Should've Taken The Chance. Kapitel 14.

Previously:
”Nora”
”Hi Nora!! It’s Sky!” jag kände mig genast piggare när jag hörde min bästa väns röst.
”Oh my god! Sky!! How are you??” 
”I’m so good! You?”
”I’m alright, missing you” 
”I’m so sorry that I haven’t called you earlier I’ve just had other things on my mind”
”I know babe! I thought you wouldn’t call until tomorrow to be honest”  skrattade hon.
”Dork! Of couse I was gonna call you today, you’re my best friend!!” 
”Aw, you’re to sweet! I love you, bestie”
”I love you too, but sadly. I think I should get to bed soon, work starts tomorrow.”
”I’ts fine!! Talk to you tomorrow, love?”
”Of course! Bye”
”Bye!

 

Jag fäste den sista hårnålen i mitt nyplattade, och fortfarande varma, hår. Jag slätade till min tröja och dubbelkollade så att jag hade allt i väskan. Jag drog på mig skorna och lämnade mitt hotellrum för att undvika att missa skjutsen och komma sent till min första dag på mitt nya jobb. Jag ställde mig i hissen och ynka minuter senare så stod jag i lobbyn tillsammans med Simon, Annie, James, Lillie, Chris och alla andra som skulle jobba med programmet. Jag kunde inte hjälpa att känna mig nervös när gruppen började röra sig mot de bilarna som väntade på oss utanför. Jag tog tag i Simons arm och stannade oss, han vände sig förvånat om och log försäkrande mot mig när han såg mitt skrämda uttryck.

”It’s gonna be alright, no need to be nervous. You’ll do great” försäkrade han och jag log emot honom. Fortfarande osäkert.
”Just relax, take a deep breath and enjoy everything” sa han och jag skrattade.
”Enjoy all the hard work. Mhm, mhm!” jag gäspade stort och brast sedan ut i ett leende.
”I should add that it’s definetly gonna be worth it!!” sa jag och vände mig mot Simon som log.
”Nervous?” frågade han och jag nickade hastigt.
”Yes, so nervous! I’m gonna interview people and then it will be shown on TV!” sa jag stressat. Simon la en lugnande hand på mitt lår och jag kollade upp på honom.
”You have nothing to worry about, love. Take a deep breath and relax” jag nickade och lutade sedan huvudet mot fönstret. Jag såg Dublin svischa förbi utanför och jag log, finally living my dream!

 

”And then you’ll just go around to some of the contestants that Dermot won’t go to. Everyone got that?” ropade killen som var ’in charge’. Simon hade varit tvungen att göra sig redo med de andra domarna och om jag inte mindes tiderna fel så satt han nog redan ute i arenan och bedömde folk.
Darren, killen som nu hade ansvaret, ropade på mig och kameragänget som skulle följa med mig runt ibland de nervösa sökande.
”Sky! Go find a lucky person and make sure they’re fine with you interviewing them” sa han och jag tog ett djupt andetag innan jag gick bort emot väntrummet med snabba steg. När jag öppnade den stora dörren så vändes ett flertal blickar emot mig och de såg förväntansfulla när de såg vart jag kom ifrån. Jag lät min blick glida över rummet och den fick ett abrupt stopp när den landade på en pojke som satt i bortre hörnet utav det stora, folkfyllda, rummet. Han hade brunt/blont rufsigt hår och jag kunde se på flera meter att färgen på hans hår berodde på en misslyckad färgning men ändå så var det snyggt på något sett. Precis som honom så kunde man se några tydliga ”imperfections” men det var de som gjorde att han såg så äkta ut. Jag visste att han var här för alla rätta anledningar och ändå hade jag inte ens pratat med honom. Än.
”I found one guys, follow me!” instruerade jag kamerateamet och de följde tätt efter mig där jag banade min väg fram igenom folk havet. Jag stannade precis bakom pojken och lät mitt finger lätt nudda vid hans axel. Han vände sig om vid beröringen och jag blev lite förvånad över vad jag möttes av. Framför mig satt ingen pojke utan en attraktiv tonåring med vackra blåa ögon som på något sätt brändes in i min själ och mitt minne. Han log ett leende och visade sina sneda tänder, tro det om du vill – men det passade honom och gjorde honom kanske till och med ännu mer attraktiv.
Jag tog mig i kragen och bestämde mig för att agera professionell istället för att dregla.
”Hello, my name is Sky and we’re coming from the Xtra factor and we were wondering if we could maybe do an interview with you?” frågade jag och han nickade sakta.
”Are you sure?” frågade jag och nu tog han till ord istället för att bara svara med sin kropp.
”Yeah, sure. Why not, eh?” sa han och jag skrattade lite. Jag visade honom till den delen utav rummet där kameramännen nu var i full gång med att skruva upp sin utrustning så att vi skulle kunna filma.
”Just sit down on that chair over there” sa jag till killen och pekade på stolen som stod placerad nästan precis framför kameran, bara några ynka centimeter till höger.
”Okay when you’re ready” sa jag och han tog ett djupt andetag och log sedan.
”Ready” bekräftade han och jag nickade emot James som stod bakom kameran.

 

”Just look into the camera and tell us your name, age, and where you’re from” sa jag och han följde mina instruktioner perfekt.
”Thank you, now. What made you audition for The X factor?” frågade jag och försökte mitt bästa för att minnas frågorna som stod på pappret som Simon visat mig tidigare. Killen, som jag lärt mig hette Niall, svarade på frågan och log gulligt in i kamera linsen.
”Perfect” sa jag och sneglade ner på pappret utav frågorna som Annie smugit in i min hand. Jag fortsatte ställa frågorna och Niall svarade med entusiasm men man kunde fortfarande skymta nervositet i hans röst, han var läskigt äkta.

 

”Thank you for doing this Niall” sa jag och sträckte fram min hand emot honom. Han tog min hand och skakade den innan han lät sitt svar lämna hans läppar.
”No problem, it was good getting something else on my mind but the audition” sa han och jag såg hur han genast blev otroligt nervös igen.
”Do you mind if we sit down? I can talk to you if you want to get your mind of it for a while?” erbjöd jag och han nickade innan vi båda slog oss ner på de hopfällbara, vita, stolarna. Han tog ett djupt andetag för att lugna sig själv men jag insåg snabbt att det inte hjälpte eftersom hans ben studsade upp och ner.
”Hey, Niall?” sa jag och han riktade sin uppmärksamhet mot mig. Jag gav honom en liten knuff och eftersom han inte var beredd, så föll han av stolen. Jag bröt genast ut i asgarv och han kollade förvånat upp på mig innan han också började skratta.
”Thanks!” sa han sarkastiskt och satte sig upp på stolen igen. Jag la märke till att hans ben inte studsade längre och jag log stolt.
”Why do you have that proud grin on your face” frågade Niall skeptiskt och jag skrattade lite innan jag svarade,
”Because you’re not nervous anymore, relax. You’ll do fine, I promise!” sa jag försäkrande och han ryckte osäkert på axlarna.
”Stop being so positive” utbrast jag skämtsamt och han skrattade högt.
”I promise, okay?” log jag och han nickade leendes.
”Okay” sa han och jag gav honom en snabb kram.
”Sorry I have work to do, I’ll cross my fingers for you” sa jag och reste mig upp.
”Thank you Sky, it was nice meeting you” sa han och jag fnös.
”Don’t say that like this is the last time we meet” sa jag och vinkade lite lätt innan jag vände på klacken och lät mina steg röra sig emot kamera teamet, än en gång.


Förlåt för väntan, men ni kom ju upp i 8 kommentarer innan i alla fall! ;)
+5 nu då? Vi vet att ni kan :))xxx

 

/Embla, Izabella & Olivia.xx


Kommentarer


Anonym

sjukt bra!

Svar: Tack :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

ellinor

Det ska alltid sluta så spännande, längtar tills nästa!<33 xx

Svar: Haha, förlåt! Det bara blir så ;) Tack :)))
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

Helena

ASBRA!! Men ni bara måste sluta kapitlet så... :p aja längtar sjukt mkt t nästa ^^ xx

Svar: TACK BAJS!! Klart vi måste :)
xxOlivi.
eionovels.blogg.se

linnea

sjukt bra !

Svar: Tack :)

xxOlivia.
eionovels.blogg.se

amanda

Mera, skit bra!! ;) :D :) :P

Svar: Tack Amanda :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se

jossan

jätte bra!! :)

Svar: Taack :)
xxOlivia.
eionovels.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag kan se)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback







© Olivia Wahlström, Izabella Nanu & Embla Nordén Schau