Jag tittade på Liam, killen som betydde allt för mig. Killen som jag älskade. Men också killen som jag just nu bara ville slå till. Jag satte mig ner i soffan och kollade ner på mina armar, jag skämdes över mina handlingar och jag visste inte varför jag gjort som jag gjort men jag visste att jag inte skulle låta det hända igen. Liam satte sig ner bredvid mig i soffan och strök lätt över såren, han placerade sedan fjäderlätta kyssar över dom.
-I’m sorry babe! For not listening, for not being there for you before, for snapping at you, for being really rude and mean, for beng an ass. I’m sorry for everything, please just atleast talk to me.
Jag vände upp mitt ansikte mot honom och kollade på honom så gott jag kunde med ögonen fulla av tårar.
-Liam, I just don’t know. Sa jag och kollade ner i mitt knä innan jag fortsatte.
-I love you but right now I don’t like you or trust you very much! När jag kollade upp i hans ansikte var allt jag såg tårar, tårar och mer tårar.
-Dani, please? Sa han och jag skakade på huvudet och reste mig upp och gick mot dörren.
-I’m sorry Liam but I can’t do this right now, not on top of everything else. I’m gonna go home for a while and please don’t call, text or tweet me let me think. But remember I still love you Li. Bye! Sa jag och stängde dörren. Jag skyndade min ner till Hearts lägenhet där alla andra satt.
-Louis can you give me a ride home? Frågade jag Louis som bara nickade medans Heart kollade fundersamt på mig.
-Why are you going home to your apartment? Frågade hon.
-To pack, I’m going home for a while to think and sort my thoughts out. Svarade jag och hon reste sig och kramade mig länge.
-It’ll be fine you know! Sa hon och log mot mig som för första gången på länge log naturligt och inte ansträngt.
-I’m coming with you or else you’ll pack the entire flat! Utbrast El och sprang efter mig och Louis som redan var påväg ut igenom dörren och ner till bilen.
När vi klev innanför dörren till min lägenhet stängde Louis dörren men varken han eller El gick ett steg längre.
-Okay, I’ll just go and pack some stuff. Sa jag och vände på klacken.
-Danielle. Seriously how are you? Frågan El ställt fick mig att stanna upp men jag vände mig inte mot dom.
-I’m scared which is why I have to go home. I have to see my mum! Svarade jag och fortsatte gå. När jag kom in till mitt sovrum var jag tvungen att stödja mig på dörrkarmen för att inte falla ihop, på min säng låg det många, många, många röda rosor och på andra sidan dubbelsängen stod han. Liam kollade upp på mig och fingrade lite med rosen han höll i handen. Jag satte handen över munnen och hörde hur ytterdörren öppnades och stängdes, hade dom planerat detta?
-Liam… började jag men han avbröt mig.
-Danielle, I love you and I can’t take this anymore! I know that I treated you like shit and I’m so extremely ashamed of it but I honestly don’t know what to say but sorry. I wish I knew what I have to do so you’ll forgive me but I don’t. All I can say is that I love you and that you’re my everything!
Vid det är laget hade han kommit fram till mig och han stack in rosen i min stora lockiga kalufs.
-Danielle without you I am nothing without you. Baby you are my everything. We’ve gone through so much together these past two years and I want to go through so much more with you because Danielle. You are the love of my life and I love you so much. Sa han innan han backade ett steg och tog ett djupt andetag innan han föll ner på ett knä. Handen som jag låtit falla ner till min sida var snabbt uppe vid munnen igen.
-Danielle Peazer… började han innan han drog fram en ask ur innefickan på kavajen han bar.
-… will you marry me? Fortsatte han och öppnade asken. I asken fanns en av de vackraste ringar jag någonsin sett, den var vit och hade nåt slags ’flät-mönster’. Det löpte diamanter runt nästan hela ringen och i mitten satt en stor diamant som glittrade av solljuset som lös igenom fönstret.
-Oh my god Liam, of course I will! YES! Utbrast jag och han reste sig upp och satte ringen på rätt finger innan han gav mig en lång kyss. Jag glömde genast bort vad som hade hänt innan vi låg i sängen i bara underkläder. Minnena från kvällen på klubben kom tillbaka, hur den okända mannen hade dragit in mig i en gränd och tvingat mig till sex. Jag puttade bort Liam och satte mig i fosterställning mot väggen. Jag vaggade framåt tillbaka och släppte ut tårarna.
-Danielle I’m sorry baby! Sa Liam medans han strök mig över knät. Jag tog tag i hans hand och kramade om den med min egen.
-It’s okay, I just remember to much from that night! Sa jag och slängde mig i hans famn.
-I understand if it’s to hard but will you please tell me what happened that night? Frågade han och jag nickade sakta innan jag tog ett djupt andetag och började berätta medans minnena från kvällen kom tillbaka.
Jag gick fram till baren tillsammans med min bästa vän Lindsey och hennes pojkvän Cole. Vi tog kontakt med bartendern och Cole beställde någon drink jag inte riktigt visste vad det vad. Vi tog emot drinkarna och svepte dom innan vi bestämde oss för att dansa. När jag dansat ett tag kände jag hur någon la sina händer på mina höfter och lukten av alkohol brände i min näsa. Jag försökte skaka av mig händerna men greppet om mina höfter hårdnade och personen vände mig om. Jag möttes av en man i kanske 30 års åldern med skägg som såg extremt berusad ut, helt plötsligt tryckte han sina läppar mot mina och jag hörde hur folk fotograferade oss medans jag kämpade med att komma loss. Jag kunde inte komma ur hans grepp och sökte då istället igenom hela rummet efter Lindsey och Cole men såg dom ingenstans. Paniken växte när han plötsligt tog min hand och drog med mig ut, han drog med mig runt huset och in i en liten gränd. Nu var jag otroligt rädd. Han puttade upp mig mot väggen innan han började kyssa min hals medans jag grät och bad om att han skulle släppa mig. Han började knäppa upp min klänning och slet den sedan av mig. Jag skakade av rädsla när han fortsatte med att slita av mina underkläder och började kyssa mig neråt. Han slängde mig sedan på den kalla marken medans han tog sig ur sina kläder och la dom på marken bredvid mina sönderrivna kläder. Han satte sig ner över mig på marken och började utforska min kropp, jag försökte desperat att ta mig loss men han var alldeles för stark. Han höll i mig innan han gled in i mig och jag kände den mest obehagliga känslan i världen. Han lämnade mig där när han var klar, på marken helt ensam och utan kläder eftersom mina var sönderrivna. När jag efter mycket springande kom hem till min lägenhet var det första jag gjorde att duscha men jag kände mig så äcklig efter duschen också så jag bara la mig i sängen och somnade. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa hem till Liam för att berätta för honom och för att kunna känna tryggheten från famn. Men inte det nej, när jag kommit dit möttes jag av skrik istället.
Jag torkade tårarna som rann i floder nerför min kind. Liam tog bort mina händer från mitt ansikte och började kyss bort tårarna istället. Jag kröp ihop i hans famn och han kramade om mig hårt innan han lossade på hans grepp för att kunna mig i ögonen.
-Dani, baby. I’m so sorry for how I reacted and that I didn’t let you explain. Please babe say you’ll forgive me? Bad han och jag log och småskrattade.
-Babe, I thought this told you that I forgive you haha! Svarade jag och höll upp min vänster hand där den vackra ringen satt placerad på ring fingret.
-Well, I needed to hear you say that I guess. Erkände han och jag kysste honom innan vi la oss tätt ihop i sängen och bara pratade en lång stund om allt, innan vi somnade.
När vi vaknade igen var det morgon, söndag morgon. Imorgon var det måndag och killarna skulle ha en intervju på Alan Carr på kvällen där Liam skulle tillkännage våran förlovning. På dagen var det tjejernas skolavslutning som vi skulle försöka smyga in obemärkta på. Idag skulle vi tala om för alla, Liam hade sagt att ingen visste att han skulle fria bara att han ville att de skulle lura hit dig så ni kunde prata. Jag var så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkt att Liam vaknat, det var inte förrens han kysste mig som jag reagerade vilket gjorde så att det tog ett tag för mig att kyssa tillbaka vilket Liam tyckte var hemskt roande för någon andledning. Vi klev upp ur sängen åt frukost och klädde på oss innan vi begav oss mot lägenhetskomplexet de andra hade lägenheter i. Nervositeten började komma krypandes och jag var rädd för att de inte skulle bli glade för oss. Men egentligen varför skulle dom inte vara det.
Vi stod utanför Hearts dörr där Liam sett till att alla skulle vara samlade, jag nickade och med det öppnade Liam dörren. Vi tog av oss våra skor och gick in i vardagsrummet där de alla satt samlade, väntandes på oss. Jag hade händerna i fickorna på mina shorts så att ringen inte syntes. Vi ställde oss framför alla och Liam harklade sig lite.
-Well, we have something to tell you! Sa han och kysste mig, av ren reflex la jag mina armar runt Liams nacke och alla busvisslade utan Heart som såg chockad ut innan hon hoppade upp ur Zayns famn och sprang skrikandes fram till mig. Jag visste att hon hade sett ringen men ingen annan verkade reagera. Hon hoppade upp i våra famnar och skrattade lyckligt.
Jag hoppade upp i deras famnar och skrattade av lycka, inte bara var dom tillsammans och sams igen utan de hade även gått och förlovat sig. Ingen annan verkade reagera på den vackra ringen som Danielle bar på vänster ring finger så jag ställde mig i mitten av Liam och Danielle och höll upp Danielles vänstra hand.
-Hello! sa jag och gestikulerade för dom att kolla på handen. Mo och Eleanor reagerade direkt och var snabbt uppe medans killarna inte verkade förstå. Jag gjorde charader åt Zayn så han skulle förstå vad som hände och efter några minuter förstod han.
-Omg, our little Liam is growing up! Congrats man, Dani! Sa han och kramade om dom båda. Niall, Louis och Harry satt fortfarande och såg helt vilsna ut i soffan.
-THEY-ARE-ENGAGED! Ropade jag övertydligt till dom och äntligen fick vi en reaktion, båda killarna hoppade upp ur soffan och skrek CONGRATULATIONS! Till dom och jag kunde inte annat än le åt deras som vanligt barnsliga beteende.
-Wow! I did not see that one coming! Utbrast jag och slängde mig på min säng. Zayn och jag hade stannat här medans alla andra gått till sig förutom Harry som gått med Niall eftersom han inte ville vara i samma lägenhet som Louis och Eleanor. Zayn la sig bredvid mig och kysste mig ömt innan han svarade på mitt uttalande.
-Yeah it was really unexpected! Han började kyssa mig och min hals neråt och saker började gå långt innan vi hörde hur en nyckel vreds om i låset och vi hörde min mamma ropa att dom var hemma.
-Of course, best timing as usuall! Sa jag sarkastiskt och Zayn kastade en kudde på mig.
-Be nice to your parents. Utbrast han och jag skrattade högt åt honom innan jag kastade tullbaka kudden på honom. Jag la mig ner bredvid honom igen, med armen om min höft somnade han och inte länge efter föll mina ögonlock ner.
-Goodnight! Sa jag men fick inget svar vilket hon trodde eftersom Zayn som vanligt däckat efter någon sekund! Jag studerade hans ansikte, så vacker! Tänkte jag.
-Så vacker och min! Sa jag tyst innan jag också somnade.
Sådär, del 3 av den. Lösningen typ! Drastisk vändning eller vad säger ni? Haha, lite kortare än vanligt men orkar inte skriva mer nu. Inte mitt bästa kapitel heller, men, men!
/Olivia.
GE FEEDBACK, BARA KOMMENTERA, MAILA, TIPSA ALLA!
/Embla, Izabella & Olivia.
