Should've Taken The Chance. Kapitel 22.

Previously:
”Yeah I know and I didn’t mean it like that. Of course he’s allowed to be nervous and he’s a really cool guy…” sa han och spårade bort i sina tankar.
”Niall?” jag ryckte honom ur de djupa tankarna och han vände sig så att han satt med sin överkropp helt vänd emot mig.
”Yeah?”
”What were you thinking about?” frågade jag och han flinade,
”You’d sure like to know, wouldn’t you” retades han och jag slog till honom på hans ben.
”Not funny, go on tell me. Pleeeaaassee?” bad jag och han skakade leendes på huvudet.
”Nope.”
Med fjäderlätta steg så rörde jag mig över scenen där de sista 60 deltagarna snart skulle samlas. Jag hörde hur sorlet, från deltagarna, började bakom scenen och jag log. Snart var det dags, sista dagen på bootcamp.

 

Nervositeten var hög, när jag klev in bakom scenen, och deltagarna sprang stressat runt och förberedde sig för vad som skulle hända. Det var det sista uppträdandet idag och ikväll så skulle resultatet avslöjas. Vilka som och vilka som inte gick vidare till Judges Houses.
Därför satt det nu fokuserade personer, och grupper, i alla hörn utav rummet och övade på sin låt. De gjorde allt för att få deras sista framträdande perfekt, för att kunna knippa en utav de 8 platserna.
Niall hade jag inte sett på hela dagen men jag antog att han hade fullt upp med att förbereda sig och jag tänkte inte vara den som kom och distraherade honom, så jag försökte inte hellet leta reda på honom.

 

Med baksidan av handen svepte jag bort några svettpärlor som lagt sig på min panna. Jag skyndade på mina steg och klev in igenom de stora dubbeldörrarna och scenen, där de sista killarna stod.
The final contestant that has made it through, is…” började Simon och jag kollade upp emot Niall med andan i halsen. Jag hade inte träffat honom på hela dagen och därför inte kunnat önska honom lycka till eller kunnat lugna ner honom innan han gick på. De märktes eftersom han inte såg ut att andas längre på grund av nervositeten. Lilla Niall!
Tom Richards” jag ryckte till och flyttade min blick ifrån Niall, till Simon, och sedan vidare till Tom -killen jag hjälpt med texten. Han hade precis gått vidare, men inte Niall!
Vid tanken utav den lilla blonda irländaren så lät jag ännu en gång min blick falla på honom. Han var inte långt ifrån tårar och när Simon ursäktande talade om att det var alla så såg han ut som om han skulle bryta ihop när som helst och jag ville inte annat än att bara ge honom en stor, jävla, mega, bamse kram!

 

”Niall!” jag sprang, så fort jag kunde i mina klackar, fram till honom och omfamnade honom.
”Shh, don’t cry babe. It’s okay” sa jag lugnande och kramade honom hårdare.
”No it’s not. It’s over Sky, it’s all over” snyftade han och begravde sitt huvud i min hals och jag kände hur tårarna rann.
”Hey hey. It’s not over. X factor might be but you have your entire life ahead of you to persue a carriere, you have nothing to worry about. You’re amazing and someone, somewhere, will take notice of you!” sa jag och puttade bort honom på ett armlångsavstånd så att jag kunde titta honom i ögonen.
”I..” började han men vi blev avbrutna utav en av männen som arbetar backstage.
”Excuse me, I need all the rejected boys over here” bad han och pekade emot gruppen utav andra deltagare som åkt ut.
”Go, I’ll be here waiting for you. I promise” sa jag och puttade till honom så att han följde efter mannen. Jag hörde vagt vad mannen talade om för gruppen,
I’m gonna call out five names that the judges want back out on stage
Niall slängde en snabb blick emot mig och jag log försökrande. Vad höll de på med nu?
Louis Tomlinson” en kille i en röd mössa ryckte till och kollade på mannen.
Niall Horan” ett lågt ’yes’ hördes ifrån Niall och han slängde iväg ett leende emot mig. Jag hörde inte de andra tre namnen eftersom jag nu var påväg ut så att jag kunde se vad som skulle hända när de kom ut.

 

Från höger sida kom Niall, Louis och de andra tre utvalda killarna, men till min förvåning så kom det ut fyra tjejer ifrån vänster sida utav scenen. En utav de kände jag igen ifrån Dublin, Rebecca Creighton. Nicole började prata och förklarade för dem att de tyckte att de var för talangfulla för att släppa. Jag kollade förvirrat på henne, men ni har ju skickat hem dem?
Hon föreslog sedan att de skulle bilda två grupper, som kunde komma tillbaka kanske nästa år, och gav de sedan lite betänke tid över det. Jag kollade på Konnie, som kommit och ställt sig bredvid mig, med en förvirrad blick.
”What the hell is going on?” viskade jag och hon ryckte på axlarna.
”I have no idea what the judges are on about” sa hon och pekade upp emot de båda grupperna som vänt sig tillbaka emot juryn.
”So what have you decided?” frågade Louis och en utav tjejerna, som jag inte visste namnet på, svarade.
”We wanna try it out” svarade hon och Nicole klappade löst händerna.
”Good Geneva, how about you boys?” Det var Geneva hon hette. Jag kollade spänt på killarna och såg hur Louis leende växte.
”We’re in” sa han och Simon log.
”Good. Oh and theres one more thing before you leave” sa Louis och tisslandet började på scenen och Simon log hemtlighets fullt. Oboy, vad hade han för idé nu? Hans leende växte större när han förde micken emot hans mum.
”We’ve decided to out you both through to judges houses!”
Skrik bröts ut på scenen och alla hoppade runt i ren och skär glädje och jag klappade glatt och kollade på det stora leendet som nu prydde Nialls ansikte.
”Guys, girls. This is a life line, you’re gonna have to work 12, 13, 14 hours to make this work” avslutade Simon och grupperna fick lämna scenen.
Nu var det bara en sak kvar att göra. Hitta Niall!


Tadaaaaaaaaaa! Kapitel 22!
Förlåt, förlåt och åter FÖRLÅT för att det dröjt men det har uppkommit en massa problem med skrivandet och ja, det förlängde processen att få fram kapitlet helt enkelt. Hoppas i alla falla att ni tyckte det var värt väntan :P

/Embla, Izabella & Olivia.xx


Kommentarer


Katlin

Åh, lite väntan kvittar när det kommer till eran novell. Fantastiskt som alltid! Får sån inlevelse och det är liksom mig det handlar om (asså det känns som det ;))

Skit bra!!

Svar: Asså jag tror inte ni förstår hur jäkla mycket det här betyder för oss. Vi fortsätter skriva för er och vi är så sjukt glada att ni gillar det!!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Helena

Asså, även om de var två år sedan de var med i x-factor så känns de som de precis hände asså va glad jag blir :') älskar hur ni skriver! O va bra att ni redan har börjat skriva på nästa ;) haha, hoppas de kmr upp snart ^^ xx

Svar: Hahah! Du är en sån liten tönt! Söt liten tönt ;) Luff u!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

ellinor

Ni skriver så gymt bra, jag önskar att kapitlena aldrig ska ta slut, så himla bra! xx

Svar: Tack Ellinor, du är alltid så himla snäll! :)
xxBella.
eionovels.blogg.se

Felicia Siecke

ååååh min pojkvän! LILLA NIALL!!!
men ap bra ;) xx

Svar: Hhahaha! Tönt!
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Myyiisch!

om nån undrar, jag har bytt namn! :O
Men haha, ELEFANTBRA TJEJER!!! Mer nu! :)xx

Svar: Snyggiisch!Hahahha, elefantbra? fint! men tack :)

xxOlivia.xx
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau