If You Never Try, You'll Never Know. Kapitel 11.

Previously:
Jag satt i passagerarsätet i Brandons bil, Brandon körde och de andra två killarna satt i baksätet. Backseat Serenade av All Time Low spelades på hög volym i bilen och vi alla sjöng med, på största möjliga oseriösa sätt. Jag skrattade åt hur löjliga vi måste se ut och låta för alla som såg oss men jag kunde inte bry mig mindre. 
Jag älskade sådana här tillfällen med mina vänner. Tillfällen där vi bara kunde bete oss så omoget som möjligt och bara skratta och sjunga och bara ha extremt roligt.
Jag älskade mina vänner.

Jag satt i den otroligt obekväma stolen och väntade på att Mr. Dawson skulle komma. Vi hade ett möte med honom om ett framtida gig på Funky Buddha men han hade inte kommit än och vi hade suttit i detta konferensrum i nästan en halv timma nu. Jag suckade och låste upp min telefon. Jag klickade mig in på Twitter appen, bara för att ha något att fördriva tiden med, och scrollande ner på tidslinjen.
Callum hade tweetat för bara någon minut sen och jag log åt vad han hade skrivit och bestämde mig för att svara honom. Jag scrollade sedan igenom våra mentions som strömmade in. Jag skrattade åt en del av svaren på våra tweets men hann inte svara innan dörren öppnades och Mr. Dixon klev in, följd av en yngre kvinna med en tajt bakåtslickad hästsvans som bar på en iPad.
"Guys, Emma" hälsade Mr. Dixon och slog sig ner mitt emot oss. Kvinnan satte sig på stolen bredvid och klickade igång iPaden.
"This is my assistent Colette Wotton" han presenterade kvinna som tittade upp snabbt och gav oss ett artigt leende. Jag log tillbaka innan jag vände mig mot Mr. Dixon.
"So we at Funky Buddha would love to have you back, especially concidering the great response that you recieved" sa han och signalerade till Colette att ta över.
"We've been trying to find a day when you can play and we've managed to clear out next friday and would like to offer that night too you" sa hon och läste av iPaden.
"We were thinking that it would go something like last time" Mr. Dixon tog över.
"You play a gig that's similar lenght to your last one but with some more originals if you have some because they were great" fortsatte han och tystade sin mobil som börjat ringa i hans ficka.
"Sound good to us, we're free next friday. Right?" Brandon kollade på oss andra tre för bekräftelse och vi nickade.
"Yes it sounds awesome and it will be so great to get the honors to play there again especially concidering the last time" log jag och ställde mig upp efter att Mr. Dixon och Colette gjort just det. Jag skakade hand med Mr. Dixon och mottog ännu ett artigt leende ifrån hans assistent.
"We'll see you next friday" var det sista Mr. Dixon sa innan han lämnade rummet. Jag vände mig emot killarna och log stort.
"This is awesomeee" sjöng jag lyckligt.   

 

"I'm home!" ropade jag in i det stora huset. Jag möttes av mina systrars skratt och lätet av något som stektes i köket. Jag luktade på oset som spred sig i huset och log, Catherine lagade fisk. Min favorit. Jag sparkade av mig skorna och hälsade på mina systrar, som lekte i vardagsrummet, innan jag fortsatte in i köket. Till min stora förvåning så satt båda mina föräldrar vid matbordet och pratade medan Catherine lagade mat.
Jag hälsade på Catherine först innan jag slog mig ner vid mina föräldrar som slutat prata och kollade på mig.
"Hi" sa jag enkelt och mottog en kyss på kinden ifrån min pappa, så som man borde hälsa enligt honom.
"Hi there pumpkin" svarade pappa och la armen om mammas stol. Även om min pappa jobbade extremt mycket så hade jag alltid varit pappas lilla flicka. Han hade alltid sett till att ha mer än tillräckligt med tid för mig, åtminstone medan jag var liten. Efter att jag växt upp och funnit andra intressen, så som musik, så hade han dragit sig undan mer och mer och nu såg jag honom knappt.
"Hi dad, mum" hälsade jag och lutade mig tillbaka mot stolsryggen. Jag kunde se hur det tog emot i mamma när jag inte behöll en perfekt hållning men som vanligt så brydde jag mig inte, jag var inte lika pryd som henne. Hade aldrig varit och skulle aldrig bli.
"How was wherever you were at?" frågade mamma och strök bort rynkorna som formats på hennes blus.
"I went to a meeting and it was great thanks for asking" svarade jag artigt.
"Any gigs for you and your band coming up?" Nu var det min pappa som undrade och jag log mot honom.
"Yes we have a big one next friday which was what the meeting today was about" svarade jag och skulle precis säga något mer innan jag avbröts av Catherine som meddelade att maten var klar. Mandy och Juliette kom in i köket och vi satte oss alla och åt tillsammans. Som en riktig familj.
förlåt för att det kom sent idag men det har varit lite problem med blogg.se och tidsinställningen
kommentera!
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Kommentarer


Mickaela

Jätte bra! :)
Förlåt för att jag är ursel på att kommentera, har sjukt mycket i skolan, går på mediciner och är sjuk från och till så har inte orkat, sorry!

Kramar <3

Svar: Tack :)
Åh jag är ledsen, är du okej?

xxEmbla.
eionovels.blogg.se

Mickaela

Var inte ledsen, förhoppningsvis blir det bra, ska ev. genomgå två operationer, en mindre (ev. detta året) och en större inom 1-3 år (dock blir det bättre då, inget allvarligt). Men är sjukt från och till utöver det, och blir inte bättre, snarare tvärrtom. vi har ingen aning om vad de är, läkarna vet ej heller men ja, det löst sig nog förhoppningsivs, men mina högsta drömmar kommer aldrig genomföras... <3

Ska försöka bli bättre på att kommentera, lovar att försöka, men som sagt, är sjuk från och till samt har mycket i skolan.

Svar: Vad är det som har hänt? Du behöver inte svara om du inte vill men om du bara inte vill ta det på bloggen där alla kan se så kan du maila eller skicka på KIK (emblaschau) om du vill att bara jag läser så kan du skriva EMBLA i ämnesraden i mail Men som sagt, du behöver absolut inte säga något blir bara orolig för dig <3
Det är lugnt Mickaela, vi förstår xx

xxEmbla.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau