If You Never Try, You'll Never Know. Kapitel 8.
Previously: Jag klickade mig in för att svara och kollade länge på det blinkade strecket innan jag lät ord fylla den tomma rutan. Jag klickade skicka och låste sedan telefonen och placerade den på nattygsbordet innan jag sakta somnade.
Jag vaknade på lördagen, dagen efter giget på Funky Buddha, med en glädjekänsla i kroppen. Ett leende var klistrat på mina läppar från sekunden jag vaknade upp.
Min mamma hade tittat väldigt konstigt på mig när jag gått in i köket och kvittrat ett glatt godmorgon till alla, inklusive henne. Catherine hade dock bara lett tillbaka och givit mig tallriken som var fylld utav diverse frukost rätter. Pannkakor, frukt, ägg och bacon. You name it och det fanns på den där tallriken.
Jag hade tagit emot den med ett leende och satt mig bredvid mina systrar vid köksbordet.
De hade båda skrattat åt mitt glada humör men glatt tagit emot mina kramar och kyssar.
Maten hade försvunnit ifrån tallriken på mindre än tio minuter och följdes utav ett glas nypressad apelsin juice. Catherine skämde bort oss extremt mycket, speciellt på helgerna.
Min mamma hade dock inte verkat förstå, eller tycka om, mitt glada humör och försökte genast gå till botten med varför jag praktiskt taget gick på små rosa moln.
"So what got you so happy today then?" sa hon och slurpade på sitt kaffe.
"Well it's just that the gig last night went really well" svarade jag och hon nickade kort. Uppenbarligen inte glad över det faktum att något så dumt och töntigt, hennes ord inte mina, som musik.
"You better enjoy it while it lasts because you're grades are coming next week and I'm expecting no good" sa hon och lämnade köket. Jag himlade med mina ögon och placerade tallriken och glaset i diskhon innan jag bar upp Juliette och satte henne på min höft. Jag planterade en fjäderlätt kyss på hennes blonda kalufs innan jag släppte ner henne så hon kunde springa och leka med Mandy. De sprang glatt iväg och jag kollade ömt på dem och vände mig emot Catherine.
"Thank you so much for the breakfast, it was lovely" tackade jag och gav henne en kram.
"I swear to god Olympia if you don't stop going through my wardrobe everytime you're over here I will unfriend you" sa jag och kollade utmanande på min bästa vän.
"As if, you couldn't manage a day without me" skrattade hon och fortsatte gräva igenom mina kläder. Jag suckade och lutade mig tillbaka mot de stora kuddarna som prydde toppen av min säng.
"It's not my fault that you have better clothes than me, plus more money to buy them for like I'm broke 99% of the time" klagade hon och drog ut en tröja jag inte använt på månader. Hon höll upp den frågande med en hundvalpsblick och jag himlade med mina ögon åt henne innan jag nickade och singnalerade att hon kunde få den.
"See this is the only reason why I love you because you're like my personal mall" retades hon och knycklade ner tröjan i sin väska innan hon satte sig bredvid mig på sängen. Hon lutade sitt huvud på min axel och lekte med sina fingrar.
"So Shia asked me out" sa hon efter en stunds tystnad och jag höjde frågande på mina ögonbryn. Inte för att hon kunde se dem, men det var en reflex.
"Again?" frågade jag och kände hur hon nickade.
"Yeah and I'm still thinking about saying yes I mean he's cute and sweet but I don't know" en suck följde hennes svar och jag la en tröstande hand på hennes arm.
"Maybe just a date and then you can decide wether you would want to go on another" föreslog jag och lutad emitt huvud på hennes.
"At least you have boys who asks you out" sa jag och hon skrattade.
"So would you if you wouldn't give everyone, who checks you out, the evil eye" kontrade hon och satte sig upp rakt.
"No, you know what we need? A trip to the mall. Let's go!" sa hon snabbt och drog upp mig ur sängen.
"It looks gorgeous on you, just like the rest of them did. Can we please go somewhere I would like?" frågade jag uttråkat och hon glodde på mig.
"Joykill but fine, we'll go somewhere else. This place is way too expensive anyways" sa hon och gick suckandes tillbaka in i provrummet.
Jag fick fysiskt dra henne ur butiken efter att hon motvilligt hängt tillbaka klänningarna. Hon kollade extra längtansfullt på en svart spets klänning men lät mig dra henne därifrån. Jag gjorde en snabb mental anmärkning att hon tyckte om den, lite dyrare, klänningen med tanke på att hennes födelsedag var redan nästa vecka.
Vi kom, efter mycket om och men, fram till den lilla undangömda butiken som sålde musik prylar. Det var inte många som kände till affären så det var aldrig mycket folk där vilket jag uppskattade eftersom jag aldrig gillat massiva folkmassor. Vi klev in i affären tillsammans men inom en millisekund så var Olympia borta och letade ibland vinylskivorna. Hon hade en extrem kärlek för LP skivor och hatade egentligen att ladda ner musik men gjorde det enbart för att kunna lyssna på sin telefon. Hon stod och bläddrade ibland de stora fodralen med ett nöjt leende och jag visste att hon skulle stå där en bra stund nu så jag gick lugnt bort till avdelningen med instrument. Gitarrerna fångade mitt intresse och jag drog lätt min hand över de olika gitarrerna. Min blick fastnade vid en svart lackad och jag gick fram till den och lät mina fingrar dra lätt över strängarna. Ljudet som skapades fick ett leende att formas på mina läppar och jag sneglade ner på prislappen bara för att upptäcka att den kostade nästan 600 pund. Jag drog besviket tillbaka min hand med en suck. Det var inte det att jag inte hade råd utan att jag inte var i en position där jag kunde spendera 600 pund på något jag kanske inte ens skulle få använda efter mina betyg kommit.
Jag backade ut ifrån instrument avdelningen och anslöt Olympia vid vinylerna. Hon kollade på mig med ett litet leende och höll upp ett fodral. Don't you forget about me av Simple Mind från The Breakfast Club. Vår favorit låt.
"I would buy it but my record player is broken" suckade hon och la motvilligt tillbaka den i hyllan. Hon kollade upp på mig igen.
"Shall we go?" frågade hon och jag nickade.
"Yeah" svarade jag och följde henne ut ur affären.
"I have to go home, my mum texted before, but I'll see you Monday at school" sa hon och gav mig en kram innan hon började springa bort mort busshållplatsen. Hon vände sig om och vinkade innan hon klev på bussen. När den svängt runt hörnet och jag var säker på att hon inte kunde se mig längre så vände jag om igen. Dags att in handla lite födelsedagspresenter.
Kommentera vad ni tyckte!
