Should've Taken The Chance. Kapitel 42.

Previously:
”How are you now?” frågade jag Niall medan jag ställde in kopparna i diskmaskinen.
”I’m fi-” började han men ändrade sig snabbt. Han slickade sig om läppen och log emot mig.
”I’m better” sa han sedan och jag nickade.
”That’s good” svarade jag log tillbaka.
”I should probably get back though” sa han och jag nickade och följde honom ut i hallen. Han satte på sig sin jacka och sina skor innan han gav mig en stor kram hejdå.
”Call me tomorrow, will you?” frågade jag och han nickade försäkrande.
”I promise. Bye Sky!”
”Bye”
 
 

”Cher Lloyd and will.i.am on stage in two. Two minutes everybody!” ropade en utav producenterna och Cher ställde sig nervöst bakom de stora dörrarna och kollade bort emot mig. Jag gav henne en tumme upp och mimade ’good luck’ innan musiken drog igång och hon gick ut på scenen. En minut efter henne gick Will.I.Am på och skriken ökade ytterligare några decibel och det var knappt så att jag kunde höra deras sjungande bak till där jag stod, mitt i vimlet böand ala stylister och nervösa deltagare och dansare som stretchade lite överallt. Jag kände en knackning på min axel och vände mig om för att se Konnie.
”Xtra factor studio now, we need to do the last on the script” sa hon stressat och jag nickade.
”I just need to..” sa jag och pekade bort emot omklädningsrummet där One Direction befann sig nu innan de skulle på och uppträda med Robbie Williams.
”Hurry” sa hon bara och vi satte av i varsitt håll. Jag knackade på dörren men väntade inte på något svar utan klev bara rakt in och möttes utav fem tonårskillar som såg vettskrämda ut.
”Sky” hälsade Louis och försökte sig på ett leende.
”You five look like someone just ran your dog over” kommenterade jag och gick emot soffan där Niall satt och såg ut som om han var i sin egen lilla värld.
"Hi there" hälsade jag och satte mig i jämte honom.
"Oh, hi Sky. I didn't see you come in" svarade han förvånat men med ett leende.
"I figured, you looked like you were deep in thought. Care to share what's up?" svarade jag och han bara ryckte på axlarna som svar.
"Nerves?" gissade jag och han nickade.
"You'll be fine. Now, relax before you go on stage with Robbie and think about me who have to go write scripts" sa jag och ställde mig upp och drog in honom i en kram.
Jag släppte honom och vände för att lämna rummet men stannade till i dörren och vände mig om och kollade på en otroligt nervös Niall.
"Good luck" sa jag och han såg genast mycket lugnare ut.

 

"What time is it?" frågade jag Konnie när vi suttit och skrivit på manuset ett bra tag.
"Eum, almost results time" svarade hon och jag nickade.
"How long?" frågade jag och hon kollade på sin klocka igen.
"Like now" sa hon sedan och ställde sig upp.
"Yeah they're starting" sa hon och vi båda klev ut på den lilla balkongen som fanns utanför Xtra factor studion och som gav oss en klar syn utav vad som pågick på scenen.
"Welcome back. It's time to reveal the three acts that make it through to the second part of this years finale. This, is the X factor!" sa Dermot och deltagarna, med mentorerna, klev ut igenom de stora dörrarna. Jag lät min blick glida över de fyra kvarstående akterna och såg att alla såg extremt nervösa ut, alla utom Cher. Jag hade haft ett långt prat med henne innan kvällens program börjat och hon hade talat om för mig att hon var 99% säker att hon skulle åka ut ikväll för hon tyckte inte att hon kunde mätas med One Direction, Rebecca och Matt. Men hon hade också berättat att hon tyckte att det var okej och att hon bara tänkte gå ut ikväll och ha roligt och att hon var stolt över sig själv och hur långt hon har kommit.
"The first person through to the second night of the final is..." sa Dermot och spänningen la sig över rummet.
"Rebecca" avslöjade han och publiket jublade högt när Rebecca chockat kramade om Cheryl och tog sig av scenen.
"In no particular order the next act through is..." sa han och än en gång blev publiken tysta och väntade på Dermot.
"One Direction" ropade han och jag andades lättat ut, med ett leende, och klappade mina händer.
"yes" viskade jag och lyckades få en skymt ut av Nialls leende innan även de tog sig av scenen. Nu stod det alltså emellan Matt Cardle och Cher Lloyd, vem skulle gå vidare och vem skulle behöva åka hem. Dermot vände sig emot de resterande deltagarna.
"Now, it's important to know that there is no bottom two this week. One will go through and one will be sent home, who will it be?" sa han och jag såg Matt dra in ett skakigt andetag medan Cher mimade 'it's okay' till någon i publiken. Hon var verkligen säker på att hon skulle få åka hem.
"The person through is... Matt!" avslöjade Dermot och publiken fylldes utav både jubel och folk som blev ledsna över att Cher fått lämna. Dermot avbröt Matt och Chers kram för att kunna få prata med Cher och till min förvåning syntes inga tårar alls hos henne. Dermot frågade henne lite hur hon kände sig och visade sedan hennes tid i X factor och hon tackade sedan en massa människor innan hon och Cheryl  lämnade scenen och de tre återstående akterna klev ut igen. Dermot ställde den självklara frågan 'hur känns det' och alla tre akterna svarade att de var super glada och exalterade över att ha gått vidare.

 

"Niall" ropade jag och sprang glatt emot honom som just nu stod med ryggen emot mig och pratade med sin mamma och sin bror. Långt bak i huvudet så registrerade jag att jag inte träffat Nialls mamma än men jag hann knappt tänka tanken innan jag drogs in i en kram utav Niall.
"We're throughhhhhhhhh" sa han lyckligt och drog ut det sista ordet och började hoppa på platsen.
"I knooooow!" retades jag och drog mig ur kramen och Niall bara fortsatte hoppa runt. Jag
skrattade åt honom innan jag vände mig emot hans mamma och hans bror.
"Hi I'm Sky" hälsade jag på Nialls mamma.
"I know" log hon och tog min hand, "I'm Maura, Nialls mum" sa hon sedan och jag skrattade lite lätt.
"I know" mimade jag henne och hon sprack upp i ett stort leende. Jag vände mig sedan emot Greg och log.
"Hi again" sa jag och han log.
"Hi again" svarade han och vi alla vände våran uppmärksamhet emot Niall som nu lugnat ner sig något och hade ställt sig med armen om Maura som stolt kollade på sin son.
"My little baby" sa hon och smekte honom över kinden, "I'm so proud of you" sa hon och Niall såg ut att kämpa emot tårarna när han torkade bort hennes.
"Mum don't make me cry, please" bad han och kollade henne djupt i ögonen "I love you mum" la han sedan till och drog in henne i en kram.
"I love you too" svarade hon och kramade om honom hårdare.
Kommentera på bra så kommer nästa kapitel på onsdag! :)
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx
 

Kommentarer


Anonym

skitbra!

Svar: thankyou
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Bella

Jag är riktigt glad nu när kapitlet kom :) Lika bra som alltid!

Svar: aaw, tack :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Bella

Jaha, det var visst ingen annan än jag och en till som såg den sista meningen "kommentera på bra nu så kommer nästa kapitel på onsdag" eller så är det väl några som är riktigt lata och inte ens orkar skicka en liten kommentar! *suck* hoppas det kommer ett kapitel ändå! :)

Svar: haha, nej det är lite synd. Vi hoppas på att få upp det imon, har bara lite fin justeringar att göra eftersom vi skriver ifrån tre separata håll ;)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Anonym

Nästa kapitel tack!


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau