Tear us apart. Kapitel 10.


Leave me and go to America!

  

Previously:
-You really need surgery? Frågade El ledsamt och jag nickade.
-Yeah, the nurse thought it would be for the best to let a surgeon look at it. Sa jag och hon nickade innan hon gav mig en försiktig kram. Efter det kramade alla om mig och jag log mot dom när sköterskan kom in igen.
-Time to go! Sa hon och Zayn kysste mig snabbt.
-I love you! Viskade han och jag mimade detsamma på vägen ut. Min mage vändes ut och in, jag var rädd, nervös, orolig och spänd. Jag hade aldrig blivit varken opererad eller nersövd innan, kanske eftersom jag aldrig gjort något såhär otroligt dumt innan heller så jag hade inte haft någon andledning att opereras. Dom körde in mig i operationssalen och satte på mig dropp. Dom bad mig räkna ner från 10 och redan vid 7 kände jag hur kroppen började domna bort och jag föll i djup, djup sömn.

Jag blinkade några gånger för att låta ögonen vänja sig vid det starka ljuset. När dom väl hade vant sig tittade jag runt i rummet, i soffan borta i hörnet låg hela gänget förutom Mo och Zayn på varann och sov. På varsinn sida på sängen jag låg i satt Mo och Zayn med huvudet på sängen också sovandes. Det tog inte långt tid för mig att förstå att jag var på ett sjukhus, det tog däremot mycket längre tid för mig att minnas varför jag var här. Sen mindes jag allt. Pappas lapp, pappas brutna löften, den krossade glasvasen och skärvorna i kroppen. Jag kände efter på höger sida och kände ett par plåster som troligtvis täckte såren som glasbitarna lämnat efter sig. Jag kände efter hur jag mådde, jag var utmattad och väldigt, väldigt torr i halsen. Jag knuffade lite på Zayn.

-Zayn. Väste jag eftersom jag inte riktigt kunde prata med min torra hals. Jag knuffade till honom lite hårdare och han vaknade upp.
-OMG! Heart you’re awake! Ropade han lyckligt och förvånat samtidigt som han kramade om mig!
-Water. Väste jag fram och han bokstavligt talat sprang fram till vattenkranen och fyllde ett glas innan han kom tillbaka och gav det till mig. Jag klunkade vattnet snabbt och kände hur halsen blev som vanligt igen.
-Zayn. Sa jag och log.
-Heart, I can’t believe you’re awake! Finally! Sa han lyckligt och kramade om mig hårt.
-Woah! Hold up! For how long have I been gone? Frågade jag förvirrat och han kollade allvarligt på mig.
-You were gone for two days Heart and that’s not it… Började han men lät mig vänta.
-What else? Frågade jag otåligt han kollade på mig ledsamt.
-Heart you died several times during these days. They obviously managed to bring you back but they told us you probably wouldn’t survive another night. Sa han och kollade allvarligt på mig.
-What? I died? Why? sa jag chockat och aningen skärrad.
-You got an allergic reaction to some of the medications they used to put you to sleep with. Sa han och kollade på mig.
-But you’re here, alive, beside me! Sa han och smekte min kind.
-I am! Sa jag och la mig ner.
-I need to rest. Sa jag och han nickade.
-I’ll be here hunny, forever by your side. I love you! Var det sista jag hörde innan jag somnade.

-I promise you she was awake before! Hörde jag Zayns avlägsna röst förtvivlat tala om.
-Why won’t she wake up now then. Zayn I think you were just dreaming and hoping, we all do! Hörde jag Liam säga och nu var rösterna som surrade närmre.
-Guys, stop fighting you’re giving me a headache! Klagade jag och möttes av 14 chockade ögon.
-Heart? Utbrast dom alla.
-I told you she was awake before! Sa Zayn med ett överlägset flin och Louis bara himlade med ögonen.
-Yeah, yeah! We’re sorry. Now let’s go get a nurse! Sa han och drog med sig El ut ur rummet.
-Du är vaken och bäst av allt du är vid liv och mår bra! Du fattar inte hur jävla orolig du gjorde mig! Ubrast Mo med en både lättad och förtvivlad ton i sin röst.
-Klart jag är! Jag sa ju att jag inte tänkte lämna dig, du o jag föralltid bästis! Sa jag och höll upp mitt lillfinger.
-Föralltid! Bekräftade hon med ett leende och krokade sitt lillfinger med mitt.

Några minuter senare kom Louis och El tillbaka med en sjuksköterska efter dom.
-Heart, I’m so glad to see that you’re fine and awake! Sa sjuksköterskan och log mot mig.
-Just spill it, how bad was I? Frågade jag och ville bara slippa ifrån allt småpratande med henne.
-Well, shouldn’t we wait until your mum gets here? She will be here soon. Sa hon osäkert och jag greppade tag  Mo’s och Zayn’s händer i mina och kollade på henne.
-I’ll be fine, just tell me! Sa jag ch kollade menat på henne. Hon gned sig i pannan och ställde sig sedan framför sängen.
-Everything went fine during the surgery, we got out all of the glass and we were just about to end the surgery when you flatlined. We managed to bring you back and we made sure you were okay and everything said you were so we took you back to your room so you could wake up. Your friends were here with you all the time even the second time you flatlined and they litterally saw you die. Sa hon och tog ett djupt andetag.
-How many times did I flatline? Frågade jag och hon kollade medlidsamt på mig.
-Four, we knew your heart probably wouldn’t be able to take it a fifth time so we told all of your friends the truth. That you probably wouldn’t make it through the night. Sa hon och kollade runt i rummet. Alla satt blixtstilla och knäpptysta och bara lyssnade på sköterskan.
-Okay, continue. Sa jag och svalde klumpen som bildats i min hand.
-Ehm, well we brought you back again and we looked at everything but we really couldn’t find any reason to why you flatlined twice. For some reason the test didn’t show that you were allergic to some of the medications we gave you. Anyways, you flatlined again in the morning and we started to really wonder what was wrong and now we managed to see that you’d got a very strong allergic reaction and we gave you things to try and fix it but nothing seemed to work. It was when you flatlined the fourth time we really thought we had lost you, the doctor was just about to pronounce you dead when your heart started again. By now we had told your friends that you probably wouldn’t survive another night and they of course all panicked and called your mum who got on the first plane home which means she should be arriving in maybe half an hour. Well, you made it through that night and then you woke up feeling reamarkably fine and all we need to do now is to take some tests and then move you to another department. You don’t need to be here in the ICU anymore. Sa hon och log mot mig. Jag kände hur tårarna började rinna och jag vände mig mot dom andra.
-You actually saw me die! Sa jag och grät.

-Åh, det finns inget att se! Klagade jag medans jag zappade runt ibland tv kanalerna. Zayn tittade upp från sin telefon och gav mig en oförstående blick och jag skrattade. Det hade gått två veckor nu sedan jag vaknat upp och Zayn hade inte lämnat min sida än enda gång, inte mamma heller. Mo hade varit här 98% av tiden också men inte just nu. Jag visste att jag höll både Zayn och mamma från jobbet, mamma hade fått flyga hem och Zayn hade vägrat att åka iväg på turnén. Jag hade försökt med allt för att få honom att åka men det gick bara inte så nu var killarna i USA utan honom och turnerade.
-Heart, sluta zappa runt så du kommer slita ut fjärkontrollen! Sa mamma och tog fjärkontrollen ifrån mig. Jag suckade och kollade bort mot Zayn.
-Babe? Come here will you! Sa jag och log mot honom. Han gick leendes mot mig och satte sig bredvid mig i sängen.
-Don’t do this. Sa jag och han tittade oförstående på mig. Leendet hade suddats bort och ersatts med en förvirrad min.
-GO! Leave, you have to go there you can’t sit here by my side day in and day out and rotten when you could be touring America making millions of girls happy. Zayn I’ll be fine, just like the doctors and  the nurses said! Sa jag och han tog min hand.
-I’m not leaving your side until you’re able to go home and be yourself, running around playing football! Sa han och kollade allvarligt på mig.
-You know I love you and that I appreciate how much you care about me but I just can’t let you do this. You are throwing away your dream for what, me? A girl? Zayn come on! Sa jag och han kollade ledset på mig.
-You’re not just a girl, you’re my girlfriend. Heart, you’re my everything, you are my dream!
-Zayn, no! Sa jag och släppte både hans hand och hans blick.
-Heart! Bad han och hans röst bröts lite.
-Zayn I want you to go. Leave. Zayn I can’t be together with you if I’m in the way of you and your dream. Jag forsatte undvika hans blick medans jag sa det, jag pillade med filten som låg över mina ben.
-Heart what do you mean? Frågade han och sökte min blick. Han fann den och jag kollade ledsamt på honom.
-Zayn, we’re over! Sa jag och han kollade chockat på mig. Jag hade helt glömt bort att min mamma också var i där tills jag hörde ett högt flämtande från andra sidan utav rummet. Jag bröt inte ögonkontakten med Zayn för en sekund så jag såg hur tårarna reste sig i hans ögon.
- You don’t mean that! Sa han och skakade på huvudet, jag nickade men vi båda visste att det var en lögn. Jag menade det inte, jag ville inte göra slut med honom men om det var ända sättet för mig att inte vara ivägen för han och hans dröm så var det vad jag var tvungen att göra.
-Zayn, leave. Go away to America and do what you love. Now you have no obsticles! Sa jag innan jag la mig ner och begravde huvudet i kudden.
-Zayn she… Började mamma men avbröt sig själv. Jag kände hur Zayn reste sig upp.
-I know. Sa han.
-But she still said it! Fortsatte han och sen hörde jag hur han lämnade rummet. Först nu kollade jag upp ifrån kudden och möttes av mammas förvånade och smått besvikna blick.
-Heart, varför gjorde du så? Du vet lika väl som mig att du inte kommer må bra av detta, du kan inte leva utan Zayn och han kan inte leva utan dig! Sa hon och satte sig på sängkanten.
-Jag var stod ivägen för hans drömmar, jag var tvungen att få honom att åka! Svarade jag henne och hon kollade på mig.
-Jag vill bara att du ska inse att det du gjorde inte kommer göra någon glad. Sa mamma och reste på sig.
-Jo, alla hans fans som vill se honom uppträda också! Ropade jag efter henne medans hon lämnade rummet hon med.

-Nej, inte det här snälla mamma! Bad jag när vi ytterligare två veckor senare satt hemma i soffan framför teven. Mamma hade lyckats sno åt sig fjärkontrollen och hade zappat igenom alla kanaler tills hon kom till MTV där hon stannade, troligtvis för att plåga mig. Tv skärmen pryddes nu av fem välbekanta ansikten och en intevjuare, dom satt framför en skylt med texten NEW YORK på. Jag kände lyckoruset när jag såg Zayn men insåg sedan att han inte var min längre. Han var fri att ta. Intervjun började och jag gav upp hoppet om att få mamma att byta kanal och bara tittade på teven med ångesten som gnagde i mig.

-So everyone say hi to One Direction! Ropade intervjuaren och publiken som syntes i bakgrunden skrek för fulla halsar.
-Hey everyone!! Skrek Niall, Liam och Harry samtidigt som Louis glatt vinkade till alla fansen. Zayn däremot såg väldigt nere ut, jag kände mig skyldig men intalade mig själv att jag gjort vad som var bäst för hans karriär.
-So how are you boys? Frågade intervjuaren och de fyra aktiva killarna svarade något i stil med okej medans Zayn bara pillade på fingrarna.
-Zayn, you alright? Frågade intervjuaren och Zayn ryckte till.
-Huh, oh yeah I’m fine thanks. Sa han och tvingade fram ett leende.
-No you’re not we can all see that, what’s going on? Frågade han och Zayn kollade ner på sina händer igen.
-It’s just alot off things going on around me right now that I don’t know how to handle.
-Let me guess, it’s a girl?
Zayn nickade.
-Your girlfriend, who you talked about in Chatty Man? Zayn kollade på Liam som log uppmuntrande mot honom.
-Yeah, we kinda… ehm.. broke up I suppose. Sa han och jag kunde skymta hur hans ögon tårades lite.
-Can we please not talk anymore about that? Nu var det Liam som pratade och intervjuaren kollade på honom som om han var dum i huvudet.
-I’m sure your fans wants to know why Zayn is the way he is don’t you? Frågade intervjuaren lite drygt och Liam drog på smilbanden och tittade emellan intervjuaren och kameran.
-I’m 100% sure that all the true directioners out there respect that he don’t feel well and that he don’t want to talk about it right now. That he’ll tell them when he’s ready! Svarade Liam och publiken började jubla. Dom tystnade efter en stund och intervjuaren kollade lite pafft på Liam.
-WE LOVE YOU ZAYN!!! Skrek ett par fans efter en stund och Zayn tittade leendes upp.
-I love you to! Svarade han och kollade runt bland alla tjejer i publiken och log mot dom. Jag torkade några tårar som rann nerför kinderna innan jag försökte fokusera på intervjun igen.
-So, we have all probably seen the pictures of you going in and out of the hospital. All of you plus your girlfriends and one unknown girl! Sa intervjuarna och bilder på killarna, Dani, El och Mo när dom springer in till sjukhuset och bilder på när Zayn gråtandes springer ut ifrån sjukhuset visas på en tv som står bredvid intervjuaren.
-Explanation! Krävde intervjuarna och Louis fnös.
-Honestly, I think it’s none of your business. One of our friends were in the hospital and wasn’t feeling well at all! Can you please just respect that it’s a hard thing to talk about! Sa Louis uppenbarligen irriterad.
-Of course it’s our business. We’ve heard alot of rumors about it. Sa intervjuaren kaxigt och Harry tittade på honom med ilska i blicken.
-Yeah? What rumors? Frågade Harry och kollade skeptiskt på honom.
-Everyone is speculating about one thing in particular. Zayn was it your girlfriend, oh sorry ex-girlfriend, who died? Han lät inte snäll på rösten alls längre utan hans röst var hård, krävande och han såg ut som att han var ute efter blod. Zayn reste sig hastigt upp så att stolen flög till golvet med en smäll.
-Do you know what? It was!! She died four times before she came back to me. I refused to leave her side so she broke up to me so that I would come here and do what I love and the only thing good that did was that I got to meet all the fans who’s been giving me support! And the fans who loves me, us, no matter what. I love them to and now they know why I’m acting like a zombie but atleast they’re human enough to see that I don’t want to talk about it. Happy now? Röt han och sprang av scenen.
­-Thank you all for coming, we love you! Skrek Niall ut mot publiken innan han och resten av killarna skyndade efter Zayn. Inte utan att slänga en hatfylld blick mot intervjuaren först såklart. Man hörde hur alla i publiken började bua mot intervjuaren och skrek saker år honom, sedan stängde de av sändningen och mamma och jag kollade chockat på varandra. Vad hände precis?

Jag slängde mig ner i soffan och tänkte på vad som precis hänt. Jag var chockad över vad jag hade gjort men jag var också lättad över att jag låtit alla fans veta varför jag inte varit så tillgänglig på konserterna och i övrigt. Jag tog fram min telefon och gick in på twitter, jag möttes av en massa tweet om att dom älskade mig och att jag skulle glömma idioten som intervjuade oss. Jag blev rörd över alla tweet men ett fångade min uppmärksamhet och jag kollade förvånat på det.

 

 

Mo Reud @MoReud
Don’t care about him, he’s an absolute idiot! She ’probably’ still love you, Zayn!xx

 

Jag hade direkt förstått att hon försökt utmärka sig som ett fan men jag visste vad hon menade men jag vågade inte tro på det.

 

zaynmalik1D @zaynmalik
@MoReud 
I’m not so sure about that though!

 

Svarade jag och fortsatte scrolla. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg vad Heart hade tweetat bara någon minut tidigare. Kanske var det Mo sa sant!

 

Heart! @HeartWeller
I’m sorry. I do love you.

 

-Zayn, you okay? Frågade killarna medans dom vällde in i rummet.
-I suppose. Sa jag och tittade ner på telefonen, jag kunde inte sluta kolla på hennes tweet. Menade hon ens mig.
-We saw it to. Her tweet, both of their tweets actually. Sa Harry och klappade mig på axeln.
-Yeah. Sa jag och klickade upp rutan för att skriva två nya tweet.

 

zaynmalik1D @zaynmalik
I love every little directioner that’s out there. I’m so greatful for all of your support! x

 

zaynmalik1D @zaynmalik
I see you! I miss you! I love you! And I’m sorry for not listening and for leaving eventhough I swore I wouldn’t. :(xx

 

Jag la telefonen bredvid mig och kollade upp på killarna som alla kollade ner i sina telefoner. Sekunder efter tittade dom alla upp på mig och jag log svagt, såklart dom hade sett mina tweets.
-I’m gonna call her! Sa jag men blev stoppad av Liam.
-It’s past midnight here you need sleep. Sa han och kollade oroligt på mig.
-I have to talk to her, now! Sa jag och han gjorde inget mer för att stoppa mig. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren efter mig.Jag kollade nervöst på telefonen medans jag slog numret, jag tryckte på ring och satte den mot örat. Jag fick inte fega ur. Det var nu eller aldrig, tänkte jag.
-Yeah, it’s Heart! Svarade Heart och jag ryste till av att höra hennes sammetslena röst.
-Hi Heart, it’s me Zayn. Svarade jag och hörde hon drog efter andan. 


Dum dum.... TJENA VAD HÄNDE HÄR! Swish sa det sen var det slut, tycker ni Heart gjorde rätt val och tror ni hon kan stå fast vid det? Vad tror ni samtalet kommer sluta i? Katastrof, återförening eller kommer det inte förändra något? Vad tyckte ni om den super irriterande intervjuaren, I-D-I-O-T... eller? ;P
Sen vad tyckte ni om att jag la in några små "tweets" i slutet? Hiss, dis? KOMMENTERA!!


Del 2/3 av drama kapitlerna, nästa kommer någon gång imorgon så håll utkik! Kommentera gärna vad ni tror kommer hända i det kapitlet, mellan Heart och Zayn och vad ni vill se mer framöver i novellen. Mer av dom andras perspektiv? KOMMENTERA -för guds skull!

/Embla, Izabella & Olivia.


 


Kommentarer


Boo

Jättebra! Fortsätt skriva nuu! Jag har tråkigt. Vill läsa mer :(<3 Puzz

Svar: Kapitel 11 kommer upp kl. 11.15 lilla skitungen!xx
eionovels.blogg.se

cookie<3

Mina kommentarer kmr inte upp, har kommenterat nästa varrenda kapitel men dem verkar inte komma upp... men ASBRA <3<3

Svar: Dom har kommit upp jo ;Px
/Olivia.
eionovels.blogg.se

Boo

HAHA Ollie ska la godkänna komentarerna? HAHA. Helena nu får du komentera min :Dxxx Puzz

Svar: Dom godkänns automatiskt och alla finns där ;Dx
/Olivia.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau