-Zayn? Frågade jag chockat. Jag hade väl insett att han skulle se min tweet men inte att han skulle ringa mig. Jag kunde dock inte neka den härliga känslan som gick igenom min kropp när jag hörde Zayns röst säga mitt namn. Jag hade saknat honom mer än jag tillåtit mig att inse, mamma hade haft rätt. Jag kunde inte leva utan honom!
-Yeah, I really need to talk to you.  Sa han och jag reste mig upp ifrån soffan och tittade på mamma som studerade mig.
-Just a minute. Svarade jag och sprang upp till mitt rum, jag satte mig i soffan och kollade ut igenom mitt fönster. Jag kollade på alla människorna som stressat sprang runt på gatorna och skulle handla det sista för dagen innan alla affärer stängde. Det facinerade mig att alla alltid skulle envisas med att vänta tills precis innan affärerna stängde med att handla, klart man inte kunde göra det tidigare!
-Heart, you there? Frågade Zayn och jag drogs tillbaka till verkligheten.
-Yeah, I’m here. Svarade jag och han andades ut.
-I thought you left. Jag skrattade lite.
-I wouldn’t hang up on you when you need to talk with me even though I’m pretty sure I know what you want to talk about. Svarade jag tyst.
-Yeah. Your tweet, my interview, my tweet, us. Jag kollade ner på mina händer och kände hur ögonen tårades.
-I meant it. Sa jag kort.
-So did I, I do love you! Sa han och jag snyftade till.
-But if I’m in the way for your dreams then let it be. Han suckade.
-Heart, no!
-You are free to meet someone else, someone who can deal with being so cared about. The only one who ever have is my mum and she travels alot. So do you and I love to see you happy but when you were with me here you were almost stuck. You would barely go to the toilet. Zayn, don’t throw away your dreams on me. I can’t deal with being the reason for that! I can’t’! Grät jag och hörde hur han också grät nu.
-Heart you don’t get it! I don’t want anybody else, I only want you! You’re not in the way and it was my choice to stay with you and don’t leave for the states. Heart, I fucking love you! Det sista nästan skrek han och jag torkade tårarna.
-I suppose we just love eachother to much! Sa jag och la på. Jag visste inte själv vad jag menade med det men det var vad som cirkulerade i min hjärna just då och jag visste att han skulle börja fundera på vad jag menade och därför ge mig tid att tänka. Såklart jag ville ha tillbaka honom, men det gick inte. Jag kunde inte leva med känslan att jag var ivägen för honom och killarna med för den delen.

Jag sträckte på mig och kollade på klocka, 11.30, idag skulle killarna komma hem. Jag hade inte haft någon alls kontakt med någon av dom sedan Zayn ringde, i och för sig hade alla killar inklusive Dani och El smsat mig. Danielle och Eleanor hade till och med varit och knackat på dörren men jag hade fått mamma att få bort dom. Pappa då? Jo han bodde just nu hos farmor och farfar i Manchester eftersom mamma var förbannad på honom men han skulle komma hem imon. Därför skulle vi imorgon flyga hem till Sverige och spendera några veckor hos mormor och morfar i Jönköping.
Jag log när jag tänkte tanken och hoppade upp ur sängen för att fortsätta packa. Jag gick ner och hjälpte mamma packa ner grejer till mormor i kartonger när jag nästan var klar med mitt eget.

-Mamma, jag bär ner dom sista kartongerna! Ropade jag när jag gick ut i trapphuset med två stora kartonger i famnen. Jag började gå nerför trappan men var tvungen att stanna upp på nästa våning eftersom att det blev tungt.
-Och varför i helvete  tog jag inte hissen! Muttrade jag surt för mig själv och hoppade till när jag hörde en röst bredvid mig.
-I have no idea what you just said but to me it looks like you need help. Rösten var bekant och när jag vände mig om möttes jag av ingen mindre än Mr. Louis Tomlinson som stod med ett stort flin och kollade på mig och kartongerna.
-Don’t know what you’re talking about, I’m stronger than you and you know it! Svarade jag och log mot honom. Jag glömde helt bort att eftersom han var där betydde det att övriga killarna också hade kommit hem.
-You moving? Sa han helt plötsligt och pekade på kartongerna.
-No, that’s stuff for my grandmother that we are bringing tomorrow. Svarade jag.
-Where does your grandmother live then? Frågade han nyfiket och jag satte händerna i bakfickorna på mina shorts.
-Sweden. Sa jag och han kollade genast på mig.
-So you’re flying there tomorrow, yeah? Frågade han och jag nickade.
-Yeah, I’m going home. Sa jag och strök handen över kartongerna.
-Do you know what, I have to get these down to the car and then get back to my packing. Sa jag och bar upp kartongerna igen, nu kändes dom lite lättare eftersom jag vilat lite.
-Okay, when are you leaving tomorrow? Frågade han och jag kollade fram från bakom kartongerna.
-Around lunch! Sa jag och vände mig om. Han log och nickade mot mig.
-I have to go, bye Louis! Sa jag och han gav mig en relativt komplicerad kram.
-I’m glad to see that you’re fine! Sa han och släppte mig.
-I am to. Bye! Sa jag och han vinkade mot mig. Jag fortsatte gå nerför trappan och till min stora lycka var jag snabbare än väntat nere i garaget. Jag gick fram till mammas bil och la in kartongerna innan jag tog hissen upp till ’lobbyn’ som fanns i vårat hus. Jag var tvungen att fråga ifall vi kunde lämna våra nycklar där när vi åkte. Jag tog hissen upp och gick mot disken, idag satt Nicolette bakom disken och jag log. Nicolette var bara några år äldre än mig och hon hade midjelångt svart hår med solblekta röda slingor. Hon var en av de trevligaste människorna som jobbade där.
-Nicolette! Ropade jag och sprang fram till henne och hoppade upp på disken.
-Heart! Ropade hon tillbaka innan hon gav mig en kram och jag hoppade ner ifrån disken och lutade mig istället över den.
-So, can you keep our keys here for a little while? Frågade jag och hon nickade.
-Sure where are you going? Frågade hon nyfiket och tog emot nyckelklippan jag gav till henne.
-We’re going home to Sweden for a while, that’s only my keys mum needs hers until tomorrow. Sa jag och hon skrev upp allt i ett block.
-Yeah, just leave ’em to whoever works tomorrow when you leave but make sure to tell them that you already left a set of keys so that they keep them together! Sa hon och jag nickade.
-Okay! Sa jag och hörde hur hissen plingade till. Jag kollade mot den och såg fem välbekanta killar kliva ur hissen.
-Nicolette, we need our keys! Ropade Zayn och sedan vände han blicken mot mig och stannade upp.
-I have to go, bye! Sa jag och gav Nicolette en kram innan jag gick bort mot hissen.
-HEART WAIT! Hörde jag Zayn skrika och han sprang in i hissen precis innan dörrarna stängdes.
-Zayn what do you want? Frågade jag och undvek hans blick. Han tog tag i min arm och vände mig mot honom.
-Don’t do this, talk to me! Sa han förtvivlad och jag ryckte till mig handen och drog upp tröjan för att visa ärren.
-Take it easy I might be okay but I’m still sore! Sa jag och släppte ner tröjan igen. Det blev en pinsam tystnad efter det ända fram tills vi kände hissen skaka till och alla lyserna släcktes. Hissen hade stannat. Jag skrek till och ställde mig mitt i hissen och blundade samtidigt som jag skakade.
-Heart, you okay? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-NO! I’m super claustrophobic, I can’t take this get me out of here! Bad jag och kollade på honom.

-It’s been one hour, why wont they get us out of here! Klagade jag och Zayn ryckte bara leendes på axlarna. Han hade på något magisk vänster lyckats lugna mig och jag klarade nu att sitta här med honom i den trånga hissen utan att få panik.
-They’ll be here. Sa han bara och strök mig över armen.
-Yeah but when!! Gnällde jag och han kollade allvarligt på mig.
-Now that we’re alone and you can’t run away or hang up on me. I think we should talk. Sa han och jag nickade.
-I got nothing more to say. Sa jag sanningsenligt och han nickade.
-Me neither actually! Sa han och sedan tryckte han sina läppar mot mina. Jag hade saknat hans närhet och känsln av hans läppar hårt tryckta mot mina. Hur våra tungor dansade med varandra och hans fasta tag om min nacke. Tillslut kom verkligheten ikapp mig och jag avbröt kyssen och kollade på honom.
-Zayn I… sa jag men jag drunknade i hans perfekta bruna ögon. Jag tappade kontrollen över mig sjäv och tryckte mina läppar mot hans igen.
-I’m sorry. Bad jag men han bara skakade på huvudet och fortsatte kyssa mig. Helt plötsligt startade hissen igen med ett ryck och Zayn och jag föll så att han låg över mig på golvet och vi avbröt skrattandes kyssen. Hissen stannade på våran våning och dörren öppnades, där stod killarna plus Danielle och Eleanor med oroliga miner men när dom såg oss skrattandes på golvet skrattade dom också. Zayn reste sig upp och hjälpte sedan mig upp. Han gav mig en kram som jag besvarade och alla killar applåderade. Han bar ut mig ur hissen och jag garvade åt honom.
-Let’s go! Sa han och sen bar han mig till Louis och Harrys lägenhet eftersom det var den största, dom andra gick leendes bakom och jag begravde huvudet i hans nacke.

-Titta va söta ni var! Utbrast jag när vi tittade på killarnas tour DVD.
-What did you say? Frågade Liam och jag viftade med handen.
-Oh, nothing! Sa jag och skrattade. Helt plötsligt hörde jag Nialls mage kurra.
-Oh, it’s already five o’clock I have to eat! Sa han och sprang ut mot köket. Jag skrattade åt honom men tänkte sedan på vad han sa.
-FIVE O’ CLOCK?! Skrek jag frågandes och alla nickade.
-I need to pack… Sa jag i ren panik och reste mig upp ur soffan och Zayns famn.
-Pack for what? Frågade Zayn.
-I’m going home tomorrow. Sa jag och han kollade förvirrat på mig.
-You are home? Sa han frågande och jag log snett mot honom.
-No home as in Sweden. Sa jag och han tystnade.
-You going to Sweden? Jag nickade.
-Yeah, dad is coming home and neither my mum or I want to meet him right now so we are going to visit my grandparents. Sa jag och han log snett.
-For how long will you be gone? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
-1-2 months maybe. Sa jag och han nickade.
-I’ll follow you to your apartment. Sa han och jag kollade förvirrat på honom. Vad nu?

-Hey Zayn, are you alright? Frågade jag och han ryckte på axlarna.
-Yeah, it’s just that we just got home and now that you’re mine again I want to be with you as much as possible but you know I’m happy that you get to go home and see your grandparents. Sa han och jag log mot honom.
-For how long are you free from work? Frågade jag och han såg ut att tänka efter.
-About three months I think, we’re doing some recording over in Sweden in a month but nothing else. Sa han och kollade på mig som stod med ett gigantiskt leende.
-What? Frågade han och log mot mig med.
-Come with me! Sa jag.
-When you’re recording in Stockholm you can just fly up there, please come with me? Bad jag och han log och nickade.
-YES! But I need to call Paul though. Sa han och skrattade dovt.
-Yeah and I have to tell my mum. I mean I’m sure you get to come. Sa jag och kysste hoom innan vi skildes åt för att försöka få ihop detta. Tänk om jag skulle få visa Zayn stället jag växte upp, visa honom mitt land och mina traditioner. Det bästa av allt –midsommar! 

Mamma hade blivit otroligt glad när jag talade om för henne att Zayn var tillbaka och att vi var tillsammans igen. Jag fick gång på gång höra termen, ’vad var det jag sa’. Nu satt jag i alla fall på mitt rum och packade det sista medans jag väntade på Zayn. Båda vi hade fått ett ja, det var bara det att en livvakt måste hänga med Zayn men det var inget problem för oss. Jag gick fram till min dator och satte på musik, snart dånade Jessie J igenom högtalarna. Just nu var det Nobody’s perfect som hördes och jag sjöng med. När låten var slut hörde jag applåder ifrån min dörr. Där stod Louis, Liam, Danielle, Eleanor och Zayn och log mot mig.
-Wow! Heart you’re crazy talented! Log Louis och jag viftade med handen.
-Yeah yeah whatever! Sa jag nonchalant men log mot dom alla.
-Wow, your room is huge! Utbrast Louis och Eleanor i en kör.
-Yeah it’s almost mine and Mo’s so usually it seems lot smaller. Sa jag och skrattade innan jag kollade på Liam.
-So I suppose it was you who carried me up here that night when everyone fell asleep on my couch. Sa jag och han log.
-Yeah it was me. Sa han och jag skrattade.
-This isn’t even the only room that’s mine. Sa jag och pekade på dom tre övriga dörrarna som fanns i mitt rum.
-What’s in those rooms? Frågade Eleanor nyfiket och jag pekade på första dörren.
-Bathroom, a walk in closet and my holy room. Oh and in my walk in closet there is a shoe closet aswell. Berättade jag ut och hon vände sig mot mig.   
-Holy room? Sa hon frågandes och Zayn skrattade.
-For her it’s holy, for me it’s kind of creepy. Probably for you aswell. Sa han och jag lipade mot honom.
-It’s me showing my dedication, thank you! Svarade jag och kastade en kudde mot honom, tråkigt nog så hann han ducka innan den träffade honom.
-I want like to see you expressing your dedication more than you did during that game ’cause I’m guessing it’s football you’re talking about. Sa Louis retsamt och jag fnös.
-Then I’ll show you! Sa jag och gick emot dörren med resten i släptåg. Jag gjorde precis som jag gjorde med Zayn och dom alla kom ut med ett småchockat uttryck i ansiktet.
-Okay, that’s almost freaky! Sa Liam.
-Oh, shut up! Svarade jag och han flinade åt mig.
-Okay, so to what we really came here to do. Sa Liam och Louis log mot honom och sedan kollade han allvarligt på mig.
-When you and Zayn are in Sweden we’re gonna need to have some rules. Well only two actually. Sa han och jag höjde på ögonbrynet.
-One, do not ruin his voice by making him scream too loud, if you know what I’m saying! Sa han och fick en leksam smäll i bakhuvudet utav El som bara lipade mot honom när han gav henne en sårad blick.
-Whatever, rule number two. Fortsatte han och vände sig tillbaka mot oss.
-HAVE AN AWESOME TIME IN SWEDEN!! Skrek han och började hoppa runt. Eller han hoppade runt ända tills han snubblade över min resväska och landade på golvet. Vi andra skrattade åt honom och El drog med sig honom ut ur rummet. Strax efter gick Danielle och Liam så nu var jag och Zayn ensamma igen.
-I can’t believe I’m going to Sweden with you! Where does your grandparents live? Frågade han och jag log.
-Jönköping, it’s quite far away from Stockholm. Sa jag och han kollade frågande på mig.
-I’ll show you! Sa jag och satte på datorn och klickade upp en Sverige karta.

Kapitel 11, del 3/3 av drama kapitlerna. Det löste sig lite snabbt där mellan Heart och Zayn, nästan lika snabbt som det tar slut. Men kommer det hålla då? Och vad kommer hända i Sverige? Det kommer somsagt vara lite lugnt ett tag nu men vem vet vad vi har laddat med! ;D.

/Olivia.

Tjena! Ge feedback på vårat lilla drama avslut! Angående tävlingen så kommer den upp innan Olivia drar till Falkenberg. Bella och Embla drar till Australien imorgon så Olivia kommer (somsagt) skriva alla kapitel tills slutet av Augusti :Dx

/Embla, Izabella & Olivia.