If You Never Try, You'll Never Know. Kapitel 4.

Okej, vi kan gå igenom det här igen. Det är absolut inget kul med att skriva kapitel efter kapitel och inte få någon respons. Snälla kommentera!

Previously: 
"Are they fighting?" frågade jag honom.
"Who? Jonathan and Callum?" sa han och jag suckade och la handen emot pannan.
"Obviously" sa jag och han ryckte på axlarna.
"I don't know but it sure looks like it" sa han och jag lutade mig uppgivet emot honom.
"What should we do about it? We can't have them fighting it'll not end good for them or the band" sa jag och Brandon nickade och höll med.
"I'll talk to Callum you'll take Jonathan" sa han och log emot mig.
"Good luck" sa han och gick efter Callum.
"I'll probably need that" viskade jag till mig själv, tog ett djupt andetag, och gick emot Jonathan.
 
"Okay, tell me whats up!" sa jag högt och fick Jonathan att hoppa till och lyfta huvudet. Han lät sin blick skanna över rummet innan den landade på mig.
"Where are the others?" frågade han och satte sig ner bredvid mig i soffan där jag slått mig ner.
"They left, Callum storming off and Brandon going after to try and figure out what the hell is going on with you two" svarade jag och han fnös.
"So that's why you're here right now, to try and figure out whats wrong well I'll tell you nothing is wrong" sa han och jag lutade mig tillbaka i soffan och kollade på Jonathan.
"Just tell me, please, I can't seeing any of you so upset. You're two of my best friends, Jonathan please!" bad jag och han ställde sig upp häftigt och vände sig emot mig med tårar i ögonen som hotade att spilla över.
"I can't tell you because you'll hate me, just like he is" sa han och tårarna började rinna. Jag började ställa mig upp men han stoppade mig.
"Don't, let's just forget I ever said anything" sa han men jag ställde mig upp ändå och tog tag i hans huvud och tvingade honom att titta på mig.
"Tell me god damn it Jonathan, you can trust me. Please you know you can" bad jag och kände hur gråten satt i halsen, på väg fram.
"I like him" viskade han och jag kollade förvånat på honom.
"What?" sa jag och släppte hans armar.
"I'm in love with him, for gods sake!" sa han högt och kollade sedan på mig som om han gett upp på allt.
"See you hate me, you're disgusted with me" sa han och jag skakade snabbt på huvudet innan jag skyndade mig fram till honom och drog in honom i en kram. Det slutade med att jag drog med honom ner i soffan och bara höll om honom.
 

"Did you tell him?" frågade jag och han nickade svagt.
"What did he say?" frågade jag och han snyftade till innan han lyfte på huvudet och torkade tårarna.
"Nothing, he just walked away and since then he have either been completely ignoring me or just throwing me angry glances" sa han och kolla uppgivet på mig.
"What am I suppose to do? I don't give a fuck about if he likes me back or not but I can not have him hate me like this" sa han och slog ut med armarna. Brandon smög in igenom dörren igen men stannade när han hörde Jonathans snyftningar.
"He's outside" mimade han till mig och jag signalerade att han skulle ta in honom, noga med att se till att Jonathan inte märkte honom.
"I'm sure  he doesn't hate you" började jag men kom av mig lite när Callum klev in i rummet. Brandon signalerade till honom att vara tyst och till mig att fortsätta prata. Callum såg ut som om han hade gråtit.
"Maybe he was just shocked, it's like, how would you feel if I confessed to being in love with you?" frågade jag honom och han skrattade bittert.
"It wouldn't matter because if you haven't noticed I'm fucking gay and it sucks because it caused me to be in love with my best friend who now hates me" sa han och hans tårar började rinna igen. Jag såg hur Callum tog ett djupt andetag och tog ett par steg närmre Jonathan. När han var nästan precis bakom honom så öppnade han munnen och sa;
"I don't hate you"
 

När Jonathan vände sig om så hände något jag absolut inte skulle kunna förutse. Callum kysste Jonathan, rätt på munnen, och jag kollade chockat på Brandon som såg lika chockad ut som jag kände mig.
"What tha fuck?" mimade jag till honom och han började skratta. Jag vet inte varför, men han bröt ut i asgarv. Callum och Jonathan särade på sig och såg ut som om de precis insåg att vi fortfarande var kvar.
"Well that was unexpected" sa Brandon och log emot de två killarna som stod i mitten av rummet och rodnade.
"Ehum well..." sa Callum avvaktande och jag kollade på Jonathan som hade blicken fäst vid sina händer som vilade vid hans mage. Jag harklade mig och fångade allas uppmärksamhet.
"Well not trying to make things awkward but I think you have some explaining to do Callum" sa jag och han nickade sakta.
"I suppose I do" sa han och satte sig ner på en stol innan han tog ett djupt andetag och började förklara.
"As stupid as this is going to sound, I was scared. I don't really know what of, if it was of being gay, or you telling me you like me or me feeling good and happy about it" började han och tog en paus för att andas. Ingen gjorde några försök att avbryta honom, så han fortsatte.
"I think it was the confusion that I mixed up to be anger, that's why I acted like I hated you. Because you made me so confused and you made me have to re-think everything about myself and it just made me so frustrated because I couldn't understand how I had never ever been interested in anything other than girls before and there you come along and tell me you like it and it made my heart flutter and I got butterflies and all that other super romantic shit" sa han och Jonathan log lite lätt.
"You could've just told me, you know" sa Jonathan och Callum lyfte på sitt huvud och log emot honom.
"I was going to, when I understood how stupid I was, but then you looked so angry at me so I just backed out" sa han och tog Jonathans hand.
"Please can you forgive me?" frågade han och Jonathan såg ut som om han funderade på det.
"Only on one condition" sa han efter någon minut, helt seriös, och Callum såg ut som om han skulle svimma när som helst.
"Of course, anything" sa han och Jonathan brast ut i ett stort leende.
"You, me, dinner. You pay" sa han och Callum såg ut att genast slappna av.
"Yeah, I'd like that. I'd like that very much" sa han och lutade sig framåt för att pressa sina läppar emot Jonathans. Brandon harklade sig och såg rätt obekväm ut där han satt bredvid mig. Killarna särade på sig och Callum såg genast rädd ut.
"Wait, you guys are okay with this. Right?" frågade han och kollade emellan mig och Brandon.
"Of course, as long as you're both happy" svarade jag och Callum kollade på Brandon.
"Brandon?" frågade han och kollade förhoppningsfullt på sin äldre bror.
"Yeah of course I'm okay with it, it's just you know, I wouldn't want to see my younger brother kiss anyone. Girl or boy" svarade Brandon och Callum ställde sig upp för att ge honom en kram.
"But dude, I have to watch you and Leah make out all the time" klagade Callum och Brandon skakade skrattandes på huvudet.
"Well kiddo, that's my privileges for being the oldest" skrattade han och Callum himlade med ögonen.
"Well boys, maybe it's time to leave. My mum will most likely kill me if she found out that I, her 17 year old daughter, spent her friday night at a bar" skrattade jag och killarna höll med. Vi lämnade sedan klubben, tillsammans, precis som det alltid varit.
Yes, they are gay. Om ni har ett problem med det så ber vi er, på trevligast sätt möjligt, att dra åt helvete :)
I alla fall, som ni nog märkt, så är dessa första kapitel mest fyllda med information för att ni ska lära känna karaktärerna och få veta saker om dem samt få en bild utav huvudpersonerna.

Vi hoppas i alla fall att ni gillar det än sålänge och för att klargöra saker folk inte verkar ha märkt så kommer uppdateringar varje Onsdag och Söndag klockan 12.00, om inte vi säger annat :)
 
 
/Embla, Izabella & Olivia.xx

Kommentarer


Ellie

Åh ja! äntligen en novell där inte allt är inom "normen". Alla är inte vita, eller straight. Tack tjejer!

Så himla bra skrivet också, älskar denna novellen.

Svar: Ja vi kände att set var dags för att avvika ifrån normen lite :)

Tack så himla mycket Ellie<3

xxOlivia.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau