Should've Taken The Chance. Kapitel 31.

Previously:
”You drifted away again” Nialls påpekande väckte mig ur min lilla flashback och jag kände hur det hettade till på kinderna.
”Sorry. I just remebered the results day” svarade jag och hörde hur han kippade efter luft.
”Yeah. That was an almost… magical day” svarade han och jag log, 
”It sure was Niall, it sure was.”

 

”Welcome back to London!” hälsade jag glatt till Niall där han kom gåendes på tågstationen.
”Thank you Sky, it’s so great to be back” svarade han och drog in mig i en stor kram.
”I’ve missed you” sa han in i mitt hår och jag log stort,
”I’ve missed you too” svarade jag och drog mig ur kramen.
”Let’s get going, eh?” sa jag glatt och tog en utav Nialls två resväskor för att dra den efter mig emot utgången.
”The car is over here” sa jag och pekade bort emot det motsatta hållet.
”You drive?” frågade han och jag skrattade högt.
”In left side traffic? You wish!” svarade jag med ett flin och Niall brast ut i ett stor leende.
”You suck Sky” sa han bara och vi började gå emot den väntande taxin.

 

”So how was it being home?” frågade jag och slängde upp benen i Nialls knä.
”It was awesome, great seeing my family again before all of this mahem starts” svarade han och gosade ner sig ännu mer ibland de mjuka kuddarna som låg utspridda på min soffa.
”That’s great Niall, were they excited?” frågade jag sedan och log trött emot honom.
”You wanna go sleep?” frågade han och jag skakade snabbt på huvudet,
”No I want you to answer my questions, Horan” svarade jag och han slängde iväg ett flin emot mig.
”Yeah, they were really excited for me and just really really proud”
”That’s awesome, I’m proud of you too you know?” sa jag och han reste sig upp ifrån sin sittande position och la sig istället i jämte mig.
”Yeah I know and I’m so greatful for all the support you’ve been giving me” svarade han och la sina armar om mig för att kunna dra in mig i en smått komplicerad, men mysig, kram.
”Of course I’m supporting you Niall, I love you and you’re my best friend. I will always support you” svarade jag och kramade tillbaka.
”I love you too” svarade han och jag kände hur han log emot min hud. Jag log också, här var jag glad. Lycklig till och med, för jag visste att Niall aldrig skulle göra något för att skada eller såra mig. Han älskade mig och jag älskade honom. Period.

 

”You still need to talk to her. Fix everything” förklarade Niall och jag suckade högt,
”But I can’t fix it. It’s, it’s… unfixable” svarade jag uppgivande och Niall slängde besegrande ut sina armar.
”But you have to TRY! Come on Sky, be the bigger person. You will never feel better if you don’t apologize to her. This is not about her forgiving you but you forgiving yourself and giving her a chance to actually forgive you. Sky, you have to try and make everything better. That’s what you need, so please. Go over there!” sa han som ett sista hopp. Vi hade diskuterat mitt bråk med Nora den senaste timmen och Niall hade försökt få mig att inse att jag behövde gå dit för att be om förlåtelse, för min egen skull.
”Fine, I’ll go. Happy?” sa jag irriterat och han log snett emot mig, oh no.
”Right now” svarade han och jag grinade illa. Jippie.

 

Vinden träffade mitt ansikte hårt där jag skyndade sig fram på Londons gator. Jag var på väg till Nora, jag var tvungen att fixa allting igen. Eller i alla fall försöka.
”Shit” svor jag när jag svängde in i Noras villaområde och kände en isande kyla i kinderna. Jag skyndade på mina steg ytterligare och var snabbt framme vid Noras hus. Jag lyfte handen och lät den träffa den tjocka trädörren tre gånger innan jag tog ett halvt steg tillbaka och väntade på att någon skulle öppna. Bara sekunder senare stod jag öga mot öga med Nora och jag kände hur jag var nära till tårarna när jag såg förvåningen i hennes ögon.
”I’m so sorry Nora. I know I shouldn’t have said all of those things to you but I was just so mad. Not at you but at everything and I let it out on you and I know that it wasn’t right, I’m so painfully aware of that!” sa jag och tog ett steg framåt,
”I’m really sorry for everything. Please Nora, forgive me?” bad jag och såg hur hon svalde hårt.
”Sky” sa hon tvekande och kollade mig rakt in i ögonen.
”Yes…?” svarade jag hoppandes och hon kollade snabbt bort ett ögonblick innan hon stadigt fäste hennes, nu tårfyllda, blick vid min och öppnade munnen.
”I slept with Adam.”


Oh boy. Kapitel 31 till er fina människor. Kommentera på bra nu så kommer nästa på Onsdag :)

/Embla, Izabella & Olivia.xx


Kommentarer


Anonym

Skjukt bra!

Felicia Siecke

Galet bra, som vanligt! Och Niall är min, inte Skys :') xx

Anonym

Grymt bra!

Nina

Ni är ju så talangfulla! Skulle aldrig kunna skriva så bra som ni!<3


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau