"So it's all over now" sa jag till killarna när vi satt i min lägenhet dagen efter.
"Well that's depressing" svarade Louis.
"I love how you believe in us so passionetly" la Harry till och jag skrattade.
"I meant the X factor, not One Direction. Stupid" svarade jag och Harry kastade popcorn på mig.
"You stupid" sa han med ett leende och jag flinade.
"So what are you guys gonna do now?" frågade jag dem,
"Well we're gonna stick together" svarade Zayn och kollade runt på killarna. Liam tog över där Zayn lämnat av med ett stolt leende.
"I believe in us and in the band and I think if we're just determined enough, we can definetly build ourselfs a career" svarade han och jag nickade.
"Well you've certainly got a very... eh... dedicated fanbase" svarade jag och Niall kollade pusslat på mig efter att jag tvekat över mitt ordval.
"They're quite obsessed and protective to say the least" förklarade jag för honom och han nickade.
"Yeah, standing outside the studio everyday" svarade Niall med ett leende.
"I was more talking about twitter" svarade jag och Louis huvud sköts upp.
"I don't think I've checked twitter since the competition started" sa han och drog genast upp sin telefon ur fickan. De andra killarna nickade och jag skakade leendes på huvudet.
"They're trying to talk to you through twitter, that's your easiest way of interacting with the fans you have all over the country and the world for that matter" sa jag och Liam tittade chockat på mig.
"Hold up! World?" frågade han, uppenbarligen så trodde han att jag drev med dem.
"Yes" svarade Louis och visade Liam något på sin telefon, någon tweet från något utländskt fan skulle jag gissa på.
"Sky hörde jag Niall nästan viska i jämte mig och jag vände mig emot honom med ett leende. Ett leende som snabbt byttes ut till en orolig min när jag såg hans ledsamma ansiktsuttryck.
"What's wrong?" frågade jag och han pekade emot mitt sovrum. Jag nickade och informerade killarna om att vi skulle komma tillbaka snart. Ingen utav dem verkade uppfatta Nialls nedstämdhet och jag kände mig lite lättad att jag slapp ta hand om det också.
Jag stängde dörren om mig efter att jag klivit in i mitt rum och gick sakta fram till Niall som satt, med huvudet i händerna, på min säng.
"Babes what's wrong?" frågade jag och satte mig bredvid honom. Han lyfte på huvudet och tårarna rann nerför hans kinder.
"Hate" var allt han sa och jag la genast armarna om honom.
"Niall don't listen to them, listen to the true fans instead that won't say bad things about you and..." sa jag men Niall avbröt mig.
"No!" sa han och satte sig upp och fäste sin blick stadigt i min.
"I'm talking about the hate towards you about the interview yesterday" svarade han och jag suckade.
"Niall" sa jag och försökte få hans uppmärksamhet efter att han vänt bort huvudet igen,
"Niall" försökte jag igen och han kollade ledsamt på mig.
"I don't care. Really, all my life I've recieved hate. Don't ask me why 'cause you know I can't talk about my past. But it has taught me how to look past all the stupid and mean and useless comments that people write out of pure boredom and just to get a reaction out of you. It's really not a big deal to me Niall, I promise you. I'm fine, let them be" svarade jag och han skakade på huvudet.
"How are you always so calm about everything and I just.. you're... I hate you" sa han och jag log och kröp in i hans armar när han sträckte ut dem emot mig.
"No you loooove me" retades jag och han skrattade.
"I do" svarade han och kramade om mig hårdare "I really do"

---

Varsågoda :)