga hissen utan att få panik.
-They’ll be here. Sa han bara och strök mig över armen.
-Yeah but when!! Gnällde jag och han kollade allvarligt på mig.
-Now that we’re alone and you can’t run away or hang up on me. I think we should talk. Sa han och jag nickade.
-I got nothing more to say. Sa jag sanningsenligt och han nickade.
-Me neither actually! Sa han och sedan tryckte han sina läppar mot mina. Jag hade saknat hans närhet och känsln av hans läppar hårt tryckta mot mina. Hur våra tungor dansade med varandra och hans fasta tag om min nacke. Tillslut kom verkligheten ikapp mig och jag avbröt kyssen och kollade på honom.
-Zayn I… sa jag men jag drunknade i hans perfekta bruna ögon. Jag tappade kontrollen över mig sjäv och tryckte mina läppar mot hans igen.
-I’m sorry. Bad jag men han bara skakade på huvudet och fortsatte kyssa mig. Helt plötsligt startade hissen igen med ett ryck och Zayn och jag föll så att han låg över mig på golvet och vi avbröt skrattandes kyssen. Hissen stannade på våran våning och dörren öppnades, där stod killarna plus Danielle och Eleanor med oroliga miner men när dom såg oss skrattandes på golvet skrattade dom också. Zayn reste sig upp och hjälpte sedan mig upp. Han gav mig en kram som jag besvarade och alla killar applåderade. Han bar ut mig ur hissen och jag garvade åt honom.
-Let’s go! Sa han och sen bar han mig till Louis och Harrys lägenhet eftersom det var den största, dom andra gick leendes bakom och jag begravde huvudet i hans nacke.

 

-Titta va söta ni var! Utbrast jag när vi tittade på killarnas tour DVD.
-What did you say? Frågade Liam och jag viftade med handen.
-Oh, nothing! Sa jag och skrattade. Helt plötsligt hörde jag Nialls mage kurra.
-Oh, it’s already five o’clock I have to eat! Sa han och sprang ut mot köket. Jag skrattade åt honom men tänkte sedan på vad han sa.
-FIVE O’ CLOCK?! Skrek jag frågandes och alla nickade.
-I need to pack… Sa jag i ren panik och reste mig upp ur soffan och Zayns famn.
-Pack for what? Frågade Zayn.
-I’m going home tomorrow. Sa jag och han kollade förvirrat på mig.
-You are home? Sa han frågande och jag log snett mot honom.
-No home as in Sweden. Sa jag och han tystnade.
-You going to Sweden? Jag nickade.
-Yeah, dad is coming home and neither my mum or I want to meet him right now so we are going to visit my grandparents. Sa jag och han log snett.
-For how long will you be gone? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
-1-2 months maybe. Sa jag och han nickade.
-I’ll follow you to your apartment. Sa han och jag kollade förvirrat på honom. Vad nu?

 

-Hey Zayn, are you alright? Frågade jag och han ryckte på axlarna.
-Yeah, it’s just that we just got home and now that you’re mine again I want to be with you as much as possible but you know I’m happy that you get to go home and see your grandparents. Sa han och jag log mot honom.
-For how long are you free from work? Frågade jag och han såg ut att tänka efter.
-About three months I think, we’re doing some recording over in Sweden in a month but nothing else. Sa han och kollade på mig som stod med ett gigantiskt leende.
-What? Frågade han och log mot mig med.
-Come with me! Sa jag.
-When you’re recording in Stockholm you can just fly up there, please come with me? Bad jag och han log och nickade.
-YES! But I need to call Paul though. Sa han och skrattade dovt.
-Yeah and I have to tell my mum. I mean I’m sure you get to come. Sa jag och kysste hoom innan vi skildes åt för att försöka få ihop detta. Tänk om jag skulle få visa Zayn stället jag växte upp, visa honom mitt land och mina traditioner. Det bästa av allt –midsommar! 

 

Mamma hade blivit otroligt glad när jag talade om för henne att Zayn var tillbaka och att vi var tillsammans igen. Jag fick gång på gång höra termen, ’vad var det jag sa’. Nu satt jag i alla fall på mitt rum och packade det sista medans jag väntade på Zayn. Båda vi hade fått ett ja, det var bara det att en livvakt måste hänga med Zayn men det var inget problem för oss. Jag gick fram till min dator och satte på musik, snart dånade Jessie J igenom högtalarna. Just nu var det Nobody’s perfect som hördes och jag sjöng med. När låten var slut hörde jag applåder ifrån min dörr. Där stod Louis, Liam, Danielle, Eleanor och Zayn och log mot mig.
-Wow! Heart you’re crazy talented! Log Louis och jag viftade med handen.
-Yeah yeah whatever! Sa jag nonchalant men log mot dom alla.
-Wow, your room is huge! Utbrast Louis och Eleanor i en kör.
-Yeah it’s almost mine and Mo’s so usually it seems lot smaller. Sa jag och skrattade innan jag kollade på Liam.
-So I suppose it was you who carried me up here that night when everyone fell asleep on my couch. Sa jag och han log.
-Yeah it was me. Sa han och jag skrattade.
-This isn’t even the only room that’s mine. Sa jag och pekade på dom tre övriga dörrarna som fanns i mitt rum.
-What’s in those rooms? Frågade Eleanor nyfiket och jag pekade på första dörren.
-Bathroom, a walk in closet and my holy room. Oh and in my walk in closet there is a shoe closet aswell. Berättade jag ut och hon vände sig mot mig.   
-Holy room? Sa hon frågandes och Zayn skrattade.
-For her it’s holy, for me it’s kind of creepy. Probably for you aswell. Sa han och jag lipade mot honom.
-It’s me showing my dedication, thank you! Svarade jag och kastade en kudde mot honom, tråkigt nog så hann han ducka innan den träffade honom.
-I want like to see you expressing your dedication more than you did during that game ’cause I’m guessing it’s football you’re talking about. Sa Louis retsamt och jag fnös.
-Then I’ll show you! Sa jag och gick emot dörren med resten i släptåg. Jag gjorde precis som jag gjorde med Zayn och dom alla kom ut med ett småchockat uttryck i ansiktet.
-Okay, that’s almost freaky! Sa Liam.
-Oh, shut up! Svarade jag och han flinade åt mig.
-Okay, so to what we really came here to do. Sa Liam och Louis log mot honom och sedan kollade han allvarligt på mig.
-When you and Zayn are in Sweden we’re gonna need to have some rules. Well only two actually. Sa han och jag höjde på ögonbrynet.
-One, do not ruin his voice by making him scream too loud, if you know what I’m saying! Sa han och fick en leksam smäll i bakhuvudet utav El som bara lipade mot honom när han gav henne en sårad blick.
-Whatever, rule number two. Fortsatte han och vände sig tillbaka mot oss.
-HAVE AN AWESOME TIME IN SWEDEN!! Skrek han och började hoppa runt. Eller han hoppade runt ända tills han snubblade över min resväska och landade på golvet. Vi andra skrattade åt honom och El drog med sig honom ut ur rummet. Strax efter gick Danielle och Liam så nu var jag och Zayn ensamma igen.
-I can’t believe I’m going to Sweden with you! Where does your grandparents live? Frågade han och jag log.
-Jönköping, it’s quite far away from Stockholm. Sa jag och han kollade frågande på mig.
-I’ll show you! Sa jag och satte på datorn och klickade upp en Sverige karta.


Kapitel 11, del 3/3 av drama kapitlerna. Det löste sig lite snabbt där mellan Heart och Zayn, nästan lika snabbt som det tar slut. Men kommer det hålla då? Och vad kommer hända i Sverige? Det kommer somsagt vara lite lugnt ett tag nu men vem vet vad vi har laddat med! ;D.

/Olivia.


Tjena! Ge feedback på vårat lilla drama avslut! Angående tävlingen så kommer den upp innan Olivia drar till Falkenberg. Bella och Embla drar till Australien imorgon så Olivia kommer (somsagt) skriva alla kapitel tills slutet av Augusti :Dx

/Embla, Izabella & Olivia.


 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              


Tear us apart. Kapitel 10.


Leave me and go to America!

  

Previously:
-You really need surgery? Frågade El ledsamt och jag nickade.
-Yeah, the nurse thought it would be for the best to let a surgeon look at it. Sa jag och hon nickade innan hon gav mig en försiktig kram. Efter det kramade alla om mig och jag log mot dom när sköterskan kom in igen.
-Time to go! Sa hon och Zayn kysste mig snabbt.
-I love you! Viskade han och jag mimade detsamma på vägen ut. Min mage vändes ut och in, jag var rädd, nervös, orolig och spänd. Jag hade aldrig blivit varken opererad eller nersövd innan, kanske eftersom jag aldrig gjort något såhär otroligt dumt innan heller så jag hade inte haft någon andledning att opereras. Dom körde in mig i operationssalen och satte på mig dropp. Dom bad mig räkna ner från 10 och redan vid 7 kände jag hur kroppen började domna bort och jag föll i djup, djup sömn.

Jag blinkade några gånger för att låta ögonen vänja sig vid det starka ljuset. När dom väl hade vant sig tittade jag runt i rummet, i soffan borta i hörnet låg hela gänget förutom Mo och Zayn på varann och sov. På varsinn sida på sängen jag låg i satt Mo och Zayn med huvudet på sängen också sovandes. Det tog inte långt tid för mig att förstå att jag var på ett sjukhus, det tog däremot mycket längre tid för mig att minnas varför jag var här. Sen mindes jag allt. Pappas lapp, pappas brutna löften, den krossade glasvasen och skärvorna i kroppen. Jag kände efter på höger sida och kände ett par plåster som troligtvis täckte såren som glasbitarna lämnat efter sig. Jag kände efter hur jag mådde, jag var utmattad och väldigt, väldigt torr i halsen. Jag knuffade lite på Zayn.

-Zayn. Väste jag eftersom jag inte riktigt kunde prata med min torra hals. Jag knuffade till honom lite hårdare och han vaknade upp.
-OMG! Heart you’re awake! Ropade han lyckligt och förvånat samtidigt som han kramade om mig!
-Water. Väste jag fram och han bokstavligt talat sprang fram till vattenkranen och fyllde ett glas innan han kom tillbaka och gav det till mig. Jag klunkade vattnet snabbt och kände hur halsen blev som vanligt igen.
-Zayn. Sa jag och log.
-Heart, I can’t believe you’re awake! Finally! Sa han lyckligt och kramade om mig hårt.
-Woah! Hold up! For how long have I been gone? Frågade jag förvirrat och han kollade allvarligt på mig.
-You were gone for two days Heart and that’s not it… Började han men lät mig vänta.
-What else? Frågade jag otåligt han kollade på mig ledsamt.
-Heart you died several times during these days. They obviously managed to bring you back but they told us you probably wouldn’t survive another night. Sa han och kollade allvarligt på mig.
-What? I died? Why? sa jag chockat och aningen skärrad.
-You got an allergic reaction to some of the medications they used to put you to sleep with. Sa han och kollade på mig.
-But you’re here, alive, beside me! Sa han och smekte min kind.
-I am! Sa jag och la mig ner.
-I need to rest. Sa jag och han nickade.
-I’ll be here hunny, forever by your side. I love you! Var det sista jag hörde innan jag somnade.

-I promise you she was awake before! Hörde jag Zayns avlägsna röst förtvivlat tala om.
-Why won’t she wake up now then. Zayn I think you were just dreaming and hoping, we all do! Hörde jag Liam säga och nu var rösterna som surrade närmre.
-Guys, stop fighting you’re giving me a headache! Klagade jag och möttes av 14 chockade ögon.
-Heart? Utbrast dom alla.
-I told you she was awake before! Sa Zayn med ett överlägset flin och Louis bara himlade med ögonen.
-Yeah, yeah! We’re sorry. Now let’s go get a nurse! Sa han och drog med sig El ut ur rummet.
-Du är vaken och bäst av allt du är vid liv och mår bra! Du fattar inte hur jävla orolig du gjorde mig! Ubrast Mo med en både lättad och förtvivlad ton i sin röst.
-Klart jag är! Jag sa ju att jag inte tänkte lämna dig, du o jag föralltid bästis! Sa jag och höll upp mitt lillfinger.
-Föralltid! Bekräftade hon med ett leende och krokade sitt lillfinger med mitt.

Några minuter senare kom Louis och El tillbaka med en sjuksköterska efter dom.
-Heart, I’m so glad to see that you’re fine and awake! Sa sjuksköterskan och log mot mig.
-Just spill it, how bad was I? Frågade jag och ville bara slippa ifrån allt småpratande med henne.
-Well, shouldn’t we wait until your mum gets here? She will be here soon. Sa hon osäkert och jag greppade tag  Mo’s och Zayn’s händer i mina och kollade på henne.
-I’ll be fine, just tell me! Sa jag ch kollade menat på henne. Hon gned sig i pannan och ställde sig sedan framför sängen.
-Everything went fine during the surgery, we got out all of the glass and we were just about to end the surgery when you flatlined. We managed to bring you back and we made sure you were okay and everything said you were so we took you back to your room so you could wake up. Your friends were here with you all the time even the second time you flatlined and they litterally saw you die. Sa hon och tog ett djupt andetag.
-How many times did I flatline? Frågade jag och hon kollade medlidsamt på mig.
-Four, we knew your heart probably wouldn’t be able to take it a fifth time so we told all of your friends the truth. That you probably wouldn’t make it through the night. Sa hon och kollade runt i rummet. Alla satt blixtstilla och knäpptysta och bara lyssnade på sköterskan.
-Okay, continue. Sa jag och svalde klumpen som bildats i min hand.
-Ehm, well we brought you back again and we looked at everything but we really couldn’t find any reason to why you flatlined twice. For some reason the test didn’t show that you were allergic to some of the medications we gave you. Anyways, you flatlined again in the morning and we started to really wonder what was wrong and now we managed to see that you’d got a very strong allergic reaction and we gave you things to try and fix it but nothing seemed to work. It was when you flatlined the fourth time we really thought we had lost you, the doctor was just about to pronounce you dead when your heart started again. By now we had told your friends that you probably wouldn’t survive another night and they of course all panicked and called your mum who got on the first plane home which means she should be arriving in maybe half an hour. Well, you made it through that night and then you woke up feeling reamarkably fine and all we need to do now is to take some tests and then move you to another department. You don’t need to be here in the ICU anymore. Sa hon och log mot mig. Jag kände hur tårarna började rinna och jag vände mig mot dom andra.
-You actually saw me die! Sa jag och grät.

-Åh, det finns inget att se! Klagade jag medans jag zappade runt ibland tv kanalerna. Zayn tittade upp från sin telefon och gav mig en oförstående blick och jag skrattade. Det hade gått två veckor nu sedan jag vaknat upp och Zayn hade inte lämnat min sida än enda gång, inte mamma heller. Mo hade varit här 98% av tiden också men inte just nu. Jag visste att jag höll både Zayn och mamma från jobbet, mamma hade fått flyga hem och Zayn hade vägrat att åka iväg på turnén. Jag hade försökt med allt för att få honom att åka men det gick bara inte så nu var killarna i USA utan honom och turnerade.
-Heart, sluta zappa runt så du kommer slita ut fjärkontrollen! Sa mamma och tog fjärkontrollen ifrån mig. Jag suckade och kollade bort mot Zayn.
-Babe? Come here will you! Sa jag och log mot honom. Han gick leendes mot mig och satte sig bredvid mig i sängen.
-Don’t do this. Sa jag och han tittade oförstående på mig. Leendet hade suddats bort och ersatts med en förvirrad min.
-GO! Leave, you have to go there you can’t sit here by my side day in and day out and rotten when you could be touring America making millions of girls happy. Zayn I’ll be fine, just like the doctors and  the nurses said! Sa jag och han tog min hand.
-I’m not leaving your side until you’re able to go home and be yourself, running around playing football! Sa han och kollade allvarligt på mig.
-You know I love you and that I appreciate how much you care about me but I just can’t let you do this. You are throwing away your dream for what, me? A girl? Zayn come on! Sa jag och han kollade ledset på mig.
-You’re not just a girl, you’re my girlfriend. Heart, you’re my everything, you are my dream!
-Zayn, no! Sa jag och släppte både hans hand och hans blick.
-Heart! Bad han och hans röst bröts lite.
-Zayn I want you to go. Leave. Zayn I can’t be together with you if I’m in the way of you and your dream. Jag forsatte undvika hans blick medans jag sa det, jag pillade med filten som låg över mina ben.
-Heart what do you mean? Frågade han och sökte min blick. Han fann den och jag kollade ledsamt på honom.
-Zayn, we’re over! Sa jag och han kollade chockat på mig. Jag hade helt glömt bort att min mamma också var i där tills jag hörde ett högt flämtande från andra sidan utav rummet. Jag bröt inte ögonkontakten med Zayn för en sekund så jag såg hur tårarna reste sig i hans ögon.
- You don’t mean that! Sa han och skakade på huvudet, jag nickade men vi båda visste att det var en lögn. Jag menade det inte, jag ville inte göra slut med honom men om det var ända sättet för mig att inte vara ivägen för han och hans dröm så var det vad jag var tvungen att göra.
-Zayn, leave. Go away to America and do what you love. Now you have no obsticles! Sa jag innan jag la mig ner och begravde huvudet i kudden.
-Zayn she… Började mamma men avbröt sig själv. Jag kände hur Zayn reste sig upp.
-I know. Sa han.
-But she still said it! Fortsatte han och sen hörde jag hur han lämnade rummet. Först nu kollade jag upp ifrån kudden och möttes av mammas förvånade och smått besvikna blick.
-Heart, varför gjorde du så? Du vet lika väl som mig att du inte kommer må bra av detta, du kan inte leva utan Zayn och han kan inte leva utan dig! Sa hon och satte sig på sängkanten.
-Jag var stod ivägen för hans drömmar, jag var tvungen att få honom att åka! Svarade jag henne och hon kollade på mig.
-Jag vill bara att du ska inse att det du gjorde inte kommer göra någon glad. Sa mamma och reste på sig.
-Jo, alla hans fans som vill se honom uppträda också! Ropade jag efter henne medans hon lämnade rummet hon med.

-Nej, inte det här snälla mamma! Bad jag när vi ytterligare två veckor senare satt hemma i soffan framför teven. Mamma hade lyckats sno åt sig fjärkontrollen och hade zappat igenom alla kanaler tills hon kom till MTV där hon stannade, troligtvis för att plåga mig. Tv skärmen pryddes nu av fem välbekanta ansikten och en intevjuare, dom satt framför en skylt med texten NEW YORK på. Jag kände lyckoruset när jag såg Zayn men insåg sedan att han inte var min längre. Han var fri att ta. Intervjun började och jag gav upp hoppet om att få mamma att byta kanal och bara tittade på teven med ångesten som gnagde i mig.

-So everyone say hi to One Direction! Ropade intervjuaren och publiken som syntes i bakgrunden skrek för fulla halsar.
-Hey everyone!! Skrek Niall, Liam och Harry samtidigt som Louis glatt vinkade till alla fansen. Zayn däremot såg väldigt nere ut, jag kände mig skyldig men intalade mig själv att jag gjort vad som var bäst för hans karriär.
-So how are you boys? Frågade intervjuaren och de fyra aktiva killarna svarade något i stil med okej medans Zayn bara pillade på fingrarna.
-Zayn, you alright? Frågade intervjuaren och Zayn ryckte till.
-Huh, oh yeah I’m fine thanks. Sa han och tvingade fram ett leende.
-No you’re not we can all see that, what’s going on? Frågade han och Zayn kollade ner på sina händer igen.
-It’s just alot off things going on around me right now that I don’t know how to handle.
-Let me guess, it’s a girl?
Zayn nickade.
-Your girlfriend, who you talked about in Chatty Man? Zayn kollade på Liam som log uppmuntrande mot honom.
-Yeah, we kinda… ehm.. broke up I suppose. Sa han och jag kunde skymta hur hans ögon tårades lite.
-Can we please not talk anymore about that? Nu var det Liam som pratade och intervjuaren kollade på honom som om han var dum i huvudet.
-I’m sure your fans wants to know why Zayn is the way he is don’t you? Frågade intervjuaren lite drygt och Liam drog på smilbanden och tittade emellan intervjuaren och kameran.
-I’m 100% sure that all the true directioners out there respect that he don’t feel well and that he don’t want to talk about it right now. That he’ll tell them when he’s ready! Svarade Liam och publiken började jubla. Dom tystnade efter en stund och intervjuaren kollade lite pafft på Liam.
-WE LOVE YOU ZAYN!!! Skrek ett par fans efter en stund och Zayn tittade leendes upp.
-I love you to! Svarade han och kollade runt bland alla tjejer i publiken och log mot dom. Jag torkade några tårar som rann nerför kinderna innan jag försökte fokusera på intervjun igen.
-So, we have all probably seen the pictures of you going in and out of the hospital. All of you plus your girlfriends and one unknown girl! Sa intervjuarna och bilder på killarna, Dani, El och Mo när dom springer in till sjukhuset och bilder på när Zayn gråtandes springer ut ifrån sjukhuset visas på en tv som står bredvid intervjuaren.
-Explanation! Krävde intervjuarna och Louis fnös.
-Honestly, I think it’s none of your business. One of our friends were in the hospital and wasn’t feeling well at all! Can you please just respect that it’s a hard thing to talk about! Sa Louis uppenbarligen irriterad.
-Of course it’s our business. We’ve heard alot of rumors about it. Sa intervjuaren kaxigt och Harry tittade på honom med ilska i blicken.
-Yeah? What rumors? Frågade Harry och kollade skeptiskt på honom.
-Everyone is speculating about one thing in particular. Zayn was it your girlfriend, oh sorry ex-girlfriend, who died? Han lät inte snäll på rösten alls längre utan hans röst var hård, krävande och han såg ut som att han var ute efter blod. Zayn reste sig hastigt upp så att stolen flög till golvet med en smäll.
-Do you know what? It was!! She died four times before she came back to me. I refused to leave her side so she broke up to me so that I would come here and do what I love and the only thing good that did was that I got to meet all the fans who’s been giving me support! And the fans who loves me, us, no matter what. I love them to and now they know why I’m acting like a zombie but atleast they’re human enough to see that I don’t want to talk about it. Happy now? Röt han och sprang av scenen.
­-Thank you all for coming, we love you! Skrek Niall ut mot publiken innan han och resten av killarna skyndade efter Zayn. Inte utan att slänga en hatfylld blick mot intervjuaren först såklart. Man hörde hur alla i publiken började bua mot intervjuaren och skrek saker år honom, sedan stängde de av sändningen och mamma och jag kollade chockat på varandra. Vad hände precis?

Jag slängde mig ner i soffan och tänkte på vad som precis hänt. Jag var chockad över vad jag hade gjort men jag var också lättad över att jag låtit alla fans veta varför jag inte varit så tillgänglig på konserterna och i övrigt. Jag tog fram min telefon och gick in på twitter, jag möttes av en massa tweet om att dom älskade mig och att jag skulle glömma idioten som intervjuade oss. Jag blev rörd över alla tweet men ett fångade min uppmärksamhet och jag kollade förvånat på det.

 

 

Mo Reud @MoReud
Don’t care about him, he’s an absolute idiot! She ’probably’ still love you, Zayn!xx

 

Jag hade direkt förstått att hon försökt utmärka sig som ett fan men jag visste vad hon menade men jag vågade inte tro på det.

 

zaynmalik1D @zaynmalik
@MoReud 
I’m not so sure about that though!

 

Svarade jag och fortsatte scrolla. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg vad Heart hade tweetat bara någon minut tidigare. Kanske var det Mo sa sant!

 

Heart! @HeartWeller
I’m sorry. I do love you.

 

-Zayn, you okay? Frågade killarna medans dom vällde in i rummet.
-I suppose. Sa jag och tittade ner på telefonen, jag kunde inte sluta kolla på hennes tweet. Menade hon ens mig.
-We saw it to. Her tweet, both of their tweets actually. Sa Harry och klappade mig på axeln.
-Yeah. Sa jag och klickade upp rutan för att skriva två nya tweet.

 

zaynmalik1D @zaynmalik
I love every little directioner that’s out there. I’m so greatful for all of your support! x

 

zaynmalik1D @zaynmalik
I see you! I miss you! I love you! And I’m sorry for not listening and for leaving eventhough I swore I wouldn’t. :(xx

 

Jag la telefonen bredvid mig och kollade upp på killarna som alla kollade ner i sina telefoner. Sekunder efter tittade dom alla upp på mig och jag log svagt, såklart dom hade sett mina tweets.
-I’m gonna call her! Sa jag men blev stoppad av Liam.
-It’s past midnight here you need sleep. Sa han och kollade oroligt på mig.
-I have to talk to her, now! Sa jag och han gjorde inget mer för att stoppa mig. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren efter mig.Jag kollade nervöst på telefonen medans jag slog numret, jag tryckte på ring och satte den mot örat. Jag fick inte fega ur. Det var nu eller aldrig, tänkte jag.
-Yeah, it’s Heart! Svarade Heart och jag ryste till av att höra hennes sammetslena röst.
-Hi Heart, it’s me Zayn. Svarade jag och hörde hon drog efter andan. 


Dum dum.... TJENA VAD HÄNDE HÄR! Swish sa det sen var det slut, tycker ni Heart gjorde rätt val och tror ni hon kan stå fast vid det? Vad tror ni samtalet kommer sluta i? Katastrof, återförening eller kommer det inte förändra något? Vad tyckte ni om den super irriterande intervjuaren, I-D-I-O-T... eller? ;P
Sen vad tyckte ni om att jag la in några små "tweets" i slutet? Hiss, dis? KOMMENTERA!!


Del 2/3 av drama kapitlerna, nästa kommer någon gång imorgon så håll utkik! Kommentera gärna vad ni tror kommer hända i det kapitlet, mellan Heart och Zayn och vad ni vill se mer framöver i novellen. Mer av dom andras perspektiv? KOMMENTERA -för guds skull!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Tear us apart. Kapitel 9.


Bye bye mum!

   
Previously:
Efter ett tag kom Louis in igen men nu med Eleanor under armen och Danielle i släptåg.
-Babe! Utbrast Liam och flög upp till Dani och gav henne en kyss.
-Missed me much? Frågade Danielle sarkastiskt och Liam nickade snabbt.
-Of course I have! How are you feeling? Frågade han oroligt och hon log svagt mot honom.
-Liam, I feel okay. Svarade hon tyst och gav honom en kyss på kinden innan hon drog med honom till soffan.
-Did you bring any candy or snacks or maybe even some fanta? Frågade Mo hoppfullt.
-No.. Svarade tjejerna tveksamt och Mo suckade.
-Buuuuh! Klagade hon innan hon fortsatte äta från den snart tomma skålen.

-Mamma, din sjal! Ropade jag och sprang ner för trappen med den blåa sjalen i handen.
-Åh, tack älskling! Sa hon och tog emot sjalen och virade den runt halsen innan hon satte på sig kappan och klev i skorna. Hon drog fram resväskan innan hon vände sig mot mig och pappa som stod och kollade på henne.
-Mommy! Sa jag snyftandes och sprang in i hennes famn.
-Heart, we’ll see eachother soon okay just don’t forget that I love you baby so so much! Sa hon och kramade om mig hårdare innan hon placerade en kyss på mitt huvud och gick mot pappa.
-Take care of her Scott, please try and stay home as much as you can. I love you darling! Sa hon och klev in i hans famn.
-I promise I’ll try, I love you to hunny. See you in a couple of months! Svarade han och kysste henne. Taxin tutade nere ifrån gatan och mamma gick fram till sin väska.
-I love you both, see you in a while! Sa hon innan hon klev utanför dörren. Såfort hon stängde den bröt jag ihop och satte mig ner på golvet. Jag hörde hur pappa försökte prata med mig men jag ville inte lyssna, jag ville bara lägga mig ner på golvet och ligga där tills mamma kom hem igen. Jag grät hysteriskt nu, jag ville inte hålla det inne så jag lät det komma. Jag hade nog suttit här på golvet i ett par timmar och pappa försökte fortfarande prata med mig. Långt bak i huvudet registrerade jag att pappa gick ut ur lägenheten och kom tillbaka med någon mer. Jag visste inte vem det var eftersom det enda jag hörde var ett par fotsteg till.
-She’s been like that since Nina left. Sa pappa förtvivlat och sedan hörde jag den där rösten. Rösten som tillhörde killen jag älskade, pappa hade hämtat Zayn.
-Oh god. Babe? Sa Zayn och satte sig framför mig på golvet.
-Babe you can’t sit here, come on let me take you to your room atleast. Sa han prövande men jag bara satt kvar. Relativt stilla om man inte räknade med att jag skakade som ett asplöv från allt gråtande.
-Come here. Sa han och sen kände jag hur han bar upp mig. Jag gjorde inget motstånd men jag hjälpte inte till heller, jag måste vara grymt tung ju. Jag borrade in ansiktet i Zayns hals och fortsatte att låta tårarna rinna. Jag kände hur han la ner mig på min säng och satte sig bredvid mig.
-Please babe I can’t take seeing you like this. Heart, baby please? Sa han bedjande men jag svarade inte. Jag hade ingen kraft kvar att svara, ingen vilja heller för den delen. Jag hörde hur Zayn släppte ut en suck. Den var inte irriterad utan mer orolig och ledsen. Jag ville inte att han skulle behöva se mig såhär men jag klarade inte av att låtsas som ingenting, jag ville inte göra det! Jag kände hur Zayn gick iväg ifrån sängen men han gick inte ut ur rummet utan gick runt därinne och mumlade något för sig själv.  Hans mumlande avbröts av att hans telefon ringde, han harklade sig och svarade.
-Yeah it’s Zayn. Sa han tyst. Jag hörde precis vad personen på andra änden sa och jag kunde höra hur rösten lät smått orolig.
-Hi Zayn! It’s Liam, what’s going on?
-Oh, hi Liam. Sa han och harklade sig igen troligtvis för att låta aningen gladare och göra personen, eller Liam då, mindre orolig.
-Zayn are you alright?
-Yeah, I’m fine. Sa han till Liam.
-Heart isn’t though. Fortsatte han och suckade igen.
-Why?
-Her mom lef today and she’s a mess. I understand her but I’m just so worried for her! Sa Zayn förtvivlat och jag kunde höra att han var nära tårarna.
-Oh, I see. She’s gonna be fine as long as she knows you’re always here for her.
-I know, but we’re going on tour soon remember! Sa han uppenbarligen irriterad på att han skulle behöva lämna mig här.
-Yeah…
-Liam, I can’t go. I mean I can’t just leave her here! Nästan skrek han in i telefonen. Vid det här laget hade Zayn gått in i min W.I.C så jag kunde inte längre höra vad Liam sa och det Zayn sa lät mer som mummel för mig. Jag bestämde mig för att prata med honom, jag menar han visste ju faktiskt hur det kändes och jag ville inte att han skulle ha dåligt samvete för att åka iväg på turné. Det var hans jobb, hans liv och hans dröm, något jag inte tänkte komma emellan. Jag satte mig upp i sängen och lutade ryggen mot väggen, jag drog upp knäna mot bröstet och kollade bort mot dörren till min W.I.C. Efter några minuter kom Zayn in i rummet igen och han såg minst sagt förvånad ut över att se mig sittandes upp i sängen.
-Babe! Ropade han oc h nästan slängde sig på mig.
-You scared me hunny, I was so worried! Sa han och kollade på mig. Jag försökte prata men inga ord ville komma ut bara konstiga små läten lämnade min mun. Zayn kollade smått plågat på mig men ett snett leende lekte på hans läppar.
-Schh, babe you don’t have to talk right now. Maybe you should get some rest try and feel a bit better, yeah? Sa han och bäddade ner mig. Jag sträckte ut armarna mot honom i en gest att han skulle komma och lägga sig bredvid mig, vilket han gjorde. Jag kurade ihop mig till en boll och han drog in mig i hans famn. Han började sjunga More Than This tyst till mig och jag log. Hur hade jag fått en sån här perfekt pojkvän nu igen? Det tog inte långt tid innan jag kände hur jag somnade.

 

-Zayn? Viskade jag och puttade till honom. Det var omöjligt att väcka denna killen. Jag suckade och skrattade lite innan jag placerade en kyss på kinden och sen gav jag honom en lång och passionerad kyss. Något som uppenbarligen fick honom eftersom han kysste tillbaka. Jag drog mig ifrån kyssen när han började kyssa tillbaks och la mig ner med huvudet på hans bröstkorg.
-Hey, I wasn’t finished with that kiss! Sa han skämtsamt och kramade om mig.
-Morning babe. Viskade han och jag satte mig upp.
-Hey! Viskade jag och smekte han över kinden.
-How are you today? Frågade han och log svagt mot mig.
-Better i suppose, not very good though. Sa jag och la min hand i hans. Han satte sig också upp men höll kvar min hand.
-Babe I understand you I reallyd o and I want you to know that I love you and I hate that I have to leave you to go on our tour and… Babblade han och jag satte en hand över hans mun för att tysta honom.
-Don’t be, it’s your job, your life and your dream and I just love to see you happy Zayn! Sa jag och han log mot mig.
-But I want you to be happy to babe and I can see that you’re not! Sa han ledsamt och jag kollade ner i knät.
-Want me to be honest with you? Frågade jag och han nickade.
-I’m gonna be happy and alright aslong as the people I love is happy and healthy doing what they love. Like mom with her photographing and you and the boys with your singing. That’s all i care about! sa jag sanningsenligt och han log mot mig.
-But babe, you deserve to be happy and healthy and do what you love. So let’s call the boys and Mo and let’s go play som football! Sa han och jag sken upp.
-Really? Frågade jag och han nickade.
-OH! Zayn you are the best!! sa jag och hoppade upp ur sängen och in till min W.I.C. Jag drog på mig ett par trosor och en sportbehå medans jag hörde hur Zayn ringde runt till alla. Jag satte upp mitt hår i en hög tofs innan jag letade efter min tröja och mina shorts. De låg säkerligen slängda på min soffa inne i rummet så jag fick väl gå och hämta dem då. Jag skrattade åt Zayn när jag kom ut eftersom han riktade all uppmärksamhet mot min inte jätte påklädda kropp och verkade glömma bort personen han pratade med. Jag drog skrattandes på mig mina shorts och min tröja innan jag gick fram till honom och tog telefonen ifrån honom.
-Hello. sa jag och kollade roat på Zayn.
-Heart? Hörde jag Louis stämma säga förvånat.
-Yeah? Frågade jag samtidigt som jag fick flirtiga blickar av Zayn.
-What’s going on with Zayn he just got all quiet. Sa han och jag skrattade.
-Oh, that’s probably my fault I came out in nothing more than underwear to my room. Sa jag skrattandes samtidigt som Zayn gick fram och tog telefonen ifrån mig.
-The park in an hour! Sa han innan han la på och började kyssa mig. Han lät kyssarna vandra från mina läppar ner på min hals.
-Zayn, not now we have to go any minute! Sa jag och försökte putta bort honom.
-Babe you can’t come out in you underwear and then just do this! Sa han och kollade förolämpat på mig.
-Maybe later. Viskade jag i hans öra och bet mig i läppen innan jag gick ut från mitt rum och ner i hallen. Jag tog på mig mina skor och upptäckte sedan en lapp på bänken, jag öppnade och läste.

 

”I had to go to Manchester to help your aunt and Marcus to build their new porch. Will be back in a couple of days. Love you! /Dad.x”

 

Jag lutade mig mot väggen och höll lappen i handen medans jag lät tårarna falla ner på pappret. Jag skrek till och slängde iväg lappen innan jag tog tag i vasen som stod på hallbyrån och slängde iväg den. Han hade lova mamma att han skulle stanna hos mig! Jag kollade på glaset som låg runt mig och gled ner för väggen och grät. Zayn kom springandes men stannade uppp när han såg allt glas. Han tittade oroligt på mig och jag pekade bara på lappen och torkade tårarna.
-He promised he wouldn’t leave. HE PROMISED! Skrek jag och ställde mig upp. Zayn läste lappen och kollade medlidade på mig. Jag tog ett steg fram men Zayn skrek till.
-Babe watch the glass! Skrek han och jag föll ner i fosterställning på golvet igen. Mitt utbrott måste hörts ut eftersom bara efter ett tag kom killarna in med El och Dani i släptåg.
-WHAT’S GOING on…? Skrek Louis oroligt.
-OMG! Skrek han när han såg golvet och mig.
-Zayn, Heart? Frågade han och Zayn tog sig förbi glaset fram till dom och gav dom lappen innan han började leta efter en sopborste som han kunde sopa upp glaset med. Han kom tillbaka med en efter någon minut och nu hade alla andra läst lappen.
-He promised! Grät jag.
-Babe, schh I know! Just stay there so you won’t get hurt.
-HE FUCKING PROMISED!! Skrek jag och nu fick Zayn nog han lyckades ta sig igenom glaset och fram till mig där han föll på knä och drog in mig i hans famn och försökte trösta mig.
Louis tog över sopandet och alla andra hämtade trasor som de kunde torka upp vattnet med. När glaset var borta bar Zayn upp mig och la mig i soffan. Han la mig på sidan och jag skrek till, han drog upp tröjan och studerade min arm och sidan av min kropp. Det satt ett par glasbitar i sidan av min mage och jag skrek när Zayn tog runt dom.
-Please make the pain go away. EVERYTHING! Grät jag och Zayn såg förtvivlat på mig.
-I will babe, I will! Vid detta laget rann tårarna på Zayn också.
-LIAM! Ropade Zayn panikslaget.
-YEAH? Ropade han tillbaka och Zayn torkade tårarna.
-Call an ambulance, NOW! Skrek han och Liam kom inspringandes med telefonen i högsta hugg.
-What has happened? Frågade han men stannade upp när han såg mig.
-Shit! Sa han och slog numret fort.
-Zayn! Grät jag och klämde åt hans hand.
-Babe, you’ll be alright I promise! Snyftade han fram och jag kollade på honom genom tårarna.
-Don’t leave me Zayn. Bad jag och han skakade snabbt på huvudet.
-Never! Lovade han och kysste mig.
-They’re on their way, but they wanted us to remove any shirt over the glasspieces. So, you do that. Talade han om och Zayn kollade på mig och jag bara lyfte på armarna så mycket jag kunde så att han kunde dra den nu blodiga tröjan över mitt huvud. Jag bet mig i läppen för att hålla inne skriken.
-Babe, let it out instead maybe you’ll feel just a bit better. Sa han och jag nickade innan jag började gråta och skrika.
-Zayn, call my mum. Not my dad, my mum! Sa jag och han nickade innan han tog min telefon och gick in i mitt rum. Jag grät hysteriskt när Danielle och Louis kom in i rummet.
-El, Niall and Liam is out with Harry he really don’t wanna see all the blood. Okay? Frågade han och jag nickade lite.
-Oh sweetie! Sa Danielle och satte sig bredvid mig och tog bort håret ur mitt ansikte och torkade mina tårar. Louis satte sig i jämte Danielle och smekte mig över axeln.
-We are all here for you okay? We all love you Heart, you’re like our little sister. Well not Zayn’s but you get it! Sa han och jag log mot honom.
-Babe, your mum want you to call her as soon as we’re done in the hospital. Your mum was gonna call your dad after that, okay? Sa Zayn när han kom ut ur mitt rum. Lagom tills det kom Liam in till vardagsrummet med två ambulansmän som bar på en bår.
-Hello, I’m John and that’s Lucas. What’s your name and how old are you? Frågade en av ambulansmännen. Han hade knappt något hår och var kanske runt 45 års åldern tillskillnad från den andra mannen som hade fylligt brunt hår och såg ut att vara max 30.
-I… Jag fick inte fram något fråm smärtan i sidan. Jag skrek till och Zayn var snabbt framme vid mig och tog tag i min hand.
-Her name is Heart and she’s 17. Svarade Zayn åt mig men han släppte mig inte med blicken. Jag såg att han var sjukt orolig och kände mig genast väldigt skyldig. Om inte jag hade kastat den där dumma vasen såå hade jag inte fått glasbitarna på mig och då hade han inte behövt oroa sig såhär för mig. I’m sorry, mimade jag till honom men han bara skakade på huvudet som för att säga att det inte var mitt fel. Vilket det va.

-So are you in pain any where else than where the glass is? Frågade Lucas. Jag skakade på huvudet som svar och gnällde över den ständiga smärtan.
-We are gonna put some localanesthetic so it won’t hurt that much, okay? Sa dom och jag bara nickade. Jag ryckte till när dom stack in sprutan men jag visste att det skulle hjälpa mot smärtan så jag bara bet ihop och tog det.
-So Heart lets but you on here and then we’ll go down to the car and go to the hospital to remove the glass. Sa John och pekade på båren. Sagt och gjort dom lyfte över mig på båren och bar ner mig till ambulansen.
-Who is going with her? Frågade Lucas medan Josh satte sig bak hos mig och skrev upp mina ’skador’ på en clipboard.
-I am! Svarade Zayn och hoppade in på andra sidan mig och tog min hand.
-Your boyfriend? Frågade John mig och log. Jag nickade och kollade på Zayn som log mot mig men jag såg att han fortfarande var jätte orolig för mig.
-How does it feel? Frågade John och kände lite runt glasbitarna.
-I don’t really feel much, it just stings a bit. Svarade jag ärligt och han nickade gillande.
-Good, we want the pain to go away right. Sa han och skrattade.
-We’re here! Sa han efter någon minut och jag kollade förvånat på honom.
-I didn’t know we started driving. Sa jag och han skrattade lite.
-Well we did! You have to jump out first. Sa han till Zayn som nickade och hoppade ur bilen så att dom kunde köra ut båren. När jag kom ut körde dom in mig genom dörrarna och vi möttes direkt av ett antal sjuksköteskor som tog emot mig på båren.
-Female. 17 years, threw a glassvase and got glass on her right side. We gave her localanesthetic to ease the pain. She doesn’t have any more pain than the area with the glasspieces in it. Drog John för en av sjuksköterskorna.
-Copied! Sa hon och helt plötsligt försvann John och Zayn kom upp i jämte mig.
-The others are on their way here. Sa Zayn och jag log mot honom. Han kollade plågat på mig och jag tog tag i hans hand.
-I’m fine, I barely feel any pain now so that’s good. I’ll be alright! Sa jag och försökte lugna honom.
-I know, you’re strong! Sa han och log mot mig.
-I love you Zayn. Sa jag och klämde åt hans hand.
-I love you to Heart! Svarade han och klämde tillbaka.

 

-We’re gonna take the pieces out know so I recommend that you keep holding her hand because the anesthetic is wearing of. Sa sjuksköteskan som satt på min högra sida med handskar på och en slags pincett i handen. Jag kände något litet men ingen smärta när hon tog ut första och andra biten.
-Two pieces out. Sa hon och jag kollade på Zayn. Tredje biten  var mer smärtsam eftersom bedövningen mer eller mindre var borta nu. Tårarna rann men jag försökte hålla mig lugn för att inte försvåra arbetet för sjuksköteskorna.
-Heart, I’m sorry but I wanna have a surgeon to take a look at this because I think there’s some glass inside of the cuts so I’ll go book a surgery time. Talade hon om innan hon lämnade rummet. Jag kollade skräckslaget på Zayn, skulle jag behöva opereras!?
-Tell my mum while I’m in surgery okay? Bad jag honom och han nickade.
-Of course baby, anything for you! Svarade han och kysste mig.
-Will you go and check if the other guys are here? Frågade jag, han nickade och kysste mig igen innan han lämnade rummet. Strax efter att han gått ut kom sköterskan in igen.
-You’ll go in to surgery in 45 minutes so we have to get you prepared. Förklarade hon och jag nickade.
-My friends. Sa jag och pekade på gänget inklusive Mo som kom inspringandes genom dörren.
-You get five minutes then we’ll have to go! Sa hon allvarligt och lämnade rummet.
-Leave where? Frågade Mo som stod vid min sida, där Zayn stått hela tiden innan.
-Surgery. Sa jag tyst och alla släppte ut ett chockat läte.
-Ska du opereras? Frågade hon oroligt och jag nickade.
-Varför ska detta hända dig, du är ju den bästa människan någonsin. Min bästa vän och andra halva. Det är bäst för dig att du kommer ut ur operationssalen och vilar upp dig men sen ska du upp på planen igen och bli samma gamla Heart. Sen ska jag skälla på din pappa med! Sa hon medans tårarna rann.
-Heart, jag älskar dig! Avslutade hon och kramade mig så gott hon kunde samtidigt som hon var försiktig med att inte komma emot såren.
-Jag älskar dig med Mo, systrar föralltid? Sa jag och höll fram lillfingret.
-Föralltid! Bekräftade hon och krokade sitt lillfinger med mitt.
-Heart! Ropade dom andra och samlades runt mig.
-You really need surgery? Frågade El ledsamt och jag nickade.
-Yeah, the nurse thought it would be for the best to let a surgeon look at it. Sa jag och hon nickade innan hon gav mig en försiktig kram. Efter det kramade alla om mig och jag log mot dom när sköterskan kom in igen.
-Time to go! Sa hon och Zayn kysste mig snabbt.
-I love you! Viskade han och jag mimade detsamma på vägen ut. Min mage vändes ut och in, jag var rädd, nervös, orolig och spänd. Jag hade aldrig blivit varken opererad eller nersövd innan, kanske eftersom jag aldrig gjort något såhär otroligt dumt innan heller så jag hade inte haft någon andledning att opereras. Dom körde in mig i operationssalen och satte på mig dropp. Dom bad mig räkna ner från 10 och redan vid 7 kände jag hur kroppen började domna bort och jag föll i djup, djup sömn.

 

Här har ni kapitlet, lite drama där men tänk det är ett av.... TRE drama fyllda kapitel. Alltså kommer det komma kapitel Onsdag - Torsdag - Fredag, denna veckan :D. Kom igen med kommentarerna också, det suger att skriva när ingen kommenterar och vi ser hur folk tittar/läser novellen!! Jag ska i alla fall skriva en massa kapitel och tidsinställa för hela nästa vecka kommer jag vara i Falkenberg och som sagt Embla & Bella åker till Australien, redan på Fredag, så det blir bara kapitel ifrån mig ;). 
 
Puss på er, / Olivia.

Ladda för massvis med drama nu denna veckan, det blir dom sen blir det ett par lugna kapitel eftersom det blir lite mycket annars, eller vad tycker ni? Tyck till om allt med novellen, bara kommentera! Vi svarar också på kommentarerna ni lämnar eftersom det är en ny funktion på blogg.se. Vi tänkte också ha en liten tävling framöver men bara om ni vill, så kommentera om ni vill det med!! Det blir troligtvis en roll i novellen och vill ni inte vara med i novellen och vinner så kan vi säkerligen hitta på något annat. Det är en tävling som passar alla!
 
/Embla, Izabella & Olivia.



Tear Us Apart. Kapitel 8.


Football afternoon -Manchester United vs. Arsenal.

   
Previously:
-What’s going on? Frågade jag oroligt och han log.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom. 


-Så du älskar honom? Frågade mamma och jag log stort,
-Ah, ah det gör jag! Sa jag och mamma log mot mig.
-Min lilla älskling börjar växa upp, skaffar pojkvänner och allt. Sa hon och torkade en tår som rann nerför hennes kind.
-Woah! Vadå pojkvänner, han är en och dessutom inte min första! Sa jag och mamma skrattade.
-Förlåt då! Sa hon och tog en klunk av kaffet som stod framför henne på bordet. Min mamma och jag var ifrån varandra väldigt ofta så därför tog vi vara på sådana här stunder. När vi bara satt och fikade, tittade på tv eller gjorde vadsom sålänge vi var tillsammans. Det var något jag och Zayn hade gemensamt, vi var ifrån våra föräldrar väldigt mycket eftersom han turnerade och bodde i London och min pappa brukade resa landet runt för att kolla upp alla andra Nandos restauranter. Jag blev tårögd när jag tänkte på att imorgon skulle min mamma resa till Amerika för att göra en massa fotograferingar med random kändisar, jag var glad för hennes skull eftersom hon fick göra vad hon älskade men jag ville bara träffa henne lite mer!
-Jag är bara glad att du är lycklig, älskade lilla du! Sa mamma. Jag reste mig upp från min stol och satte mig i mammas knä och hon bara kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig så himla mycket, mamma! Sa jag snyftandes och mamma kramade om mig hårdare.
-Jag kommer sakna dig med Heart, jag älskar dig så mycket gumman! Sa hon och jag tittade upp på henne.
-Jag älskar dig med mamma! Sa jag och borrade in ansiktet i hennes hår. Jag drog in ett djupt andetag av hennes doft, hon luktade mamma. Det kändes tryggt att vara såhär, i mammas famn, som om ingenting någonsin skulle kunna skada mig! Men inte långt efter att mamma åkt skulle killarna åka iväg och göra en Nordamerika turné. Såklart hade jag blivit ledsen men det var samma sak med Zayn som med mamma, han gjorde det han älskade och att veta det gjorde allt så mycket lättare för mig. Jag visste att jag inte behövde oroa mig, Zayn skulle inte få för sig att göra något dumt och jag litade på honom. Det enda jag oroade mig över var avståndet, tidskillnaden och längtan. Jag ville inte att någon av dom skulle åka, men jag skulle heller inte göra något för att stoppa dom.
 
-Mamma, hur länge ska du vara borta? Frågade jag, rädd för svaret men jag behövde få veta.
-Några månader. Svarade hon försiktigt, troligtvis rädd för att jag skulle bryta ihop.<
-Hur många? Frågade jag och kollade henne i ögonen.
-Älskling...! Sa hon avvikande och smekte mig över kinden. Jag tog tag i hennes hand.
-Hur många, mamma? Frågade jag små irriterat.
-Ungefär tre och en halv. Svarade hon tyst och jag släppte hennes hand.
-Varför så länge? Frågade jag och försökte hålla tårarna inne.
-Jag har så många fotograferingar därborta att det inte är lönt att jag åker hem emellan, men du kan ju komma och hälsa på mig en vecka eller så gumman. Det vet du! Sa hon och jag nickade.
-Vill du det? Frågade hon och tog bort en hårslinga ifrån mitt ansikte.
-Klart jag vill! Svarade jag snabbt och hon skrattade lite.
-Bra! Hon pussade mig på kinden och jag satte mig rakt.
-Jag känner mig som en bebis, kom vi måste handla för det är Manchester United mot Arsenal senare och killarna och Mo kommer över. Sa jag och drog upp mamma.
-Killarna som i? Frågade hon och jag skrattade.
-Zayn, Liam, Louis, Niall och Harry. Mamma! Sa jag och blinkade mot henne.
-Inte Luke? Jag skakade på huvudet.
-Nej, han och hans familj skulle resa någonstans imon så han var tvungen att packa. Svaarde jag och hon nickade.
-Så, mot affären? Sa hon med ett flin och jag log mot henne.
-Mot affären! Bekräftade jag och vi sprang ner till bilen. Jag och mamma tävlade om allt, som till exempel att komma först ner till bilen. 
 
-Cola! Ropade jag efter mamma när hon gick för att hämta läsk. Hon hade lämnat mig till att plocka godis. jag tog upp en spade och en påse och kollade på allt godis. Jag började plocka bit efter bit tills påsen var full. Godismonster som jag är lyckades jag fylla två påsar till. Jag skulle faktisk inte äta allt godis själv, eller så var det tänkt i alla fall. Jag la påsarna i vagnen där mamma stod och pillade med sin telefon.
-Du kunde inte köpa lite godis till mig med eller? Frågade hon retsamt och jag bara lipade mot henne. Min mamma och jag blev ofta förväxlade med att vara systrar eftersom vi betedde oss som det mot varandra. Själv tyckte jaga tt det var skönt att ha ett sådant föhållande med min mamma, med pappa också för den delen. Men jag och min pappa var nästan för lika varandra, otroligt envisa och dedikerade fotbollsfans. Han hejade på Manchester City och jag på Arsenal. Pappa hejade egentligen på Manchester United men vågade inte erkänna det eftersom det gjorde mig så otroligt tjurig. Arsenal och Sverige var mina lag, det gick aningens bättre för Arsenal än för Sverige men jag var ju faktiskt från Sverige och jag måste hålla mig trogen till mitt land även om jag flyttat därifrån! 
-Hur många color köpte du? Frågade jag henne och hon kollade ner i vagnen.
-Fyra och en fanta, jag vet ju att Mo inte dricker cola. Sa hon och jag gjorde tummen upp mot henne.
-Bra där mammsen! Sa jag och hon fnös.
-Säg inte mammsen, det får mig att låta så gammal! Klagade hon och jag höjde på ena ögonbrynet.
-Mamma, du är gammal! Sa jag och hon stannade upp.
-Nu skärper du dig lilla gumman, jag är faktiskt bara 33 så det så! Sa hon och fortsatte gå. Jag gick skrattandes efter henne.
-Drama queen! Sa jag och nu skrattade mamma också.
 
-Herregud, du kommer ruinera oss med dina fotbollskvällar! Klagade mamma när vi bar upp kassarna till lägenheten.
-Äsch, du köper lika mycket snacks och sådant mamma. Sa jag och hon gick bara in i lägenheten samtidigt som hon himlade med ögonen-
-Kom nu innan jag äter upp din choklad! Ropade hon innifrån lägenheten.
-Oh nej det gör du inte! Skrek jag skrattande och sprang in till köket där mamma stod med en av mina många choklad kakor.
-Nehe, gör jag inte? Frågade hon retsamt och viftade med chokladen.
-Nej det gör du inte! Skrek jag och hoppade på henne. Vi brottades en stund innan vi hörde harklingar bortifrån dörren. Där stod killarna inklusive Mo och kollade på oss. Mo som var van bara kollade på oss innan hon öppnade munnen.
-Come on the game starts any minute! Sa hon och gick helt oberörd därifrån och in till vårat fotbollsrum. Egentligen var det bara ett rum med en stor TV, en stor soffa och ett soffbord. Jag och mamma reste oss också upp från golvet och jag började hälla upp godiset och chipsen i skålar och kollade roat på killarna.
-Mår dom bra? Frågade mamma och skrattade.
-Ska se! Svarade jag gick mot killarna.
-EY!? Skrek jag och gav Zayn en lös lavett.
-Babe? Frågade Zayn förvånat och jag log mot honom.
-I seriously thought you were dead or something! Sa jag och kramade om honom medans jag skrattade. Jag kramade om resten av killarna också och pekade på bänken där skålar av chips och godis och drickaflaskorna stod.
-Help? Frågade jag gulligt och log mot dom. Dom skrattade och tog varsinn sak innan dom gick iväg.
-Mamma! Skrek jag på henne där honstod och åt ur den resterande godisskålen.
-Sluta äta VÅRAT godis! Skällde jag och hon skrattade.
-Sorry! Sa hon och slank ut ur köket.
-Hey! Viskade Zayn i mitt öra medans han slingrade armarna om min midja.
-Well hello there handsome! Svaarde jag och tiltade upp huvudet så att jag kunde kyssa honom.
-Are we going in to the others? Frågade jag och han nickade.
-Yeah, but first I want to know what you and your mum were doing. Sa han med ett litet leende.
-She stole my chocolate, she can't do that! Sa jag upprört och han skrattade åt mig.
-It's just chocolate, babe. Sa han med ett flin och jag vände mig om så att jag stod helt vänd mot honom.
-First it's only football and now it's only chocolate? I don't like you anymore. Sa jag och tog skålen och gick in till dom andra. Zayn tog glasen som stod kvar på bänken och gick småskrattandes efter mig.
-Okay so who are you guys supporting? Frågade jag dom andra och Zayn skakade frenetriskt på huvudet.
-Manchester United. Svarade Louis smått oförstående över Zayn plötsliga rörelser.
-I've said it before and I say it again, boys are idiots! Sa jag irriterat och satte mig så långt ifrån dom andra andra som möjligt.
-Mo om inte du hejar på Arsenal idag kommer jag slå dig. HÅRT! Hotade jag och hon skrattade.
-Fine I'm supporting Arsenal in this game for you. But only this game! Sa hon och jag lipade mot henne.
-Just because you're an Liverpool supporter, dork! Sa jag och kastade en kudde på henne.
-So Mo's a fan of Liverpool and you're a fan of Arsenal, yeah? Frågade Louis mig men jag bara ignorerade honom. Jag var tjurig nu!
-She won't talk to us for a while, believe me I've been there! Sa Zayn och kvävde ett skratt.
-Be right back! Sa jag och sprang ut ur rummet och upp på mitt. Jag gick in till mitt Arsenal rum och tog på mig min signerade Arsenal tröja innan jag sprang ner igen.
-Now, it's on! Sa jag dödsseriöst och stirrade på killarna en efter en.
-You're really taking this serious are you! Sa Louis och flinade mot mig.
-Are you kidding? Of course I am, this is deadly serious!! Sa jag och kastade en godisbit på honom.
-I'm telling you, don't talk to her during the game if you wanna be alright when you walk out of here. Sa Mo varnande och pekade mellan mig och dom. Zayn kom och satte sig framför mig och kollade mig i ögonen-
-If you give me a kiss I'll support Arsenal with you, I promise! Sa Zayn och log innan jag tryckte mina läppar mot hans.
-Oh, you better keep that promise or else you'll be single! Sa jag och han log innan han ställde sig upp igen och tryckte sina läppar mot mina igen.
-Sorry lads, I'm an Arsenal supporter now. Sa Zayn och jag log stolt.
-For a girl? Frågade Harry retsamt och Zayn kollade rakt in i mina ögon.
-Everything for my girl! Sa han och gav mig en passionerad kyss.
-It's starting! Skrek Niall och jag puttade genast bort Zayn och fokuserade på matchen.
 
-Come on, come on, YEEEEES!!! HAHA, in your faceees! Skrek jag när Arsenal gjorde sitt tredje mål den matchen.
-Zayn? Frågade jag och kollade på honom.
-Yeah, GO ARSENAL! Skrek han lite halventusiastiskt och jag gav honom en kyss.
-I can't believe this, come on United! You can do this! Ropade Louis förtvivlat och jag skrattade.
-Obviously they can't, we're catching up! Sa jag och vände tillbaka blicken mot teven och kollade på ställningen. 3-3 stod det, det var lika och bara tre minuter återstod av matchen.
-Come on now! Ropade Harry när spelet drog igång och Manchester United hade bollen.
-Steal it, come on take it god damnit! Skrek jag och gjorde gester mot teven. Något Louis inte var sen med att härma.
-Pass the ball, pass it! Skrek Louis förtvivlat och drog sig i håret.
-YES! Arsenal snodde bollen och började löpa mot målet.
-No! Skrek Harry och ställde sig i jämte Louis.
-SHOOT THE FUCKING BALL!! Skrek jag och det gjorde dom, rätt upp i krysset!
-YES, OH YEEAAAHHH!!! Skrek jag och slängde mig i Zayns famn. Han bara skrattade och tog glatt emot mig. Jag reste mig snabbt och kollade mot teven, matchen var slut och Arsenal hade vunnit.
-WOHO! IN YOUR FACES!! Skrek jag och sprang fram till Louis och Harry. Något jag ångrade direkt eftersom Harry bar upp mig och hängde mig över axeln.
-Vafan? Zayn!? Skrek jag och slog på Harrys rygg med mina knytnävar.
-Let me down! Mo? Liam? Niall? Zayn? HELP!? Skrek jag men dom bara skrattade.
-Honestly Zayn, if you don't help me down I'll never kiss you again! Hotade jag och han reste sig snabbt och gick fram till Harry.
-Haz, let her down! Come on, enough! Sa han i smått panik och Harry bara skrattade samtidigt som han släppte ner mig.
-Chill man or you'll get wrinkles. Svarade Harry och Zayn bara himlade med ögonen innan han kysste mig.
-Harry, I hate you! Sa jag och slog till honom på armen. Han bara lipade mot mig.
-AH! Let's just watch a movie or something! Sa jag och satte mig tjurigt ner i soffan.
 
-TOY STORY! Skrek Liam och Louis suckade.
-NO, LOVE ACTUALLY! Skrek Harry och Louis suckade ännu högre.
-ICE AGE! Skrek Mo och Louis slog handen i bordet och skrek till.
-SHUT UP! You've been doing that for ten minutes, just stop it already!! Han satte sig med huvudet i händerna.
-It's Hearts apartment, let her choose the movie! Sa Niall och Louis nickade.
-Oh god! Sa Mo och jag skrattade.
-Let's watch my favourite movie then! Sa jag och höll upp fodralet till Dear John medans jag log stort.
-Näsdukar Mo! Påminde jag och hon sprang iväg och hämtade dom.
-Let's do this! Sa jag och kröp ihop i Zayns famn.
 
-I'm so freaking sensitive! Klagade jag medans jag torkade mina blöta kinder med en näsduk. Jag slängde den i högen av andvända näsdukar som jag och Mo bildat på bordet. Jag kröp ihoå ännu mer i Zayns famn när eftertexterna började rulla, han kramade om mig och pussade mig på huvudet. Jag kolalde bort mot Harry som förvånat kollade ner på Mo som lagt sig i hans famn och snyftade till.
-Just comfort her, please? Bad jag Harry och log svagt mot honom.
-And I'll comfort you, babe! Viskade Zayn och pussade mig på kinden. Jag vred på huvudet och placerade en tacksam kyss på hans läppar.
-Okay, let's watch a comedy now. Sa Louis tyst och försökte dölja en snyftning. Han hade uppenbarligen gråtit men ville väl inte verka 'omanlig' så han försökte dölja det. Jag blinkade åt honom och satte i This Means War i DVD spelaren istället.
 
Under filmens gång studerade jag Zayn, något han verkade märka eftersom han leendes vände på huvudet.
-I love you, I do, I really do! Viskade jag och borrade in huvudet i hans hals.
-I love you too Heart, so much! Viskade han tillbaka och tryckte mig närmare honom med sin ena arm medans han smekte mig över armen med den andra.
-Okay lovebirds watch the movie, will you? Retades Mo nerifrån henns position på golvet med en skål chips i knät och en fanta flaska bredvid henne.
-Danielle is on her way. Sa Liam med ett stort leende och jag log mot honom. Helt plötsligt reste sig Louis upp och jag kollade frågandes på honom.
-What are y...Började jag men Louis avbröt mig.
-I'm calling El! Sa han och gick ut ur rummet.
-You don't have anyone you wanna call? Frågade jag resterande tre som bara skakade på sina huvud.
-Or maybe your mum so she can buy some more fanta for me. Sa Mo och jag lipade mot henne.
-Skit i det då! Sa hon surt och återgick till chipsskålen. Efter ett tag kom Louis in igen men nu med Eleanor under armen och Danielle i släptåg.
-Babe! Utbrast Liam och flög upp till Dani och gav henne en kyss.
-Missed me much? Frågade Danielle sarkastiskt och Liam nickade snabbt.
-Of course I have! How are you feeling? Frågade han oroligt och hon log svagt mot honom.
-Liam, I feel okay. Svarade hon tyst och gav honom en kyss på kinden innan hon drog med honom till soffan.
-Did you bring any candy or snacks or maybe even some fanta? Frågade Mo hoppfullt.
-No.. Svarade tjejerna tveksamt och Mo suckade.
-Buuuuh! Klagade hon innan hon fortsatte äta från den snart tomma skålen.

Vem är eran favorit person i hela vida världen som lyckades få upp detta till er innan hon åker hem? Jag såklart ;).
Nej men jag gjorde det för er även om det var extremt, sjukt, mega jobbigt att skriva om allt på blogg.se. Nu blir det dock inte mer kapitel innan Onsdag då jag kommer hem från detta underbara ställe, jag kommer hem vid kanske 1 på dagen så det kommer rätt tidigt! Ni kommer få två kapitel, Onsdag-Torsdag som kommer vara fyllda av drama. Typ mega fyllda! Som sist jag skrev två kapitel då Danielle och Liam blev fästman och fästmö ;). Sen kommer jag skriva alla kapitel fram tills slutet av Augusti eftersom att Bella ska hem till Australien och hon tar med sig Embla och hon kommer ha nada tid att skriva där nere eftersom hon vill visa Embla alla ställena och träffa vänner och släkt!
 
Nu ska jag skriva vidare på dom andra kapitlerna! Glöm inte kommentera! Speciellt inte du Helena!
Detta kapitlet är skrivet av Olivia, ge feedback!! Nu har vi börjat ha 'previously:' innan varje kapitel med precis som någon önskade. Vi vill också vara noga med att be er att inte ta åt er om ni är Manchester United fans, det bara blev det eftersom killarna sagt att dom stöttar Manchester United.
 
/Embla, Izabella & Olivia


 
 
 
 

Tear us apart. Kapitel 7.


School's out, Nandos and Alan Carr!
    

Jag vaknade av den irriterande signalen min väckarklocka gav ifrån sig. Jag suckade tungt men kom sedan att tänka på att idag var det skolavslutning, alltså sista gången på tio veckor den dumma signalen ringde. Jag satte mig upp i sängen och vände blicken mot Zayn som sov tungt. Jag bestämde mig för att inte väcka honom riktigt än utan jag smög upp ur sängen och in i mitt badrum där jag startade duschen. Jag drog av mig Zayns tröja jag sovit i och slängde in den i sovrummet innan jag klädde av mig resterande plagg och hoppade in under dom starka strålarna. Jag började med att raka mig där det behövdes innan jag började med schampot. När jag var klar virade jag in mig i en handuk och tog en annan som jag använde till håret efter att jag hade dragit ur så mycket av vattnet jag kunde.

 

Jag klev ut i sovrummet medans jag torkade mitt hår och möttes av en leende Zayn.
-Didn’t think you’d be awake! Sa jag och fortsatte in i min W.I.C där min klänning  hängde. Jag satte på mig en svart bandeau topp och underkläder under innan jag drog klänningen över huvudet. Jag tog med mig plattången ut till sovrummet igen där Zayn nu stod och drog på sig sina kläder. Jag pluggade in plattången och tog fram sminket i väntan på att den skulle bli varm. Jag kände ett par armar om min midja och Zayn som la fjäderlätta kyssar på min hals. Jag vände mig om och la armarna om hans hals.
-Good morning! Sa jag och log.
-Morning babe! Svarade han och gav mig en lång kyss. Våra läppar rörde sig i synk med varandra och dom passade ihop som två pusselbitar. Det var såhär det skulle vara. Zayn och Heart, Heart och Zayn!

 

Jag lät armarna falla ner ifrån Zayns nacke innan jag vände mig om igen och började sminka mig lite lätt. När jag var klar drog jag plattången igenom håret tills det var mer eller mindre helt platt. Jag drog ur plattången och kollade på Zayn som stod vid min helkroppsspegel och fixade håret. Jag studerade hans rörelser, sättet hans läppar rörde sig när han mumlade saker till håret när det inte la sig som han ville. Hur hans ögon var fullt koncentrerade på hans händer. Hans händer, hur han rörde dom skickligt och vant genom håret. Allt med honom var perfekt och han var min. Undra varför en sådan perfekt människa som han hade valt mig. Jag erkänner, jag ser relativt bra ut men inget jämfört med en del av tjejerna som sprang efter honom varenda dag.

 

 

Jag hade varit så borta i mina tankar att jag inte märkt att han vänt sin blick mot mig.
-What are you thinking about, babe? Frågade han och jag ryckte till av hans röst.
-How perfect you are! Svarade jag lätt och gick mot honom.
-You’re the perfect one. Sa han och fångade upp mina läppar i en kyss som snart avbröts av att min mage kurrade högt.
-I think I’m hungry. Sa jag skrattandes och vi gick ut ur mitt rum och ner i köket, hand i hand.

 

Jag tryckte på knappen som satte på kaffebryggaren innan jag slog mig ner i Zayns knä där han satt på en stol och halvsov.
-Babe, you didn’t have to wake up you know. Sa jag och han log mot mig.
-Yeah I know but I wanna be as much as I can with you. Svarade han och jag kunde inte hjälpa att fnittra till. Jag gav honom en kyss men den avbröts snabbt av harklingar från ingen mer än min kära pappa. Jag begravde ansiktet i Zayns hals och skrattade lite dämpat innan jag reste på mig och hällde upp kaffe till mig själv eftersom Zayn inte ville ha något. Pappa slog sig ner med oss vid bordet och han och Zayn hade någon diskussion om jag vet inte vad! Helt plötsligt hörde jag ordet football och blev genast mycket mer intresserad.
-What did you say about football? Frågade jag ivrigt och pappa skrattade.
-And that’s how you get Hearts attention! Sa han och jag bara lipade mot honom.
-Now we have to talk football to! Han suckade och jag vände mig om mot Zayn.
-So who are you supporting? Frågade jag nyfiket och han log.
-Manchester United. Sa han och jag ställde mig upp från hans knä och satte mig på andra sidan bordet.
-What? Frågade han förrvirrat och pappa skrattade.
-You shouldn’t have said that. She will probably never speak to you again. She hates Man United! Förklarade han innan han reste på sig och gick iväg.
-Haha, babe come on it’s only football! Sa han och jag drog efter andan.
-Only football! Football is special, it’s an amazing sport! SO don’t you say ONLY football! Utbrast jag och han skrattade.
-Okay! So what team are you supporting then? Frågade han och jag reste mig upp.
-Oh, I’ll show you! Sa jag och drog med honom upp till mitt rum och fram till den lilla dörren som fanns längst in i hörnet av mitt stora rum.
-This is ’the holy room’! Sa jag och låste upp dörren.
-It’s my Arsenal room! Fortsatte jag och öppnade dörren så att Zayn kunde gå in i rummet.

 

 

Rummet var fyllt av plancher, kalendrar, flaggor, tröjor och allt annat möjligt med Arsenal på det. Det fanns också bokhyllor fyllda med Arsenal böcker och andra prylar.
-An Arsenal fan, huh? Sa Zayn medans han studerade rummet noga.
-Yes, and a very dedicated one! Hörde jag mamma säga inifrån sovrummet.
-Baby, you have to leave so you won’t be late. Förklarade mamma och jag släckte lyset, stängde dörren och låste den innan jag vände mig mot Zayn och placerade min hand i hans.

 

-See you when I get home again, okay? Frågade jag Zayn och kysste honom ännu en gång.
-Well of course! Can’t wait! Svarade han och kysste mig en sista gång innan jag var tvungen att springa ner till min bil för att hinna.

 

-Mo! Luke! Dom båda lyfte på huvudet från sina telefoner och kollade mot mig.
-Heart! Svarade dom båda och vi möttes i en stor gruppkram. Jag log mot dom och slog ut armarna.
-In an hour we will be free! Sa jag och snurrade runt. Luke och Mo tog tag i varsinn av mina armar och drog in mig i aulan där rektorn skulle hålla sitt ’sommartal’.

 

Mitt under talet öppnades dörrarna längst bak och sju personer med luvtröjor smög in. Jag kände hur mitt ansikte sprack upp i ett stort leende, dom hade kommit hit!
-…and with that I want to wish you all a great summer and I’ll see you in August again! Bye! Avslutade rektorn och alla reste på sig för att kunna komma ut så snabbt som möjligt. Jag, Mo och Luke satt kvar och väntade på att kaoset skulle lugna ner sig. När det väl hade lugnat ner sig reste vi oss upp och jag sprang fram till dom andra.
-What are you doing here? Frågade jag och kramade om alla en efter en tills jag kom till Zayn som gav mig en lång kyss.
-Heart! Hörde jag Luke säga där och han såg förvånat mot mig.
-What?Sa jag frågandes.
-Why didn’t you tell me you’ve gone and got yourself a boyfriend? Frågade han och jag skrattade till.
-Because I forgot! Haha, Luke meet Zayn, my boyfriend. Zayn meet Luke, my extremly annoying and overprotecting friend! Sa jag och dom hälsade på varandra.
-Hey! Gotta take care of my little sisters! Sa han och la armen om Mo.
-I’m older than you idiot, remember? Frågade Mo retsamt och hon och Luke sprang ut på skolgården och fjantade sig.
-Meet my extremely normal friends! Sa jag medans vi andra gick efter dom.

 

-Now I wanna sleep for years! Klagade jag och la mig ner i Zayns säng.
-Tired? Frågade han och drog av sig hoodien.
-Just alot! Svarade jag och sparkade av mig mina klackar.
-Good schools out then! Skrattade han medans han la sig över mig.
-Babe, you have an interview remember! Sa jag och han suckade och rullade av mig.
-Let’s go then! Sa han och gick mot dörren. Jag sprang efter honom och hoppade upp på hans rygg.
-Oh did little Zaynie get mad now? Frågade jag med en bebis röst och han skrattade innan han vred på mig så jag hade ansiktet mot honom.
-Maybe. Svarade han och gav mig en lång kyss. Jag avslutade den och sprang in till sovrummet igen för att hämta mina skor.

 

Vi kom fram till studion där Chatty Man spelades in. Det var alltså ingen live intervju men det fanns publik. Detta var intervjuen då Liam skulle tillkännage hans och Danielles förlovning och även intervjun då Zayn skulle släppa bomben om att han inte var singel längre. Vi hade bestämt att han inte skulle berätta vem jag var så länge det inte fanns bilder med oss där mitt ansikte syntes.

 

-Give it up for One Direction! Jag log när jag såg dom komma nerför trappan, dom såg så lyckliga ut när dom vinkade till alla fans som kommit för att stötta dom. Fansen betydde verkligen allt för dessa killar och det var dom inte sena med att visa.

 

-So lads, has anything new and interesting happened since the last time you were on? Frågade Alan och vickade på ögonbrynen och alla killarna vände sig mot Liam som skrattade halv nervöst.
-Well, there’s one thing! Började Liam men avbröts av att alla i publiken inklusive killarna och Alan ’oo:ade’.
-Go on then! Pushade Alan och Liam skrattade.
-Me and Dani did something.. började han men blev än en gång avbruten denna gången av Alan.
-Do we really wanna know the rest? Frågade han och jag skrattade åt hans äcklade min.
-HAHA, yes I promise it’s nothing like that. Sa Liam samtidigt som man såg hur han försökte hålla inne skrattet.
-Okay then go on. Sa Alan tveksamt och Liam fortsatte.
-Well… we got engaged! Ropade han och publiken blev galen. Alan också, han stod nu och hoppade upp och ner samtidigt som han försökte få upp killarna med honom. Något dom självklart gjorde så nu stod alla sex männen och hoppade upp och ner som småflickor.
-No but seriously congratulations to the both of you! Sa Alan när allt lugnat ner sig.
-Be right back. Fortsatte han och sprang bak till oss och kramade om Danielle innan han sprang ut på scenen igen.
-I just hugged your fianceé Liam, time to get jealous! Sa han och pekade på en skrattandes Liam.
-Tough competition! Sa han retsamt och Alan log och blinkade mot honom.
-Louis you and your girlfriend still going strong? Frågade han och Louis log stort.
-Yeah, it’s going great! Svarade han och log om möjlig ännu större nu. Men denna gången inte mot Alan utan mot oss, mot Eleanor.
-Eleanor is it? Frågade Alan och Louis skrattade.
-Yes, you got that one right Alan. Svarade han med någon konstig röst.
-No plans of engagements there? frågade han och Louis ryckte på axlarna.
-I mean, not yet anyways! I think we are good the way we are now you know. Just being together. Svarade Louis och publiken ’aaw:ade’.
-The rest of you lads, still single? Frågade Alan och vände sig mot Zayn, Niall och Harry.
-I’m single! Svarade Niall och log mot publiken som skrek lyckligt.
-Me to! Instämde Harry och la armen om Niall.
-Well, I’m not. Svarade Zayn nervöst och Alan stannade upp i sina rörelser.
-Really? Is it the sweet girl that’s backstage? Frågade Alan och Zayn log.
-Yeah that’s her, my girl! Svarade Zayn stolt och publiken ’aaw:ade’ än en gång.
-Since when? Frågade Alan nyfiket och Zayn svarade.
-Not more than a couple of days ago actually. Zayn kliade sig på armen och log stort.

 

Intervjun fortsatte en stund till innan nästa gäst skulle komma in och killarna kom utspringandes till oss. Zayn sprang fram till mig och lyfte upp mig i hans famn.
-Now everyone knows I belong to someone special. That I belong to you! Sa han innan han kysste mig. Han släppte ner mig och jag kramade om dom andra killarna innan vi åkte hemåt.

 

 

Vi alla satt i min lägenhet och kollade på skräckfilmer. Jag var inte alls känsligt för sådant vilket jag verkade vara rätt ensam om eftersom alla andra hoppade till varje gång något hände. Mina föräldrar var och jobbade och skulle inte vara hemma än på ett bra tag så det var bara vi hemma vilket alla klagade på gjorde allt läskigare. När filmen äntligen var slut var jag den ända som inte verkade rädd. Mo var värst, hon låg och skakade i Luke’s famn. Mo hade varit känslig för skräckfilmer sedan vi haft ett skräckfilmsmaraton med fotbollslaget och vi alla hade skrämt henne efteråt.
-Okay Heart put on some cartoons will you! Gnällde Luke och kollade menande ner på Mo som låg och grät av skräck i hans famn.
-Fine then! Svarade jag och satte på Svampbob. Mo satte sig genast nästan ända framme vid teven och blev helt fullt koncentrerad.
-Is she serious? Frågade Harry förvirrat och jag skrattade.
-Yeah, 17 and loves cartoons that’s my Mo! Svarade jag och log mot den galna tjejen jag kallade min bästa vän. Jag tittade mig om i rummet och tänkte på hur lyckligt lottad jag var. Nej, inte för att jag satt i samma rum som One Direction utan för att jag satt i samma rum som dom 9 bästa vännerna man någonsin kunde få. Det bästa var väl att en av dom var min pojkvän. Jag vände mig mot Zayn och kysste honom, länge och passionerat. Zayn verkade bli förvånad men kysste snabbt tillbaka.
-Woah, kids slow down a bit will you? Klagade Louis och jag avbröt kyssen så jag kunde kasta en kudde på honom.
-Funny Louis! Jag lipade mot honom och han bara log fånigt.
-El? klagade jag och tittade menat på Louis. Hon ryckte på axlarna och puttade till honom så han trillade ner ifrån soffan.
-But babe, why are you down there on the floor? Frågade El retsamt och Louis kollade surt på henne och gick och satte sig i Liams knä.
-He’s mine! Sa han varnande mot Dani som bara höll upp händerna i en ’skjut mig inte’ –gest.

 

-So anyone hungry? Frågade jag efter ett tag. Alla nickade ivrigt på huvudet.
-Will you cook hunny? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-I’m to lazy, but my dad is working tonight. Sa jag och både Mo och Luke flög upp.
-Let’s go! Skrek dom och sprang mot hallen.
-Where do your dad work? Frågade Niall och jag log.
-Well he owns a couple of restaurants and he’s a chef so I get all the food free there. Svarade jag honom och log.
-Which restaurants? Frågade Niall nyfiket.
-Oh, you’ll see! Svarade jag och blinkade.

 

-Here it is! Sa jag och slog ut armarna framför Nandos, en av många restauranter i den kedja pappa ägde.
-Your dad owns Nandos? Frågade Niall chockat.
-Yes. Svarade jag och skrattade åt hans min.
-Your dad is my god! For real! Sa han och satte händerna på mina axlar.
-Oh, he’s pretty cool. Yes! Haha! Skrattade jag fram och vi gick in.
-Jane! Ropade jag på servitrisen och hon log när hon såg mig.
-Heart! Baby girl, how are you? Frågade hon och kysste mig på kinden.
-I’m good and you? I thought you would still be home with your little baby? Sa jag frågandes och hon log.
-Couldn’t stay away, you know! Sa hon och vände sig mot dom andra.
-Well hello Niall, you back! Skrattade hon och kramade om honom.
-Gotta get back to work! Sa hon när en kund ropade på henne och sprang iväg.
-You here often? Frågade jag Niall som bara ryckte på axlarna. Jag gick fram till kassan och hälsade på Jake som jobbade.
-Can you go get my dad, please? Frågade jag och han log.
-Sure thing, babe! Sa han och blinkade.
-Oh he creeps me out! Sa jag när han försvunnit hur syn och hör håll.
-Come here, love. Sa Zayn och drog in mig i en kram. Han kysste mig precis när Jake och min pappa kom tillbaka. Jake kollade på Zayn med avsmak men vände sig sedan till kunderna som köade.
-Heart! Sweeheart! Hälsade pappa och gav mig en sån kram bara pappa kunde ge mig.
-Daddy! Svarade jag och kramade tillbaka.
-You hungry? Frågade han och kollade på alla.
-What do you think, Scott? Frågade Mo skeptiskt på honom.
-Well you are always hungry Mo! Svarade han och skrattade. Vi gick mot ett bås och tryckte ihop oss så alla fick plats.

 

-I’m never gonna eat again, I’m so full! Klagade Mo och jag brast ut i skratt.
-Yeah you’re gonna be hungry again in an hour. Retades jag och hon bara log.
-True. Svarade hon och började pilla på gaffeln. Jag kände Zayn ta tag i min hand under bordet.
-Wanna go for a walk with me? Viskade han och jag nickade.
-We are going for a walk! Sa Zayn och började ta sig ur båset med mig efter honom.
-See you guys another day. Sa jag och gav alla en kram.
-Puss puss älskling! Ropade jag till Mo och hon skrattade.
-Älskar dig knäppis! Ropade hon tillbaka.

 

-I usually come here to think. Sa Zayn när vi kom fram till en strand som låg lite öde.
-Wow, it’s beautiful! Sa jag och log mot honom.
-Just like you. Svarade han och kramade om mig bakifrån. Vi stod så, tätt intill varandra, och kollade på solnedgången.
-Heart. Sa Zayn allvarligt och jag vände mig om så jag kunde kolla på honom.
-What’s going on? Frågade jag oroligt och han log.
-Nothing I just need to get something off my chest. Erkände han och jag log nyfiket mot honom.
-I know we’ve only been together for almost a week and not longer but I need to tell you something. Sa han och svalde.
-Zayn, just say whatever you need to. Sa jag spänt och kollade på honom.
-Heart I, I love you! Sa han och jag log stort.
-Really? You love me? Frågade jag och han log minst lika stort.
-Yes I do, I love you Heart. Svarade han och jag la armarna om hans nacke.
-You know what? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-I love you to! Sa jag och kysste honom. 


Fattar ni hur jävla trött jag är på SAS och alla andra j*vla flybolag? Jag spenderade 25 timmar på två olika flygplatser, fattar ni? Det är över ett dygn! Sen fick jag åka buss i fyra timmar eftersom planet tvunget skulle flyga till Stockholm och inte till Göteborg! Ärlig, vem flyger från Grekland och mellanlandar i London? GAAAIAAUHUA!! SÅ suuur! Aja, här har ni kapitlet. Det är lite längre än det brukar så hoppas ni gillar det, ska gå och tjura nu!!!<3

/Puss, Embla.


Detta kapitlet är skrivet av Embla och hon har kämpat extremt med att ge er det. Hon har varit med om massor dom senaste två/tre dagarna. Ni borde kommentera massor här nu så on mår bättre!!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Tear us apart. Kapitel 6.


Trouble in paradise -solved! (part 2)


Jag tittade på Liam, killen som betydde allt för mig. Killen som jag älskade. Men också killen som jag just nu bara ville slå till. Jag satte mig ner i soffan och kollade ner på mina armar, jag skämdes över mina handlingar och jag visste inte varför jag gjort som jag gjort men jag visste att jag inte skulle låta det hända igen. Liam satte sig ner bredvid mig i soffan och strök lätt över såren, han placerade sedan fjäderlätta kyssar över dom.
-I’m sorry babe! For not listening, for not being there for you before, for snapping at you, for being really rude and mean, for beng an ass. I’m sorry for everything, please just atleast talk to me.
Jag vände upp mitt ansikte mot honom och kollade på honom så gott jag kunde med ögonen fulla av tårar.
-Liam, I just don’t know. Sa jag och kollade ner i mitt knä innan jag fortsatte.
-I love you but right now I don’t like you or trust you very much! När jag kollade upp i hans ansikte var allt jag såg tårar, tårar och mer tårar.
-Dani, please? Sa han och jag skakade på huvudet och reste mig upp och gick mot dörren.
-I’m sorry Liam but I can’t do this right now, not on top of everything else. I’m gonna go home for a while and please don’t call, text or tweet me let me think. But remember I still love you Li. Bye! Sa jag och stängde dörren. Jag skyndade min ner till Hearts lägenhet där alla andra satt.
-Louis can you give me a ride home? Frågade jag Louis som bara nickade medans Heart kollade fundersamt på mig.
-Why are you going home to your apartment? Frågade hon.
-To pack, I’m going home for a while to think and sort my thoughts out. Svarade jag och hon reste sig och kramade mig länge.
-It’ll be fine you know! Sa hon och log mot mig som för första gången på länge log naturligt och inte ansträngt.
-I’m coming with you or else you’ll pack the entire flat! Utbrast El och sprang efter mig och Louis som redan var påväg ut igenom dörren och ner till bilen.

 

 

När vi klev innanför dörren till min lägenhet stängde Louis dörren men varken han eller El gick ett steg längre.
-Okay, I’ll just go and pack some stuff. Sa jag och vände på klacken.
-Danielle. Seriously how are you? Frågan El ställt fick mig att stanna upp men jag vände mig inte mot dom.
-I’m scared which is why I have to go home. I have to see my mum! Svarade jag och fortsatte gå. När jag kom in till mitt sovrum var jag tvungen att stödja mig på dörrkarmen för att inte falla ihop, på min säng låg det många, många, många röda rosor och på andra sidan dubbelsängen stod han. Liam kollade upp på mig och fingrade lite med rosen han höll i handen. Jag satte handen över munnen och hörde hur ytterdörren öppnades och stängdes, hade dom planerat detta?
-Liam… började jag men han avbröt mig.
-Danielle, I love you and I can’t take this anymore! I know that I treated you like shit and I’m so extremely ashamed of it but I honestly don’t know what to say but sorry. I wish I knew what I have to do so you’ll forgive me but I don’t. All I can say is that I love you and that you’re my everything!
Vid det är laget hade han kommit fram till mig och han stack in rosen i min stora lockiga kalufs.
-Danielle without you I am nothing without you. Baby you are my everything. We’ve gone through so much together these past two years and I want to go through so much more with you because Danielle. You are the love of my life and I love you so much. Sa han innan han backade ett steg och tog ett djupt andetag innan han föll ner på ett knä. Handen som jag låtit falla ner till min sida var snabbt uppe vid munnen igen.
-Danielle Peazer… började han innan han drog fram en ask ur innefickan på kavajen han bar.
-… will you marry me? Fortsatte han och öppnade asken. I asken fanns en av de vackraste ringar jag någonsin sett, den var vit och hade nåt slags ’flät-mönster’. Det löpte diamanter runt nästan hela ringen och i mitten satt en stor diamant som glittrade av solljuset som lös igenom fönstret.
-Oh my god Liam, of course I will! YES! Utbrast jag och han reste sig upp och satte ringen på rätt finger innan han gav mig en lång kyss. Jag glömde genast bort vad som hade hänt innan vi låg i sängen i bara underkläder. Minnena från kvällen på klubben kom tillbaka, hur den okända mannen hade dragit in mig i en gränd och tvingat mig till sex. Jag puttade bort Liam och satte mig i fosterställning mot väggen. Jag vaggade framåt tillbaka och släppte ut tårarna.
-Danielle I’m  sorry baby! Sa Liam medans han strök mig över knät. Jag tog tag i hans hand och kramade om den med min egen.
-It’s okay, I just remember to much from that night! Sa jag och slängde mig i hans famn.
-I understand if it’s to hard but will you please tell me what happened that night? Frågade han och jag nickade sakta innan jag tog ett djupt andetag och började berätta medans minnena från kvällen kom tillbaka.

 



Jag gick fram till baren tillsammans med min bästa vän Lindsey och hennes pojkvän Cole. Vi tog kontakt med bartendern och Cole beställde någon drink jag inte riktigt visste vad det vad. Vi tog emot drinkarna och svepte dom innan vi bestämde oss för att dansa. När jag dansat ett tag kände jag hur någon la sina händer på mina höfter och lukten av alkohol brände i min näsa. Jag försökte skaka av mig händerna men greppet om mina höfter hårdnade och personen vände mig om. Jag möttes av en man i kanske 30 års åldern med skägg som såg extremt berusad ut, helt plötsligt tryckte han sina läppar mot mina och jag hörde hur folk fotograferade oss medans jag kämpade med att komma loss. Jag kunde inte komma ur hans grepp och sökte då istället igenom hela rummet efter Lindsey och Cole men såg dom ingenstans. Paniken växte när han plötsligt tog min hand och drog med mig ut, han drog med mig runt huset och in i en liten gränd. Nu var jag otroligt rädd. Han puttade upp mig mot väggen innan han började kyssa min hals medans jag grät och bad om att han skulle släppa mig. Han började knäppa upp min klänning och slet den sedan av mig. Jag skakade av rädsla när han fortsatte med att slita av mina underkläder och började kyssa mig neråt. Han slängde mig sedan på den kalla marken medans han tog sig ur sina kläder och la dom på marken bredvid mina sönderrivna kläder. Han satte sig ner över mig på marken och började utforska min kropp, jag försökte desperat att ta mig loss men han var alldeles för stark. Han höll i mig innan han gled in i mig och jag kände den mest obehagliga känslan i världen. Han lämnade mig där när han var klar, på marken helt ensam och utan kläder eftersom mina var sönderrivna. När jag efter mycket springande kom hem till min lägenhet var det första jag gjorde att duscha men jag kände mig så äcklig efter duschen också så jag bara la mig i sängen och somnade. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa hem till Liam för att berätta för honom och för att kunna känna tryggheten från famn. Men inte det nej, när jag kommit dit möttes jag av skrik istället.

 

 

Jag torkade tårarna som rann i floder nerför min kind. Liam tog bort mina händer från mitt ansikte och började kyss bort tårarna istället. Jag kröp ihop i hans famn och han kramade om mig hårt innan han lossade på hans grepp för att kunna mig i ögonen.
-Dani, baby. I’m so sorry for how I reacted and that I didn’t let you explain. Please babe say you’ll forgive me? Bad han och jag log och småskrattade.
-Babe, I thought this told you that I forgive you haha! Svarade jag och höll upp min vänster hand där den vackra ringen satt placerad på ring fingret.
-Well, I needed to hear you say that I guess. Erkände han och jag kysste honom innan vi la oss tätt ihop i sängen och bara pratade en lång stund om allt, innan vi somnade.

 

 

När vi vaknade igen var det morgon, söndag morgon. Imorgon var det måndag och killarna skulle ha en intervju på Alan Carr på kvällen där Liam skulle tillkännage våran förlovning. På dagen var det tjejernas skolavslutning som vi skulle försöka smyga in obemärkta på. Idag skulle vi tala om för alla, Liam hade sagt att ingen visste att han skulle fria bara att han ville att de skulle lura hit dig så ni kunde prata. Jag var så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkt att Liam vaknat, det var inte förrens han kysste mig som jag reagerade vilket gjorde så att det tog ett tag för mig att kyssa tillbaka vilket Liam tyckte var hemskt roande för någon andledning. Vi klev upp ur sängen åt frukost och klädde på oss innan vi begav oss mot lägenhetskomplexet de andra hade lägenheter i. Nervositeten började komma krypandes och jag var rädd för att de inte skulle bli glade för oss. Men egentligen varför skulle dom inte vara det.

 

Vi stod utanför Hearts dörr där Liam sett till att alla skulle vara samlade, jag nickade och med det öppnade Liam dörren. Vi tog av oss våra skor och gick in i vardagsrummet där de alla satt samlade, väntandes på oss. Jag hade händerna i fickorna på mina shorts så att ringen inte syntes. Vi ställde oss framför alla och Liam harklade sig lite.
-Well, we have something to tell you! Sa han och kysste mig, av ren reflex la jag mina armar runt Liams nacke och alla busvisslade utan Heart som såg chockad ut innan hon hoppade upp ur Zayns famn och sprang skrikandes fram till mig. Jag visste att hon hade sett ringen men ingen annan verkade reagera. Hon hoppade upp i våra famnar och skrattade lyckligt.

 

 

Jag hoppade upp i deras famnar och skrattade av lycka, inte bara var dom tillsammans och sams igen utan de hade även gått och förlovat sig. Ingen annan verkade reagera på den vackra ringen som Danielle bar på vänster ring finger så jag ställde mig i mitten av Liam och Danielle och höll upp Danielles vänstra hand.
-Hello! sa jag och gestikulerade för dom att kolla på handen. Mo och Eleanor reagerade direkt och var snabbt uppe medans killarna inte verkade förstå. Jag gjorde charader åt Zayn så han skulle förstå vad som hände och efter några minuter förstod han.
-Omg, our little Liam is growing up! Congrats man, Dani! Sa han och kramade om dom båda. Niall, Louis och Harry satt fortfarande och såg helt vilsna ut i soffan.
-THEY-ARE-ENGAGED! Ropade jag övertydligt till dom och äntligen fick vi en reaktion, båda killarna hoppade upp ur soffan och skrek CONGRATULATIONS! Till dom och jag kunde inte annat än le åt deras som vanligt barnsliga beteende.

 

 

-Wow! I did not see that one coming! Utbrast jag och slängde mig på min säng. Zayn och jag hade stannat här medans alla andra gått till sig förutom Harry som gått med Niall eftersom han inte ville vara i samma lägenhet som Louis och Eleanor. Zayn la sig bredvid mig och kysste mig ömt innan han svarade på mitt uttalande.
-Yeah it was really unexpected! Han började kyssa mig och min hals neråt och saker började gå långt innan vi hörde hur en nyckel vreds om i låset och vi hörde min mamma ropa att dom var hemma.
-Of course, best timing as usuall! Sa jag sarkastiskt och Zayn kastade en kudde på mig.
-Be nice to your parents. Utbrast han och jag skrattade högt åt honom innan jag kastade tullbaka kudden på honom. Jag la mig ner bredvid honom igen, med armen om min höft somnade han och inte länge efter föll mina ögonlock ner.
-Goodnight! Sa jag men fick inget svar vilket hon trodde eftersom Zayn som vanligt däckat efter någon sekund! Jag studerade hans ansikte, så vacker! Tänkte jag.
-Så vacker och min! Sa jag tyst innan jag också somnade.

 


Sådär, del 3 av den. Lösningen typ! Drastisk vändning eller vad säger ni? Haha, lite kortare än vanligt men orkar inte skriva mer nu. Inte mitt bästa kapitel heller, men, men!
/Olivia.

GE FEEDBACK, BARA KOMMENTERA, MAILA, TIPSA ALLA!

/Embla, Izabella & Olivia.




Tear us apart. Kapitel 5.


Trouble in paradise (part 1).





Jag skrattade åt ännu utav Zayns dåliga skämt, han hade dragit dom hela kvällen från restauranten tills nu där vi gick mot London Eye. När vi ställde oss i kön tittade jag uppåt och kippade efter luft. Zayn verkade märka detta och grabbade tag i min hand.

 

 

-You okay? Frågade han och jag vände min skräckslagna blick mot han.
-Well aside from the fact that I’m extremely afraid of heights I’m fine thanks. Svarade jag och log mot honom.
-I’ll protect you babe! Sa han och blinkade löjligt vilket fick mig att börja skratta. Snart var det vår tur och efter många försök till att övertala honom betalade han åt mig mot min vilja. Jag blev varm av tanken att han var så snäll, gullig och omtänksam. Snygg var han med! Han klev in i vagnen efter mig och la händerna på min höft innan han ledde mig ända fram till fönstret och vi tittade ut. Snart började vagnen åka och jag tog ett fast grepp om Zayns händer som vilade på min höft. När vi kommit upp till toppen stod vagnen still en stund för att kunna släppa av och på nya åkare. Utsikten var vackrare än jag någonsin kunnat förvänta mig och i Zayns närhet glömde jag helt bort min höjdskräck och bara njöt av åkturen och utsikten!

 

 

-Well, it wasn’t that bad was it? Frågade han mig när vi kommit ut ur vagnen och var påväg till bilen som skulle köra oss hem.
-It was so beautiful up there that I totally forgot about my little height problem! Svarade jag och han log mot mig och tog tag i min hand.
-Good! sa han och vi gick vidare i tystnad. Det var en behaglig tystnad. Vi bara gick bredvid varandra, hand i hand, och njöt av varandras sällskap. Jag sneglade mot honom och suckade lyckligt, han var helt perfekt! Jag märkte att han sneglade på mig med så jag log mot honom och han kysste min hand innan han öppnade bildörren åt mig. Jag hade varit så fast i mina tankar att jag inte ens märkt att vi kommit fram till bilen.

 

 

Bilen stannade utanför vårat hus och vi tackade chauffören för allt innan vi, fortfarande hand i hand, gick upp till våran våning.

 

-Wanna spend the night with me? Frågade Zayn och flinade sedan när han märkte hur det lät.
-HAHA, well of course. Your place is more cosy so let’s go there! sa jag och han nickade och började gå mot hans dörr. Han låste upp den och jag träffades av en underbar doft, det luktade Zayn. Jag gick in och tog av mig mina skor innan jag gick mot sovrummet. Jag slängde mig ner i hans otroligt skön säng och bredde ut mig så mycket jag kunde. Jag hörde hur Zayn kom skrattandes efter mig och någon sekund senare kände jag hur något tungt landade på mig.
-So beautiful! Viskade Zayn i mitt öra och placerade en kyss bakom mitt öra. Jag kände hur tyngden på min rygg lättade och jag vände mig om i sängen just för att hinna se Zayn svänga in i badrummet. Jag suckade lyckligt och drog handen över stället där han kysst mig bara minuten tidigare. Jag satte mig upp i sängen och log lyckligt mot Zayn som klev in i rummet igen, nu endast iklädd pyjamas byxor. Min blick fastnade på hans magmuskler tills han hostade till för att få min uppmärksamet. Han log mot mig och satte sig mitt emot mig i sängen. Han strök mig över kinden med baksidan av hans hand och jag blundade och njöt. Jag öppnade ögonen igen och såg hur Zayn närmade sig mig, jag kände hur fjärilarna i magen blev galna när jag lutade mig fram dom sista centrimetrarna och pressade mina läppar mot hans. Kyssen var magisk, underbar och allt annat en kyss borde vara. Zayn bevisade bara att jag hade rätt, han är helt perfekt!

 

 

-Wow. Viskade jag mot hans läppar efter vi avslutat kyssen.
-Wow. Instämde Zayn och jag kollade honom djupt i ögonen. Hans vackra bruna ögon som jag inte kunde hjälpa att drunkna i. Jag väcktes ur min trans av att Zayn gav mig en snabb puss, som jag knappt han besvara,  innan han la sig bredvid mig i sängen och pekade mot badrummet.
-Get ready so we can go to bed! Sa han och blinkade, jag skrattade och reste mig upp från sängen. Påvägen till badrummet snappade jag åt mig en av Zayns tröjor som jag skulle kunna sova i. Jag stängde dörren efter mig och studerade mig själv i spegeln. Mitt blonda hår var lite småruffsigt och mitt smink lite smått utkletat efter att jag legat med huvudet ner i kudden. Men trots att jag såg ut som ett troll så fanns där ett stort leende, jag var nog den lyckligaste kvinnan på jorden just nu! Men det fanns en sak jag grubblade över, varför jag? Den svenska tjejen med blont hår och blåa ögon. Inget speciellt med mig så varför skulle Zayn Malik, en av världens snyggaste människor, vilja ha mig. Svaret kunde jag inte hitta men det var så det var, tydligen hade han valt mig och gud om jag var tacksam. Jag suckade lyckligt och drog min tumme över mina läppar. En sak var säker. Jag faller för honom, hårt!

 

 

-What took you so long, babe? Frågade Zayn när jag tio minuter senare klev ut ur badrummet. Jag ställde mig vid sängen och log åt tanken att han kallat mig babe.
-I’m a girl. Skämtade jag och han ryckte instämmande på axlarna.
-Hey! It was a joke! Utbrast jag och kastade en kudde på honom.
-Sure it was. But it’s still true! Svarade han och drog skrattande ner mig i sängen. Han la sig halv på mig och lät armen vila på min mage. Jag vred mitt huvud mot honom och pressade mina läppar mot hans, något han inte var sen med att besvara. Jag blev tvungen att avbryta kyssen eftersom att jag log för mycket. Jag kollade på Zayn som flinade lite busigt mot mig.
-You’re really sexy in my clothes. Sa han och blinkade innan han sträckte sig över mig och släckte lampan. Han la sig tillrätta bredvid mig, fortfarande med armen vilandes på min arm, och sa god natt innan vi båda somnade.

 

 

Jag vaknade av att Cher Lloyds låt Want U Back spelades och jag suckade högljutt och satte mig upp i sängen. Det tog ett tag för mig att inse att det var min telefon som ringde.

 

-Yeah! Svarade jag utan att kolla vem det var.
-ÖPPNA DÖRREN KVINNA INNAN JAG SPARKAR IN DEN! Hörde jag Mo skrika och jag skrattade.
-Det blir svårt för jag är inte hemma. Svarade jag och hörde hur Mo gled ner för min dörr på andra sidan luren.
-Nehe, vart fan är du då? Frågade hon och jag tassade fram till dörren och kikade på henne igenom kikhålet.
-Hos Z, jag kommer alldeles strax. Eller vi kanske. Sa jag och gick tillbaka mot sovrummet.
-OOOH! Skynda, want details! Love you!
-Love you to! Svarade jag och gick in i sovrummet där jag hittade Zayn nyvaken i sängen.

 

 

-And that was? Frågade han med ett höjt ögonbryn.
-Jealous much? Frågade jag och flinade åt honom.
-It was Mo, she’s outside my apartment waiting for me or us to go there. Fortsatte jag och han log nu mot mig.
-Let’s get ready then! Ropade han och hoppade upp ur sängen.

 

 

Tio minuter senare var vi klara och gick hand i hand ut ifrån Zayns lägenhet och fram till min där Mo somnat framför dörren.
-Seriously? Klagade jag och sparkade till henne lite lätt så att hon ramlade.
-HEY! Utbrast hon och jag började garva.
-Du somnade. Konstaterade jag och hon tittade på mig med ett smått roat ansikte.
-No shit! Svarade hon samtidigt som hon himlade med ögonen och ett stort leende växte sig fram på hennes läppar. Jag låste upp dörren och hon var snabbt inne i lägenheten och jag gick in efter henne medans Zayn gick för att hämta dom andra. Hon satte sig i soffan och slog på teven och till hennes stora förtjusning gick det tecknat på teven. Japp, 17 år och älskar tecknat. Det är min Mo det. Jag satte mig bredvid henne och log mot henne, min fina bästa vän!

 

 

Jag bestämde mig för att gå till Liam först eftersom att hans lägenhet låg närmst Hearts om man bortser från min då. Jag skulle precis knacka på dörren, som vi alltid gör ifall Danielle är där och ja…, men något stoppade mig. Skrik, höga skrik som tillhörde Danielle och Liam. Jag hann inte registrera vad de skrek om innan dörren rycktes upp och en gråtande Danielle kom ut rusandes. Hon tittade på mig med skam i blicken.
-I’m sorry! Sa hon. Jag svarade inte utan gav henne bara en lugnande kram.
-Let go off that so it can get away from here. Hörde jag Liams ilskna röst säga bakom mig och jag vände mig chockat om medans Danielle nu grät hysteriskt i min famn.
-Go to Hearts apartment, Heart and Mo are there. viskade jag i Danis öra och hon log tacksamt mot mig innan hon gick in till Hearts lägenhet. Jag vände mig om mot Liam och kollade ilsket mot honom innan jag puttade in honom i hans lägenhet och smällde igen dörren.

 

 

-THAT?! Skrek jag.
-DID YOU JUST CALL HER THAT!?! Skrek jag och tvingade Liam att titta på mig. Hans blick var en blandning emellan ilska och skam.
-Yes.. mumlade han fram och jag fnös högljutt.
-Why would you even call her that? You love her! What’s going on? Frågade jag honom och drog med honom till soffan.
-She cheated. Sa han kort och jag kollade förvånat på honom.
-I don’t believe you. Sa jag efter ett tag.
-Not Dani. La jag till och kollade på Liam som nu lät tårarna rinna.
-It’s all over twitter and she told me they kissed. Sa han och jag kramade om honom.
-Did she tell you herself or did you confront her? Frågade jag och strök honom tröstande över ryggen.
-Both, I suppose. Svarade han och reste sig upp från min famn.
-Did you give her a chance to explain? Frågade jag och han slog ner blicken i golvet.
-Liam? Did you let her explain? Frågade jag igen och han skakade på huvudet.
-Why? Frågade jag med en lite högre röst vilket fick Liam att kolla upp på mig.
-She told me she went out and that she danced with this guy and then I told her that I saw the pictures. The worst thing was that she came here and cried so I would feel bad for her and forgive her. Sa han och och jag kollade noga på honom när vi hörde en bekant röst bakom oss.

 

Jag och Mo pratade om allt mellan himmel och jord när vi blev avbrutna av att Dani kom inspringandes, gråtandes, och slängde sig i våra famnar. Vi kramade om henne tills hon lugnade ner sig och kunde berätta allt för oss och det jag hörde gjorde mig mer än förbannad så jag reste mig upp och gick med ilskna steg in till Liams lägenhet där hon sa Zayn och Liam var.

 

-The worst thing was that she came here and cried so I would feel bad for her and forgive her. Hörde jag Liam säga och jag kunde inte hålla emot.

 

-Excuse me? How do you know that, huh? You have no idea why she was or well is crying because you refused to listen to her. You are an ass Liam, a fucking ass! Skrek jag och kollade ilsket på Liam som kollade på mig med en lätt skräckslagen blick, likaså gjorde Zayn så jag hade nog skrämt dom båda.
-Babe, calm down! Sa Zayn och jag fnös.
-Calm down?!? One of my best friends is in there crying because her boyfriend just dumped her after she got raped and you want me to calm down?!?!?! Skrek jag och de båda killarna tittade chockat på mig.
-She got what? Frågade Liam och jag kollade ledsamt på honom.
-She got raped by that man at the club and you didn’t listen to her. She was crying because she was scared of what happened to her but you wouldn’t listen. Do you understand how that made her feel? She needed you Liam. Sa jag med en lite tystare ton nu och Liam reste sig upp.
-I have to talk to her! Sa han men jag stoppade honom.
-No, Liam! Just don’t! sa jag och vände på klacken och gick ner till min lägenhet. Det första jag gjorde var att ringa hit Eleanor som som vanligt var i Louis och Harrys lägenhet. Hon kom direkt och bröt nästan ihop när Danielle berättade allt för henne också. Eleanor berättade att de hört skrikande men inte velat gå ner, de sa att de också hör Zayn skrika på Liam men dom hade aldrig kunnat uppfatta vad som hade hänt.

 

 

Efter en stunds pratande plingade Eleanors telefon till och hon log lite smått mot oss efter att hon läst smset.
-The boys are coming here. Sa hon och Dani ryckte oroligt till där hon låg i soffan ihopkurad i Mo’s famn.
-Don’t worry, I told him not to talk to you for awile. Sa jag och hon log tacksamt mot mig samtidigt som jag såg hur ledsen hon var över att inte ha Liam där med henne. Jag led verkligen med henne, lilla rara Dani varför var detta tvungen att hända just henne! Mina tankar avbröts av att killarnas högljudda röster spred sig i lägenheten.

 

 

-Hey girls! Ropade Louis till oss innan han kysste Eleanor och satte sig bredvid henne med armen om hennes axlas. Zayn satta sig brevid mig och Harry och Niall slog sig ner på golvet mitt emot soffan där Dani låg med huvudet begravt i Mo’s famn.
-Dani what’s up, where is Liam we thought he’d already be here? Frågade Harry efter ett tag. Danielle svarade inte utan sprang bara gråtandes in på mitt rum. Jag vände mig om mot Zayn och gestikulerade för honom att berätta innan jag sprang upp till Danielle med Mo och El i hälarna. Vi hittade henne i badrummet med ett rakblad tryckt mot handleden och jag skrek till.
-DANI, PLEASE DON’T DO IT!! Skrek jag och hon blev så rädd att hon tappade rakbladet och då tog jag min chans och drog in henne i min famn, jag studerade hennes armar. Två sår på varje arm. Jag satte henne upp på toalett stolen innan jag plåstrade om hennes armar, satte på bandage för att dölja såren ännu mer och gav henne sedan en långärmad munktröja för att dölja bandagen. När vi kom ner igen kollade killarna med skräck och medlidande på Dani innan de alla omfamnade henne i en stor gruppkram.

 

 

-Dani, we love you! Never forget that! Sa Louis efter ett tag och kysste hennes panna innan han tog med sig El till soffan där dom satte sig tätt intill varandra. Zayn drog med mig ut till köket och kollade på mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda.

 

-What happened up there? I heard you yell something to Dani, I don’t think the other lads did though. Sa han och jag gled suckande ner på köksgolvet.
-She cut herself, Zayn. I’m so scared she’s gonna do something really stupid and really hurt herself! Grät jag och han drog in mig i hans famn. Jag grät ut och satt där med honom ett bra tag innan han reste sig upp.
-I’m going to take the lads to talk to Liam, okey? Sa han och jag nickade.
-See you babe! Sa han och kysste mig på pannan. När jag hörde hur killarnas röst försvann ut ur lägenheten och hur dörren smälldes igen, reste jag på mig och gick ut till tjejerna. Dani satt emellan dom och stirrade in i väggen, hon vände dock blicken mot mig när hon hörde att jag kom in i rummet.
-Did you tell him? Frågade hon mig och jag nickade.
-Don’t know it he’ll tell Liam though. Sa jag och hon nickade.
-I miss him but he hurt me so bad! Utbrast hon och började genast gråta. El och Mo var där och tröstade henne så jag bestämde mig för att gå över till Liams lägenhet.

 

 

Jag gick bara rakt in och hittade killarna sittandes i vardagsrummet. Jag gick rakt fram till Liam och räckte fram min hand och drog upp honom ur soffan innan jag av honom en lång kram som han besvarade. Ilskan hade runnit av mig och ersatts med ren besvikelse.
-You are still an ass, Liam. Sa jag efter att vi avslutat kramen och jag hade satt mig i Zayns knä.
-I know and I don’t know what to do! Sa han och la huvudet i händerna. Jag kunde inte annat än att tycka lite synd om honom mitt i all besvikelse.
-Did you tell him? Frågade jag Zayn och han skakade på huvudet.
-Them? Frågade jag och pekade på de tre killarna som satt bredvid oss. Än en gång skakade han på huvudet och jag kollade på Liam som kollade försiktigt, nyfiket och skräckslaget på oss.
-Tell them! Sa jag och lutade bak huvudet. Jag kände hur Zayn vred på sig, troligtvis för att kunna kolla på Liam.
-She cut herself. Sa han och alla lät otroligt chockade.
-She did what? Utbrast Liam och jag ställde mig upp för att förhindra honom att gå in till henne.
-Liam, leave her alone! She needs time to think! Sa jag och puttade till honom lite lätt.
-But I need her Heart! Han höjde rösten och jag klev ett steg framåt istället för ett steg bakåt.
-Liam! Stop it! Think about her will you? She loves you okay? But she needs time, she’s extremely hurt! Let her think and then you can talk to her. Sa jag och Liam kollade med stora ögon på något bakom mig.
-Let’s talk now then. Sa Danielle som stod med armarna upprullade och såren synliga. Vi alla reste på oss och gick mot dörren.
-Are you sure about this? Frågade jag och hon nickade.
-He won’t hurt me, he can’t hurt me more. Sa hon och log lite smått mot mig innan hon gav mig en snabb kram. Jösses, hur ska dom lösa detta nu då. Mina fina vänner. Tänkte jag och gick ifatt Zayn och tog tag i hans hand så han stannade.
-We need to talk aswell! Sa jag och han kollade oroligt på mig innan han  drog mig mot hans lägenhet.

 

 

När vi klev innan för dörren kollade han oroligt på mig.
-What’s going on? Frågade han och jag småskrattade lite.
-That’s what I wanna know. What are we Zayn? Frågade jag och såg hur han ryckte till.
-Want me to be completely honest with you? Frågade han och jag nickade.
-I want you to be mine more than anything, since that day I caught a glance of you at Milkshake city I knew I needed you! Which I do, you are amazing Heart and honestly I’m falling for you. Big time. So will you do me the honor of becoming my girlfriend?
Jag kollade chockat på honom, sa han precis det där? Är det verkligen vad han känner? Tankarna virvlade runt i hjärnan och jag kunde inte få fram några ord så jag beslutade mig tillslut för att bara kyssa honom som svar. Kyssen var likt alla andra magisk men ändå betydde den mer. Jag kollade på min pojkvän, ja Zayn var nu officiellt min pojkvän och mycket gladare än såhär kunde jag inte bli.

Denna delen skrev jag, Olivia. Knåpade ihop den lite snabbt för min kära vän ville ha ett nytt kapitel och hon ska opereras imon så jag ville typ bli klar innan imon. Som titlen lyder så är det bara del 1 eftersom att det skulle bli sjukt långt om jag fortsatt skriva + att jag måste sova nu.

Men vad tycker ni om allt drama då? Själv tyckte jag det var lite jobbigt att skriva för jag gillar verkligen Danielle och Liam tillsammans, Eleanor och Louis med & Perrie och Zayn då ;P.

If they're happy I'm happy, right ? :D

Ps. Vad tyckte ni om att det blev lite ur Zayns perspektiv med? Jag kommer skriva ur olika perspektiv om ni inte total hatar det? Inte NEMEN VA BRA ;))xx

FEEDBACK! SPRID VIDARE! KOMMENTERA! KOM IGEN!!


/Embla, Izabella & Olivia.


 


Tear us apart. Kapitel 4.


1st Date, 2nd Date and Football!



Jag njöt av att känna de varma strålarna som träffade min hud, att duscha var något av det bästa jag visste bara det faktum att det var helt tyst runt om en och att jag kunde slappna av till fullo. Som vanligt varade inte den tysta biten länge innan jag började sjunga min ’duschlåt’, Greatest love of all med Whitney Houston. Jag sjöng klart låten medans jag tvättade min kropp och mitt hår, sen klev jag ur duschen och virade en handduk hårt om min kropp. Jag klev ut ifrån mitt badrum och in i mitt rum och vidare till min WIC. Jag drog på mig mina vita underkläder med spets från Victorias Secret innan jag istället virade in mitt hår i handduken och försökte välja en perfekt outfit för min och Zayns dejt ikväll.

 

 

Efter timmar av klädprovningar hittade jag en perfekt klänning, en enkel vit klänning med lite silvriga detaljer på. Till det skulle jag ha mina älskade silver glittriga Jeffrey Campbells, uppsatt hår och ett par fina örhängen.

 

 

Jag tog på mig allt och sminkade mig lite lätt innan jag för första gången sedan på morgonen faktiskt tittat på klockan, 18.57 stod klockan på vilket betydde att Zayn skulle vara här vilken minut som helst. Just som jag tänkte det ringde det på dörren och jag gick lite småskrattande ner till nedervåningen. Jag kramade mina föräldrar hejdå innan jag gick mot dörren för att hälsa på Zayn. Han gav mig en kram och en kyss på kinden innan vi ställde oss i hissen och åkte ner till entrén där en bil tydligen väntade på oss. Zayn höll sin arm om min midja hela hissresan och tog inte bort den förrens han skulle öppna dörren på den svarta bilen som väntade på oss utanför huset. Han stängde dörren och hoppade in på andra sidan innan han bad chauffören att börja åka, vi åkte ut ur stan och in i ett mysigt litet samhälle och jag log mot Zayn. Bilen stannade utanför en liten restaurant som såg hur mysig ut som helst, Zayn öppnade dörren och la armen om min midja innan han drog in mig i restauranten och vi blev ledda till vårat bord.

 

 

 

Vi spenderade dejten med att prata och äta den otroligt goda maten restauranten serverade. Jag fick veta mer om Zayn och om hans familj hemma i Bradford och jag berättade för honom om mitt liv i Sverige och om min släkt som bodde där. Medans vi väntade på att efterrätten skulle komma in la han sin hand på min och kollade mig djupt in i mina ögon så att jag drunknade i hans.

 

 

 

-You have very beautiful eyes, Weller. Sa han efter en stund, utan att bryta ögonkontakten om inte för att blinka.
-You do, Malik. Svarade jag och han skrattade sitt underbara skratt. Efterrätten kom in och jag stoppade in skeden i munnen och njöt av hur den underbara chokladtårtan bara smälte i min mun.

 

 

 

-Okay, this cake was amazing! All the food were, thank you so much for introducing me to this place! Utrbrast jag när sista tuggan av den delikata chokladtårtan var påväg ner mot min magsäck.
-I would love to introduce you to a bunch of more places.
-I’d like that. Jag bet mig i läppen medans jag studerade varenda liten detalj av Zayns ansikte, han var så sjukt vacker!
-Let’s get out of here! Sa han medans han vinkade till sig servitrisen och betalade notan innan han tog tag i min hand och drog med mig ut till bilen som fortfarande stod utanför och väntade på oss, wow kul jobb! Jag småskrattade åt min tanke och kände hur bilen började åka. Vi stannade vid en park inte så långt hemifrån och vi satte oss på gräset och pratade i timmar. Vi satt där tills det började ljusna och jag kollade på klockan, fyra på morgonen?

 

 

-Zayn, it’s four in the morning! Sa jag och han kollade chockat på mig.
-You serious? Frågade han och jag nickade. Vi sprang hela vägen hem och jag var snabbare än Zayn så jag ställde mig vid porten och väntade in honom.
-My parents. Sa jag oroligt och han ryckte på axlarna.
-You can sleep at my apartment and then you say we just got so caught up in talking to eachother  that you fell asleep on my couch or something. Svarde han och blinkade och jag himlade med ögonen.
-Fine! Sa jag men kunde inte hjälpa att brista ut i ett stort leende när Zayn såg stolt på mig.

 

 

-So, either i’ll take the couch or we both share bed! Sa han medans han låste sin lägenhetsdörr efter oss.
-I have a feeling that you won’t let me sleep on the couch and I’m not going to kick you out of your own bed so I guess we’ll share! Sa jag och han visade mig vägen till sitt sovrum. Hans lägenhet var uppenbarligen mindre än min men den var inte liten precis.
-You want a shirt or something to sleep in? Frågade Zayn när vi kom upp till hans rum.
-Yes please! Sa jag med tillgjord röst, han skrattade åt mig och kastade en tröja på mig som jag tog med mig in på toan där jag bytte om och tvättade av mitt smink så gott jag kunde med bara vatten. När jag kom tillbaka in i rummet låg Zayn på mage med huvudet ner i kudden och snarkade ljudligt, jag kröp ner i jämte honom och kände hur han la en arm om mig. Så han sov inte!

 

 

-Good night Zayn! Sa jag och fick ett trött Good night tillbaka.

 

 

Jag vaknade av solen som lös mig i ögonen och jag grävde ner huvudet ännu mera i kudden och somnade om. Jag vaknade en stund senare av att någon stirrade på mig och jag satte mig trött upp i sängen och möttes av fyra killars förvånade och smått förvirrade blickar.

 

 

-Ehm, hello? sa jag efter en stund.
-What are you doing here Heart and in Zayns bed with Zayn? Frågade Louis och blinkade.
-Herregud, don’t event think that tought! Utbrast jag.
-Yeah Lou, don’t! hörde jag Zayn småskratta och jag vände mig om och log mot honom.
-Whatever you say. Svarade Louis innan han backade ut ifrån rummet.

 

 

-Hey! Viskade Zayn med sin sexiga morgonröst.
-Hey there! Viskade jag tillbaka och skrattade lite lågt.
-Slept well? Frågade han och jag nickade.
-Yes but I should probably get back home. Sa jag lite ledsamt, egentligen ville jag aldrig kliva ur sängen utan bara ligga här i all evighet i Zayns armar. Betydde det att jag var kär, i Zayn efter att ha känt honom i mindre än en vecka? Jag skakade av mig tankarna och klev upp ur sängen. Jag tog med mig min klänning in på toan och bytte om, jag satte upp håret i en slarvig bulle och gick ut till köket där alla killar inklusive Zayn satt och åt.

 

 

-I’m leaving now! Sa jag och Zayn reste sig upp och gav mig en kram.
-I’ll call you. Viskade han innan han släppte taget om mig och lät mig krama dom andra killarna innan jag gick ut igenom dörren och fram till min. Jag låste upp dörren och öppnade den långsamt. Det var otroligt tyst i lägenheten och å hallbyrån låg det en lapp, jag suckade och öppnade den.

 

 

”Vi åkte till Manchester för att hälsa på din farmor, ring oss om det är något pengar finns på ditt kort. Älska dej /Mamma & Pappa!x”

 

 

Jag knöglade ihop lappen och slängde den i hörnet ibland alla skor. Älskar dej, jovisst sluta lämna mig ensam hela tiden då. Egentligen hade jag inget emot att vara ensam hemma men att dom bara stack utan att säga något och bara lämnade en lapp där det stod vart dom åkt och att jag hade pengar på mitt kort. Det stod aldrig hur länge de skulle vara borta heller. Jag suckade och gick upp till mitt rum, jag drog av mig klänningen och fortsatte in i mitt badrum. Jag gick in i duschen och lät vattnet skölja min kropp, jag började sjunga på More than this. När jag klev ur duschen virade jag en handduk om kroppen och klev ut till mitt rum där någon låg på min säng. Jag hoppade till och skrek lite innan jag insåg att det bara var Zayn som låg där.

 

 

-Zayn, what the hell! You could have got me killed! Skrek jag och slog honom löst på bröstet när han ställde sig framför mig. Han gav mig en snabb kram och fortsatte ut ur rummet.
-Get dressed, babe! Ropade han och jag gick till min WIC och drog på mig ett svart linne, underkläder och min one piece. Jag gick ner till vardagsrummet där jag såg Zayn sitta i soffan och hålla på med sin mobil. Han tog snabbt ner den och log snett mot mig, jag satte mig bredvid honom och gav honom en ordentlig kram innan han drog sig ur den och log fånigt.

 

 

-What? Frågade jag honom men han fortsatte bara flina.
-You sing really well you know! Utbrast han och jag slängde ner huvudet i mina händer.
-You heard that?!? That’s so embarassing especially considering it was your song! Han bara skrattade åt mig och jag gav honom en mördarblick innan jag reste mig upp ur soffan.

 

 

-Hungry? Frågade jag och han var snabbt uppe på fötter och drog med mig mot köket.
-I’ll take that as a yes! Småskrattade jag och ställde mig framför kylskåpet medans Zayn kollade vad vi hade i skafferiet.
-I can make pasta with my special chicken sauce. Sa jag och han nickade mot mig och drog ut pasta paketet.
-Thank you! Sa jag och böjade plocka fram allt vi kunde tänkas behöva.

 

 

-This was really good! Tell me something you’re not good at! Utbrast han när han skrapat upp det sista av maten från kastrullerna.
-Well there’s alot of things like… började jag men avbröts snabbt.
-I mean you can sing, dance, play football and cook. Though I’ve only seen and heard you do two of those things. Sa han och blinkade mot mig och jag sneglade mot klockan som stod på halv ett.
-Well, I have a football game at three o’clock. You can come? But you will probably need to hide! La jag till och skrattade åt hans roade uttryck.
-Many fans? Frågade han och jag nickade.
-Well I’d love to come and I’m sure the other boys will aswell, let’s go tell them! Sa han och jag log.

 

 

Vi knackade på Harry och Louis dörr eller bankade rättare sagt. Efter någon minut öppnade en irriterad Harry dörren men han sken upp i ett leende när han såg oss. Vi gick in i lägenheten och hittade alla killarna vid teven och spelade fifa. Dani och El satt bredvid och skrattade åt deras minst sagt barnsliga beteende om att alla andra fuskade och sådant.

 

 

-You against me Niall? Frågade jag Niall som precis vunnit sin match mot Harry.
-Sure, Zayn go help her out! Sa han och jag skrattade.
-Oh bring it! Sa jag och han startade spelet.

 

 

-CHEATER! Skrek Niall till mig efter att jag vunnit tredje gången i rad.
-JUST ’CAUSE I GOT SKILLZ! Skrek jag tillbaka och flinade. Jag kollade på klockan som fanns i hörnet på teven och flög up ur soffan.

 

 

-Shit, it’s two o’clock! I have to go! Ropade jag i ren panik eftersom jag inte packat eller något. Jag sprang hem till mig och hörde hur Zayn förklarade vad som hände, mer hörde jag inte utan jag bara letade reda på allt och slängde ner det i bagen. När jag var klar sprang jag tillbaka in dit där alla kollade förvirrat mot mig.
-Three o’clock if you wanted to watch! Hoodies and disguises! Bye! Ropade jag och sprang ner till min bil och körde så snabbt jag tilläts till fotbollsplanen.

 

 

-Ms. Heart Weller. It’s a quarter to three you should’ve been here fifteen minutes ago! Jag skulle just be om ursäkt innan han viftade med handen.
-Just go change! Sa han och jag gjorde som jag blivit tillsagd. När jag kom ut igen skulle matchen precis börja och jag såg hur sju personer med hoodies stod vid sidan av läktaren, jag såg också en muskulös man stå en bit ifrån och kolla på dom. Det måste vara Paul deras ’livvakt’ tänkte jag och log.

 

 

Jag skulle få börja matchen på bänken men fick snabbt byta och sprang in på planen efter en order av Mr.Morrison som löd ”spring slut på dom!”. Jag hade alltid varit en duktig löpare och brukade använda det till att springa runt tills det andra laget blev tröttare och svagare så vi kunde använda det som fördel. Jag sprang in till mitten och ställde mig bredvid Mo som tittade på andra lagets anfallare som såg ut att försöka komma på ett sätt att dribbla förbi oss. Min kille passade bollen till en annan lagkamrat och jag började löpa efter honom. Det tog inte långt tid innan jag fick tag i bollen och på så sätt fick jag det andra laget att börja löpa efter mig. Jag sprang till deras sida av planen och gjorde ett snyggt mål rätt upp i krysset!

 

 

-Nice goal Heart keep it up! Skrek Mr. Morrison till mig och jag log, detta var verkligen livet. Känslan av frihet när man sprang efter bollen medans sommarens lätta vindar blåste en i ansiktet, att ha adrenalinet och kämparglöden pumpandes i varenda ådra i din kropp. Jag fokuserade på spelet igen och såg att Mo hade bollen, jag sprang fram till en öppen yta där jag kunde ta emot den perfekta passen Mo la åt mig. Jag vände mig om och sköt in ännu ett mål. Jag mötte Mo i en kram och vi skrattade högt.

 

 

När domaren en kvart senare blåste av ledde vi med 5-1 efter ett självmål av Joey. Jag hade gjort tre mål, Mo ett och Luke ett. Vi satte oss på bänken och kollade upp mot Mr. Morrison som kollade runt på oss.
-You need to rest a bit? Frågade han mig och jag skakade snabbt på huvudet.
-That’s what I thought! Flinade han och jag skrattade tyst. Jag och Luke fick spela anfallare i början och Mo satt på bänken. Vi nickade mot varandra innan spelet började och Luke snabbt snodde bollen och passade till mig som gjorde ännu ett mål och så höll det på tills slutsignalen ljöd och vi vann med 12-1. Jag, Mo och Luke var dom enda målskyttarna som vanligt och jag hade gjort nio mål, Mo ett och Luke två. Jag, Mo och Luke hade växlat hela sista halvleken men det hände att jag spelade back en snabbis med så jag var rätt trött just nu.

 

 

Jag började gå mot Zayn när allt folk gått hemåt, han och resten av gänget applåderade åt mig. Jag himlade med ögonen och stannade framför dom. Jag lät min bag falla till marken innan jag la mig ner bredvid den och bara skrek.

 

 

-ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHH! So tired! Skrek jag och la mig i fosterställning på marken. Jag höll på att somna när någon drog upp mig.
-You’re not seriously gonna sleep here are you? Frågade Zayn mig roat.
-No… mumlade jag fram och lutade mig mot hans axel. Han sa till Paul att han körde hem mig innan han gick mot min bil.
-Car keys? Frågade han och sträckte fram handen men jag skakade på huvudet och drog fram nycklarna ur min väska och höll dom i ett fast grepp.
-No it’s okay I’ll drive. Sa jag och började gå mot förarsätet men kom inte långt innan han drog mig till baksätet och la mig ner innan han stängde dörren.
-I’ll drive you’ll sleep. Sa han och jag kände hur han tog nycklarna ur min hand och startade bilen.

 

 

Jag vaknade av att jag rörde på mig, jag öppnade ögonen halvt och upptäckte till min stora förvåning att Zayn bar mig.
-Put me down, I’m to heavy! Klagade jag och han skrattade.
-You’re not heavy! Sa han och la mig ner i min säng.
-Now go back to sleep. Sa han och vände sig mot dörren. Jag reste mig upp busigt och sprang in till toan och låste dörren.
-Heart, what are you doing? Frågade han och jag skrattade.
-I have to take a quick shower.

 

 

Sagt och gjort, jag duschade lite snabbt satte på mig pyjamas och somnade i Zayns famn efter att jag övertalat honom att stanna hos mig över natten.

 

 

Jag öppnade mina ögon långsamt och kollade mig runt i rummet, jag tittade på platsen bredvid mig i sängen och kliade mig i huvudet. Jag kunde svära på att Zayn sovit här inatt. Precis som jag tänkt den tanken hörde jag ett dunkande från köket och en rad svordomar från Zayn. Jag valde att låtsas sova i fall han hade fixat frukost till mig och ville överraska mig. Man vet ju aldrig. Rätt hade jag eftersom han efter ett tag kom upp till rummet ”väckte mig” och drog med mig ner till köket där han dukat vackert och gjort allt ifrån ägg till pannkakor.

 

 

 

-Oh my god Zayn! Sa jag och höll handen för munnen.
-You like it? Frågade han och log stort.
-Love it! Svarade jag och log lika stort tillbaka.
-So, I was wondering if you would like to go out with me again tonight? Frågade Zayn och jag log. Idag var det Fredag och sista dagen innan sista helgen innan skolan slutade.
-Of course I want to Zayn, you have to show me all those new places! Sa jag och han skrattade.
-I would love that! Sa han och kollade djupt in i mina ögon. Vi satt så en stund innan jag skulle börja göra mig i ordning.

 

 

Jag sminkade mig lite lätt och drog på mig ett par svarta nylon strumpbyxor, ett par svarta shorts, ett vitt linne, en ljusblå skjorta och mina USA converse. Jag studerade mig i spegeln och skrattade lite åt kontrasten till mina två dejt kläder. Andra dejten med Zayn idag, andra dejten dan efter den första. Jag skrattade lite och hörde hur någon knackade på dörren jag öppnade och såg Zayn stå utanför. Jag log mot honom, låste dörren och gick ner till bilen som även denna gång väntade på oss. Jag kollade på Zayn och log, jag skulle faktiskt på dejt med en av världens snyggaste killar. Våran andra dejt faktiskt…


Jag vet att det tagit mig förevigt att få upp detta kapitlet. Men först slutade mitt internet fungera och då blev jag så sur att jag bara stängde av datorn utan att spara kapitlet, smart som jag är. Så jag var tvungen att börja om och ja! Det blev lixom två dejter i en... HAHAH! Men det blir bättre när dom andra skriver och det händer lite, jag menar dom har inte ens kyssts ^.^

/Puss Bella!

Skrivet av Bella. Feedback, please! Kommentera, sprid -tipsa vänner familj främlingar på stan, twittra, facebooka, ALLT UPPSKATTAS!!

/Embla, Izabella & Olivia



Tear us apart. Kapitel 3.


Bowling, The last song and Zayn.




Jag drog ett sista drag med plattången innan jag drog ut sladden och la den på bänken för att svalna. Killarna, El, Dani, Mo och jag hade bestämt att vi skulle bowla ikväll. Våran rektor hade ringt igår och sagt att det var någon läcka eller något sådant så vi skulle inte kunna gå till skolan denna veckan och på måndag var det skolavslutning, äntligen sommarlov! Jag suckade och studerade mitt ansikte, jag var inte blek men inte direkt brun vilket jag inte förstod eftersom jag vart ute i solen nästan varje dag men aldrig använde solkräm. Jag drog på ett tunt lager foundation, eyeliner och maskara innan jag gick mot min WIC för att välja kläder.  Det fick bli ett par svarta jeans, ett vitt pösigt linne och till det ett stort armband, en svart ring, svarta örhängen och mina vita converse. Jag drog åt mig min svarta skinnjacka och min väska innan jag sprang ner till min bil och åkte och hämtade Mo, vi hade bestämt oss för att mötas vid bowling hallen eftersom det skulle vara lättast så. Mo stod som vanligt redo ute vid vägen och efter kanske tio minuter svängde jag in på parkeringen vid bowling hallen som förövrigt var helt tom, bortsett från killarnas två bilar, eftersom att dom hyrt hela stället

 

-MO ÄR HÄR, NU KAN FESTEN BÖRJA OHYEEAH! Skrek Mo när vi kom innanför dörren.
-EXUSE ME WHAAT!? Skrek Louis minst lika högt.
-IF YOU DON’T LEARN SWEDISH YOU’LL NEVER KNOW! Skrek Mo tillbakaoch slängde en retsam blick mot honom.
-JÄVLA RETSTICKA ÄR DU MO! Skrek jag efter henne och hon garvade åt Louis som bara suckade.
-We’ve actually been in Sweden and we know some Swedish! Utbrast Harry stolt,
-Really, like what? Frågade jag nyfiket.
-KOTTBULLAR! Skrek alla killar på en gång och vi la oss ner på golvet och garvade. Det var sådana vi var jag och Mo garvar åt allt!
-Go get shoes so I can show you little girls how to play instead! Sa Harry lite små surt men jag såg att han kämpade med att dölja ett leende.
-Pfft, yeah good luck with that! Heart Tekla Weller is the best bowling player EVER! Utbrast Mo.
-Te.. what? Sa Zayn frågande.
-HAHA! Tekla it’s a swedish name! But little miss Mortisha Laura Reud SUCKS at bowling, just so you know! Svarade jag och räckte ut tungan mot Mo.
-Thats a name? And I didn’t know your name was Mortisha! Sa Zayn och blinkade mot Mo som bara himlade med ögonen.

 

-YES! AND SHE DOES IT AGAIN! Ropade jag och hoppade runt när jag fått min sjätte strike.
-This sucks, what is that your tenth? Klagade Niall och jag skrattade medans jag gav El en high five.
-Sixth, but come on you can still catch up. MAYBE! Jag började göra någon galen dans och tjejerna skrattade åt mig. Vi spelade i lag, killarna mot tjejerna och jag kan säga att vi ledde rätt stort efter mina sex strikar, El och Danis varsina strikar och ja… Mo som bara sköt i rännan hela tiden men det spelade egentligen ingen roll.
-OMG! I hit one! AAAAAHHH! Mo blev helt hyper när hon för första gången idag fick ner en kägla, visserligen bara en men ändå!

 

-LOSERS BUY PIZZA! Skrek Mo och jag vände mig mot henne med en äcklad min.
-Please, please, please anything but pizza I beg of you! Jag gav Harry hundvalpsblicken och han kollade skeptiskt på mig.
-What you don’t like pizza? Sa han sarkastiskt och skrattade lite lågt.
-NO! It’s gross, uueek! Utbrast jag och alla stannade och spärrade upp ögonen mot mig.
-You don’t like pizza? What are you, an alien? Halvskrek Niall chockat.
-Well I like home-made but not bought that’s just disgusting!
-Okay, I don’t know her anymore! Bye random girl i’ve never met! Utbrast Louis och gick mot bilen innan han vände sig om och log ett retsamt leende.
-OOH, HEARTYY! Ropade han och jag stönade.
-I warned you, I’m gonna give you ten seconds in advance. Sa jag och han skrattade lite.
-I don’t need them. Svarade han kaxigt,
-YES YOU DO! Skrek Mo och jag log och nickade.
-Well, you asked for it. Sa jag innan jag började jaga honom runt parkeringen, det tog inte långt tid innan jag kom ifatt honom och hoppade upp på hans rygg.
-Wow, you are a fast runner Weller. I admit! Utbrast han när han hämtat andan och vi var framme vid dom andra.

 

-El, your boyfriend isn’t very well trained is he? Frågade jag och kollade på El som småskrattade.
-Nope, but I mean he’s Lou come on! Sa hon och pussade honom snabbt medans jag hoppade ner från Louis rygg och upp på Zayns.
-We won so we don’t have to walk, now I wanna go to my car and we can go home to us and You’ll buy takeout NOT pizza. El and Dani you’re going with us! Zayn suckade men valde att inte säga emot och gick mot min bil, El hoppade upp på Lous rygg, Dani på Liams och Mo på Nialls. Harry såg otroligt lycklig ut eftersom han inte behövde bära någon.
-See you soon! Sa jag innan jag gasade iväg hemåt.

 

-Heart, we’re here! We bought chinese and I hope you like that or else you’ll starve! Hörde jag Harry ropa när de klev innan för dörren.
-That’s awesome, ropade jag ifrån badrummet eftersom jag just tagit en dusch. Jag upptäckte till min stora förskräckelse att jag inte hade tagit med mig kläder och jag hade duschat där nere eftersom Mo tagit den på min toalett. Jag virade handduken hårt om kroppen och klev ut, tyvärr var Zayn seg och stod kvar i hallen när jag kom ut och han tittade upp mot mig.
-Wow! Viskade han och studerade mig från topp till tå, jag harklade mig och han tittade upp. Jag såg skam i hans blick och log mot honom.
-Sorry, but you’re just hot! Sa han och blinkade, jag skrattade och skyndade mig uppför trappen innan någon av de andra killarna såg mig i bara handduk. Jag gick in på mitt rum och drog på mig underkläder, ett par hotpants ett vitt linne och min one piece, jag satte upp håret i en bulle mitt på huvudet efter att jag torkat det.

 

-HELLO BOYS AND GIRLS! Skrek jag när jag kom in i vardagsrummet där dom dukat upp maten och jag såg att de höll på att sätta på en film.
-What movie? Frågade jag och alla utan Mo ryckte på axlarna.
-Vilken? Frågade jag henne och hon log.
-Hur många lingon finns det i världen, såklart! Sa hon och ett stort leende spred sig på hennes ansikte.
-Well, they are gonna kill us. Or well you. Sa jag och dom andra nickade lyckligt eftersom jag pratat engelska, dom verkade inte ens ha reagerat på vad jag sa.

 

Filmen startade och när personerna började prata fick jag ett flertal kuddar i huvudet.
-It’s on Swedish, change movie! Klagade Niall.
-Hey, why are you throwing pillows at me, Mo was the one choosing the movie! Sa jag och Mo gav mig en mördarblick innan hon blev påhoppad av Zayn och Harry som satt närmast henne.

 

-KAN INTE ANDAS! AAAAH! Utbrast Mo när alla låg i en hög över henne.
-MEN FLYTTA PÅ ER DÅ ERA MONGOS, JAG DÖR HÄÄÄR! Skrek hon medans hon försökte putta bort oss. Jag var det enda som flyttade på mig eftersom Mo snackat svenska och jag garvade.
-GUYS, AHAHAH, MOVE, HAHAHA, SHE CAN’T BREATHE, HAAHAH!! Fick jag fram emellan skratten och alla flyttade snabbt på sig.
-So, why didn’t you tell us you couldn’t breath. MORTISHA! Sa Louis och fick en kudde i huvudet av Mo.
-I did, and please say MO! Sa hon och kastade ännu en kudde mot honom men denna gången var han beredd och vek undan.
-You’re right you did… IN SWEDISH! Ropade jag mot henne och hon bitchblickade mig. Vi hörde att det började ringa från min dator som låg på andra sidan rummet och jag såg att det var Charlie som ringde på skype.
-IT’S CHARLIIIIEEE!!! Skrek jag och gjorde någon slags glädjedans.
-Wait, hide she’s a fan of yourse! Fortsatte jag och kollade menande på killarna som såg smått förvirrade ut.
-Wait, so Charlie is a girl? Frågade Harry och jag nickade medans killarna satte sig utanför kameran. Mo satte sig bredvid mig och jag tryckte på svara.

 

-BABY! I MISS YOU! Skrek hon med sin australienska dialekt och jag skrattade.
-HUNNIE, I MISS YOU TOO!  Skrek jag tillbaka med en överdriven brittisk dialekt.
-OH, HI MO! Skrek hon sen och Mo hälsade på henne.
-Char, I got a surprise for you. Jag såg hur leendet spreds på hennes läppar.
-Mh, key. But I have to be quiet cause is like 12 o’clock here so don’t scare me! Sa hon och studsade upprymt på stället.
-Hold on. Sa jag och satte handen för kameran medans jag signalerade för killarna att ta plats framför kameran vilket dom snabbt gjorde. Jag tog bort handen och killarna började vinka.
-Hello Charlie! Ropade dom i kör och hon satte handen för munnen.
-Oh, My, Freaking, GOD! You’re One Direction. Utbrast hon efter ett tags stirrande!
-YES! Svarade Louis glatt!
-WAIT! Char I have another surprise for you and I think you may actually be more excited about this one! Sa jag och log åt tanken som slått mig.
-HAHA! Good luck beating One Direction the only thing that could possibly beat that would be if D…OMG YO HAVE GOT TO BE KIDDING WITH ME! AM I IN HEAVEN OR SOMETING! Det sista skrek hon och jag log.
-Nope she’s here! Sa jag och drog fram en minst sagt chockad Danielle framför kameran, hon hade ju inte precis väntat sig det.
-OMG! It’s really you! You are my inspiration, the reason I never give up my dreams of becoming a professional dancer! Thank you, thank you, thank you soo soo soo much! Hennes röst bröts lite i slutet och jag såg att Danielle blev tårögd.
-I’m so happy to hear that and it feels really good to be your inspiration and you should never EVER give up on your dreams Charlie! Sa Dani medans hon torkade tårarna som börjat rinna längst hennes kinder.
-OH! Now I feel mean you haven’t been in camera. Sa jag vänd mot El som bara höjde på ena ögonbrynet.
-LET’S HAVE A CUTE MOMENT! Utbrast jag innan jag drog tag i både Lou och El och satte dom framför kameran.
-OMG! Hello. Sa Charlie och El log.
-Hello, nice to…ehm.. see you! Sa El tillbaka och jag skrattade. Efter en stunds pratande la vi på och gänget gick hem, inklusive Mo. Det tog inte heller långt tid innan jag somnade i min sköna säng.

 

Jag vaknade av att min telefon ringde, jag sträckte mig efter den på nattygsbordet och kollade på displayen Dani stod det och jag log. Jag slängde också en snabb blick på klockan på mobilen innan jag svarade, 11:00 stod det, jag klickade på svara.

 

-Hello Dani! Sa jag glatt och jag hörde hur hon skrattade.
-Hi Heart! What’s up? Svarade hon och jag log.
-You woke me up so yeah I’m still in bed. You? Sa jag och hörde hur hon höll på med något.
-I’m at Liams with the boys and they are going to the studio and I’m coming over to you. Okay? BYE!
Hon la på innan jag hann svara och jag skyndade mig med att dra på mig min one piece innan jag gick ut ur mitt rum och ner till köket där jag såg Dani sitta med mina föräldrar som kommit hem inatt.

 

-Good morning darling! Sa pappa medans jag gav honom en kram och en snabb kindpuss.
-Good morning mum, dad, Dani! Svarade jag medans jag gjorde samma sak med mamma och gav Danielle en snabb kram innan jag drog med henne upp till mitt rum och stängde dörren efter oss.
-WOW! Your room is HUGE! Utbrast Dani och jag kom på att hon nog aldrig var inne i mitt rum utan det var bara den personen som burit upp mig som faktiskt varit här.
-Yeah, it’s too big actually! But Mo is sleeping here alot and she always brings a million stuffs with her so it doesn’t usually look this… empty! Sa jag och skrattade lite innan jag gick in i min WIC för att byta om. Jag drog på mig ett par ljusa jeans, min svarta långärmade tröja som jag vek upp till armbågarna och en svart hatt och ett rött fjäder örhänge som accessoarer. Jag tog med mig mina röda converse ut till mitt rum och ställde dom vid min dörr i fall vi skulle gå ut.

 

-So, what do you wanna do? Frågade jag Dani och slog mig ner i jämte henne i min vita soffa som stod i hörnet framför fönstret som vette ut mot floden.
-Just talk maybe, I don’t know much about you really. Sa hon och små skrattade lite.
-Sounds good to me! Sa jag och vi började prata om mitt liv i Sverige och vi skrattade mycket.

 

-So, you play football and dance. Any good? Frågade hon när jag berättat om vad jag tyckte om att göra.
-Well at football yes but not at dancing, at least not compared to you Dani! Sa jag och knuffade till henne lite lätt på axeln och hon rodnade.
-I’m not that good though! Sa hon och jag drog efter andan.
-How can you say that, you are amazing and you know it! Jag kollade henne i ögonen och hon bara skakade på huvudet.
-Don’t make me call Liam. Sa jag med ett varnande finger och hon skrattade åt mig.

 

-GOD! I’m so sensitive it’s not even funny! Utbrast jag när eftertexterna till The Last Song rullade och jag tittade över på El som kommit under filmen hon grät också medans Dani låg bredvid mig i soffan och sov. Mina tankar avbröts av att min telefon ringde, Liam stod det på displayen och jag tittade mot Dani och skrattade innan jag svarade.

 

-Leeeeyuuuum! Utbrast jag och jag hörde killarna som brast ut i skratt i bakrunden.
-Heeeeaaartyyyy!! Sa han och jag blängde mot telefonen i hopp om att han skulle se eller åtminstonde känna min brännande blick.
-So what’s up Liam? Frågade jag när jag äntligen slutat stirra på telefonen.
-I just wanted to talk to you! svarade han.
-Pfft, yeah right! The real reason you called please! Fnös jag mot honom och skrattade lite lätt när jag hörde hur han små suckade på andra sidan.
-Fine, you don’t happen to know where Dani is she’s not answering her phone. Jag skrattade lite och kollade på Dani som nu låg utspredd över hela soffan.
-Well she’s right know forcing me and El to sit on the floor because she is asleep and is laying on the entire couch. Jag hörde hur han skrattade och tog bort telefonen från örat.
-LOU I FOUND ELEANOR ASWELL! Ropade han och jag hörde hur Louis frågade vart och hur Liam svarade att hon var här, sekunden senare låg han på El på mitt vardagsrums golv och efter honom kom Liam och reste av killarna.
-Liam, my bum hurts can you please wake Danielle up so I can sit down on the couch instead. Han skrattade lätt åt mig innan han satte sig på knä vid Danielles ansikte, han gav henne en kyss innan han lätt ruskade om henne och viskade saker i hennes öra. Helt plötsligt flyger hon upp från soffan och ner på golvet samtidigt som hon brister ut i ett asgarv. Jag kollar på Liam som ler fånigt mot henne, jag suckar och sätter mig i ena hörnet på soffan.

 

-Heart, jag är hemma vad vill du ha till middag? Hörde jag mammas mjuka röst ropa från hallen.
-Hej, jag är inte ensam! Svarade jag och hon skrattade.
-Vet jag väl, hon Danielle var väl över här annars vet jag inte för Mo skulle väl vara barnvakt åt Louise? Ropade hon tillbaka, Danielle ryckte till när hon hörde sitt namn och jag skrattade lite åt henne.
-Men det är inte bara hon. Ropade jag mot henne när jag hörde hennes steg närma sig vardagsrummet.
-Nehe, vem mer då? Frågade hon och vid detta laget rundade hon hörnet och stannade för att studera killarna och El.
-Hello I’m Nina, Hearts mother nice to meet you. Sa hon och jag märkte hur killarna stirrade. Jag harklade mig och skrattade medans jag kollade mot mamma som log oskyldig.
-Vad? Jag vet jag är en het mamma! YUPP! Det sista skrek hon innan hon försvann in i hennes och pappas sovrum troligtvis för att byta om. Jag brast ut i asgarv innan jag vände mig mot de andra som kollade konstigt på mig.
-You know that she saw you staring at her right? Frågade jag killarna som skamset tittade ner i marken.
-Oh, she’s not mad her respons was ’What? I know I’m a hot mother’. Sa jag och killarna små skrattade lite.
-Oh for god sake! RELAX! We all know my mum is gorgeous! Utbrast jag och nu skrattade killarna på riktigt medans Dani och El bara log mot dom.

 

-Bye Heart! Jag kramade om alla en sista gång innan jag gick tillbaka till vardagsrummet där Zayn fortfarande satt. Han hade frågat om han kunde stanna eftersom att han ville lära känna mig och jag gick glatt med på det.

 

-Let’s go up to my room instead. Sa jag och han nickade. Jag drog upp honom ur soffan och ledde honom in i mitt rum.
-WOW! It’s huge! Utbrast han och jag skrattade.
-Exactly what Dani said aswell! Sa jag och nu skrattade han också. Vi satte oss på min säng och han kollade lite nyfiket på mig.
-Show me! Sa han efter en stund och jag kollade frågande på honom.
-Your tattoo. Sa han och jag skrattade åt min dumhet.
-Okay. Sa jag ochdrog av mig strumpan.
-It’s really beautiful! Sa han och drog med tummen över den,
-Just like you! Fortsatte han och tittade djupt in i mina ögon en handling som fick mig att börja hejdlöst rodna. Han skrattade sött mot mig och jag fick fram ett litet thanks.

 

-Go out with me! Utbrast han helt plötsligt.
-What? Sa jag undrandes om jag hört fel eller om den ursnygga Zayn Malik precis bjudit ut mig.
-You heard me, go out with me. Tomorrow? Frågade han och tog min hand. Jag kunde inte hjälpa det utan brast ut i ett stort leende.
-I would love to go out with you Zayn. Svarade jag och nu log han minst lika stort.

 

Det slutade med att vi satt i min säng och pratade hela kvällen och vi måste ha somnat där eftersom när jag vaknade upp låg jag med huvudet på Zayns mage och ovanpå täcket jag sträckte på mig och hoppade till när jag kände en hand på min axel.
-Good morning! Sa jag och vände mig leendes om mot Zayn som log tillbaka mot mig.
-Good morning, what time is it? Frågade han och jag ryckte på axlarna innan jag sträckte mig efter mobilen som vanligt låg på nattygsbordet.
-Eleven. Svarade jag och han suckade.
-I wanna sleep! Sa han och jag skrattade innan jag kurade ihop mig i hans famn och kände hur sömnen tog över och jag somnade med ett leende på läpparna.


Urgh, asså vet inte hur länge jag hållt på med detta kapitlet men blev ändå inte lixom nöjd! Fast lite nöjjd kanske jag blev.... FEEDBACK! Sitter i alla fall hos min kära farfar i Albanien! men hejdå!

/Embla.


Detta kapitlet var skrivet av Embla och hon vill ha feedback på det!
KOMMENTERA!!

Frågor? Kommentera eller skicka iväg ett mail till mailadressen som finns längst ner i menyn!

/Embla, Izabella & Olivia.



Tear us apart. Kapitel 2.

Jag vaknade nästa morgon av att någon ringde på dörren, jag slängde en blick på klockan 07.00 stod den på och jag suckade. Vi var lediga idag och jag skulle till parken och spela fotboll med laget senare men jag tänkte ha sovmorgon först men det fick jag ju såklart inte. Jag satte upp mitt hår i en slarvid bulle mitt på huvudet och kollade mig i spegeln, jag hade på mig ett par rosa spetstrosor och en stor tröja och ärligt jag orkade inte byta om så jag gick och öppnade dörren iklädd bara det. När jag väl ryckt upp dörren med en trött och irriterad suck blev jag smått förvånad över vad jag såg, utanför stod Zayn och Liam och de skrattade när de såg hur jag såg ut.
-What, I don’t have any school today and it’s like seven in the morning. Not everybody can be good looking in the morning. Sa jag medans jag öppnade dörren för att släppa in dom. Att de flyttat in bredvid mig hade jag förstått men jag trodde inte att de skulle komma och ringa på tidigt på morgonen bara för det.
-Well, we’re going to the studio but we thought that you might want this back! Sa Zayn och räckte fram min vita iphone.
-Oh my god, thank you soo much! Sa jag och tog emot telefonen innan jag flashade ett snabbt leende mot dom,
-Well I guess you better go than so that the other boys don’t have to wait. Fortsatte jag sedan och dom skrattade lite lätt.
-Yeah but we’ll see you around… började Liam.
-Heart, fyllde jag i och log mot honom.
-Wow nice name, I’m…
-Liam and that’s Zayn, well it’s kind of hard to miss that. Avbröt jag honom och dom skrattade, herregud jag är väl inte direkt rolig eller tänkte jag.
-Well bye.
Jag stängde igen dörren efterdom och gick upp till mitt rum igen, jag visste att jag inte skulle kunna somna om så jag bestämde mig för att gå ut och springa. Jag bytte om lite snabbt och satte upp mitt långa blonda hår i en hög tofs och satte på musik på telefonen innan jag låste, sprang ner för trapporna och ut ur huset.
När jag varit ute och sprungit någon timme gick jag hem och duschade innan jag ringde Mo och vi bestämde oss för att käka något innan vi stack och spelade fotboll. Jag bytte om till en röd bandeu topp, ett vitt linne och ett par svarta shorts och jag stoppade i plånboken, mobilen, nycklarna och allt annat nödvändigt i min svarta frans väska innan jag satte upp håret i en ny tofs som nu vart lite smålockig eftersom att jag precis duschat. Jag gick ner till min bil och började köra mot Mo’s hus, hon stod och väntade utanför hennes hus. Jag fällde ner taket och satte på radion innan vi började åka in mot stan, vinden blåste i vårat hår och vi sjöng med till låtarna som spelades medans folk stirrade på oss som att vi var helt sjuka i huvudet. Vi parkerade och styrde stegen mot Nandos eftersom att vi inte ätit där på jätte länge och det är Mo’s favorit ställe.
-Åh, Nandos jag har saknat dig så jävla mycket! utbrister Mo när vi står vid dörrarna, jag skrattar högt åt henne innan hon drar med mig in genom dörrarna och rakt till ett bord.
-Wohoo, kyckling it is! halvskriker hon efter en stunds tittande på menyn, vi får många konstiga blickar eftersom att hon blandade både svenska och engelska. Jag skrattade än en gång åt henne medans hon försökte få en servitörs uppmärksamhet, det var en ung kille max 20 så hon tryckte upp brösten lite med armarna och när han såg henne skyndade han sig genast till vårat bord och vi beställde. När han gått garvade vi länge åt hur han såg ut när han skyndade sig fram till vårat bord. Efter kanske en kvart fick vi maten och vi högg in, åååh jag älskar deras kyckling tänkte jag medans jag långt bak i huvudet registrerade att dörrklockan ringde och att någon klev in men för ovanlighetens skull kollade jag inte upp mot dörren utan fokuserade på min kyckling. Det var inte förrens jag hörde ett högt EEY som jag tittade upp, Mo verkade också ha märkt det och vi båda tittade upp.
-Heart, is that you? It is HEARTYY! Skrek Louis medans han sprang fram till vårt bord.
-Hi Louis, hi guys. Wait, what did you just call me? Jag tittade upp på Louis som kollade på mig med en helt seriös blick.
-I called you HEARTYY, daah! Sa han och försökte låta så tjejig som möjligt medans jag flyttade in längre in i båset så att han och killarna kunde sätta sig ner.
-Please, never again Louis. Sa jag och kollade på honom med hunsvalpsblicken, han suckade och nickade motvilligt innan han släppte ut ett svagt okey.
-Eeehm, Heart varför sa du inte att du var vän med en riktning? Sa Mo efter en stunds tystnad,
-En riktning? Jag höjde mitt ena ögonbryn och hon log lite mot mig innan hon fortsatte.
-Ja, annars vet dom ju att vi pratar om dom och det dom kallas blir en riktning om man översätter det. Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre utan började skratta så att jag blev tvungen att lägga mig ner i Louis knä, när jag lugnat ner mig fick jag konstiga blickar av alla fem killarna.
-Okay, you gotta tell us what’s so funny and stop talking Swedish it sounds weird! Utbrast Harry, alla killar nickade och Mo la handen över min mun.
-NOOOO! Skrek hon och kollade panikslaget på mig vilket fick mig att börja skratta återigen, när jag slutat skratta för andra gången idag kollade jag på klockan.
-HELVETE! Mo vi ska vara i parken om 10 frickin minuter! Sa jag och Mo började genast stressa.
-What? Where are you going, are we so boring. Niall såg förvirrad ut medans orden lämnade hans mun.
-No, but we have to be in the park in like ten minutes.
-Okay, but why? Nu var det Liam som undrade och jag log mot honom.
-Football, what else! Svarade Mo innan jag ens hann öppna munnen.
Vi hoppade ur båset och sa hejdå till killarna innan vi sprang mot min bil och till parken, vi tog upp taket och bytte snabbt om i bilen innan vi sprang ut till laget som redan stod vid planen och väntade på oss.
-Sorry we’re late, we just ate and… forgot the time. Sa Mo och sneglade mot Paul som hon gillat sedan typ forever, hon vågade troligtvis inte säga att vi träffat killarna och han skulle ta det på fel sätt och tro att hon inte var singel. Precis när jag tänker den tanken hör vi hur en bil tutar bakom oss och jag ser hur Cara och Carla kommer springandes iklädda små minikjolar och toppar som knappt täcker brösten, deras cheerleading uniform. Cara springer fram till Jacob som hon dejtar sen ett halvår tillbaka och till min stora förvåning ser jag hur Paul går fram till Carla och kysser henne, under hela kyssen stirrar Carla mot Mo som för att få en bekräftelse om att hon var svartsjuk. C&C visste om Mo’s crush på Paul eftersom dom tjuvlyssnat på oss och detta var lågt, jag sneglade mot Mo men hon är jävligt bra på teater och höll ett fint pokerface vilket fick Carla att bli irriterad.
-LET’S PLAY! Skrek jag medans jag sprang fram till Luke och tog bollen ifrån honom och det tog inte långt tid innan han satte fart efter oss. När jag och Luke slutat fjanta oss en stund senare delade vi upp oss i lag och spelade medans C&C stod i jämte planen och lekte cheerleaders.
-WE WON! OH YEAH!!!skrek jag mot Luke när mitt lag vunnit för fjärde gången i rad.
-I’m done, I don’t wanna play against her anymore! God help me! Utbrast Luke överdramatiskt och la sig ner på marken, jag slängde en blick mot Mo och vi började genast asgarva och C&C gav oss bitchblickar.
-Why are you always so lame, that wasn’t even funny! Sa Carla medans hon klänger otroligt mycket på en obekväm Paul,
-Yhea, you are embarassing! Fortsatte Cara och kramade om Jacob som knuffade till henne lite let.
-Relax babe!sa han innan han kysste henne och de båda paren går iväg mot bilarna.
-OH, I hate them they are just so..so bitchy! Grow up, will you?! Det sista nästan skrek Mo åt dom och fick mig och Luke att börja garva igen.
-And that’s the wise words of Mortisha Reud! Fick jag fram emellan skratten.
När vi alla lugnat ner oss bara satt vi på gräset och snackade om allt, så som vi alltid gjorde.
-Hey, Heart I think your phone is ringing. Sa Luke helt plötsligt, jag reste mig upp och drog fram den ur väskan.
-OMG! It’s Charlie!! Skrek jag av lycka!
-Charlie, babe! Oh I miss you like crazy, how’s everything going over in Australia?
-HEART! BESTIE! I miss you too so much, It’s going good I teach people how to surf as usual!
-Something new happened since last time we spoke?
-Yhea, I died my hair back to blonde and cut it shorter! You?
-You did what?! I told you that you would wanna go back to blonde, like me! Haha, oh I live next doors to One Direction!
-What, that’s cool! Tell them I said hi, don’t ask why!
-HAHA, fun!
-Well, gotta go. Duty is calling!
-Bye, love you!
-Love you too!
Jag tittade på klockan när jag ändå hade mobilen uppe, shit klockan var redan åtta.
-Mo, time to go home! Hey Luke I’ll give you a ride home too, since you live on the same street as Mo that’s not a problem! Ropade jag mot de båda och började gå upp mot bilen.
Vi satte oss i bilen och jag satte på radion, Jessie J Who you are spelades. Vi sjöng med och när låten var slut skruvade Luke ner volymen.
-Seriously Heart, you have to do something about your voice. It’s amazing! Utbrast han och kollade mig i ögonen så gott han kunde eftersom jag hade ögonen på vägen.
-Haha, look who’s beeing funny! Svarade jag i ett försök att skämta bort det hela, sanningen var att jag älskade att sjunga men jag hade en sån fruktansvärd scenskräck.
-I’m beeing dead serious, think about it! Sa Luke innan han tillsammans med Mo hoppade ur bilen när jag stannat utanför Mo’s hus.
-Thanks for the ride, love you! Skrek han när han börjat gå mot sitt hus.
-Anytime! Love you too! Skrek jag tillbaka innan jag vände mig mot Mo som gav mig en snabb kram innan hon började gå upp mot sin dörr.
-Talk to you later babe, love you! Sa hon innan hon öppnade dörren och klev in.
-Love you too! Skrek jag till henne innan hon snabbt stängde igen dörren.
När jag äntligen kom hem märkte jag till min stora förvåning att dörren var låst, borde inte mamma och pappa vara hemma nu tänkte jag. Jag låste upp och hittade en lapp på hallbyrån där den alltid låg om de var borta.
”Snabb resa till Frankrike för photoshoot med ingen mindre än Tyra Banks. Din pappa följde med, det  finns pengar på ditt kort. Ring om det är något, älskar dej /Puss Mamma.”
Jag suckade, det var ofta mamma gjorde impulsresor runt om Europa över en natt men det var lite jobbigt. Jag vaknade ur mina tankar av att min mobil pep till, sms från Zayn? När fick han mitt nummer och jag hans? Jag öppnade det och läste det snabbt.
”Hello Heart, it’s Zayn like it said on the screen ;). Well really it’s Louis too and the other boys aswell… Well we were wondering if we could do something we would love to get to know you better Ms…… Well awkward! No one knows your last name here so let’s say Ms.Heart! ANSWEEEEER! /1D”
Jag skrattade lite och knappade in ett snabbt svar.
”Hello boooooys! How did you get my number, and I yours? Whatever, you can come over if you want to i’m home alone and it sucks  will be all night aswell… Movie night? It’s Weller, Heart Weller! See what I did there, yeah I like James Bond he’s cool!!!!!!!! I AM ANSWERING!!!!! /<3”
Efter bara någon minut knackade det på dörren och jag hann inte ens in i hallen innan Louis kom inspringandes och slängde sig i soffan. Efter honom kom resten av killarna och två tjejer, jag log mot dom och fick snabba och oväntade kramar av killarna innan jag vände mig om mot tjejerna.
-I’m Eleanor, Louis’s girlfriend but call me El. Sa hon med brunt rakt hår och kramade om mig lite snabbt jag log mot henne innan jag vände mig mot den andra tjejen.
-Danielle, Liam’s girlfriend and you can call me Dani. Sa hon och satte några av hennes lockiga hårstrån bakom örat innan även hon gav mig en snabb kram.
-I’m Heart, nice to meet you! Svarade jag och gick fram till hyllan med våra filmer där killarna redan stod och trängdes. Dom valde skräckfilmer och jag skrattade lite åt dom, jag var inte särskilt känslig för skräckfilmer men det visste ju inte dom.
Efter dom två första filmerna bestämde killarna att vi skulle kolla på en komedi, Danielle och Eleanor sov med huvuna lutade mot varandra.
-You seriously thought those movies were scary? Don’t be such girls! Sa jag med en retsam ton och slog till Harry och Niall på axeln.
-You didn’t? Utbrast Zayn förvånat.
-Nope! Svarade jag och mer minns jag inte men när jag vaknade igen låg jag i min säng, jag gick ut till vardagsrummet och hittade alla killarna sovandes på varandra men jag hörde Eleanor och Danielle ute i köket.
-Good morning girls! Sa jag och log åt hur dom båda som stått med ryggen vänd mot dörren, hoppade till.
-You scared the crap out of me! Utbrast Eleanor och jag garvade medans Danielle stod bredvid henne och försökte andas normalt igen.
-Sorry about just falling asleep like that, all of us. I mean it’s your apartment! Sa Dani efter en stund.
-What? No! It’s totally fine you are my friends, my things are your things as long as you don’t steal them. Svarade jag och blinkade mot henne, både hon och El började skratta och efter en stund låg vi alla och vred oss av garv på golvet. Egentligen vet jag inte vad som var kul men det var sån jag var och lyckligtvis verkade dom vara det också.
-What the hell are you guys doing? Jag tittade upp och mötte fem förvånade ansikten och jag satte mig upp men blev genast yr och la mig ner igen.
-TO QUICK, TO QUICK! Ropade jag och killarna skrattade lite innan jag hörde hur de satte sig ner vid bordet. El och Dani satte sig i jämte dom och efter en liten stund reste jag mig med men jag ställde mig vid spisen.
-Okay, so who wants pancakes? Frågade jag och killarna blev helt galna.
-WOW, someone likes pancakes. Sa jag och drog upp mobilen och skickade iväg ett snabbt sms till Mo eftersom hon blir sur om jag inte bjuder över henne när jag gör pannkakor, vad än klockan är.
Jag började steka pannkakorna och efter ett tag hörde jag hur dörren smälldes upp och en jacka som slängdes på golvet.
-PANNKAKOR! AAAAAAAHHH!!!!!!!!! Skrek hon och sprang in i köket och hoppade upp på min rygg.
-Ugh, we’re not alone! Sa jag och nickade med huvudet bak mot bordet där alla satt med småchockade miner och Mo vände sitt huvud mot dom.
-Hello my name is Mo. Sa hon som att det hon precis gjort varit fullt normalt. Hon hoppade ner från min rygg och satte sig rakt ner i Harrys knä eftersom att det inte fanns någon stol, Harry såg förvånad ut medans jag bara skrattade och Mo såg helt oberörd ut.
-She does that, she’s not normal. AT ALL! Sa jag och log mot honom och killarna började skratta lite smått medans Dani och El än en gång låg på golvet.
-What’s so funny? Frågade Mo efter ett tag och jag log mot henne.
-You… hon avbröt mig
-SHUT UP YO ARE BURNING MY PANCAKES!! Skrek hon och fick ett panikartat ansiktsuttryck, jag suckade. Mo d

Movie night and pancakes.


Jag vaknade nästa morgon av att någon ringde på dörren, jag slängde en blick på klockan 07.00 stod den på och jag suckade. Vi var lediga idag och jag skulle till parken och spela fotboll med laget senare men jag tänkte ha sovmorgon först men det fick jag ju såklart inte. Jag satte upp mitt hår i en slarvid bulle mitt på huvudet och kollade mig i spegeln, jag hade på mig ett par rosa spetstrosor och en stor tröja och ärligt jag orkade inte byta om så jag gick och öppnade dörren iklädd bara det. När jag väl ryckt upp dörren med en trött och irriterad suck blev jag smått förvånad över vad jag såg, utanför stod Zayn och Liam och de skrattade när de såg hur jag såg ut.
-What, I don’t have any school today and it’s like seven in the morning. Not everybody can be good looking in the morning. Sa jag medans jag öppnade dörren för att släppa in dom. Att de flyttat in bredvid mig hade jag förstått men jag trodde inte att de skulle komma och ringa på tidigt på morgonen bara för det.
-Well, we’re going to the studio but we thought that you might want this back! Sa Zayn och räckte fram min vita iphone.
-Oh my god, thank you soo much! Sa jag och tog emot telefonen innan jag flashade ett snabbt leende mot dom,
-Well I guess you better go than so that the other boys don’t have to wait. Fortsatte jag sedan och dom skrattade lite lätt.
-Yeah but we’ll see you around… började Liam.
-Heart, fyllde jag i och log mot honom.
-Wow nice name, I’m…
-Liam and that’s Zayn, well it’s kind of hard to miss that. Avbröt jag honom och dom skrattade, herregud jag är väl inte direkt rolig eller tänkte jag.
-Well bye.
Jag stängde igen dörren efterdom och gick upp till mitt rum igen, jag visste att jag inte skulle kunna somna om så jag bestämde mig för att gå ut och springa. Jag bytte om lite snabbt och satte upp mitt långa blonda hår i en hög tofs och satte på musik på telefonen innan jag låste, sprang ner för trapporna och ut ur huset.
När jag varit ute och sprungit någon timme gick jag hem och duschade innan jag ringde Mo och vi bestämde oss för att käka något innan vi stack och spelade fotboll. Jag bytte om till en röd bandeu topp, ett vitt linne och ett par svarta shorts och jag stoppade i plånboken, mobilen, nycklarna och allt annat nödvändigt i min svarta frans väska innan jag satte upp håret i en ny tofs som nu vart lite smålockig eftersom att jag precis duschat. Jag gick ner till min bil och började köra mot Mo’s hus, hon stod och väntade utanför hennes hus. Jag fällde ner taket och satte på radion innan vi började åka in mot stan, vinden blåste i vårat hår och vi sjöng med till låtarna som spelades medans folk stirrade på oss som att vi var helt sjuka i huvudet. Vi parkerade och styrde stegen mot Nandos eftersom att vi inte ätit där på jätte länge och det är Mo’s favorit ställe.
-Åh, Nandos jag har saknat dig så jävla mycket! utbrister Mo när vi står vid dörrarna, jag skrattar högt åt henne innan hon drar med mig in genom dörrarna och rakt till ett bord.
-Wohoo, kyckling it is! halvskriker hon efter en stunds tittande på menyn, vi får många konstiga blickar eftersom att hon blandade både svenska och engelska. Jag skrattade än en gång åt henne medans hon försökte få en servitörs uppmärksamhet, det var en ung kille max 20 så hon tryckte upp brösten lite med armarna och när han såg henne skyndade han sig genast till vårat bord och vi beställde. När han gått garvade vi länge åt hur han såg ut när han skyndade sig fram till vårat bord. Efter kanske en kvart fick vi maten och vi högg in, åååh jag älskar deras kyckling tänkte jag medans jag långt bak i huvudet registrerade att dörrklockan ringde och att någon klev in men för ovanlighetens skull kollade jag inte upp mot dörren utan fokuserade på min kyckling. Det var inte förrens jag hörde ett högt EEY som jag tittade upp, Mo verkade också ha märkt det och vi båda tittade upp.
-Heart, is that you? It is HEARTYY! Skrek Louis medans han sprang fram till vårt bord.
-Hi Louis, hi guys. Wait, what did you just call me? Jag tittade upp på Louis som kollade på mig med en helt seriös blick.
-I called you HEARTYY, daah! Sa han och försökte låta så tjejig som möjligt medans jag flyttade in längre in i båset så att han och killarna kunde sätta sig ner.
-Please, never again Louis. Sa jag och kollade på honom med hunsvalpsblicken, han suckade och nickade motvilligt innan han släppte ut ett svagt okey.
-Eeehm, Heart varför sa du inte att du var vän med en riktning? Sa Mo efter en stunds tystnad,
-En riktning? Jag höjde mitt ena ögonbryn och hon log lite mot mig innan hon fortsatte.
-Ja, annars vet dom ju att vi pratar om dom och det dom kallas blir en riktning om man översätter det. Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre utan började skratta så att jag blev tvungen att lägga mig ner i Louis knä, när jag lugnat ner mig fick jag konstiga blickar av alla fem killarna.
-Okay, you gotta tell us what’s so funny and stop talking Swedish it sounds weird! Utbrast Harry, alla killar nickade och Mo la handen över min mun.
-NOOOO! Skrek hon och kollade panikslaget på mig vilket fick mig att börja skratta återigen, när jag slutat skratta för andra gången idag kollade jag på klockan.
-HELVETE! Mo vi ska vara i parken om 10 frickin minuter! Sa jag och Mo började genast stressa.
-What? Where are you going, are we so boring. Niall såg förvirrad ut medans orden lämnade hans mun.
-No, but we have to be in the park in like ten minutes.
-Okay, but why? Nu var det Liam som undrade och jag log mot honom.
-Football, what else! Svarade Mo innan jag ens hann öppna munnen.
Vi hoppade ur båset och sa hejdå till killarna innan vi sprang mot min bil och till parken, vi tog upp taket och bytte snabbt om i bilen innan vi sprang ut till Paul, Jacob och Luke som redan stod vid planen och väntade på oss.
-Sorry we’re late, we just ate and… forgot the time. Sa Mo och sneglade mot Paul som hon gillat sedan typ forever, hon vågade troligtvis inte säga att vi träffat killarna och han skulle ta det på fel sätt och tro att hon inte var singel. Precis när jag tänker den tanken hör vi hur en bil tutar bakom oss och jag ser hur Cara och Carla kommer springandes iklädda små minikjolar och toppar som knappt täcker brösten, deras cheerleading uniform. Cara springer fram till Jacob som hon dejtar sen ett halvår tillbaka och till min stora förvåning ser jag hur Paul går fram till Carla och kysser henne, under hela kyssen stirrar Carla mot Mo som för att få en bekräftelse om att hon var svartsjuk. C&C visste om Mo’s crush på Paul eftersom dom tjuvlyssnat på oss och detta var lågt, jag sneglade mot Mo men hon är jävligt bra på teater och höll ett fint pokerface vilket fick Carla att bli irriterad.
-LET’S PLAY! Skrek jag medans jag sprang fram till Luke och tog bollen ifrån honom och det tog inte långt tid innan han satte fart efter oss. När jag och Luke slutat fjanta oss en stund senare delade vi upp oss i lag och spelade medans C&C stod i jämte planen och lekte cheerleaders.
-WE WON! OH YEAH!!!skrek jag mot Luke när mitt lag vunnit för fjärde gången i rad.
-I’m done, I don’t wanna play against her anymore! God help me! Utbrast Luke överdramatiskt och la sig ner på marken, jag slängde en blick mot Mo och vi började genast asgarva och C&C gav oss bitchblickar.
-Why are you always so lame, that wasn’t even funny! Sa Carla medans hon klänger otroligt mycket på en obekväm Paul,
-Yhea, you are embarassing! Fortsatte Cara och kramade om Jacob som knuffade till henne lite let.
-Relax babe!sa han innan han kysste henne och de båda paren går iväg mot bilarna.
-OH, I hate them they are just so..so bitchy! Grow up, will you?! Det sista nästan skrek Mo åt dom och fick mig och Luke att börja garva igen.
-And that’s the wise words of Mortisha Reud! Fick jag fram emellan skratten.
När vi alla lugnat ner oss bara satt vi på gräset och snackade om allt, så som vi alltid gjorde.Luke, jag och Mo är jätte bra vänner och han är en av dom härligaste killarna jag någonsin träffat!
-Hey, Heart I think your phone is ringing. Sa Luke helt plötsligt, jag reste mig upp och drog fram den ur väskan.
-OMG! It’s Charlie!! Skrek jag av lycka!
-Charlie, babe! Oh I miss you like crazy, how’s everything going over in Australia?
-HEART! BESTIE! I miss you too so much, It’s going good I teach people how to surf as usual!
-Something new happened since last time we spoke?
-Yhea, I died my hair back to blonde and cut it shorter! You?
-You did what?! I told you that you would wanna go back to blonde, like me! Haha, oh I live next doors to One Direction!
-What, that’s cool! Tell them I said hi, don’t ask why!
-HAHA, fun!
-Well, gotta go. Duty is calling!
-Bye, love you!
-Love you too!
Jag tittade på klockan när jag ändå hade mobilen uppe, shit klockan var redan åtta.
-Mo, time to go home! Hey Luke I’ll give you a ride home too, since you live on the same street as Mo so that’s not a problem! Ropade jag mot de båda och började gå upp mot bilen.
Vi satte oss i bilen och jag satte på radion, Jessie J Who you are spelades. Vi sjöng med och när låten var slut skruvade Luke ner volymen.
-Seriously Heart, you have to do something about your voice. It’s amazing! Utbrast han och kollade mig i ögonen så gott han kunde eftersom jag hade ögonen på vägen.
-Haha, look who’s beeing funny! Svarade jag i ett försök att skämta bort det hela, sanningen var att jag älskade att sjunga men jag hade en sån fruktansvärd scenskräck.
-I’m beeing dead serious, think about it! Sa Luke innan han tillsammans med Mo hoppade ur bilen när jag stannat utanför Mo’s hus.
-Thanks for the ride, love you! Skrek han när han börjat gå mot sitt hus.
-Anytime! Love you too! Skrek jag tillbaka innan jag vände mig mot Mo som gav mig en snabb kram innan hon började gå upp mot sin dörr.
-Talk to you later babe, love you! Sa hon innan hon öppnade dörren och klev in.
-Love you too! Skrek jag till henne innan hon snabbt stängde igen dörren.
När jag äntligen kom hem märkte jag till min stora förvåning att dörren var låst, borde inte mamma och pappa vara hemma nu tänkte jag. Jag låste upp och hittade en lapp på hallbyrån där den alltid låg om de var borta.
”Snabb resa till Frankrike för photoshoot med ingen mindre än Tyra Banks. Din pappa följde med, det  finns pengar på ditt kort. Ring om det är något, älskar dej /Puss Mamma.”
Jag suckade, det var ofta mamma gjorde impulsresor runt om Europa över en natt men det var lite jobbigt. Jag vaknade ur mina tankar av att min mobil pep till, sms från Zayn? När fick han mitt nummer och jag hans? Jag öppnade det och läste det snabbt.
”Hello Heart, it’s Zayn like it said on the screen ;). Well really it’s Louis too and the other boys aswell… Well we were wondering if we could do something we would love to get to know you better Ms…… Well awkward! No one knows your last name here so let’s say Ms.Heart! ANSWEEEEER! /1D”
Jag skrattade lite och knappade in ett snabbt svar.
”Hello boooooys! How did you get my number, and I yours? Whatever, you can come over if you want to i’m home alone and it sucks :( will be all night aswell… Movie night? It’s Weller, Heart Weller! See what I did there, yeah I like James Bond he’s cool!!!!!!!! I AM ANSWERING!!!!! /<3”
"We put it into your phone before we gave it back to you. All of ours! See you soon /1D"
Efter bara någon minut knackade det på dörren och jag hann inte ens in i hallen innan Louis kom inspringandes och slängde sig i soffan. Efter honom kom resten av killarna och två tjejer, jag log mot dom och fick snabba och oväntade kramar av killarna innan jag vände mig om mot tjejerna.
-I’m Eleanor, Louis’s girlfriend but call me El. Sa hon med brunt rakt hår och kramade om mig lite snabbt jag log mot henne innan jag vände mig mot den andra tjejen.
-Danielle, Liam’s girlfriend and you can call me Dani. Sa hon och satte några av hennes lockiga hårstrån bakom örat innan även hon gav mig en snabb kram.
-I’m Heart, nice to meet you! Svarade jag och gick fram till hyllan med våra filmer där killarna redan stod och trängdes. Dom valde skräckfilmer och jag skrattade lite åt dom, jag var inte särskilt känslig för skräckfilmer men det visste ju inte dom.
Efter den första filmen bestämde killarna att vi skulle kolla på en komedi, Danielle och Eleanor sov med huvudna lutade mot varandra.
-You seriously thought that movies were scary? Don’t be such girls! Sa jag med en retsam ton och slog till Harry och Niall på axeln.
-You didn’t? Utbrast Zayn förvånat.
-Nope! Svarade jag och mer minns jag inte men när jag vaknade igen låg jag i min säng, jag gick ut till vardagsrummet och hittade alla killarna sovandes på varandra men jag hörde Eleanor och Danielle ute i köket.
-Good morning girls! Sa jag och log åt hur dom båda som stått med ryggen vänd mot dörren, hoppade till.
-You scared the crap out of me! Utbrast Eleanor och jag garvade medans Danielle stod bredvid henne och försökte andas normalt igen.
-Sorry about just falling asleep like that, all of us. I mean it’s your apartment! Sa Dani efter en stund.
-What? No! It’s totally fine you are my friends, my things are your things as long as you don’t steal them. Svarade jag och blinkade mot henne, både hon och El började skratta och efter en stund låg vi alla och vred oss av garv på golvet. Egentligen vet jag inte vad som var kul men det var sån jag var och lyckligtvis verkade dom vara det också.
-What the hell are you guys doing? Jag tittade upp och mötte fem förvånade ansikten och jag satte mig upp men blev genast yr och la mig ner igen.
-TO QUICK, TO QUICK! Ropade jag och killarna skrattade lite innan jag hörde hur de satte sig ner vid bordet. El och Dani satte sig i jämte dom och efter en liten stund reste jag mig med men jag ställde mig vid spisen.
-Okay, so who wants pancakes? Frågade jag och killarna blev helt galna.
-WOW, someone likes pancakes. Sa jag och drog upp mobilen och skickade iväg ett snabbt sms till Mo eftersom hon blir sur om jag inte bjuder över henne när jag gör pannkakor, vad än klockan är.
Jag började steka pannkakorna och efter ett tag hörde jag hur dörren smälldes upp och en jacka som slängdes på golvet.
-PANNKAKOR! AAAAAAAHHH!!!!!!!!! Skrek hon och sprang in i köket och hoppade upp på min rygg.
-Ugh, we’re not alone! Sa jag och nickade med huvudet bak mot bordet där alla satt med småchockade miner och Mo vände sitt huvud mot dom.
-Hello my name is Mo. Sa hon som att det hon precis gjort varit fullt normalt. Hon hoppade ner från min rygg och satte sig rakt ner i Harrys knä eftersom att det inte fanns någon stol, Harry såg förvånad ut medans jag bara skrattade och Mo såg helt oberörd ut.
-She does that, she’s not normal. AT ALL! Sa jag och log mot honom och killarna började skratta lite smått medans Dani och El än en gång låg på golvet.
-What’s so funny? Frågade Mo efter ett tag och jag log mot henne.
-You… hon avbröt mig
-SHUT UP YO ARE BURNING MY PANCAKES!! Skrek hon och fick ett panikartat ansiktsuttryck, jag suckade.
Mo då…

Mitt första kapitel, ah borde egentligen sova nu eftersom det är skola imon men jag kände mig lite tvingad till att skriva klart detta eftersom att det borde kommit ut för länge sedan. Jag fick dåligt samvete helt enkelt...!


Men ge mig feedback då!

/Olivia.

Detta kapitlet var skrivet av Olivia och hon vill ha feedback på vad hon kan förbättra!
Kommentera!!


Frågor, kommentera eller skicka iväg ett mail till mailadressen som står längst ner i menyn!


/Embla, Izabella & Olivia.



Tear us apart. Kapitel 1.


Tattoos, Celebrities and football!


Jag strök fingret över plasten som var lindad runt min fot, det sved fortfarande men det var det värt. Jag kunde knappt själv fatta att jag hade vågat gör tatueringen eftersom att jag alltid varit rädd för nålar och smärta men det gjorde inte lika ont som jag förväntat mig och resultatet var underbart och helt klart värt det. I flera veckor hade jag grubblat över vad jag ville att det skulle stå och med lite hjälp från Mo stod det nu Dance like nobody’s watching på min fot. Jag slängde en sista blick på min fot innan jag kröp in under täcket och föll in i en djup sömn.

 

När jag vaknade nästa morgon var det första jag gjorde att kolla på min fot, jag tog bort plasten och studerade själva tatueringen innan jag snabbt smörjde in den och satte ett bandage över. Jag klev upp ur sängen och kollade ut genom fönstret för att mötas av en strålande sol, jag log automatiskt medans jag gick in i min WIC och tog fram kläder. Det fick bli ett par ljusa jeans shorts och en vit tubtopp som jag matchade med ett gul/brunt skärp och mina vita converse och ett par ringar, jag borstade igenom håret och drog på mig lite maskara innan jag tog min väska och sprang ner för trappen.

 

Det var tisdag och vi skulle ha en hel dag med fotboll så jag började inte förrens elva vilket betydde att jag var själv hemma. Jag satte på radion och log när jag hörde vilken låt som började spelas, What makes you beautiful med One Direction. Jag gillade deras musik men var ändå inte något direkt fan medans Cara och Carla inte slutade prata om dom vilket var, som allt annat de gör, otroligt irriterande. Jag åt en macka och drack ett glas juice innan jag stängde av radion och gick ner för trapporna till garaget och mot min sprillans nya bil. Borskämd som jag är hade pappa köpt den till mig förra månaden och jag hade inte mycket val än att ta emot den även om jag hatar att ha dyra saker bara för att jag kan.

 

När jag svängde in på parkeringen stod Mo redan där och väntade så jag skyndade mig med att parkera och sprang mot henne. Vi möttes i en stor kram och tog armkrok och gick in i skolan, som vanligt vändes allas blickar mot dörren när den öppnades och jag önskade bara att folk kunde sluta stirra!

 

-Heart, Mo over here! Hörde vi Cara ropa utifrån gården framför idrottshallen, där hon Carla och några äldre killar stod och rökte. Eftersom att de rökte ignorerade vi hennes rop totalt och började gå mot omklädningsrummen för att byta om innan vi började. Om det var något jag var emot var det rökning och att komma försent, rökning är äckligt och att komma försent är bara respektlöst. När vi kom in i korridoren som innehöll åtta omklädningsrum, fyra för killarna och fyra för tjejerna, kom Cara och Carla springandes bakom oss.

 

-We called your name, why didn’t you come to us? Sa Carla med en kaxig ton.
-Yeah, you can’t just ignore us like that. Fortsatte Cara med samma ton och jag vände mig mot dom och skrattade hånfullt.

 

-Oh, we can’t? Well watch us. Sa jag och vände mig mot Mo och gick in i ett av omklädningsrummen. Lyckligtvis spelade varken Cara eller Carla fotboll utan dom var cheerleaders så nu skulle vi slippa dom i alla fall fram tills lunch.

 

Jag bytte om till ett par vita shorts och en svart t-shirt som jag fått av Mo där det stod ’Bara för att jag har het rumpa’ och en pil som pekade ner mot min rumpa. Texten var på svenska så det var typ bara jag och Mo som visste vad det stod vilket bara gjorde det hela mycket roligare. Jag satte upp mitt hår i en hög tofs innan vi sprang ut i hallen, Mo hade ett par vita shorts och en grön tröja där det stod ’Vafan stirrar du på’ på en varningsskylt som satt över brösten även den texten var på svenska så alla stirrade ju extra mycket på den vilket gjorde det hela ännu roligare.

 

När vi kom ut i hallen höll killarna i laget på och värma upp. Jag och Mo är dom enda tjejerna i skolan som valt fotboll som inriktning och därför spelar vi med killarna men jag måste erkänna, vi är waay better than them.

 

-Okay, Heart! Mo! Run five laps around the gym and then stretch a bit! Vi gjorde som Mr.Morrison våran lärare/tränare sa åt oss och började springa runt hallen. Fem varv var ingen ting med en del av killarna svettades efter bara några varv medans jag och Mo enkelt sprang varven och sedan stretchade vi en stund innan vi satte oss och väntade på att killarna skulle bli klara. När alla hade stretchat började vi med att öva passningar till varandra, jag fick vara med Luke som är troligtvis den bästa killen på fotboll i laget medans Mo fick va med Joey som inte har något bollsinne alls.

 

Jag och Luke passade hela kvarten utan att missa en enda boll och när det var dags för match gick jag fram till Mo som såg extremt irriterad ut eftersom att Joey alltid skjutit minst en meter ifrån henne.

 

-Ey Mo, hade du det kul? Såg vilka underbart perfekta passningar J gav dig! Ropade jag och hon blängde surt på mig medans alla andra gav mig förvirrade blickar pågrund av svenskan.

 

-Heart, we talked about this. No Swedish in class, thank you. Sa Mr.Morrison och tittade på mig med en allvarlig blick. Jag bara nickade eftersom att jag inte litade på att jag skulle kunna få ut något svar utan att börja skratta. Mr.Morrison är en man i 50 års åldern som alltid har en visselpipa och ett tidtagarur runt halsen sen har han glasögon och när han pratar med en kollar han över glasögonen vilket ser extremt roligt ut.

 

Han delade upp oss i tre lag och jag hamnade med Mo, Luke, Jacob och Paul. Tack gode gud för att vi inte hamnade med Joey tänkte jag och sneglade mot honom där han satt med sitt lag på bänken och väntade på deras tur att spela. Plötsligt hör jag hur Mr.Morrison blåser i visselpipan och spelet är igång, jag som spelar anfall lyckas stjäla bollen från en minst sagt långsam Jack som försökt dribbla förbi mig i snigelfart. Jag skjuter och gör mål samtidigt som jag hör hur alla i mitt lag jublar. Ungefär så fortsätter det antingen gör jag mål eller Luke och resultatet blev 7-0 till oss. Eftersom att det laget som förlorade skulle möta det tredje laget fick vi gå och äta innan vi skulle komma tillbaka så jag och Mo sprang in i omklädningsrummet duschade snabbt och jag drog på mig mina kläder innan jag sprutade på mig lite parfym, tog min väska och drog med mig Mo ut till min bil. Vi satte oss i den och jag började köra mot milkshake city dit vi alltid åkte på lunchen eftersom att skolan inte serverade ätbar mat. Till vår stora lättnad satt inte Cara och Carla där och väntade på oss som vanligt och vi insåg att vi var tidiga.
Marco som alltid jobbade när vi kommer in på lunchen kollade förvånat på oss.

 

-You girls are early, I hope you are not skipping class? Sa han och höjde på ögonbrynen och jag skrattade lite.
-Don’t worry, we just got out of class early because we owned the other team in football! Sa jag och nu var det hans tur att skratta, han sa åt oss att gå och sätta oss så skulle han komma ut med det vi alltid beställde vid lunch. En mellan jordgubbsmilkshake och en grillad ostmacka, efter tio minuter stod detta på bordet framför mig och jag högg in på den otroligt goda lunchen.

 

-Tack gode gud för Marco och milkshake city utan dom skulle vi svälta ihjäl! Utbrast Mo när vi var klara och jag kunde inte annat än att hålla med henne medans jag skrattade åt hennes belåtna min. När vi reste på oss kom fem killar med luvor inspringandes och ställde sig vi disken jag tittade ut genom dörren och möttes av flera papparazzis och hundratals skrikande tonårstjejer.

 

-Vafan? Sa jag och gav Mo en förvånad blick med fick bara en axelryckning tillbaka. Marco stod nu och snackade med killarna och jag funderade på hur vi skulle kunna komma ut och när jag slängde en snabb blick på klockan märkte jag att det inte var mer än tio minuter kvar innan vår match skulle börja. Jag gick fram till Marco och knackade honom på axeln han vände sig om och log mot oss.

 

-Hello girls was the food good today aswell? Sa han fortfarande med ett stort leende på läpparna.
-It was amazing as always but we are kind of in a hurry we have to be back at school in less than ten minutes and we can’t really get out of here. Sa jag och kunde inte hjälpa men att känna mig lite stressad.
-Right school, come here you can take the back door! Sa han och började gå in mot köket och jag tänkte precis gå efter honom när jag hörde en harkling bakom mig, jag vände mig om och möttes av fem vackra ansikten och det tog ett tag innan jag insåg vilka det var. Självaste One Direction, som sagt inget massivt fan men ändå!

 

-Sorry about that! Sa han med lockigt hår, ehrm… Harrry, Harry var det!
-Oh it’s okay but as you maybe heard we’re kind of in a hurry so we gotta go! Sa jag och flashade ett leende innan jag snabbt gick dit Marco försvunnit någon minut tidigare.

 

När vi äntligen satt i bilen på väg tillbaks till skolan började Mo garva.
-Tänk om C&C skulle vara där dom skulle flippat. Aaah, det är One Direction! Sa hon och började låtsas fangirla vilket fick mig att börja skratta vilket inte var så smart eftersom att jag körde. Efter bara några minuter var vi framme vid skolan igen och vi sprang in till omklädningsrummet slängde på oss kläderna och sprang in i hallen. Vi kom ut genom dörren samtidigt som killarna kom från andra hållet och dom kollade på oss konstigt troligtvis eftersom att vi var helt andfådda och vi började skratta och ramlade ner i en hög på golvet bara för att få mer konstiga blickar från både killarna och Mr.Morrison. När vi äntligen samlat oss spelade vi matchen och även denna vann vi, 6-1 till oss.

 

När jag svängde in på min gata såg jag en stor flyttlastbil stå vid mitt lägenhetshus och höll på att tömmas av ett gäng flyttgubbar. Jag skrattade åt deras sura miner innan jag svängde ner till garaget och parkerade innan jag tog hissen upp. Väl uppe på min våning möttes jag av flyttgubbarna som höll på att lyfta in kartonger och möbler i de fyra lediga lägenheterna i jämte min. När jag höll på att låsa upp min dörr fylldes trapphuset av skratt och jag vände på huvudet mot trappan för att se vart det kom ifrån, upp för trappan kom fem bekanta killar och de verkade känna igen mig med eftersom att en av dom, Louis, pekade på mig.

 

-Hey, that’s the girl from milkshake city! Skrek han och det ekade så att jag var tvungen att hålla för öronen vilket fick min bag att falla till golvet med en hög duns.
-Jäääävlar! Utbrast jag och kollade på väskan, när jag vände upp blicken igen möttes jag av fem förvånande ansikten. Jag skrattade lite och förstod precis varför som såg ut som dom gjorde.
-I’m half Swedish, okay? Sa jag medans jag låste upp dörren och öppnade dörren.

 

-Honey is that you? Hörde jag min pappas röst inifrån,
-It’s me dad! Ropade jag tillbaka och fick ett snabbt okay som svar.

 

-I guess it’s your mom who’s Swedish then? Frågade Liam med ett leende.
-Yepp and speaking of my mum I have to go get her from the airport like now. Sa jag efter att jag märkt att klockan redan slagit fem.
-Where has she been? Frågade Harry och studerade mig från topp till tå.
-Caribien, working! Sa jag och satte mig på knä framför min väska som låg i dörröppningen, jag drog ut en munktröja och drog den över huvudet innan jag slängde in väskan innan jag ropade till min pappa att jag skulle åka.

 

-What is your mum working with? Frågade Niall denna gången och kollade rakt in i mina ögon.
-Wow alot of questions but she’s a photographer who’s waiting at the airport and I really have to go. But I’ll see you around! Sa jag medans jag sprang nerför trapporna till garaget för att sätta mig i bilen och gasa iväg mot flygplatsen.

 

-Mamma, MAMMA! HÄR BORTA! Jag sprack upp i ett leende när jag såg mamma med sitt långa blonda hår som vanligt stramt uppsatt i en tofs, min mamma var 33 år gammal men såg ut som max 25.
-Åh, Heart älskade lilla gumman jag har saknat dig! Sa hon när hon kramade om mig. Hon reste mycket med sitt jobb för att åka till platser och fotografera kändisar men hon brukade vara borta i minst en vecka men nu hade hon varit borta i nästan en månad och jag hade saknat henne något enormt och det var därför jag sagt att jag skulle hämta henne på flygplatsen.
-Kom nu mamma! Skrattade jag när hon fortfarande inte slutat krama mig och jag fick dra mig loss från kramen men jag tog snabbt tag i mammas hand så det kändes som jag var liten igen. Jag drog med henne till bilen och vi lastade in hennes väskor och åkte hemåt.

 

Efter middagen stängde jag in mig på mitt rum eftersom att jag inte orkade med mammas och pappas gullande med varandra, visst ni är kära men snälla låt mig slippa se det! Jag snörade av mig mina converse och studerade min fot, jag hade nästan glömt bort min tatuering och kom på att jag inte berättat om den för mamma. Vi hade diskuterat detta jätte länge och både mamma och pappa sa att jag fick tatuera mig så länge jag var hundra procent säker eftersom att det är permanent.

 

-Mamma! Jag vill visa dig något! Ropade jag och bara sekunden senare möttes jag av mammas nyfikna blick i dörröppningen, jag klappade på sängen precis vid min fot som ett tecken att hon skulle sätta sig ner. Jag hade gömt foten under täcket och när pappa såg det log han mot mig som för att säga att han visste att jag skulle berätta.

 

-Jag gjorde det. Sa jag och kollade mamma i ögonen hennes blick ställdes om till förvåning och jag visste att hon förstod precis vad jag menade eftersom att vi pratat så mycket om det de senaste månaderna.

 

-Var? Jag vill se. Sa hon och jag såg på henne att hon var uppspelt så jag tog bort täcket och blottade tatueringen som satt på utsidan av min högra fot.
-Wow, den var fin. Sa hon och log mot mig jag bara nickade och kramade om henne. Så satt vi i flera minuter innan jag bestämde mig för att gå en promenad. Jag lindade in min tatuering i ett tunt lager plast innan jag satte på mig ett par gladiator sandaler med klack tog på mina solbrillor och tog med mig telefonen och hörlurarna och började gå dit jag alltid gick, bryggan. Det var egentligen en gammal fiske hamn som användes när båtarna åkte på floden men nu var det mer en övergiven stenbrygga dit knappt ingen gick. Precis när jag kom fram till bryggan började A-team med Ed Sheeran spelas i mina öron och jag log, jag älskade denna låten och omedvetet började jag sjunga med. När låten var slut tog jag ur hörlurarna ur öronen och la telefonen bredvid mig och helt plötsligt hörde jag applåder bakom mig. Jag stelnade till, hade någon hört mig, det blev ju inte precis bättre av att när jag vände mig om möttes jag av inga mindre än Zayn, Liam, Louis, Niall och Harry bara världens just nu kändaste pojkband.

 

-You weren’t suppose to hear that. Sa jag och kollade ut över den fina floden.
-But we did and it was amazing! Sa en röst som jag tror tillhörde Harry men eftersom att jag satt med ryggen mot kunde jag inte bekräfta det.
-Erhm, thanks I guess. Sa jag och reste mig upp . –But I really have to go now. Fortsatte jag.

 

-Okay, maybe next time you can show us you tattoo. Sa Zayn och blinkade mot mig, jag kollade som av en reflex ner och blev medveten om den alltför osnygga plasten satt om min fot och jag kollade upp igen.
-Yeah and how do you know I just don’t like to wrap my feet up in plastic. Sa jag och blinkade tillbaka innan jag började gå tillbaka. När jag kom tillbaka till lägenheten var det helt tyst och jag insåg att klockan var rätt mycket och att jag borde sova just nu så jag låste dörren efter mig och smög in på mitt rum. Jag drog av mig mina kläder och la mig tillrätta i sängen och höll precis på att somna när jag insåg något, jag glömde min telefon vid bryggan…


Sådär första kapitlet, ge mig feedback! Jag vet att det var långt och troligtvis inte så bra men man blir ju bättre med tiden right & sen är det inte bara jag som skriver på bloggen utan Olivia & Embla som båda skriver något så otroligt mycket bättre än mig ;).

 

/Bella.


Detta kapitlet var skrivet och Izabella (Bella) och vi vill ha feedback på vad hon kan förbättra och ideer till vad ni vill ska hända i novellen framöver, vi har lite saker planerade men vi är alltid öppna för förslag. Antingen kommenterar ni eller så skickar ni iväg ett mail till: [email protected]

 


/Embla, Izabella & Olivia.


(Mailadressen finns också längst ner i menyn)



 



Tear us apart.


Vi presenterar personerna!

Namn: Heart Weller.
Ålder: 17 år.
Intressen: Spela fotboll & Dansa.
Annan Fakta: Heart är halv svensk och halv engelsk och pratar båda språken flytande. Hon har långt blondt hår och blåa ögon. Bor i en väldigt stor lägenhet i centrala London med sin mamma och pappa. Hon går på en idrottsskola med inriktning fotboll och är "populär". Väldigt skicklig fotbollsspelare.

Namn:
Mortisha 'Mo' Reud
Ålder:
17 år.
Intressen: Teckna och spela fotboll
Annan Fakta: Mortisha brukar kallas Mo. Är en av Hearts bästa vänner. Bor med sin mamma pappa och lillasyster Louise i ett litet hus utanför London. Mortishas föräldrar är från Sverige så hon pratar svenska med dom och med Heart.

Namn: Nina Weller.
Ålder: 33 år.
Intressen: Fotografera och styla folk.
Annan Fakta: Hearts mamma, från Jönköping Sverige och jobbar som fotograf.

Namn:
Scott Weller.
Ålder: 36 år.
Intressen: Att grilla och ordna stora grillfester.
Annan Fakta: Hearts pappa, från Manchester England och jobbar som känd kock på en stor restaurant.

Namn: Charlie Minouge.
Ålder: 17 år.
Intressen: Surfa, dansa och skriva.
Annan Fakta: Hearts andra bästa vän som hon kan lita på. Bor i Australien och har bara träffat Heart två gånger men är ändå jätte nära vänner. Brukar tävla i surfing och dans.

Namn: Cara Dash.
Ålder: 17 år.
Intressen: Killar, cheerleading.
Annan Fakta: En av Hearts såkallade vänner, hänger efter henne som en liten svans.

Namn: Carla Jaxon.
Ålder: 17 år.
Intressen: Killar, cheerleading.
Annan Fakta: En annan av Hearts såkallade vänner, hennes andra "svans".

Sen kommer våra fina killar in men jag gissar att ni vet allt sådant om dom, sen kommer Danielle och Eleanor vara med i novellen också så ni kan ju lista ut vilka novellen INTE kommer handla om! 


/Embla, Izabella & Olivia.

Nyare inlägg

© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau