Previously: 
"Holy shit" hörde jag Brandon utbrista i bakgrunden.
Ett lågt what hördes från Jonathan och dömandes på de chockade läten som följde så gissade jag att Brandon visat dem.
"Emma" nu var det Jonathan som pratade.
"I'm guessing you've seen it" sa jag med ett lyckligt skratt.
"This is amazing, just look at what they're all saying about us" sa Jonathan, minst lika lyckligt.
"I know it's the best thing ever!" 

"Jonathan what is up with you today? You haven't played a single chord right!" utbrast Brandon irriterat när hans yngre bror än en gång spelade fel ackord.
Vi hade bara övat i en timma när saker började gå fel och det var inte Jonathan. Callums trumpinnar hade gått sönder ett flertal gånger, hans symbaler hade trillat av, Brandons bas hade varit ostämd och min hals gjorde ont vilket ledde till att min röst inte lät som den skulle.
"Well it's not just me Brandon, is it" sa Jonathan ilsket tillbaka innan han satte ner gitarren i sitt ställ och satte sig ner i soffan. Callum satte sig för att lugna ner honom och jag vände mig emot Brandon som upprört drog sin hand igenom sitt hår.
"Dude what was that good for!" Jag slog till honom på armen och han kollade upp på mig med trötta och irriterade ögon.
"Well Em he didn't play anything right, he messed up" sa han och satte sig ner på golvet.
"We all did" började jag och satte mig ner bredvid honom innan jag fortsatte.
"This is just not a good day. Nothing is going the way it's planned but that doesn't give you the right to yell at Jonathan and act like it's all his fault because it's not. It no ones fault" sa jag och lutade huvudet mot väggen. Jag stängde mina ögon och andades ut.
"I'm sorry I-" började Brandon men jag stoppade honom genom att sätta upp handen i luften. Jag höll ögonen stängda.
"Go apologize to your brother, not to me" sa jag och hörde hur han reste på sig.
"What a mess huh" det var Callum som kommit och satt sig bredvid mig nu. Jag nickade som svar innan jag öppnade ögonen.
"We're so not ready for the gig tomorrow" sa jag och kollade uppgivet på Callum.
"Yes we are, we are just having a bad day that doesn't mean that tomorrow won't be a great day" sa han med ett lätt leende.
"You have to stay positive Emma, you're the spine of this band. Without you we'd fall apart" sa han enkelt och sneglade bort på de andra två som satt i soffan.
"You're the heart of this band basically" la han sedan till och vände sig tillbaka mot mig.
"So how are you?" frågade han efter en stund av tystnad.
"I'm not feeling great" sa jag med ett snett leende.
"I mean my throat is playing up and I don't know what we'll do if it's like this tomorrow"
"Stay positive Em! If it is playing up tomorrow, we'll explain it to the crowd and do our best. We can never do more than our best" sa han och la en tröstande hand på mitt knä.
"Everything is going to be okay Em, everyone get's sick from time to time it's only human" sa han innan han ställde sig upp.
"Let's get back to this, I genuinly think we all just needed a break" log han och drog upp mig. Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan honom, utan någon av de tre killarna.

 

"THAT WAS AWESOME!" ropade Brandon när de sista tonerna av Chocolate mynnade ut i luften.
"It really was" skrattade jag och lät honom dra in mig i en kram. Jag tittade på Callum från över Brandons axel och han log mot mig.
"Thank you" mimade jag och log tillbaka.
"I can't believe today started off so shitty but ended so not shitty" sa Jonathan från bakom mig och jag drog mig ur omfamningen för att kolla på honom.
"I know right, everything will always be okay. Right Callum?" sa jag och kollade på honom där han satt bakom trumsetet.
"Always" 

---

jätte kort, sorry, kommentera för nästa på Onsdag <3