Previously:
”I just wish everything bad to leave her alone, she doesn’t deserve all that” klagade jag och släppte ut ett skakigt andetag.
”She really doesn’t” höll Liam med och stök sin hand, tröstande, över min rygg.
”I don’t know what do to guys. I feel like I need to be a big support for her now, as she has been for me, but she tells her self that she doesn’t care about it so I don’t know how to!” sa jag och tittade hjälplöst upp emot killarna.
”I just don’t know” mitt huvud träffade hårt kudden igen och jag suckade med gråten i halsen. Min lilla bästa vän. How come everything bad happens to all the good.

Efter allt drama som hänt i mitt liv de senaste dagarna så var det mer än skönt att vara tillbaks på jobbet. Idag stod besök hos deltagarna på listan. Jag och Konnie skulle bege oss till X factor huset, där deltagarna befann sig, och hälsa på dem och ge dem ett par snabba om när allt skulle köra igång. Det skulle bli hektiskt när allt faktiskt väl körde igång, men jag längtade något otroligt. Jag ville verkligen ha något som skulle ta upp 100 % utav mina tankar varje dag, så att jag inte skulle ha någon tid att älta triangeldramat jag nu hamnat i.

”Hi babe” hälsade Konnie med en kram när vi möttes vid bilen som skulle ta oss ut till huset.
”Hi doll, how’s everything?” frågade jag och gled in i bilen.
”Going good. How’s everything with yourself?” hon gled in efter mig och drog igen dörren efter sig.
”I’m alright” svarade jag med ett leende och bilen började köra.
”So you excited to start the lives now” frågade hon och jag nickade.
”So excited, I’m ready for the chaos!” skrattade jag och Konnie log,
”Well chaos it will be” svarade hon skrattandes. Jag vände mig om och lät blicken följa träden som susade förbi utanför bil fönstret. Jag njöt utav tystnaden som sakta la sig över oss, det var skönt att kunna sitta ensam i mina tankar men ändå inte känna sig… ensam.
”Sky? We’re here” hörde jag Konnie säga och jag drogs ur mina djupa tankar när jag såg hur det mysiga lilla huset uppenbarades framför oss. Bilen stannade för oss at kliva ut och när vi gjort det så vände bilen om och körde tillbaka. På schemat idag så fanns det olika aktiviteter vi skulle göra med deltagarna för att alla skulle trivas med varandra och bo i en trevlig miljö.
”Let’s do this poo” sa jag leendes till Konnie och satte av emot dörren. Japp, let’s do this poo.

”Okay, so I’m gonna divide you into teams” ropade jag och kollade menandes på min del utav ”deltagar klungan” Konnie var på framsidan utav huset med den anda halvan. Jag hade fått äran att få One Direction, Cher Lloyd, Aiden Grimshaw, Rebecca Ferguson, F.Y.D och Wagner. Jag var faktiskt riktigt nöjd med min del efter som det verkade som att jag fått de som var mest positiva till aktiviteterna som skulle hända under denna dag.
”Okay team number one! Niall, Harry Zayn.” började jag och pekade menande på min högra sida. Jag blickade ner på pappret för att se vilka mer som skulle tillhöra det laget och ropade sedan dit Cher och Wagner.
”Okay so now that you’re divided into two teams, choose a team leader” förklarade jag och båda lagen samlade ihop sig i en mindre klunga och började viska med varandra.
”Time’s up” sa jag efter någon minut och båda lagen vände sig emot mig och jag log,
”Who’s your team leader, please” bad jag och kollade på Louis.
”I’m the team leader” sa han och rätade stolt på sig innan han firade av ett flin.
”And how about here?” frågade jag och vände mig emot Niall.
”Cher is the team leader” sa han och Cher slängde segrande upp sin näve i luften,
”Girl power!” ropade hon och jag skrattade med henne.
”Okay, so then you’re Team Louis and you’re Team Cher. Copied?” frågade jag och alla nickade.
”Good, then let’s get started!” ropade jag glatt och båda lagen började jubla.

”Okay so right now you’re tied so whoever wins this competition is the winner of it all.” förklarade jag och kollade gravallvarligt på de två lagen som kollade tillbaka på mig, minst lika allvarligt. Här var aktiviteterna, eller tävlingarna, på liv och död.
”It’s an obsticle course. You’re all gonna do it once except for the team leaders who will do it twice. They will go first and last. Whoever takes the flag out of the ground first, wins” fortsatte jag och refererade till den stora gröna flaggan som satt i marken på andra sidan hinderbanan. Den vad märkt Winner och jag förstod hur mycket båda lagen ville ha den. Bara för att liksom.
”Are you ready to start?” frågade jag och kollade på Cher och Louis.
”Yes!” ropade de båda och ställde sig i position så att de kunde börja. Jag gick och ställde mig på andra sidan hinderbanan och log emot deras stenkalla ansiktsuttryck.
”Ready” började jag och höjde armen lite.
”Set” fortsatte jag och höjde den lite till,
”GO!” ropade jag och slängde upp den hela vägen. Både Cher och Louis var snabbt nere på magen, krypandes i leran, för att komma under näten som fanns bara några decimeter över marken. Eftersom att det regnat mycket på senaste tiden så var det, som sagt, lerigt men det verkade inte bekomma någon utav lagledarna utan de bara körde. Med blickarna på flaggan så tog de sig igenom hinderbanan en efter en. Jämna som aldrig förr, men en segrare skulle koras.